Mokkasin

lite blandat.

2012-01-29T20:59:00.002+01:00

Ibland blir man förvånad. Bildbrist ledde till gamla bilder. Gamla bilder behövde några tapetprover. Lite grönt tema, lite organiskt, lite leta här och där. Men är det inte? Jo, det är det ju visst!

Bilden längst ner till höger är toppen på en gammal ranglig och svårplacerad lampa jag köpte hos Helena en gång. Hon sa att någon hade sagt att det var en gammal Svenskt Tenn och tydligen var något flådigt auktionsverk väldigt intresserad men då var den sannerligen redan tingad av mig. Fast jag hade ju bara kärat ner mig i den, Svenskt Tenn eller ej. Och trodde nog egentligen mest att det bara var en gammal ranglig lampa som mest har retat gallfeber på mig. Den har flyttat runt i hela huset och ingenstans står den bra. Men inte kan man göra sig av med något kärt, bara för lite fel och brister.

Och så sprang man en kväll som denna rakt på tyget Stensöta. Och förmodligen hade auktionsgubben lite koll trots allt...

Tapetprover från Svenskt Tenn, Sandberg och Anthropologie.

en ny liten vän.

2012-01-29T11:58:00.001+01:00

När två av de finaste människorna man känner går och får en liten unge ihop då kan man inte bli annat än lycklig. Så här har vi gått runt och bara varit lyckliga för att vi ska få lära känna en ny liten vän. Och vi har gottat oss i vem som faktiskt röstade rätt och funderat på vem som ska lära ut vad av livets viktigheter.

Viggo tänker att teckna serier är han väldigt bra på så det ska han lära. Nomi tycker att först kan det vara bra att kunna gå - absolut viktigt och lätt som en plätt. Näst viktigast är att veta hur man stajlar (vilket är att välja snyggaste outfiten i stada) och stå lite tufft och snajdigt. Charlie tycker att det kommer dröja ganska länge. Men senare, när lilla kompisen är tillräckligt stor, så lär han gärna ut svåra saker. Som innebandy och disco-bowling och snyggaste striken. Liv funderar mest på när hon är sexton och bebisen är åtta. Då är det väldigt coolt att ha en dubbelt så gammal bästis. Så hon tänker hämta på skolan och sånt där som man tycker är lite märkvärdigt när man är åtta. Sätta lite glans på åttaårslivet liksom.

Och om det inte hade varit så fasligt långt till Stockholm just igår så hade vi absolut gått på Nomis förslag.

- Nu ställer vi till med fest!! För bebisen! Kan de komma nu, på direkten?

Men de kunde de ju inte. Så vi firade lite i smyg med finfika och grillade marshmallows framför brasan. Men vänta du bara lilla vän, vi smider planer. En riktig hejdundrande fest. För att du är så välkommen till världen. Du ska bara få bli lite äldre än noll år först. Och det var bara en sak. Kan du se till att det går fort?

lördagsmat.

2012-01-28T14:22:00.000+01:00

Min matplan inför 2012 är att äta mig igenom denna förträffliga Mingelmat. Fy tusan vad goda grejor. Så kära gäster, räkna med plockmat året igenom. No more hemmagjord bea och fem-timmar-i-ugnen-kött. I år är det jag i köket. Eller åtminstone bakom recepten.

Nåväl, rekommenderar denna bok varmt hursomhelst.

fin helg!

2012-01-27T18:47:00.000+01:00

en utsikt, tack.

2012-01-27T08:44:00.000+01:00

Pictures: Freunde von Freunden

An interview with Johanna Burke, NYC.

Ge mig lite kontraster till frostiga äppelträd och vintergräsmattor. Som glittrar ikapp. Och små röda Domherrar uppkrupna bland grenarna.

Tack.

Fast jag kan ta det där fönstret ändå.

happy!

2012-01-26T19:38:00.001+01:00

Världen blir lite finare såhär. Och så himla mycket gladare. Camilla Lundstens Littlephant var en favorit på Mokkasin på Drottninggatan då det begav sig. Och nu är det banne mig dags igen. Överdos av de här slaget måste man liksom ha. För att överleva.

Finaste textilierna, tjusigt porslin för små och stora, vagnhängen, wallstickers, posters... Världens skönaste överdos var det, som sagt.

Pictures: Johan Tunebjer

en stad, tack.

2012-01-26T08:54:00.000+01:00

Pictures: Freunde von Freunden

An interview with Wendy White, NYC.

Ge mig lite kontraster till villaidyllen i småstadsland.

Tack.

he is in heaven.

2012-01-25T21:26:00.000+01:00

De finns ju de som fyrtioårskrisar på de mest egendomliga vis. Min man köpte en synth. Lyllo mig kan man tycka.

Fast lyckligast är nog han. Det är en drömsynth nämligen. Ni hajjar va? Som han typ har drömt om de senaste tjugo åren sedan han sålde sin förra. En exakt likadan. En Roland JD-800. Nu hajjar ni väl?

Eller kanske inte. Det enda jag hajjar är att vi har fått en ny snajdig inredningsdetalj. Inte direkt diskret. Inte alls egentligen. Och där är min man som fastlåst. Med lurar. Bortkopplad från verkligheten.

Fast det kunde ha varit värre.

tittburk.

2012-01-25T10:00:00.004+01:00

Picture: Erika Gunnerblad

Läste precis om Beckmaneleven Erika Gunnerblad som fått Design House Stockholms glas-stipendium. Anledningen var de här minneskapslarna i trä och glas, där hon har gjutit glaslock som fungerar som förstoringsglas. Så man ser sin minnessak väldigt bra. Och en sådan fin liten sak tycker. Kommer i produktion under våren hos Design House Stockholm.

Erika Gunnerblad har hämtat inspirationen från inglasade insekter i så kallade dioramor. Och jag kan inte låte bli att tänka på min mormors blå fjärilar. Från Brasilien tror jag de kom någon gång som en present, för en herrans massa år sedan. Jag minns att vi som små fascinerades något så oerhört av de mest gudomliga fjärilarna. Blå och nästan självlysande. Det var med en skräckblandad förtjusning vi betraktade dem. Så vackra men sen där på väggen bakom glas, hos min mormor? När de skulle flyga runt i Brasilien. Och bara vara gudomliga.

Men säg den fascination som varar förevigt. Jag var tvungen att ringa och fråga nyss. Var de verkligen på riktigt? Och en yrvaken 92-årig mormor sa att hon minsann inte var alldeles säker på att den saken. Såhär fyrtio år senare.
- Jomen, sa jag. Det sa ni ju?

- Nähädu, sa hon. Det är jag minsann inte alldeles säker på. Är det viktigt?

- Nae.. jo lite faktiskt.

Uppdatering.
Min mormor ringde tillbaka en timme senare.
- Nu har jag ringt till England.
- Ojdå, det var inte riktigt så jag menade...
- Det gjorde du nog. Fjärilarna är på riktigt i alla fall. Torkade. Ända från Brasilien.

Nu sa jag ju inte att det var väl det jag visste, utan tackade för hennes långväga telefonsamtal som räddade ett av mina barndoms minnen. Tänk om de varit i plast liksom. Fyrtio års trollbinderi käpprätt åt ... skogen kan vi säga.

affären på efterkälken.

2012-01-24T21:01:00.002+01:00

Om man ligger lite efter med hela sitt liv just nu så är ju såklart jobbet inget undantag. Det är som med julpyntet liksom.

Nyss insåg jag att det ploppar upp texter när man förbokar i affären - Jag kan inte garantera att de kommer fram till jul men om ni vågar chansa så är det möjligt att förboka. De lämnar min affär senast onsdag och ska då levereras torsdag, senast fredag men eftersom man vet att leveranser kan vara sena under julveckan så lovar jag inte att det blir så.

Eller att det står på infosidan - Och så var det alldeles strax julafton och här packas paket för fulla muggar. Men trots det så tar det lite längre tid än vanligt för det är en himla massa paket. Och för att vara på alldeles säkra sidan för att få sina saker till jul så beställ senast den 16:de december. Beställningarna som inkommer efter kan jag tyvärr inte garantera kommer fram till jul.

Alltså. Jag ber om ursäkt. Och det enda jag tänker är : Kom igen nu, jobba ifatt en gång för alla. Hur svårt kan det vara, människa? Jaja. Jag ska bara äta lite middag först.

Och våra trasiga lampor som ska ner till källaren har ju såklart inget med detta att göra. Nej.

tisdagstejp.

2012-01-24T13:48:00.002+01:00

Idag kände jag att gul washi var det enda rätta. Och en helt annan sak - vad säger ni om lite prints från Mini & Maximus dyker upp på hemmaplan? Inte helt fel på tavelväggen om jag får säga det själv.

hej hej ny vecka!

2012-01-23T13:32:00.001+01:00

Nää ni, nu dammar jag av mig den här feberdvalan. Man blir ju nästan lite förvånad när man helt plötsligt känner piggheten komma smygande efter en sådan här dänga. Men tack för det.

lite ynklig.

2012-01-22T17:08:00.000+01:00

Om man aldrig blir sjuk i vanliga fall så passar man på när det väl börjar. Tydligen. Och kära nån, så risig man kan känna sig. Inga stordåd härinne med andra ord.

Och tack för alla krya på sig-hälsningar i inlägget innan. Ni är söta! Nu tillbaka under pläden. Med dubbla raggsockor.

nästan jämt.

2012-01-20T17:09:00.009+01:00

Livet är en fest. Särskilt på fredagar. Fast jag har feber och nästan hostar mig ihjäl mig. Och jag som skulle städa bort julen (som i och för sig var skral i år) för att göra det hela lite extra festligt. Vi brukar göra det i mellandagarna i vanliga fall, så vi är lite försenade. En bekräftelse i hög grad på vårt härliga kaos just nu. Nope, ohärliga. Och granen slutade vi vattna för sisådär två veckor sen. Är det någon som vet vad som händer med en gran då. Kulorna ramlade i alla fall ner av sig själv. Alltid något.

Äsch, nu lägger jag mig under pläden och tittar på eländet. Och känner att livet trots allt är rätt så mycket som en fest. På sitt eget lilla besynnerliga vis.

