31 januari 2012

fy...


Å säger jag bara. Jag skulle ju ha bloggat om grymma leveranser som damp ner här under sena eftermiddagen. Och visat tavelväggar och lagt in en massa nytt i affären. Och så strular min dator till förbannelse. Den har hakat upp sig så till den mildra grad. Och vore det inte för den innehåller hela mitt liv så hade den åkt ut genom fönstret. Till minusgraderna och den bitande kylan. Jag hade inte ens ägnat den en blick så surt är det nu. Men den har en hållhake på mig, eller ganska många, så jag får väl leva men den ett tag till. Men fortsätter det såhär imorgon lär ni inte se röken av mig.

plast.


Frågor kom om stolen som skymtar här. Och jag är som vanligt sen och glömsk på svarsbiten. Tjata vidare om jag inte svarar för då är det förmodligen puts väck och utfluget redan. Förlåt.

Nåväl stolen finns på Designtorget och jag tror att den turkosa finns kvar fortfarande. Tyckte jag såg en hög av glassiga färger senast jag var där.

Om inte annat så är stolen utomordentlig som bakgrund när man ska plåta. Det är nästan så man borde ha en i varje färg bara för den sakens skull. Eller det kanske man inte borde, fast kul vore det.

Pennor från Talent Gallery.


30 januari 2012

snabbt om man äger en cirkelskärare.


Minns ni de här? Och det var ju himla fint att bästa Emma tipsade om en cirkelskärare. Så jäkla smart och hi-tech kan man tycka. Om man jämför med en trettio år gammal och urtung sax. Gammalmodig man är när allt kommer omkring. Men nu så, perfekt runt och nästan lite magiskt modernt.





Och nu ser ni vad det blev av det. En girlang såklart. En väldigt lång eftersom jag drabbades av lite mani pågrund av cirkelskäraren. Lätt som en plätt för övrigt. Högar med sex till sju rundlar sys ihop med symaskinen. Och sen viks rundlarna ut. Klart.

måndagsönskan.


En fåtölj och tusen böcker. Det är min önskan för idag. Skönt det vore.


Pictures and wallpaper: Anthropologie.

29 januari 2012

lite blandat.



Ibland blir man förvånad. Bildbrist ledde till gamla bilder. Gamla bilder behövde några tapetprover. Lite grönt tema, lite organiskt, lite leta här och där. Men är det inte? Jo, det är det ju visst!

Bilden längst ner till höger är toppen på en gammal ranglig och svårplacerad lampa jag köpte hos Helena en gång. Hon sa att någon hade sagt att det var en gammal Svenskt Tenn och tydligen var något flådigt auktionsverk väldigt intresserad men då var den sannerligen redan tingad av mig. Fast jag hade ju bara kärat ner mig i den, Svenskt Tenn eller ej. Och trodde nog egentligen mest att det bara var en gammal ranglig lampa som mest har retat gallfeber på mig. Den har flyttat runt i hela huset och ingenstans står den bra. Men inte kan man göra sig av med något kärt, bara för lite fel och brister.

Och så sprang man en kväll som denna rakt på tyget Stensöta. Och förmodligen hade auktionsgubben lite koll trots allt...

Tapetprover från Svenskt Tenn, Sandberg och Anthropologie.

en ny liten vän.


När två av de finaste människorna man känner går och får en liten unge ihop då kan man inte bli annat än lycklig.  Så här har vi gått runt och bara varit lyckliga för att vi ska få lära känna en ny liten vän. Och vi har gottat oss i vem som faktiskt röstade rätt och funderat på vem som ska lära ut vad av livets viktigheter. 

Viggo tänker att teckna serier är han väldigt bra på så det ska han lära. Nomi tycker att först kan det vara bra att kunna gå - absolut viktigt och lätt som en plätt. Näst viktigast är att veta hur man stajlar (vilket är att välja snyggaste outfiten i stada) och stå lite tufft och snajdigt. Charlie tycker att det kommer dröja ganska länge. Men senare, när lilla kompisen är tillräckligt stor, så lär han gärna ut svåra saker. Som innebandy och disco-bowling och snyggaste striken. Liv funderar mest på när hon är sexton och bebisen är åtta. Då är det väldigt coolt att ha en dubbelt så gammal bästis. Så hon tänker hämta på skolan och sånt där som man tycker är lite märkvärdigt när man är åtta. Sätta lite glans på åttaårslivet liksom.


