det är mjukt och alldeles lätt, som något väldigt litet och skört som flyger i vinden.

Nog för att jag tycker att pinglor är lite extra fint, i alla lägen liksom. På paket, på mer paket,  på armband och bara hänga.  Och när de satt på vimplar så dånade man ju nästintill av själva härligheten. Och nu kanske ni har tänkt på det här i alla dar men det var först igår det slog mig sådär direkt. Att småpinglor i vinden är nog bland de finaste ljud.

 

fredag.

 

 

Idag har Linn och jag plåtat reportage. Bland maskrosor som skulle väck och en sol som gassade så till den milda grad. Så pass att blommorna vissnade trots att de hade vatten och såsen skar sig. Och jag hade bara axlar men ingen solkräm. Min pappa åkte förbi på motorcykel och undrade vem som hade fest redan sådär klockan elva på förmiddagen innan han förstod (fem timmar senare) att allt var hittepå och hans dotter. Fast egentligen var det synd på hela festen liksom att inte bara strunta i kameran och hela hittepågrejen. Men på det här viset får ni i alla fall se kalasandet, till sommaren...

 

Ha nu en fin fredagskväll! Här slog äppelträden precis ut och ungarna plaskar i poolen. Och jag plockar sommarfestsaker utan slut...

 

 

 

 

konstigaste hemmet i kvarteret.

 

 

- Oj, så här ser ut, säger barnens kompisar. Jaja, säger jag och försöker förklara vilket jobb jag har.  - Oj, säger de igen. Vad många jobb du har. Och så kanske det kan se ut med symaskiner här och där, kartonger och strykbräde, bordbygge och madrassschäslong (om man nu ska uttrycka det lite snitsigt). Och porslin som de helst måste hålla sig fem meter ifrån för att jag inte ska få hjärtat i halsgropen. Så ett litet tält på det. Plus lite pajbak och meter av bollfrans. Och när jag börjar poppa popcorn mitt i alltihopa tycker till och med mina egna barn att det gått lite överstyr. Först blir de stormförtjusta, luktar det popcorn såhär innan middag? Men när jag säger att det är till ett jobb stirrar de surmulet och bräker åååå...

 

 

Och ett tips tror jag den här loppisburken sitter på. Helt ovetandes om dess storhet. Men bård av våtrumstapet måste vara alldeles finemang att klä in konservburkar av. Nu är väl kanske inte våtrumstapet det man oftast har till övers men ifall att så blir det tjusigt. Och slitstarkt. Bara bra med andra ord.

femtonde maj är en bra dag.

- Tänka sig, sa Nomi. Jag är 6! - Jag är stor, sa Charlie. Jag är 6!

 

Och lite samma säger jag. Tänka sig. Vår lilla barnaskara börjar stora nu. På-riktigt-stora. Borta är snart dagistiden och till hösten sätter de minsta sina fötter på skolgården. Nomi är pepp, Charlie lite mer fjärilar i magen. Det är så de funkar. Den galet tuffa och den mer försiktiga. Födda med två minuters mellanrum och som fastklisttrade vid varann den första tiden här på jorden men ändå så olika så det nästan är skrattretande. Det började redan när de såg dagens ljus, om de skulle till att skrika så småskrek Charlie sådär lite mjukt medans Nomi gallskrek i högan sky. Så hårt och så gällt att det allra flesta tog händerna mot öronen och sa oj, det var värst vad hon skriker. Och så har det fortsatt, inte så att hon går runt och gastar dagarna i ända men man får liksom puffa lite extra på pojktvillingen i det här sällskapet. Men ändå säger Charlie  - Jag ska skydda dig Nomi, när vi börjar skolan. Alltid ska jag göra det. Fast då säger Nomi - Det är ju jag som ska skydda dig, Charlie! Och hur de än må vara med den saken så blir det nog bra hur de än gör, det brukar bli det.

 
Och som att det inte vore nog lyckligt att barn nummer tre och fyra kom till jorden just en femtonde maj så dansade vi på borden exakt den här tiden för exakt fjorton år sedan. Det var nämligen då vi gifte oss! Lyckodag med andra ord. En alla tiders lyckodag.
 

helvackert, jag vet...

Jag tänker inte berätta hur många meter vi hittade. Jag tänker inte säga vad vi betalade. Det kanhända att man känner ett lätt sting av avundsjuka då. Men hursom så känner jag i hjärtat att Linn och jag nog räddade denna blomsterskatt från kanske ytterligare tio år i ladan hos Helena.
 

igår.

 

 

Liv och hennes övernattande kusin gjorde frukost.

 

 

Plötsligt drogs halva familjen in och frukost blev till lunchtid och brunch.

 

Nomi fick in snitsen på frallor.

 

Viggo är som fastlimmad vid vårt piano sedan han började ta lektioner för några veckor sedan. Och det är som han inte gjort annat och jag är löjligt mamma-stolt.

 

Min skåpflyttarplan tog form på riktigt. Och jag erkänner att jag inte lyfte så mycket som ett finger själv. Jag var bara tvungen att lova att det inte skulle bäras upp på övervåningen igen. På hedersord. Allt för en gammal kylskåpshistoria. Där jag inte bar själv, inte den gången heller.

 

Flyget till sommarens semester bokades.

Om nästan exakt en månad far vi, gissa var?

 

 

Det är ju lätt att komma över dubbla barnaskaran på mellis när man har fyra själv.

 

 

Två och en halv kladdkaka smällde de i sig.

 

 

Om man var vuxen eller liten bebis fick man däremot sitta vid det här bordet. 

Det är allt bra fint med kompisbesök som tar med sig tårta, en vanlig söndag liksom.

 

 

Min arbetsplats intogs av min man och en Sarah. Egentligen förstår jag mig inte på han i mössan där, det verkar inte finnas något i hela vida världen som känns oöverstigligt. Här är det logga in the making.

 

 

Viggo har kämpat hela hösten och långa vintern med sin simskola. Och vintern blev till vår och i varje veckobrev har klasskompis efter klasskompis gratulerats till att simskolan är avklarad. Men tycker man djupt vatten är superläskigt så tycker man. Jag vet, för jag var likadan själv. Sen lärde jag mig och några år senare simmade jag Ungdoms-SM, men det är en annan historia. Men heja, heja Viggo! Igår tog han längden alldeles själv och jag vet att nu är det nära.

 

 

Så nära var den där poolen men ändå så satans långt borta. Nomi var sur för hon fick inte bada hur mycket hon än tjatade.  I lördagskväll gjorde hon en surfglidning på trädäcket och in i foten åkte en 3,5 cm och ganska bred flisa. In på ena sidan och ut på andra. På akuten sa hon - Jag är fem år, fyller sex om fyra dagar, jag är tvilling och har fått en sticka i foten. Och det där kallar du sticka,  sa läkaren förvånat och sköterskan rynkade på näsan. Sen bedövade de foten och drog ut den med en tång.  

 

 

 

Charlie stajlar för alla han kommer åt.

 

 

Den är tjejen är tio och testar alla gränser dag efter dag, timme ut och timme in. Men ibland så kommer hon av sig själv i allt det tuffa.

 

 

Och hur lyxigt med framdukad måndagsfrukost på söndagkväll.

 

Det var vår söndag.

 

rapport från körsbärsblomvärlden!

 

Här har vissa tagit tagit årets första dopp i poolen. Läs barna. Och deras badkrukor till föräldrar tar nu en sväng till stan för lite Miss Li framåt kvällen.

 

Ha en fin helg!