Fin fredag!

nya kärlekar.

2012-01-20T09:11:00.001+01:00

Å vad jag gillar Jenny von Döbelns Mini Empire. Som nu är på hedersplatsen i affären. Ni måste spana nya fina hemsidan och följa inspirationsboards på kära Pinterest.

Jag blev i alla fall så himla överraskad. Inte för jag inte förväntade mig att Mini Empire skulle vara finheter av klass men de var alldeles underbara när de väl damp ner häromdagen. Så vackra och så lätta att placera. Varsomhelst, i barnens rum liksom i ett tjusigt vardagsrum. Tidlöst på ett väldigt bra sätt. Klassiskt och stilrent utan att bli tråkigt. Fantasifullt utan att bli barnsligt.

Och nu vill jag göra tavelväggar så det står härliga till. Jag tänker mig Mini Empire tillsammans med supergrafiskt. O så fint det kommer bli.

Tog upp en gammal crush på sicksacks-band häromdagen. Det är stiligt som tusan på paketen. Och kände att creme och mörkgrönt kändes så himla fint. I vanlig ordning vet jag inte vad jag ska med den färgkombon till. Men på några rullar är det flott. Och spana in bandet till höger, så himla elegant med sömmarna i kanterna. Den idén är prima.

junk.

2012-01-19T20:36:00.006+01:00

Jahapp, nu samlar vi leksakerna som inte används längre. Inför nästa säsong av Junk. - För det blir väl en nästa säsong, mamma?! Säg att det blir det!

SVT prickar onekligen rätt med sina kreativa barnprogram. Mina barn (och ett par vuxna) är klistrade och blir superpepp direkt. Som med Fixa rummet och nu med Junk. Hela grejen är att man ska göra om gamla leksaker till nya prylar med hjälp av finurliga metoder. Varje program gästas av en väldigt kreativ person. Så idag slog himla bra Bea Szenfeld till och klädde in en väst med högar av små plastgubbar. Fattar ni lyckan hos den nye lilla ägaren? Tänkte väl det.

För övrigt har jag så saktligen knappat runt på min nya kamera. Och nu snackar vi noll teknisk koll, that´s me. Och helt okunnig så ni får ursäkta nu, ni som kan. Och säkert är alla jättehemmastadda med vitbalansen redan. Men jag var det inte. Vad är vitbalans liksom. Min förra kamera hade väl bara turligt nog råkat på någon bra inställning. Men nåväl fotot ovan går inte till världshistorien på något sätt men det som jag blev megaförvånad över är ändå resultatet. I ett stort sett mörkt rum omringat av tre gula, små, svaga lampor så drog jag ner vitbalansen (eller jag vet faktiskt inte hur man utrycker sig) till 2500 och upp med ISO till 3200 Och jisses, det blev ju vitt. Ganska så i alla fall. Otroligt. Jag har aldrig använt blixt och har aldrig lampor tända annars, inte ens i dagsljus bara för det blir så gult. Så det här var ju lite magiskt faktiskt.

nittionio kronor och femtio öre.

2012-01-19T10:04:00.000+01:00

Nu kan man ju nästan tro att jag och Åhléns har något ihop eftersom jag är inne på samma sak som igår. Men så är det inte. Däremot så råkar det vara värsta rean där just nu. Med påslakan för halva reapriset. Och hur stiligt var inte det här som hamnade i Viggos säng. För fint för att inte tipsas om.

mångubben i mollie makes!

2012-01-18T19:48:00.001+01:00

Imorgon kommer senaste numret av Mollie Makes ut i England. Bästa pysslartidningen. Kolla sötaste filmen här så fattar ni hur himla bra det kan vara att vara lite pysslig.

Och glad är jag att hitta "min" fina Mångubbe där!

Tomorrow on Thusday 19th january this month´s issue of Mollie Makes hit the shops in UK. I´m really happy to see "my" Man in the moon-poster there.

'Mollie Makes is published thirteen times a year. We curate the best craft from around the world into a tactile, collectable and totally irresistible magazine.We love to make – handmade is more than just a hobby for us, it’s in everything we do. We can’t resist hunting down treasures in thrift stores, then customising, re-covering and embellishing our finds with our endless stash of ribbons, buttons, fabrics and felt. We’re forever on the lookout for new inspiration. Whatever we do, we’re living and loving handmade.’

You can subscribe Mollie Make here or download the Ipad version here. Here is the homepage and blog of Mollie Makes . And of course like on Facebook or join the Twitter. And don´t miss the cutiest little movie here!

istället för tulpaner.

2012-01-18T11:08:00.002+01:00

Galgar med vårfeeling. Som ett blandpack tulpaner ungefär. Dessutom billigare och mer bestående. 10 st för 29 pix. På Åhlens.

Den lilla stapelburken med.

Någon gång ska jag skriva om skåpet (syns här också). Ett väldigt bra remake-tips om jag får säga det själv.

skräpdag.

2012-01-17T21:45:00.002+01:00

Å fy, lite fint uttryckt sådär. Egentligen vilja gorma och härja och supersucka. Fast egentligen så ordnade det här satans bokföringsracet upp sig till slut. Bara för jag har en man som är så förbaskat klipsk. Inte för han kan något egentligen om bokföring men det spelar liksom ingen roll. Han knappar runt lite, kollar lite under siffrorna, räknar lite hit och lite dit. Och så kom han på det! Det där som jag aldrig i livet skulle kommit på. Tack,tack. Och synd att det inte finns någon semmelaffär öppen, kände jag precis.

om att önska sig någon annanstans.

2012-01-17T12:44:00.002+01:00

I den bästa av världar gjorde min bokföring sig av sig själv. Och jag kunde fortsätta med mitt lilla evighetsprojekt i verandan. Hur snyggt kommer det här att bli kan ni ju fundera på ett tag. Medans jag går in i den tristaste av världar. Igen.

loppis-tips.

2012-01-16T21:44:00.003+01:00

Det bistra med loppis är ju att när saker och ting blir högattraktiva. Som när loppischefen bara tittar på en och säger - Bahaa, den där kan jag få femton gånger så mycket för...när man försöker pruta lite. Eller som en gång fick jag höra - Har du varit på semester eller?! Då menade han i något prutvänligt land. Och blivit lite inspirerad sådär. Det hade jag ju inte.

Det då man får försöka se det fina i allt det andra. Som i saker a`la gillestuga. Och siktar du in dig där behöver du inte pruta, det är nästan så de slänger på dig grejorna. Ta´re liksom. Så de bli av med det. Som den här taklampan, den var inte särskilt het kan jag säga.

Och jag lovar att den här lampfoten för en tjuga kan bli hur fin som helst med lite vit färg eller svart eller pastell. Men jag ska bara hälla på lite brun bets. Och de där vaserna kanske är lite tveksamma vid första anblicken. Men jag gillar dem. Inte bara för den dyraste kostade tio kronor.

inte så kul måndag.

2012-01-16T13:18:00.000+01:00

Lite glada saker kanske kompenserar upp grådiset utanför fönstret. Och det febermaraton som råder härhemma. Viggo har rekordet på 40,7 grader men Charlie är hack i häl. Och jag har träningsvärk. Så vi ojjar oss ikapp. Jag är värst hittils. Aj.

det gäller att bita ihop.

2012-01-15T19:02:00.004+01:00

I ärlighetens namn har jag tagit mig för med något nästintill oöverstigligt denna helg. Och bara för jag inte ska kunna smita undan om sådär en vecka eller två så skriver jag det här.

Jag har dammat av mina gamla träningsdojjor. Och inte bara dammat utan också travat iväg till träningsstället. Och tränat. I denna värld så är ju det inte någon bedrift. Över huvudtaget faktiskt. Men till saken hör att det var ungefär tio år sedan förra gången. Alltså. Då förstår ni läget.

Och till saken hör att tidigare var jag träningsgalen. Jag sportade som en dåre. Jag kunde lätt gå upp vid fem-snåret på morgonen. Ta en löprunda ut på Djurgården eller genom stan och sen studsa hem för att sen ta cykeln stationen för att ta tåget till jobbet i Katrineholm (på den tiden pendlade jag liksom åt motsatt håll än alla andra). Tåget gick halv sju. Ni fattar va. Och hade jag inget särskilt för mig när jag kom hem med det där kvällståget vid åtta-tiden då kunde man ju alltid ägna en stund av kvällen till något käckt pass på Sats eller yoga någonstans. Dårskap var det. Absolut. Inte konstigt att man la av med besked.

En vacker dag kunde jag inte se en träningslokal. Jag fortsatte jogga men sen slutade jag med det med. Fast jag älskar att springa, det gör jag fortfarande. Om jag inte vore så satans otränad. Och fast jag faktiskt knappt kan se en träningslokal än idag så är det enda sättet att ta någon slags kontroll igen. Över orken liksom.

Och herregud. Vad ska jag säga. När grabben i cykelbyxor och gummiskor med tår på, började göra plankan samtidigt som han sträckte ut en arm och ett ben och sa att det var enkla nivån, då höll jag på att smälla av. Och när han visade utmaningsnivån, och snurrade och böjde och hoppade till där i plankställningen samtidigt som han hejade på och sa att det här är mördarbra. Och när de där duktiga applåderade åt sina egna bravader och låtarna var jättedåliga, då kände jag kanske ett sting av uppgivenhet. Men det var bara ett sting. Ett litet ett. Innerst inne så känner jag ändå lite heja mig sådär. Och applåd i smyg. För nu kan jag inte gå och inte resa mig och absolut inte skratta. Det kallas träningsvärk.

mera mini empire.

2012-01-15T12:00:00.002+01:00

Den allra bästa behållningen av Formex brukar vara platsen Young Designers. Det är där det händer. Alltid är det så. Absolut där man ska hänga om man vill ha inpspiration och nytänk. Drick en kaffe i snyggfiket och känn att det är lite som en annan värld. En väldigt bra sådan.

I år kommer Jenny von Döbelns allra finaste Mini Empire vara där. Och här kommer världens härligase tjuvtitt! Nya fina mönster på brickor, tapeter och textilier. Och hennes poster är ju som sagt helt fantastiska. Africa (ovan) kommer att ha en finfin plats på Formex temautställning. Spantips inför kommande helg!

