äpplet faller inte jättelångt.

Vi har lovat Liv att hon ska få min gamla kamera. Jag måste bara hinna visa hur den fungerar först. Under tiden så har hon drabbats av stilleben-feber. Hela hennes rum är små arrangemang som snart ska hamna på bild. Och det är klart att hon får hållas med det. Ända tills igår. Jag stod och plockade med något vid hennes skrivbord och så ... Har du limmat fast pärlorna direkt på skrivbordet och på den gamla porslinsasken? Nog för jag vet allt om genvägar och egentligen inte borde säga något med tanke på söndernålade väggar, söndertrasade tak och halvtapetserade vardagsrum. Men ändå.

Liv stirrade på mig. Är du typ galen mamma! Tror du jag skulle limma fast pärlorna på mitt fina skrivbord. Det är ju bara kludd.. Ni vet sån där häftmassa (jag säger alltid kitt), som man enkelt pillar bort. Såklart. Genvägar var det ju.

Förövrigt är hon mest nöjd med kattmasken, fastkluddad på plåtlocket, med en virkad blomma till öga.

dagens tips.

Den är inte särskilt märkvärdig på galgen. Och kanske känns det lite skeptiskt med denna dimmiga mintfärg.  Men å. Så vacker på. Ser ni att den är kortare fram än bak? Tjusigt. Det står absolut trädgårdsbröllop på den. Och HM, man ju fråga sig hur det går till men 299. Fynd.

Av någon underlig anledning så finns den inte i nätbutiken. Jag köpte min för ett par dagar sedan i butik, kanske finns den bara där.

morgonstund har guld i mund.

Säkert, att den har... I den bästa av världar vore det här min frukost. I solsken och bland fågelkvitter och största möjliga tystnad. Men i en annan värld som sagt.

Fast det är bara gårdagens pannkakstårtefix. Dock blir mornar och det mesta lite glassigare med mormors gamla kaffekoppsfat.

charlie & nomi.

Och så kom den då äntligen. 5-årsdagen! Och nu går det verkligen inte att fuskfira längre. Man kan liksom inte dra till med en Ja-må-dom-leva eller hurra för båda på samma gång. Kan låta enkelt det där, fast det är faktiskt lite sjå att få dagen att bli precis lika speciell för båda. Så två pannkakstårtor absolut. Och inte en med hallon och en med blåbär utan exakt samma.

Och förra året så skrev jag en text här på bloggen om mitt livs överraskning.

Charlie hävdade bestämt att Nomi fuskade med att blåsa. Så vi gjorde om. Då blev det lika. Tur. 

Två pannkakstårtor plus sex barn = soprent.

nu är det sådär. igen.

Det här är en salig röra. Och inte bara i skåpet.

Och det där är en sk pausfågel. Den kvittrar lite tills jag styrt upp ett och annat. Och funderar starkt på Viggos förslag - Istället för vårtermin och hösttermin kan man väl ha en lovtermin? Javars, sådär mellan varven vore det inte så dumt.

attans...

Så typiskt. Här har man haft bästa helgen. Och vad väntar en då? Bokföring i nivå akut. Det är absolut tristaste avslutet jag nog kan komma på. Men så illa är det minsann. Fast imorgon ska ni få veta vad vi gjorde. Lite i alla fall. Och nu sitter jag här och håller på med ett fint tips för en perfekt kväll. En nyupptäckt plats för min del. Ett supervackert med utsikt. Men imorgon var det...

det är en härlig morgon.

Just i denna stund händer det någonting på gatan där jag bor. För på samma gata bor nämligen min lillasyster. Och i dag är det hennes möhippedag!

Måste bara tipsa. Utifall någon är i färd att klä in en ask. I natt slog det mig att jag behövde en just en ask att fylla med hemlisar. Och i ren tur hade jag precis vad jag behövde i tyg och bollfrans. Lycka 23.15. Men nu till tipset - limmet. Jag använde Stone Glue från Panduro. Helt perfekt för textil på ask. Pensla ut ett tunt lager och inte en bubbla eller ett klet så långt ögat kan nå.  

Hemlighetsmakeri var det. Så tjingeling, vi ses!

amen gaah...

Men ska inte lämna en hög med ouppblåsta japanska pappersballonger under uppsikt. Åtminstone inte om man har tänkt att ha dem till annat. Och speciellt inte om det stryker runt två stycken snart fem-åriga tvillingar i  närheten. För när mamman är i ett annat rum kan man blåsa upp tigrar så det står härliga till. Och det fanns ju för all del en massa annat att välja på i ballongväg men det var tigrarna man ville åt. Kunde tro det. Fin fredag!!

om jag bodde i göteborg vet jag exakt vad jag skulle äta idag.

 

Först - tack för alla hälsningar kring bilderna för Eco Wallpaper. Jag blir så glad och smickrad så jag svävar runt lite på moln. Ni är allt bra snälla.

Sen - en helt annan sak. Jag önskar jag hade summerat Göteborgsträffen i snyggaste inlägget men just nu räcker inte tiden. Dessutom glömde jag ju en viss väsentlig sak. Min kamera. Jamen jag vet, så orutinerat.  Men så länge så finns det många fina

ord och bilder om Bloggforum 2012.Läs hos Sara, Karolina, Maria och såklart hos Frida som var den bästa fixaren bakom hela alltet.

Men påtal om Göteborg. Lakrits fick jag med hem. Som var gudomlig. Finns på NK och en drös av andra ställen. Och jag kan inte sluta tänka på den där chokladpralinen med salt ovanpå, som jag inte minns namnet på men dör lite när jag tänker på den. Om du bor i Göteborg så bara måste du ju shoppa chokladpralinerna dagarna i ända hos Flickorna Kanolds. Och äta varje lunch och middag på Familjen. Vi åt en fisk-Wallenbergare där och den kan jag förövrigt inte heller sluta tänka på.

Och Anna! Absolut att du ska läsa Cirkeln.

Nu kan man ju lätt tro att det här var ett medvetet val pågrund av lakritsen här. Men eftersom jag är högst förvirrad så har jag inte läst så noga på den där asken. Förren nu när jag redigerade bilderna. Skumt.