28 september 2012

samlarobjekt.

 


Lite fredagsfeeeling får man allt, när det anländer fina gubbar i lådor. Eller gubbar och gubbar. Djur och mini-ugglor. Favoriterna sedan förra julen, Ingela P Arrhenius formpressade nestingfigurer, har fått nya kompisar.

 


Ett nytt gäng djur. Svart katt, brun apa, isbjörn liten gris och stor uggla. Söta tillsammans och så himla omtyckta. De ges bort som dop & namngivningspresent. Som present till flickvänner och pojkvänner (jo, jag får veta sådana hemlisar). Till bästa vännen och till morfar.





Och nu kommer även ett liten söt samling. Pocket Owls i miniformat! Absolut istället för en blomma.
 

26 september 2012

oj!

Vad kan man kalla detta? En släng av hybris. September 2012, månaden då Mokkasin drabbades av storhetsvansinne. Lika bra att smacka på när man ändå håller på liksom.

Sidan 94 i tidningen Mama. Fint plåtat a Beautiful Living -  Amelia & Andreas Lönngren Widell och text av Åsa Brolin. Lite nya vinklar minsann, på barn och barnrum framför allt. Och alla ni som frågat om Viggos rum. Här är det!
 
 
Och frågestund i Rum hemma på sidan 95. Med mina egna bilder! Med flott bloggsällskap i tidingen av Trendeliten i form av It´s a House, Hildas hem och La Maison d´Anna G.


Och min lilla, men ack så kära, hylla. På sidan 146 i Elle Interiör. Jag är mäkta stolt att detta simpla DIY-projekt fick en så pass ädel plats på listan för Goda idéer. Och här är själva idén för er som missat.
 
Och i SvD/Magasinet på sidan 12 gör Cia Wedin en spaning om nätbutiker där man kan finna ett utvalt, kvalitativt och personligt sortiment. Om hur många nätbutiker idag vågar satsa på sin egen nisch vilket gör att man idag har en större möjlighet att sätta sin personliga prägel på hemmet. Oavsett var man bor. Cia länkar till flera nätbutiker som hon tycker funkar på det viset.



stella mccartney.


Stella McCartney Kids är så makalöst ljuvligt. Oii har en del av sortimentet på nära håll och det är bra. Det enda inte bra är att Livs fötter numera har storlek 36(!). Så där går vi bet på det snygga.
 

 
Hästtryck är alltid något visst med. Särskilt när de ser ut såhär.
 

Färgerna, formen och den där halsringningen. Perfekt.


Alla miljöbilder är lånade från Stella McCartney`s FB-sida.

25 september 2012

stjärnor.


 
Jag tror på att stjärnan är den nya pricken. Så att säga. Tänk  stjärnhimmel istället för confettihimmel. Tänk glittrigt guld och juletidskalas. Och få lite adventsväntan i sinnet...
 

 
Och exakt på samma vis som cirkelgirlangen från januari-bloggen gör man såklart en stjärngirlang.


Och i en liten fining till affär, alldeles nära matmarknaden  Marché d’Aligre i Paris hade man fattat just stjärngrejen och mycket annat. Lulu & Cie på 26 Rue de Cotte(12.e arr) är en liten, ganska så nyöppnad affär med väldigt många lika saker som på min affär. Inredning och pyssliga saker men också ett leksakssortiment som inte är obekant sedan då min affär fanns på en gatuadress. Du hittar dem här på FB.


24 september 2012

allra käraste lampan.



Jag är så förälskad i denna lampa så det nästintill är snudd på larvigt. Det är ju ändå bara en lampa. Nästan varje gång jag ser den så tänker jag, det var då väldigt vad fin den är. Oftast står den på golvet i Livs rum. Men ibland snor jag den, speciellt på vintern. För då ljuset är kallt och världen vit så är den helt enkelt magisk, fast den inte ens lyser. För att inte tala om i mörkaste natten. När hela huset är kolsvart och där står en liten kanin som skiner det allra mjukaste.
 
Nu kan man kanske tycka att det är är ett försäljningsknep. Men det är det inte för den här kaninen behöver inga knep i världen för att bli såld. Tvärtom. Den är nämligen slut jämt. Och allra mest kring juletid. Då är den så slut att den oftast inte kommer tillbaka i affären förren februari. Så har det varit varenda jul sedan jag hamnade i affärs-svängen. Så därför säger jag det nu som ett tips. Om någon ens tänker julklapp.  Och tänker just Kanin-lampajulklapp så är lagret just nu ganska så välfyllt. Och det är smart drag att inte vänta tills december. Och just det, den guldiga kaninen lyckades jag också knipa några stycken. Den som nästan ser ut som en brun kanin i natten.

kontrasternas morgon.