Och om det inte hade varit så fasligt långt till Stockholm just igår så hade vi absolut gått på Nomis förslag.
 - Nu ställer vi till med fest!! För bebisen! Kan de komma nu, på direkten?

Men de kunde de ju inte. Så vi firade lite i smyg med finfika och grillade marshmallows framför brasan. Men vänta du bara lilla vän, vi smider planer. En riktig hejdundrande fest. För att du är så välkommen till världen. Du ska bara få bli lite äldre än noll år först. Och det var bara en sak. Kan du se till att det går fort?

28 januari 2012

lördagsmat.



Min matplan inför 2012 är att äta mig igenom denna förträffliga Mingelmat. Fy tusan vad goda grejor. Så kära gäster, räkna med plockmat året igenom. No more hemmagjord bea och fem-timmar-i-ugnen-kött. I år är det jag i köket. Eller åtminstone bakom recepten.

Nåväl, rekommenderar denna bok varmt hursomhelst.

27 januari 2012

fin helg!


en utsikt, tack.



An interview with Johanna Burke, NYC.

Ge mig lite kontraster till frostiga äppelträd och vintergräsmattor. Som glittrar ikapp. Och små röda Domherrar uppkrupna bland grenarna.

Tack.

Fast jag kan ta det där fönstret ändå.


26 januari 2012

happy!


Världen blir lite finare såhär. Och så himla mycket gladare. Camilla Lundstens Littlephant var en favorit på Mokkasin på Drottninggatan då det begav sig. Och nu är det banne mig dags igen. Överdos av de här slaget måste man liksom ha. För att överleva.




Finaste textilierna, tjusigt porslin för små och stora, vagnhängen, wallstickers, posters... Världens skönaste överdos var det, som sagt.

en stad, tack.


An interview with Wendy White, NYC.

Ge mig lite kontraster till villaidyllen i småstadsland.
Tack.

25 januari 2012

he is in heaven.


De finns ju de som fyrtioårskrisar på de mest egendomliga vis. Min man köpte en synth. Lyllo mig kan man tycka.

Fast lyckligast är nog han. Det är en drömsynth nämligen. Ni hajjar va? Som han typ har drömt om de senaste tjugo åren sedan han sålde sin förra. En exakt likadan. En Roland JD-800. Nu hajjar ni väl?   

Eller kanske inte. Det enda jag hajjar är att vi har fått en ny snajdig inredningsdetalj. Inte direkt diskret. Inte alls egentligen. Och där är min man som fastlåst. Med lurar. Bortkopplad från verkligheten.

Fast det kunde ha varit värre.   


tittburk.


Picture: Erika Gunnerblad

Läste precis om Beckmaneleven Erika Gunnerblad som fått Design House Stockholms glas-stipendium. Anledningen var de här minneskapslarna i trä och glas, där hon har gjutit glaslock som fungerar som förstoringsglas. Så man ser sin minnessak väldigt bra. Och en sådan fin liten sak tycker. Kommer i produktion under våren hos Design House Stockholm.

Erika Gunnerblad har hämtat inspirationen från inglasade insekter i så kallade dioramor. Och jag kan inte låte bli att tänka på min mormors blå fjärilar. Från Brasilien tror jag de kom någon gång som en present, för en herrans massa år sedan. Jag minns att vi som små fascinerades något så oerhört av de mest gudomliga fjärilarna. Blå och nästan självlysande. Det var med en skräckblandad förtjusning vi betraktade dem. Så vackra men sen där på väggen bakom glas, hos min mormor? När de skulle flyga runt i Brasilien. Och bara vara gudomliga.

Men säg den fascination som varar förevigt. Jag var tvungen att ringa och fråga nyss. Var de verkligen på riktigt? Och en yrvaken 92-årig mormor sa att hon minsann inte var alldeles säker på att den saken. Såhär fyrtio år senare.
- Jomen, sa jag. Det sa ni ju?
- Nähädu, sa hon. Det är jag minsann inte alldeles säker på. Är det viktigt?
- Nae.. jo lite faktiskt.

Uppdatering.
Min mormor ringde tillbaka en timme senare.
- Nu har jag ringt till England.
- Ojdå, det var inte riktigt så jag menade...
- Det gjorde du nog. Fjärilarna är på riktigt i alla fall. Torkade. Ända från Brasilien.