Pictures: Åsa Liffner

I början av nästa vecka dimper poster, mini-tavlor och vykort från Mini Empire ner i affären. Jag hoppas kunna lägga upp dem under söndagkvällen för förbokning.

lördagssyssla.

2012-01-14T09:45:00.000+01:00

Jag vågade mig på den där nya prylen. Och wow, svart är svart. Det hände aldrig med min förra kamera. Vilken grej.

kjol och en väldigt god middag.

2012-01-13T12:02:00.001+01:00

Igår tog jag en sväng förbi COS. Hade till och med ett finfint presentkort där. Och smakråd i följe. Och tusen plagg i provhytten. Men som vanligt. Det slutade med en kjol. Till Nomi. Alltid samma visa.

Men finaste kjolen. På rea dessutom. Och Christmas skirt kan den väl få heta men äsch för lite winter wonderland, jag får ingen julaftonsfeeling alls.

När Liv var liten hade kunde jag inte gå förbi en tjusig kjol. Min och hennes favorit var den som sitter på Nomi här. På sistone har det dock varit skralt på kjol-kontot men nu blev jag superpeppad att leta stiliga kjolar igen.

För övrigt har jag en plan inför helgen. Att närma mig den här nya grejen. Det är superläskigt tycker jag. K tycker precis tvärtom, han har tryckt på alla knappar som går. Men jag vet inte var jag ska börja och så hämtar jag den gamla igen. Helknäppt, jag vet. Det måste ha blivit någon spärr. Väldigt märkligt.

Fin helg!

Och just det. Hur god middag åt vi inte här? Å så gott.

fintorsdag blir det snart.

2012-01-12T12:55:00.000+01:00

Det är ju inte varje dag jag handlar här. Men innan jul så skulle jag shoppa billiga lakan att ha som dukar på vårat megabord. Och då sprang jag på bästa hallmattan till värsta priset. Det var väl i och för sig inte tänkt att vara just en hallmatta men funkar utmärkt. Och här har jag stenkoll måste jag faktiskt säga själv. Med vårt vitoljade golv och ständig rusch med tusen leriga, regniga och sandiga barnvinterfötter så funkar bara det braiga.

Nähä ni, vad gör man en regnig, blåsig och alldeles urtrist dag som denna? Tar tåget till stan för långfika och middag med fina vänner. Såklart att man gör det. Hejsvejs!

happy pinning.

2012-01-12T09:58:00.003+01:00

Picture: From here via Pinterest

Med ett polkaparaply vid en öde strand skulle till och med jag stå ut med ösregn. Men en januaridag i Katrineholm och utan polkaparaply känns det sådär. Fast igår hände en glad sak. Jag kommer åt mitt Pinterest-konto igen. Man ska vara glad för det lilla! Till saken hör att min d
ator mår lite risigt så jag har inte kommit åt vare sig det ena eller det andra på ett bra tag. Men nu så - så följ mig vetja! Och en annan dag ska jag berätta om min allra roligaste moodboard där just nu. Det händer till sommaren och det är inte den fula pool-boarden som förövrigt ryker vilken sekund som helst. Det var bara ett sådant bra ställe att samla bilder inför poolbygget... Pinterest är himla bra så är du inte där redan se till att bli det.

tur.

2012-01-10T21:43:00.002+01:00

Just nu känns har ju sådan brist på inspiration så till och med lite surfing på nätet känns oöverstigligt. Det känns så stort och så mycket så jag vet inte var jag ska börja. Samma sak med höstens alla olästa tidningar. Jag kommer mig inte ens för att ta första bläddertaget. Kanske är jag rädd för att fastna och aldrig mer få någon viktighet uträttat. Vore strålande såhär i bokföringstider...

Nä, det gäller att ta det i små doser. Tänker man och så tar man en tur i Livs rum. Och tittar lite nogsamt. Och inser att här råder ingen inspirationstorka på långa vägar. Tur för henne. Och för mig. Som numera kommer att byta arbetsrum lite sådär i smyg. När hon är i skolan. Smart.

färgad geometri.

2012-01-10T09:03:00.001+01:00

Ännu mer posterslycka för affären! Sofie Børsting är en dansk illustratör och hennes bilder är helt fantastiska. Och i denna geometriska tid sitter de som en smäck. Så här är alla de sköna formerna men med en finfin detalj som ofta faller bort i den ena geometriska tolkningen efter den andra. Färg!

Alla nya posters läggs ut i affären för förbokning under veckan som kommer. Först ut är Sarah & Bendrix som läggs ut under förmiddagen.

inte i fas.

2012-01-09T21:29:00.003+01:00

Vi hade jädrigt svårt att få dit julen härhemma. Och i år blir det tydligen lika svårt att få bort den. Kalla det tidsbrist eller snedfördelning av tid eller vad vet jag. Men i varenda litet hörn hänger julen kvar och nyår med tydligen. Och såhär länge har aldrig granen fått stått kvar. Inte grön och absolut inte grann. Inte ens från starten. Vänliga men bestämda kommentarer som "Var det slut på granar i år?" har fällts och den absoluta fulheten har inte undgått någon. Men ikväll finns betydligt surare saker.

Som att vi nyss kom hem ifrån Stockholm, trots att tåget skulle ha gått 18.10. Vilket innebär att vi skulle varit hemma 19.00. Egentligen. Heja Sj, det är fantastiskt med tåg. Och speciellt eftersom ni dessutom överraskade att numera åker inte barnen gratis längre. Så helt plötsligt blev det numera budgetresa med bil, i jämförelse. Storartat drag.

Och nu är fyra barn så övertrötta så de kommer inte somna förren midnatt. Tjohoo för skolstarten imorgon.

Nu hojtar jag till lite sent. Men skåpet som ni frågar efter. Jag har skrivit om det här.

söndag.

2012-01-08T21:25:00.000+01:00

Med en sådan här klen vinter är det nästan vårvärme på verandan. Med innerfönster (som åkte upp vid något ögonblick av kyla) och allt. Minns ni sittbänkarna förresten?

Nu kan man ju fråga sig varför de här ligger i vår glasveranda en dag som denna. Men är det fint och fluffigt gör det detsamma.

Förövrigt är det här min favvokombo i poms just nu. Om man nu ska till och ha någon sådan. Natur-creme-vit.

Och de allra käraste trasmattorna. De blev ju aldrig sittkuddar den där gången. De blev vardagsrumsmatta i kors o tvärs av alla nio och så dyna igen. Och därimellan alldeles ordinära i köket och hallen. Och nu vintergolv på verandan. Multimatta med andra ord.

Och imorgon har vi en bra plan (tack för den L) för att komma i fas till skol och dagisstart på tisdag. Morgontåget till Stockholm. Det ska väl få fart på de bästa av sjusovare? Och då måste de väl känna ett uns av trötthet på kvällskvisten så nattuggleriet är till ända. Samma visa vareviga lov...

det är till att ha livlig fantasi.

2012-01-07T20:36:00.003+01:00

Nomi ritade en teckning i hall hast och gav till sin kusin Estrid. Å hjälp, hann jag tänka. Och samma sak hann Estrids pappa tänka. Hjälp, kära nån! Vad har Nomi i tankarna!?

- Nomi...Vad har prinsessan i handen...?

- En glass! En lakritsglass!!

Just det. Såklart. Självklart. Puh.

It´s a icecream. A licorice icecream. If someone thought something else. We did...

audrey jeanne.

2012-01-07T09:45:00.001+01:00

Audrey Jeanne gör bedårande små saker. Och det är lite lätt att falla pladask. Och så bloggar hon fint också.

Jag drömmer om alla granna tavelväggar jag snart ska göra. Tyvärr har vi inte en enda hel stor vägg i det här huset. Så jag tjatar vidare på min lillasyster som har två alldeles perfekta väggar.

Och så var det ju finposten. Men en mini tavelvägg ihop med dessa. Sweet.

Och här dånade Liv litegrann.

Och här med för den delen.

Inom de närmaste veckorna på en affär nära dig.

Pictures: Audrey Jeanne

fin helg!

2012-01-06T20:02:00.001+01:00

Det går absolut att få det till en julstjärna. Fast annars kan man tänka att den är fin som den är. Stjärna som stjärna liksom. Tid som tid. Så den får hänga kvar.

mini empire.

2012-01-06T10:03:00.003+01:00

Posters, posters, posters... Jag fortsätter min nyhetshysteri (för de kommande veckorna) här på bloggen. En liten stund till, jag har bara fyra formgivare kvar.

Här är Jenny von Döbelns underbara bilder. För hennes Mini Empire. Fantasi när det är som mest magiskt. Det fina är det lugna svartvita men att detaljerna är så många och så himla annorlunda att man kan inte sluta titta.

Och alla ni som hört av er om Sarah & Bendrix postern. Jag återkommer till er lite senare under dagen, måste susa vidare just nu. Kan bara säga i all hast, att den finns i en storlek. Jag rörde ihop det lite. Och den är stor och 42x60 cm.

non je ne regrette rien.

2012-01-05T12:01:00.004+01:00

Picture: Sarah & Bendrix

Nu blir det mycket affärsbloggande här på självaste Mokkasin-bloggen. Hoppas ni inte surar till över det. Annars får ni skälla på mig och säga åt mig att hålla till på affärsbloggen...

Men jag har så många finheter påväg så jag kan inte hålla mig. Som jag skrev innan så kommer det bli mycket posters i vår. För att jag älskar´t.

Det var säkert flera av er som såg denna urtjusiga poster på förträffliga Husligheter strax innan nyår och i nästa vecka går den att köpa hos Little Cute Mokkasin. Den går att förboka i affären alldeles strax.

taa-daa!

2012-01-05T11:39:00.000+01:00

Här är den på begäran. Präglingsapparaten! Den där fina mackapären som gör pappret lite snajdigare.

Jag fick tipset från Sissi & Lisa för en massa år sedan. Lagom när jag öppnade Mokkasin i Katrineholm, som inte finns längre. Och då präglades det som bara sjutton.