 
 
Vissa måndagar är helt enkelt bättre än andra. Och det är när Kristo jobbar hemma. Vilket inte händer alltför ofta. Men det händer och sedan ett par veckor tillbaka så är det just måndagen. Och detta är numera min favoritmorgon i veckan. Man vet redan från början att den inte kommer barka åt skogen. För man är liksom två. Och det är dubbel så många som en. Som kan fixa bestyret med ett morrontrött gäng. Och när han följer dem tar jag en dusch och tvättar håret och tänker det var allt en smidig morgon det här. Inget kaos, inga slagsmål, inga två-tre glas som tippar ut med juice, inget leta som galningar efter regnbyxor eller läxböcker och inget - Nu är det bråttom!! Skynda!!
 
Och sen kan vi dricka kaffe på verandan där solen värmer som värsta solsemestern. Som vi egentligen aldrig har varit på, men det känns nog såhär. Och så pratar vi pyttelite om de fyra föräldramötena som infaller helt fel tider och ännu mindre om alla de tusen aktiviteterna i veckan. Som egentligen är fjorton men känns som tusen. Vi pratar istället om vilken podcast som ska sätta glans på min paketpackarevärld den här dagen. Och om att vi borde gå på den här i mars. Och sen är kaffet slut och det känns i magen att den här veckan blir en bra vecka.
 

Och jag använder inte alla tändsticksaskarna på samma gång. Men de är hemskt fina.


För att inte tala om när det är blommor på insidan av kaffekoppen.

23 september 2012

det ska bli skor by Liv.

 
Det var i somras då solen gassade som allra bäst. Och under parasollet på uteserveringen vid Moderna Muséet satt Liv.  Med hela bordet fullt med finaste från La droguerie. Då är livet i skönaste laget minsann.
 
 
Men samtidigt lite bekymmersamt. Hur var det nu jag tänkte?
 
 
Jomen, det var ju skor som skulle bli mina. Bara mina, som ingen på hela jordklotet har.
 

 Med fransar och blommiga skosnören.
 
Och pärlor lite varstans.
 
 
Det kommer att bli bra. För tänk, jag kan göra precis som bara jag vill.


 Kanske ska man välja bollfransen?

22 september 2012

la droguerie.

 
Bilder: Sofia Jansson/Mokkasin med tillstånd av La Droguerie


Förra hösten när vi var i Paris så bloggade jag om La Droguerie. Den här gången frågade jag direkt när jag klev innanför tröskeln om jag fick ta några bilder trots att jag visste att det var väldigt förbjudet. Och ingen var lyckligare än jag, fem samtal senare, när de sa ja. Alldeles på riktigt och inget smygfotande här alltså.

La Droguerie är drömmen. En kreativ himmel. Här vill man bli glömd när de låser för natten och helst aldrig bli hittad igen.



Affären öppnade 1975 och ligger då som nu på 9 et 11 rue du Jour (1:a arr). Det är området kring Les Halles, som på 1800-talet och lång tid framåt var Paris stora marknadsplats. Historien kring hallarna tog man fasta på när man skapade La Droguerie. Man ville ha känslan av en jättemarknad som aldrig tog slut. Där varnenda vrå och hörn var full av saker att upptäcka. Lite magiskt sådär. Man ville att stilen skulle hänga ihop med det antika Les Halles och inredningen är därför tusentals små lådor i antikt, mörkvaxat trä.
 
 


Och hyllmeter efter hyllmeter med miljarder av allt. Och då menar jag nog allt, på riktigt. Det finns nog egentligen ingenting som du inte kan finna här. Allt i glasburkarna säljs styckvis och du plockar inte själv. Du får hjälp av den mest tålmodiga personal jag någonsin stött på. För hand skriver de ner på små papperslappar.  "En gul pärla 2 kr, en rospärla 1 kr, 7 blå pärlor med stjärnor på, nej jag ändrade mig och tar de med prickar på, 3 svalor, 2 nyckelberlocker, 1 meter band av det här och 3 meter av det här..." Och tänk sommarvarm butik utan någon som helst bra luftkonditionering med metervis av kunder, klockan halv sex en lördagkväll.
 


Förra hösten sprang vi på La droguerie som av en slump. Och vi blev så häpna av mångfalden att vi nästan inte kunde handla något. 
 
 
Men det spelar liksom ingen roll, det är känslan man vill åt.