Nu sa jag ju inte att det var väl det jag visste, utan tackade för hennes långväga telefonsamtal som räddade ett av  mina barndoms minnen. Tänk om de varit i plast liksom. Fyrtio års trollbinderi käpprätt åt ... skogen kan vi säga.

24 januari 2012

affären på efterkälken.


Om man ligger lite efter med hela sitt liv just nu så är ju såklart jobbet inget undantag. Det är som med julpyntet liksom.

Nyss insåg jag att det ploppar upp texter när man förbokar i affären - Jag kan inte garantera att de kommer fram till jul men om ni vågar chansa så är det möjligt att förboka. De lämnar min affär senast onsdag och ska då levereras torsdag, senast fredag men eftersom man vet att leveranser kan vara sena under julveckan så lovar jag inte att det blir så.

Eller att det står på infosidan - Och så var det alldeles strax julafton och här packas paket för fulla muggar. Men trots det så tar det lite längre tid än vanligt för det är en himla massa paket. Och för att vara på alldeles säkra sidan för att få sina saker till jul så beställ senast den 16:de december. Beställningarna som inkommer efter kan jag tyvärr inte garantera kommer fram till jul.


Alltså. Jag ber om ursäkt. Och det enda jag tänker är : Kom igen nu, jobba ifatt en gång för alla. Hur svårt kan det vara, människa? Jaja. Jag ska bara äta lite middag först.

Och våra trasiga lampor som ska ner till källaren har ju såklart inget med detta att göra. Nej.

tisdagstejp.


Idag kände jag att gul washi var det enda rätta. Och en helt annan sak - vad säger ni om lite prints från Mini & Maximus dyker upp på hemmaplan? Inte helt fel på tavelväggen om jag får säga det själv.


23 januari 2012

hej hej ny vecka!



Nää ni, nu dammar jag av mig den här feberdvalan. Man blir ju nästan lite förvånad när man helt plötsligt känner piggheten komma smygande efter en sådan här dänga. Men tack för det.

 

22 januari 2012

lite ynklig.


Om man aldrig blir sjuk i vanliga fall så passar man på när det väl börjar. Tydligen. Och kära nån, så risig man kan känna sig. Inga stordåd härinne med andra ord.

Och tack för alla krya på sig-hälsningar i inlägget innan. Ni är söta! Nu tillbaka under pläden. Med dubbla raggsockor.



20 januari 2012

nästan jämt.



Livet är en fest. Särskilt på fredagar. Fast jag har feber och nästan hostar mig ihjäl mig. Och jag som skulle städa bort julen (som i och för sig var skral i år) för att göra det hela lite extra festligt. Vi brukar göra det i mellandagarna i vanliga fall, så vi är lite försenade. En bekräftelse i hög grad på vårt härliga kaos just nu. Nope, ohärliga. Och granen slutade vi vattna för sisådär två veckor sen. Är det någon som vet vad som händer med en gran då. Kulorna ramlade i alla fall ner av sig själv. Alltid något.

Äsch, nu lägger jag mig under pläden och tittar på eländet. Och känner att livet trots allt är rätt så mycket som en fest. På sitt eget lilla besynnerliga vis.





Fin fredag!

nya kärlekar.

Å vad jag gillar Jenny von Döbelns Mini Empire. Som nu är på hedersplatsen i affären. Ni måste spana nya fina hemsidan och följa inspirationsboards på kära Pinterest.

Jag blev i alla fall så himla överraskad. Inte för jag inte förväntade mig att Mini Empire skulle vara finheter av klass men de var alldeles underbara när de väl damp ner häromdagen. Så vackra och så lätta att placera. Varsomhelst, i barnens rum liksom i ett tjusigt vardagsrum. Tidlöst på ett väldigt bra sätt. Klassiskt och stilrent utan att bli tråkigt. Fantasifullt utan att bli barnsligt.

Och nu vill jag göra tavelväggar så det står härliga till. Jag tänker mig Mini Empire tillsammans med supergrafiskt. O så fint det kommer bli.



Tog upp en gammal crush på sicksacks-band häromdagen. Det är stiligt som tusan på paketen. Och kände att creme och mörkgrönt kändes så himla fint. I vanlig ordning vet jag inte vad jag ska med den färgkombon till. Men på några rullar  är det flott. Och spana in bandet till höger, så himla elegant med sömmarna i kanterna. Den idén är prima.