Jag har köpt min här på Stämpelbutiken. Man mailar sin logga kort o gott och så kommer den på posten efter några dagar.

mokkasin goes beige.

2012-01-04T21:43:00.001+01:00

Jag är lite småkär i min nya packningshög. Eller ny och ny, vissa saker har ju varit med från början. Som papperstejp och washin och präglingsapparaten. Men nu såhär efter juletiden har den ändrat karaktär. Med oblekt silke, svart silke och andra band. Och washin är brun och saxen i guld.

Och högen får mig genast att tänka på halm och hö och natur. Eller på beiga slingor som alla ville ha när jag jobbade som frisör 2002. Inte för gult, inte för vitt utan just såhär. Som Jennifer Aniston. Det är säkert, men det var bilden i allas ficka.

Och där finns bra pennor av återvunna tidningar. Och jag lovar er att poms i oblekt silkespapper är himla fint. Ni ska få se mer en annan dag.

Och linjaler av trä...

Och nu står jag ju inte här och präglar mitt silkespapper dag ut och dag in. Men å, det är en alldeles förtjusande sak den där präglingsapparaten. En riktig egosak.

Och för alla pomsfantaster som surar över att det aldrig går att hitta silkespapper i de finaste färgerna och dessutom ovikt sådant har jag strax en överraskning i affären. Att man ska kunna köpa ovikt silkespapper i bunt eller rulle snarare. I färger som Dusty green, Puder, Cool mint, Neon och lite annat som kan passa när man inte vill köpa färdigt.

finpost? ja, väldigt gärna!

2012-01-03T18:58:00.023+01:00

Om jag är poster-pepp så är jag minst lika mycket vykort-pepp. Jag har liksom märkt av att jag saknar finheter att lägga på lådan. Finpost helt enkelt.

För det är väl nästan höjden av snällhet, att skicka en snyggplitad hälsning på det gamla vanliga viset. Med frimärke. Jag vet att det låter gammaldags med jag älskar att få det. Ungarna älskar det. Vi hoppar högt allihopa när det dimper ner handskrivna kuvert i lådan. Och så hoppas alla att det är just till en själv. Och så surar fyra av oss när det oftast är till Liv. Liv har liksom en väldigt trogen brevvän. Till råga på allt har hon flera.

Men nu surar vi inte mer över det, finpost var det ju. Sådan som känns som en present i sig. En megapresent egentligen. Fin form på fint papper (och bästa pappret) och det enda man vill är att tejpa upp det på väggen. Och bli glad över det varje dag. Och som grädde på moset, den lilla hälsningen där innanför. Alltså. Jämför med ett sms. Är det inte en megapresent då? Å så fint tycker jag.

Och eftersom jag nu är så pappers-peppad så har jag sprungit på så mycket finheter att ni kan inte ana. Jag är alldeles uppskruvad över allt som snart dimper ner i affären.

Jo, det är en almanacka. Visst smäller man av?

Och allt det fina ligger den här lilla franska tigern bakom.

Snart i en affär nära dig.

att känna in en carl.

2012-01-03T09:31:00.001+01:00

Ibland så har jag ett väldigt härligt jobb. Inte desto mindre angeläget, nejdå. Men ytterst härligt. Som att känna in sig på en Carl. Eller ganska många Carl. Så det är jag och en kaffekopp och sex stycken snygg-Carl.

Och så... Hejhej Carl på väggen där, vem snyggast i landet är?

Ja och så glömmer vi att K började jobba igen just idag och fyra ungar har jullov och att jag inte har jullov. Så vi låtsas istället. Att det bara är en helt vanlig att känna-in-en-poster-dag.

Det är alltså Jenny Brandts (ni vet Girl and Badger och Dos family) och Sammy Roses fina Carl som är på väg in i affären. En ära att få ha honom där.

Och jag är poster-pepp! Så in i vassen. Snygga illustrationer är det bästa. Det finns inget annat som så enkelt gör rummen härligare eller roligare eller stiligare. Så mer posters åt affären!

vad ska det bli av dig, 2012?

2012-01-02T09:53:00.001+01:00

Det var tänkt att bli en nyårsdagshälsning. Men ett back-up på en dator som aldrig varit någon ordning på kan ta lite tid. En alldeles faslig tid. Men nu är det gjort att snacka om bra start. Det kanske sätter formen på 2012. Ordning och reda.

Fast just nu kommer vi oss inte för. Varken jag eller Liv. Som kanske har de snyggaste almanackorna på denna jord. Vi kan knappt inte skriva första ordet med risk att förstöra allt det fina. Så vi bläddrar mest och ahh:ar om vad tjusigt allt är.

Och 2012, värsta långa året tänker vi. Vi försöker lista ut vad det ska bli av det. På själva nyårsafton funderade vi som bara den.

Kommer Viggo att tappa sin första tand? Vilken sort blir det på S och P fina bebis som vi längtar så mycket efter? Ska Nomi lära sig att simma och lyckas Charlie med cyklingen? Och Liv, hur blir det med gitarren och fiolen och solosången? Listan är lång, frågorna många och hela alltet känns nästan overkligt spännande.

Och almanacksdrömmarna finns att köpa på Papercut. Skrev om dem här och här.

2011.

2011-12-31T09:27:00.035+01:00

Å 2011 var året som gick i en rasande fart. Och det har varit ett fantastiskt år på alla sätt och vis. Ett tacksamt år på alla plan med en massa kärlek. Och bloggen, allra käraste bloggen, och ni alla som hör ihop med den. Ni som läser och hejar och gillar, ni är så himla fina. Jag blir berörd så till den milda grad över er ödmjukhet och otroliga snällhet. Varje dag blir jag det. Ni är fantastiska och ni sätter glans på mina dagar. Så är det.

Men i allt detta fantastiska så var det året då flera bedrövelser slutade med en enda stor förbannad sorglighet. Så stor och så sorglig att jag knappt idag fattar att det hände. Kanske trodde jag först när rädslan satt där som ett stryptag på mig att aldrig någonsin kommer jag ifrån det här, att jag aldrig blir hel. Men vet ni, det blev precis tvärtom. Idag är jag nästan tacksam att det hände. För det fick mig att för alltid att förstå vem som är viktig i mitt liv. Vilka människor som betyder allt, precis allt. Och vilka som inte betyder något, som inte ens är värda en tanke. Och att kunna släppa de evinnerliga tankarna och det förödande ältandet och bara se tillbaka med ett kallt konstaterande, som att det här var det som hände och det var riktigt illa. Men sedan, inget mer. Den insikten är nog min värdefullaste detta år. Den har gjort mig alldeles hel igen.

Så alla ni fantastiska männsikor som finns i min närhet på ert eget lilla vis. Ni är så värdefulla. Och jag önskar er alla ett underbart nytt år med en hel massa kärlek!

Och tack för att ni finns.

Sofia

jo, man kan bli lycklig av prylar. helt överlycklig faktiskt.

2011-12-30T14:59:00.001+01:00

Tänka sig. Nu är det gjort. Nästan för bra för att vara på riktigt. Klicket med min största pryl-önskning någonsin. Det är sant. Jag har aldrig suktat så efter en sak. Samtidigt känns det lite nervigt, blir det bra nu då? Men taa-daa, mina önskningars önskan.

Jag är ju ingen köp och rea-tipsare av stora mått. Men faktiskt är det ett herrans bra pris på mitt bästa objektiv. Det är liksom billigt i vanliga fall så nu är det vrakpris kan man nästan hävda.

Älskart. Jag är fast övertygad att min gamla skraltiga, gnissliga och halvtrasiga Eos350D överlevde pågrund av just detta objektiv. Jag fick det av K för några jular sedan och jag trodde nästan inte det var sant när jag plåtade med det för första gången. Skillnaden från standardobjektivet var så markant och otroligt fantastiskt. Det är ett fast objektiv med stort ljusinsläpp och det går att plåta i riktigt dunkelt ljus. Den enda nackdelen är att man får backa väldigt långt för att få med miljöer. Hänga ut genom fönster och sånt där läskigt. Men det är det absolut värt. Jag använder det nästan alltid. Till och med sedan det föll ihop när vi var i Paris (och K fick det att hålla ihop igen efter en timmes meckande på Centre Pompidou) så funkar det utmärkt. Och nu är det nog inte så att det är ett objektiv som oftast faller sönder och samman, utan det var nog helt enkelt för det råkade tillhöra mig. Min historia av tekniska prylar är ungefär såhär. Så därför lovar jag att min nya pryl ska få all omtanke och omsorg den bara kan få. Jag ska bära den på silverkudde och putsa (först skrev jag pussa, snacka om att lyckan över en liten pryl kan stiga en över huvudet) på den varje da. Eller åtminstone använda kamerarem och linsskydd och kanske inte ha den skramlande i en sådan där tygpåse som man har när man handlar på Ica.

Och just det, när jag ändå håller på. Fotografiska har rea på alla posters.

winter ladybug.

2011-12-29T12:38:00.000+01:00

Inte för man tror att ett vinterland kan försvinna på fyra dagar men det kunde det. Vår julafton var vårlik och vi tänkte att det kändes som påskafton. Vareviga dag pratar vi om den konstiga vintern. Och om den alldeles tokstormiga vintern. Alla går runt och saknar snön lite. Jag för ljuset och ungarna för allt det roliga. Och vinter förresten, kan man verkligen kalla det vinter när man inte ens behöver mössa och vantar?

Och själv stirrade jag nyss förvånat på silkespappret. Hej där, du lilla nyckelpiga. Och vad säger man mer? Det är egentligen fasligt långt kvar till sommartiden, men jag förstår om du blev alldeles lurad.

underbart är kort.

2011-12-28T19:40:00.002+01:00

Å min kära lilla blogg är alldeles åsidosatt. Nästan så det skär lite i hjärtat. Nu skulle man ju kunna tro att jag sitter kvar under pläden och julmyser och inte kommer mig för att blogga. Men ack nej om det vore så väl. Jag insåg ju där på juldagen när någon sa "Nu börjar man rea..", att det inte var läge för soffmys längre. Och hjälp tänkte jag, julen som nyss har börjat. Detta var ju inte alls enligt mina lateriplaner. Men vad gör man? Har man en affär på stora, stygga internet får man lov att följa reglerna. Så därför blev julen väldigt kort.