 
 
Detta kanske är en tiondel av alla band. Och spanar ni så inser ni att sortimentet av Liberty-tyger är brett. Den här typen av band är förövrigt väldigt mycket i Paris just nu. Band gjorda av metervara. Vi såg dem överallt. Man virar dem som armband fäster ihop dem till hårband. Och på dem fäster man bjällror och berlocker. Sött.




Det är inte möjligt att lista deras sortiment för det är enormt. Och det är hemskt härligt att gå där. Mina favoritdelar är nog banden och berlockkartorna.



Och att det är väldigt långt från en anpassad butiksinredning. Ni vet en sådan där som ser samma ut i alla städer och egentligen bara är utformad för att vara praktisk men man glömde bort det estetiska. På La Droguerie är det nog helt tvärtom.




Och ni som följer mig på instgram minns säkert de små färggranna berlockerna häromdagen. De var köpta här kan jag meddela.

21 september 2012

än är det lite som sommar, om ens bara någon minut eller två.

 


Tänkte bara säga till er som inte vet eller som har tröttnat på Paris. Jag finns ju på Instagram då och då. Som SOFIAATMOKKASIN. Och sen så får ni ha en lat helg. Och en väldigt härlig.

20 september 2012

petit pan.

 

Här blir det fortsättning på butiker som det är lite glest på i Sverige men desto fler i Paris. Minns någon när jag bloggade om
familjen Petit Pan? Eller snarare hemmet som var fluffigt och härligt och allmänt magiskt. Såklart slänger man sig också med en minst lika magisk affär. Mitt i Paris och på 95 Rue du Bac ligger denna lilla ljuvlighet.

 


Det är sagolikt och väldigt speciellt.


Väldigt färggrannt och mönstermaxat.
 

Och överallt det lilla och det vackra.
 
 
Det glänsande på andra hyllan är bjällror




Å det var så mycket vi önskade, Liv och jag. Vi köpte bara lite fast väldigt fint. Som guldfiskbjällror och pandabjällror.
 
 
 
De där drömfiskarna.



Och inte bara fiskar ju. Nästan hela havet.


Och himlen.

 
 
En stor del av Rue du Bac och stråket runtomkring är fullt av inspirerande butiker. Här finns bla
Bonton, Le Bon Marche, The Conran Shop och annat fint att titta på. 

 


Men minsta affären var i alla fall Petit Pan.
 


Och sötast. Absolut sötast.

19 september 2012

serendipity




Jag bloggar Paris en stund till, jag hoppas ni ursäktar. Det är en vansinnigt hysterisk tid här så ska det bli något bloggande av värde får det bli så. Så den här veckan blir det lite av en affärs-guide här. På väldigt fina och absolut härliga affärer.


Under sommarveckorna i Paris kunde jag inte låta bli att tjata mig igenom den ena affären efter den andra med min kamera. I de allra flesta butiker är det ett stort nej om man tar fram kameran. Och på flera fick jag till och med skriva kontrakt för att plåta. Men det var det värt, det finns så många inspirerande affärer där varenda vrå är igenomtänkt.
 


Serendipity ligger 81-83 Rue du Cherche-Midi (6 arr). Lite mitt emellan Le Bon Marché (Rue du Bac som förövrigt är en ganska så fullproppad affärsgata) och Jardin du Luxembourg. Nu har jag ju redan sagt mina absoluta favoritkvarter men häromkring är det härligt att släntra. Butiker, små barer och kaféer. Och har man siktet på Jardin du Luxembourg är det perfekt.



Lite gömd ligger i alla fall Serendipity och där i skymundan öppnar sig en egen liten värld.


 
En värld som jag gillade väldigt mycket. Och där är precis som jag vill ha det med tanke på hur jag funderar kring min egen affär. Inredning som kan ha en given plats i barnens rum men det är inget som säger att det inte kan hamna varsom i hemmet.

 




Saker som inte behöver bytas trots att barnen växer. Utan får stanna. Antingen för att få en ny funktion, eller bara vara som den alltid ha varit och framför allt kan sparas till kommande generationer.


 
 

Jag tror på att skapa en stämning som passar små utan att gå på "det typiskt" barnsliga. För att hårddra det, My Little Pony-perioder och
Cars-hysterin lägger sig och ibland fortare än man anar. Så det är liksom ingen idé att gå loss som en galning i vad som gäller för stunden, för att sedan hoppa över till nästa period de får. Det blir väldigt dyrt i längden. Och väldigt dumt för hela alltet.
 





Med små medel var det. Några stjärnor på väggen och en fjäril på lampan. 


Och såklart en fågelholk.
 


En egen värld var det.