Men underbar ändå. Nomis julklappsöppnande fick ett lite snöpligt slut. Eller som hon själv berättade på juldagen. "Jag fick en sönder balettjej...." Men när allt kom omkring var det inte riktigt så illa. "..och en hel balettjej."

Orsaken till missödet var nog egentligen att asken de låg i var alldeles för vacker för att ligga och vänta under granen. Den var turkos (ala Tiffany) med ett svart brett sidenband. Det är såklart att en sådan flott ask är svår att motstå och hamnade därför på de flesta ställen innan den var dags att öppnas.

Och den förträffligt fina rean får ni inte missa. Det är en riktig superrea. Fyrtio procents rabatt är faktiskt jättemycket. Ska det va, så ska det.

julkalas!

2011-12-23T22:03:00.000+01:00

Jag önskar er alla världens finaste juletid.
Och en väldigt lat sådan.

bästa genvägen till julefriden.

2011-12-22T20:10:00.001+01:00

Ni minns det där om julefriden. Det är ju lätt att tänka att den infinner sig först då allt är klappat och klart liksom. Städat och putsat och fejjat och piffat och pyntat. Att tänka att det är enda sättet. Och då är det väldigt lätt att kasta sig från den ena galna racet in i det andra.

Men man kan också välja. Ett annat sätt. Istället för att göra precis det där galna piffningsracet. Och gå runt här och gräma sig för allt vi uppenbarligen inte kommer att hinna så har jag intagit samma förhållningssätt som Viggo.

Igår när jag hämtade honom på fritids, sista dagen innan jullovet, så satt han och vävde. Jag visste redan att det var en julklapp till K. Och om man säger såhär, själva grejen var inte särskilt färdigt, inte ens lite färdig (precis samma läge som vårt juldonande).

- Ojojojdå, sa jag. Hur ska du hinna? Ska vi ta med den hem och så väver vi klart (vi?!).

Viggo tittade på mig och sa lugnt. - Närå, jag gör klart den när jag hinner. Han får den i födelsedagspresent istället! När fyller pappa?

- I juli ju, suckade jag.

- Perfekt! sa Viggo.

Och med det menar jag ju inte att vi ska fira jul till midsommar. Men det man hinner det hinner man liksom. Och ibland är det sä jäklarns onödigt att stressa upp sig onödan. Julefrid var det ju.

Och granen är köpt. Och lådorna med julgransglittret är nedtagna från vinden. Och massor med levande ljus brinner. Och vi ligger i soffan och käkar högar med skumtomtar. Så julafton, kom nurå!

Och om någon funderar på att göra en jättetavelvägg så kan jag upplysa om att ta ner tavlor från väggarna går jättesnabbt. Det är sen det jobbiga börjar. Men det är framflyttat till midsommar.

plaza koti.

2011-12-21T12:31:00.006+01:00

Häromveckan ringde Anna Mård mig och sa att hennes och Karin Fobergs fina reportage från Plaza Interiör hade hamnat i Finland. Vi sa att det blir nog inget omslag såhär i juletid. Men det blev det!

Igår damp tidningen ner i lådan. Det roliga är att man har valt att blåsa upp helt andra bilder än i det svenska. Vilket gör att det känns ganska så annorlunda.

Och finska, wow vilket språk. Jag tycker att finska är grymt snyggt i skrift, älskar alla dubbelbokstäver. Det är ju inte för inte Mokkasin har två k istället för ck. Däremot omöjligt att förstå, jag har verkligen försökt gissa vad som står men det är helt omöjligt. Så jag får hoppas att det står något bra.

Psst! Tack för alla supersnälla hälsningar här och där och alla mail om att ni gillar paketen som skickats. Det betyder ofantligt mycket efter denna nästintill galna julrusch ska ni veta. Och fast jag inte hinner svara alltid så blir jag så glad ska ni veta. Helt överlycklig faktiskt.

hej där, vinterland.

2011-12-20T21:52:00.006+01:00

Ja ni, hej igen. Herre jisses vilka bråda dagar jag har haft på sistone. Jag tror faktiskt att om jag bara känner efter litegrann så faller jag ihop i en liten hög någonstans. I något hemligt dunkelt hörn i det här stora huset. Och ni hittar mig inte förren jag sovit tusen timmar och börjat drömma om annat än paket och tejp och silkespapper. Och avprickningslistor och fraktlappar och brunt inslagningspapper.

Men det går ju för all del inte för sig. Det är ju förtusan juletid trots att det nästintill undgått mig såhär långt. Juletid och det ska minsann bli julefrid det här året också.

Men just nu ska jag pusta ut. För idag har alla (nästan) julens paket lämnat huset. Och jag ska dricka andra koppen glögg för i år (jag minns inte den första men någon sa att jag druckit den) sen ska jag lägga mig väldans tidigt. Och imorgon är det dags att ta tag i julefriden. Väldigt mycket dags.

Och tack kära snö, för att du kom till sist.

Litet svar: Stjärnan fick jag för flera år sedan av en av mina vänner. Älskar den, så vacker. Foten och stjärnan är i keramik och den är gjord av Eva-Marie Kothe. Finns fortfarande att köpa på Blås & Knåda.

do something.

2011-12-18T13:39:00.003+01:00

- Fett fubb, sa Viggo. Och det är precis så det är. "Att få gå i skolan är enligt FN en mänsklig rättighet. Ändå är det idag upp emot 100 miljoner barn som inte får ta del av den rättigheten.En övervägande majoritet av dessa är flickor." Så därför är årets tema för Musikhjälpens insamling - Alla flickor har rätt att gå i skolan. Så nu hojtar jag till såhär på insamlingens sista dag - gör någonting! Ni kan lägga ett flott bud på någon av alla fina auktioner som pågår men glöm för all del inte bort att ett litet mess som kostar dig 50 små kronor hjälper en hel massa.

Själv tar jag tillfället i akt att å Mokkasins och Little Cute Mokkasins vägnar hälsa till er alla fantastiskt snälla människor därute genom att önska Lalehs sång Live Tomorrow och skänka 1000 kronor till Musikhjälpen.

Do something - i kampen mot denna fett fubbiga värld!

ljus.

2011-12-12T09:01:00.000+01:00

Kan man få ett tak fullt med lampor. Bara sådär. Hundra lampor hade varit fint. Minst. Denna beckmörka tid.

Bild: RuffledBlog

förtjusande.

2011-12-11T20:59:00.000+01:00

Jag vet att det är fånigt men jag blir så himla förtjust i små världar. Löjligt förtjust. När de ser ut på det här viset vill jag bara ställa den lilla världen där på fönsterkarmen och sätta igång att fylla den med pyttesmå saker. Jag vill ställa en liten karusell där i skogen och hänga små planeter och stjärnor i trådar som får dingla alldeles ovanför trädtopparna.

Och nu grämer det mig att hela den lilla världen får ligga kvar på hyllan. Tills jag har tid.

Det är en dockteater förresten. En liten en.

men nu då? nä.. men nu?

2011-12-10T11:41:00.000+01:00

Det regnar och regnar. Gräsmattorna är illgröna och det är dystert. Det lovades snöstorm och det är ju inte varje dag man tänker att en snöstorm vore minsann lite av en önskedröm. Men vad sjutton, hur ojuligt får det lov att vara?

Så vi hänger fönstrena fulla med silkespapperslingor och säger att det är snö. Så länge, medans vi väntar. Sen kisar vi med ögonen som bara den och tror varannan sekund att regnet utanför har förvandlats till snö.

först var det alldeles grått och fult och sen blev det helt färgglatt, som Paris ungefär!

2011-12-09T09:10:00.002+01:00

Tänka sig att min lilla affär fick vara med på Isabelles (bästa DOSfamily-bloggen) grymma lista i senaste Family Living. Känns väldigt ärofyllt och förträffligt fint. Tacktack.

Och tror ni det var fyra ungar som höll på att tuppa av alldeles när det en vacker dag damp ner ett vykort från självaste jobbaretjejen som Nomi kallar henne (hon ÄR förövrigt jobbaretjejen var och varannan dag) .

Ni kan ju fatta själva hör högt det smäller när det kommer en hälsning från hon som kan klyva brädor som en tv-spelsfigur ,som har en guldspray som är heeelt otrolig och som fixar deras drömmars rum så att vi inte har gjort annat än diskuterat rum mest hela hösten. Och som det har oh:ats och ahhh:ats i soffan. No limits i rum varenda onsdag liksom.

Önskerum

Liv: Halva rummet ska vara en spraybox så hon enkelt kan spraymåla hela dagarna. Cyklar och sånt där.

Viggo: Ett laboratorium. Ingen mesig låtsatsvariant. Glasrör och annat så man kan blanda väldigt bra. Sådär så man blir svart i ansiktet och håret står rakt upp. Real stuff alltså. Och så väldigt mycket av den där väldigt speciella guldsprayen.

Charlie: Han vill ha en exakt kopia av Barca-fotbollsrummet. Avundsjukan bara lyste i ögonen när han såg det programmet, är det sant liksom?!

Nomi: Hennes senaste variant är havet. Massor med blått silkespapper som är själva havet. Akvarium utmed alla väggar där fiskarna simmar. Miljoner med superglänsande (den där sprayen igen) guldstjärnor i hela taket. Och luftmadrasser så man kan flyta på havet och titta på stjärnorna. Och en haj som ska vara fyra meter lång och silverfärgad.

Det var bara det. Inget konstigt alls.
Rubriken syftar på Livs kommentar när hon skulle beskriva ett av rummen en morgon när vi gick till skolan.

Fixa rummet har lite jullov nu men 28 december är ordningen återställd.

det gäller att tagga ner en smula.

2011-12-07T09:58:00.003+01:00

Jag lovade ju er tidernas julkort. Det mest ostajlade ever. Förr i tiden så pysslade jag julkort så det stod härliga till. Snygga var de om jag får säga det själv. Men så kom barnen och då började det hela svikta. Jag tror att vi skickade en vacker bild på en liten nyfödd Liv första julen hon fanns hos oss. Men sen blev det tyst, ganska så knäpptyst i julkortssvängen.

Men så 2007 fick jag en väldigt stark ingivelse om att skicka julkort var viktigast i världen. Och skulle det vara så skulle de banne mig vara ett kort på barnen. Vi hade ju flyttat långt bort från alla kompisar och jag tänkte väl att alla skulle bli superglada om det kom ett tjusigt julkort med fina barn. Kompisarna på landet liksom. Glada och uppsnajdade till tänderna i vårt vackra julehus. Men dagarna gick i renoveringskaoset och jag kan tillägga att på den här tiden var just mamman i huset lite sliten. Ett halvår som fyrabarnsmamma i ett upponervänt hus började ta ut sin rätt. Så egentligen var jag rätt opeppad på det hela taget. Men julkort skulle det bli, absolut julkort.

Och vad är väl ett fotografi? Hur svårt kan det vara liksom. Men fyraåringen och treåringen och de två halvårsmänniskorna tyckte det hela var en usel idé. Alltid var det något litet bekymmer i faggorna. Jag lade ner det där med snajdigheten och tänkte att man kan ju alltid beskära. Bara de åtminstone är på samma bild liksom så tar jag resten sen. Det var bara den lilla detaljen som visade sig vara den mest komplicerade, fyra barn på en bild. Inte några halva barn utan hela små människor.

Och tiden gick och det var inget annat än att rota igenom vad som fanns. Och nu var jag jättetrött men fortfarande fast besluten om julkorten. Fast det kanske inte behövde vara så förbaskat märkvärdigt (det här var ju tiden innan blogg, då var man ju lite mer avslappnad så att säga).

Det är ju som det är liksom. Vi är ju inte speciellt snajdiga just nu, vårt hem är ett kaos, barnen är inte välfriserade och vi har inte ens städat. Vad är väl barn i pyamas, en tvättställning och obäddat säng som bakgrund och rosa klädnypor på fingrarna och fultatuering på knäet och allt det andra mot inget julkort alls? Jättetråkigt faktiskt. Så Hejhej verklighet. Men en väldans hjärtlig hälsning i juletid.

finurligt.

2011-12-06T20:18:00.000+01:00

Oj så himla rart julkort som damp ner hos mig häromdagen. Inte ett alldeles ordinärt sådant men ack så finurligt. Önskar jag hade kommit på det själv. Men det var de här fina donnorna som hade klurat ut den lilla fiffiga hälsningen.

Och tänka sig vad en sådan här liten finhet till påse kan göra med en trött och seg bloggerska som knappt såg himlen bakom regndis och dimma. Man blev ju solskenet självt på en halv sekund. Tacktack!

Påtal om julkort. Imorgon tror jag bestämt att ni ska få se tidernas julkort... Ska leta i gömmorna bara.

fabrikenvinst!

2011-12-05T12:10:00.007+01:00

Minns ni att jag i sista minuten kastade in mina Köksfavoriter i tematävlingen hos Fabriken. Tror ni inte jag gick och vann! Tacktack för det. Och därmed är det jag som får lov att presentera nästa Fabrikstema, Julpyssel. Lite komiskt med tanke på att min pysslarvärld i nuläget inte existerar. Men vad gör man inte för ett sådant ärofyllt uppdrag. Så idag pysslar jag, otroligt nog, inne på Fabriken.

Och inga tomtar blir det och inte så juligt. Men paketinspiration kan väl alla ha lite nytta av i dagar som dessa.

Hurra för en trumma som paket!

Och fler varianter av mina paket här på Fabriken. Och andra säkerligen mycket juligare pyssel.

Lite kul är att för nästan exakt ett år sedan så det ut såhär på bloggen.

världens finaste måne.

2011-12-03T09:57:00.003+01:00

Idag packar jag månar som en galning.

Liten uppdatering: Nomi sitter här bredvid när jag öppnar rulle efter rulle med månar (som faktiskt kommer direkt från tryckeriet).
"Å, de luktar ju såhär underbart!!" utbrister hon gång på gång.

Så nu vet ni det. Detta är inte bara en fin poster, den har även en fantastisk doft. Hur bra kan det bli liksom?

på morgonen den 1:a december.

2011-12-01T21:58:00.001+01:00

Så kom den då. Första dagen i årets julmånad. Ungarna är superpeppade. Det är bara snön då. Eller ickesnön som sätter smolk i det hela. Och de släcker lampor och håller på och stänger av det mesta. Något måste man ju göra när de är så illa ställt med hela jordklotet. När vi stressletar tusen fingervantar och hallampan släcks för sjunde gången slänger jag dock ur mig dumheter. Som att då måste ju alla göra samma sak. Om det ska hjälpa. Och alla fyra tittar på mig som jag är utom förstånd. Det måste bli snö. Och då ska allt göras som göras kan för den förbannade växthuseffekten.

Min julaffisch (som för all del inte är en julaffisch) sitter uppe sedan i natt. Ahh, sa Liv när hon såg den. "Jag gillar när man inte riktigt ser vad det är.... Är det snöbollar eller inte? Är det en girlang? Det är en girlang känner jag. Fast inte säkert. Och är det en tomte eller en människa?" Det är en människa, säger Viggo men pekar på den runda formen (det syns inte på fotot med det är liksom små mörkt blå stänk i det vita). "Det där är i alla fall en portal som suger in svart." Jaha? tänker jag. Men det är glasklart. Det svarta åker liksom in där bland de små håligheterna. Och sen är det alldels borta.

Sen lyssnar vi på Radiokalendern och Viggo hittar ett hallonhjärta i muslin. Som han fotograferar ungefär 30 gånger med sin Nintendo. Så att det inte ska försvinna när han äter upp det. Men i sista sekunden hejdar han sig. Stirrar på hallonhjärtat och lägger det på en säker plats på hyllan. Det går ju inte för sig. Att äta upp ett hallon som har fått turen att bli ett hjärta.

happy things!

2011-12-01T16:43:00.001+01:00

Kan man inte nästan tuppa av lite när man ser allt detta? Hurra Elisabeth, vad fint det är!

Elisabeth Dunker och hennes Fine Little Day har formgivit en drös av de allra finaste sakerna för självaste Urban Outfitters. Grymt. Fine Little Day känslan sitter som en smäck. Som vanligt blir man varm och glad ända in i själen av Elisabeths formspråk. Sådär på riktigt.

Kan man göra snyggare romber? Nepp, det kan man faktiskt inte.

Kollektionen heter Things.

Sa jag inte att man blir glad!

Uppdatering: Var kan man lägga vantarna på finheterna, kan man ju undra?

Elisabeth hälsar: Man kan beställa från Urban Outfitters nätbutik. Klicka på amerikanska flaggan bara på deras sida, eftersom det är i UO New York som grejorna finns. (Men de kommer till London strax)

det är skillnad.

2011-11-30T22:53:00.000+01:00

Å vad jag vet att jag snart måste börja blogga lite mer julkänslosamt. Snart så. Men sålänge slänger jag mig med pasteller och glassar. När ni minst anar det så drar jag till med en julöverdos av tyngd. I wish...

Men det var det där om glassarna. På frimärken. Söta. Blir alltid lite förälskad i fina frimärken. Minns ni när Joanna Rubin Dranger hade gjort de där urflotta Fröken Livrädd & Kärleken - frimärkena? Jag köpte högar.

Men nu var det glassar. Som jag råkade på när jag köpte ett frimärke igår. Ett, först. Lite överraskad över att det inte var någon blek växt eller beige stilleben, vände jag på vägen ut. Jag köper en bunt tänkte jag. Eftersom det alltid saknas.

Och killen började räkna ihop en hög där bakom kassan. Med någon blågul svensk sommar-variant! Med flaggor och midsommar och solsken. "Nämen guuud, neeej! De där vill jag inte ha, inte alls!" Och killen såg ut som om han trodde att jag skämtade. Vadå, frimärken som frimärken?! Typ. Och när han hade rotat runt i frimärkslagret och till sist fiskade upp ett gäng med glassar, så försökte jag förklara skillnaden. Ni fattar att det var lönlöst.

olika grader av lyx.

2011-11-29T20:46:00.054+01:00

Är det ett tecken? På någon slags brist på egen tid. Eller egen lathetstid. När man tycker att ett besök hos tandläkaren är en helt ljuvlig lyx. Nu tycker ni förmodligen jag är helt uppåt väggarna galen men om sanningen ska fram, och det ska den ju, så kändes det precis så när jag lämnade min tandläkare idag. Och om jag ska fortsätta med den där sanningen... Så somnade jag till bruset och knarret och suset av borrar och sugar.

Fast det är inte första gången. Och jag ska inte gå närmre in på historien om en ganska nybliven fyrabarnsmamma. Med två skrikiga bebisar som aldrig ville sova och med en tand som behövde rotfyllas (och som hatar bedövning och skippar det alltid) och hur man kan somna som en stock.

snö, hoho!

2011-11-27T21:35:00.001+01:00

Idag har jag önskat mig en enda liten sak. En ganska så obetydlig men ändå så omöjlig och så fasligt fint det hade varit. Med bara lite. Snö. Eller åtminstone några minusgrader och lite gnistrande frost.

Egentligen har jag gått runt och tyckt att det har varit lite bekvämt och i allra högsta grad en lat och nöjd företeelse att barnen fortfarande går till dagis i sneakers och fingervantar. Och jag har inte behövt ens få lite ångest över att vi faktiskt inte har rotat runt bland overaller och kängor för att se vad som passar. Fast det är december snart.

Men idag. Snö, jatack och please. För då hade det ju verkligen inte spelat någon roll att det är lite skralt på adventspyntet härhemma. Fint ändå hade det liksom varit. Med vita träd och iskristaller på rutorna. Men man kan ju inte få allt här i världen. Och jäklar vad det regnar och blåser (men jösses vad det blåser!) och gräset är knallgrönt. Lite märkligt är det allt.

Och om någon tycker att jag bloggar förfärligt dåligt nuförtiden så kan jag bara skylla på en sak. Affären... herregud så det kan bli. Såklart superkul men det är jag i packrummet (som det numera kallas) alla timmar och alla dar. Och packrummet har flyttat ut i vårt sovrum. Så det är ju inte konstigt att det är det enda man drömmer om nuförtiden. Silkespapper, kartonger och bruna paket. Det är liksom det sista jag ser när jag somnar och det första jag ser när jag vaknar.

Kort ifrån Talent Gallery.

onsdags lyx.

2011-11-24T21:51:00.001+01:00

Igår kväll hängde jag här tillsammans med fina vänner. Det var liksom en del av min födelsedagspresent från dem. Och hur lyxigt är det inte? Att bli tvingad att hoppa på tåget och sitta en hel kväll och lite av en halv natt och bara prata. Med människor som jag är alldeles lycklig över att de finns i min närhet. Det är riktig lyx för mig och förbaskat fint. Tack.

Bild: Ruffled Blog via min Pinterest.

tänk vad en liten klisterbit kan göra.

2011-11-22T20:38:00.000+01:00

Moodboards i all ära. Tejp på väggarna är lyx. Liv är lycklig över sin tejprulle med turkosa prickar. " Vad menar du?! Får jag tejpa på väggarna? Otroligt..." Ja, det kan tyckas en aning oväntat när vi har härjat i tid o otid om tapetremsor som slits bort när tejpade bilder rivs ner och flyttas runt.

Fast ändå tycker jag nog mest om de japanska tejparna till allt det andra. Billigaste ge-bort-asken blir tjusigare men en bit tejp, de viktiga datumen i almanackan blir synligare med neonrosa remsor, dockskåpet blir förtrollande med en minitejpvimpel och allt som man annars tejpar blir sju resor vackrare med snyggtejp.

Mer tejp i affären.

inget särskilt.

2011-11-22T13:33:00.001+01:00

Just nu är är bara ett litet och rysligt snabbt hej-läge.

Hejhej - hoppas ni mår bra!

leva o bo.

2011-11-20T18:48:00.001+01:00

Julfeeling just nu i Expressens bilaga Leva o Bo. Med Mokkasin-prylar. Fint av Anna Mård och Pernilla Hed.

så begåvad.

2011-11-20T12:02:00.000+01:00

hurra, hurra det är viggos dag idag!

2011-11-18T13:42:00.001+01:00

Nu är det kalas för fulla muggar. Vår fina Viggo fyller 7 år idag!

gubben i månen.

2011-11-17T14:05:00.003+01:00

Hurra vad jag är glad. Den här lilla finingen till måne kommer snart in till min affär. Man kan ju bli glad för mindre men jag tycker den är så otroligt fin. Nästan lite löjligt glad över att den snart hänger på en vägg nära mig.

I lyckan över det hela så var jag bara tvungen att butiksblogga lite här. Under eftermiddagen finns den i affären för förbokning. Med leverans nästa vecka. Ska bara ha ett pris på härligheten.

egentligen hänger här en falklandlampa.

2011-11-16T22:55:00.005+01:00

Imorse tänkte jag att det finns hopp. Om det superljuset. Det där magiska. Det vintriga. Det har sannerligen lyst med sin frånvaro. Men imorse hände något genom den där jämntjocka dimman. Inte riktigt det där kallkrispiga men minusgraderna och frosten gjorde något med den där solen. Solen?! Jag blev så chockad så jag var bara tvungen att hämta kameran. Och nu var ljuset alldeles precis här. I detta hörn av hemma.

Och tro nu inte att det här är något djupt uttänkt stilleben. Typ. Nä, det är ett underligt ihopkok av fem oavslutade små projekt. Såhär är det jämt. Och jag störs kanske inte jättemycket av det hela, man har ju en plan liksom. Men vi råkar ju vara fem till. Som inte riktigt ser tjusningen i det.

Jag gör aldrig färdigt, bara halvfärdigt och tänker alltid att man ju göra klart imorgon. Men så hamnar en annan grej på prioplats och måste fotograferas först. Och tillslut står man där med fem påbörjade på samma plats. Som här, mitt i vardagsrummet. Som har råkat bli min bästa fotoplats när jag behöver en vägg. Innan hade jag den mittemot (den är bättre) men typiskt nog står där numera ett piano.

Japp, vägg var det. Som man kan nåla på, spika i och borra stora hål som en komplett galning. Helt osentimentalt. Mitt i vardagsrummet alltså. Men vad gör man? Spacklar och målar mellan varven. Kanske.

Weronica har ett himlars kul inlägg idag om den perfekta bilden. Snacka om igenkännande. Så man håller på. Grejor fram och tillbaka, flyttar möbler hit och dit, tar tre steg fram och ett åt sidan, springer som en galning mellan kamera och själva objektet, upp och ner för stegen, upp och ner för trappen. Och ändrar sig och börjar om.

Och önskar sig en assistent. Flott det hade varit.

en liten jorden.

2011-11-15T21:29:00.002+01:00

Jag är lite besatt av jordglober. Helst gamla dammiga som man hittar längst in i mörkaste hörnet på loppis. Fast jag har köpstopp där. Men en liten julgranskula från Indiska slank emellan. Fast jorden i julgranen känns sådär faktiskt. Skulle i och för sig inte märkas bland allt annat bråte som ungarna hänger dit.

Men annars fin.

colour me.

2011-11-15T10:04:00.002+01:00

För en tid sedan behövde jag en vit banner. Och då slog det mig att någon kanske vill ha en julröd. Eller en silvrig som hos Lotta Agaton. Med det vill jag ha sagt att glöm inte att man alltid kan spraya. Nu hade jag ingen vit färg kvar men väl neonorange.

Psst! Bannern = het även hos tweenisar. Julklappstips, om man nu står ut med att väggarna i rummet fylls med tweenie-citat.

i de lugnaste vatten.

2011-11-14T21:33:00.000+01:00

Det ser förbaskat fint ut med Paris och New York på vårt vardagsrumsbord.

Och fridfullt.

Men skenet bedrar. På andra sidan skyskraporna passar en hel legoarmé.

Ohyggliga varelser har invaderat stan. Ja, ni ser ju själva.

Städer i box är Muji bra på. Och bra har de alltid varit. Minns första gången jag sprang på en Muji-butik i London för tjugo år sedan och blev helt kär. Sen hade de en liten svacka, åtminstone här i Europa. Men nu, jäklarns vad fina saker.

nytt projekt.

2011-11-14T09:25:00.003+01:00

Hemma hos oss renoverar vi med stil. Tänker på att ställa sakerna på ett snyggt sätt. Lite estetiskt korrekt sådär. Tänder några ljuslyktor för den goda känslan skull. Det är såklart att vi gör det. Men måste ju hålla stilen liksom. Alltid, alla dar.

Och nu förstår ju alla att jag ljuger. Självklart, att det är precis tvärtom. Så därför var det ganska lustigt att verandan såg ut såhär i morse.

K gör för övrigt sittbänkar utmed väggarna. Och kan ni tänka er hur mysigt det kommer att bli. Jag kan tänka mig det, väldigt mycket. Kuddar, plädar, några fuskiga fårskinn och ett par riktiga, ljuskrona i taket, isiga vinterfönster, raggsockor, varm choklad. Jag slutar nu, ni fattar va?

"att vi kunde komma på en sådan himla bra present!"

2011-11-13T20:46:00.003+01:00

Jag och ungarna hade ju såklart funderat en hel massa på världens bästa farsdagspresent. Vi tänkte weekendresor, spaupplevelser, supermiddag på någon flådig restaurang eller något nytt tekniskt och megacoolt. Men det blev en Knappfabrik. Eller som Liv uttryckte det "Pappa fick en sådan där grej som man kan göra egna broscher med!" Och visade sen malligt upp hela mössan som var full med pins. Jaha, lyllo han... tänkte nog de andra papporna.

Ja, så går det när kidsen själv får välja. Kul hade vi i alla fall.

Psst! Vi köpte Knappfabriken på Designtorget. Men den finns även på Adlibris.

också en syssla.

2011-11-10T18:54:00.001+01:00

Vissa dagar är skrivbordet skönare än andra dagar. Som idag. Och pärlhistorien börjar närma sig ett slut. Eller en början menar jag såklart.

fast nu är det snart jul.

2011-11-08T14:29:00.004+01:00

Jag jultipsade ju sådär lagom snyggt i början av september. Men nu är det ju faktiskt snart jul. Och samtidigt som jag sitter här fast i en massa gamla bilder slog det mig att det här grejen kan vara kul att göra om man har lust. Nu i lugn och ro och utan julstress (och aldrig julstress). Luskamma loppisar efter sådana här fulljuskronor. För då kan man göra en snyggkrona. Och det är verkligen inget konstigt alls. Lätt som en simpel plätt. Det svåra brukar vara att se dem under allt glitter. Men ju mer plastbarr och paljetter desto bättre.

tisdagsönskning och ett kattgräl.

2011-11-08T08:32:00.001+01:00

Photography: Hilary Walker

Det vore något. En tisdag i de här bilderna...

Och för en sekund sedan lät det som det var ett kattslagsmål utanför min dörr. Fast så blev det alldeles knäpptyst. Och nu vet jag inte om jag vågar titta ut.

Fast det gjorde jag. Och inga katter där. Men det låter hemskt läskigt när katter bråkar.

tema för fabriken.

2011-11-06T22:05:00.010+01:00

Fabriken drog ju igång för en herrans massa dagar sedan. Och jag glömde ju hela alltet i vanlig ordning. Vilket grämde mig för Fabriken är grym. Och sen har jag nästan gått och trott att jag får lägga hela grejen åt sidan. Men taadaa! En timme till och med, innan tiden är ute. Så här är mitt bidrag till temat Köksfavoriter.Men jag kommer inte rabbla favoritporslin eller mackapärer. Utan varför det här huset egentligen är så himla perfekt. Eller blev så perfekt när vi fick flytta in om jag får säga det själv. Och det hänger faktiskt på köket och ett par rum som liksom hör till.

Vi ville att köket skulle vara som ett rum är mest. Skönt att hänga i. Alla dagar och alla tider på dygnet. Lite omflyttningsmöjligheter liksom. Så bort med väggar och fram med glasverandan och dit med innerfönster och dit med väggar på andra ställen. Så mina köksfavoriter är funktionen med hela grejen av vårt kök. Alla sköna platser att hänga på.

Och här är en av dem. Ett hörn mellan två fönster. Vi har ändrat bord och möbler och lampa tio gånger vid det här laget. Men nu har vårt egenritade bord från -99 hamnat där. Igen. Och en annan pinnsoffa. Förövrigt är pinnsoffa grejen.

Och kära verandan. Som jag ju nästan har tjatat ihjäl vid det här laget. Men det är nästan värd efter alla år under fasader. Och här hänger vi ju. Den har ju haft lite mer strukturerade former än såhär. Just nu är mys på trasmattor och ulliga fuskskinn. Och mitt absolut bästa fotoställe. Så därför denna röra. På sommaren och våren är det för ljust där men nu är det enda stället där ljuset hänger kvar. Nästa projekt här är sittbänkar utmed väggarna och då kan man faktiskt trycka in sig ungefär 13 personer här har jag räknat ut. Lite trångt kanske men härligt. Och absolut värt det.

Och alldeles nära köket och nästan helt ihopsatt har nu matrummet blivit arbetsrum. Eller arbetsrum vet jag inte. Fast jag jobbar ju här. Fast så gör vi allt annat kul också vid det stora bordet, som egentligen är två. Och här finns tidingar och böcker och det mesta man kan behöva. Och det är helt perfekt faktiskt. Ska berätta mer om det en annan dag. Men bara grejen att ha ett sånt här rum brevid köket är lyx. Och det förtar ju inte möjligheten att äta långa middagar där som när det var bara ett simpelt matrum. Tvärtom.

Och en annan bra sak är just att köket inte är speciellt kökigt av sig. Vi har struntat i fläkt över spisen. Det är pärlspont i väggar och tak och vitmålat trägolv. Ett egetbyggt skafferi, där bakom dörren, där fulgrejorna ryms. Och tips vid sidan om. Den stora rundan burken (från Room) rymmer allt från räkningar till udda strumpor. Den är proppad just nu. I all hemlighet.

Inga överskåp, bara öppna hyllor.

Och modultänk i allt. Allt är fristående och inte särskilt sammanhängade. Spisen där, kylan där, ön självklart en modul(annars vet jag inte hur det hade sett ut) och diskbänken en egen liten radda av skåp. Gillart.

Och nu ska jag susa vidare till Fabriken och se efter hur man gör. Det ska minsann vara lite mer som en tävling nuförtiden. Kolla du med!

att göra sin grej.

2011-11-06T17:13:00.000+01:00

Viggo har gått på teater hela hösten. Och idag var det dags. Äventyr i Vilda Västern. Premiären liksom. Fast bara en endaste föreställning. Men det var nog så gott. Pirrigt innan men lycka efteråt. Och undertiden. Och det coola är att ungen har travat iväg till teaterskolan varje tisdag. Minst två år yngre än alla andra och resten av gruppen är bara tjejer. Och vem bryr sig? Inte Viggo i alla fall. Och det tycker jag är coolt. Så in i vassen. Heja dig min lille son! För att du gör det du gillar.

stjärnor.

2011-11-05T22:26:00.004+01:00

Och så var vi och tände ljusen hos barnens farmor och farfar. Det var kväll och alldeles mörkt. Det enda som syntes var alla tusentals ljus. Viggo sa "Det är som om hela marken är full av stjärnor. Som stjärnhimmelen fast tvärtom." Just så var det.

Lampskärmen som vi hängde upp en dag i somras när ungarna lekte restaurang under äppelträdet dinglar där rätt ensam nu. Den lär förmodligen hänga kvar fast snön kommer. Och tills det blir vår igen.

tintin.

2011-11-05T16:03:00.002+01:00

För ett tag sedan fick Viggo en ny serie-crush. Tintin. Och snacka om att äpplet inte faller långt. K fullkomligt älskade Tintin som barn och diskussionerna om alla dessa äventyr har varit många och långa på sista tiden. Och jag hänger inte med övertaget, men Tintin har aldrig varit min grej. Det är knappt man vågar knysta det härhemma, vilken planet är du ifrån liksom.

Så snacka om att filmen kom som grädde på moset. Lycka. Och för att komma i riktig stämning har Liv och Viggo plöjt igenom Enhörningens hemlighet och Rackham den rödes skatt ett otal gånger. Nu är de i alla fall på plats och jag ser fram emot recensionerna.

Psst! Viggo har äntligen fått en vilding-tröja. Lycka igen.

fin fredag!

2011-11-04T11:42:00.001+01:00

Photography: Kalle Gustafsson

för ICON Nr.1

ibland är det svårt att hålla sig till det sparsmakade.

2011-11-03T15:24:00.000+01:00

Nu går vi på 5-årskalas med en ask japanska pappersballonger. Hurra för Estrid!

Och ja asken, det gick visst lite överstyr.

fina fina milk.

2011-11-02T23:55:00.001+01:00

Alltså. Hur lovely kan ett omslag bli?!

Nog för jag alltid fullkomligt älskar Milks lilla inredningsbok med en massa hemma hos från världens alla hörn. New York, Paris , Tokyo och Sverige minsann. I senaste numret var ju Jenny Brandts (sammy rose och dos family) urfina hem med.

Förra numret kom för tid och evigheter sedan, så länge sedan att man trodde att det var kört för alltid. Som jag har tjatat och frågat på alla ställen. Till och med i Paris för jag hade läst någonstans att tidningens utgivingsdag var fem dagar efter det att vi åkt hem. Och då kunde det ju blivit fel någonstans. Troligt.

Då återstår bara att se när den kommer till Sverige. Jag som hade för mig att den var bokad här för hundra år sedan. Men det ser ju inte så ljust ut. Går tydligen att köpa som nättiding också men jag känner väldigt mycket att jag borde ha den på riktigt. Och i och med detta slutar jag blogga om tidingar och böcker. För en stund. Det är visst det enda jag har gjort senaste veckan insåg jag precis.

kids stuff.

2011-11-02T21:29:00.001+01:00

Vikta tranor hängades i långa trådar från taket är fint. Fast de kommer inte dit av sig själv märkligt nog. Dörren till Livs rum är för tillfället en trevlig dörr. Det kan vara värre. Skyltar med förbjudet tillträde, småglin undanbedes och regler krävs. Lilly är hennes smeknamn och Sofia andranamnet.

Studio Violets lilla fina vykort som inte finns längre. Sorgligt nog. Tur att postern finns. Love it. Och de vikta pappersdjuren byter rum vareviga dag.

Barnens anslagstavlor är de vackraste. Och så Viggos favoritvykort inköpta i Paris. Inte så värst vackra men han är så imponerad över att både frihetsgudinnan och Eiffeltornet är på samma bild. "Det är ju heeelt otroligt, visst??!"

det kan aldrig bli för många.

2011-11-02T13:09:00.010+01:00

Liv kan lätt snöa in på saker. Det har hon efter mig. Och ja, det kan bli lite mycket av viss typ av sak. Fast det gör inget. Ingenting alls.

Som det här med att rita kläder och mössor och halsband och skor och allt det där andra.

Och eftersom jag vet hur det är med det där att snöa in så hejdar jag inte det hela i första taget. Så i helgen hittade jag en finfin present. På Papercut. Och så fick hon en massa frimärken.

För det är ett litet problem hennes mamma har. Hon postar aldrig (eller åtminstone aldrig i tid) alla brev och vykort som hennes dotter skriver. För hon glömmer dem alltid under någon hög någonstans. Hemskt dåligt, jag vet. Men nuså, aldrig mer får vi skicka brev tre månader i efterskott.

Presenten var i alla fall en bok full med vykort att göra klart själv. Och i samma serie finns inspirationsböcker. Så två julklappar till är fixade. Den här och den här. Så himla fina.

Så var det ju det här med att snöa in. Den här är ingen lek. Real stuff liksom.

Den här är precis tvärtom men himla söt. Klistermärken i mängder.

Och den här har jag ju haft i affären slog det mig precis. Fast inte nu men kanske snart.

Det finns helt klart en värld bortom Top model. Same, same but different. Väldigt mycket different.

249+125+199+135+ ... och sen fortsatte det bara.

2011-11-01T21:55:00.003+01:00

En skön timme på Papercut kan bli en dyr timme. Speciellt när man lider av lite inspirationstorka. Det kanske är det som är terapishopping på hög nivå. Väldigt hög. Och snygghintarna till K haglade tätt.

Du behöver aldrig köpa mig blommor, det räcker med en sådan här. Barnen kan ge mig en sådan här i julklapp. Och du den här. Och på bröllopsdagen blir det bra med den här... Och kolla här! Jag plåtar lite med mobilen så man inte glömmer. Det är ju bara att du frågar utifall. Utifall du glömmer alltså..

Du behöver aldrig köpa mig diamanter och ädelstenar, det blir fint med en sådan här.

Det blir perfekt faktiskt.

Det handlar om böcker och tidningar. Jag blir alltid lite väl förälskad. Ni skulle ha hört mitt försvarstal efter den shoppingen (inte för att det var någon som frågade efter något, det fann sig där alldeles av sig självt). Det var bra i alla fall, riktigt bra till och med.

Tips.

Camilla Engman book

Dottie angel

Anthology

Spaces by Frankie magazine
Clockwork 2012 agenda (julklapp till Liv)

och den här

Samtliga finns på Papercut (jag kan bara inte förstå hur man direktlänkar...)

25 % rabatt på mini rodini.

2011-11-01T19:17:00.001+01:00

Det är 25 % rabatt på alla grymma jackor och overaller i affären. Ange koden minus i kassan. Men gäller bara tills imorgon vid midnatt.

snyggata.

2011-11-01T17:14:00.000+01:00

Gud så flott stjärna kan man tycka. Och det var värst vad det har hänt grejor på Kocksgatan märkte jag häromdagen. Nog för det var ett tag sedan jag var just där. Men tjusigt var det allt på Herrekipering och The P Concept Shop. Och fint på det här stället. Och sen kan man ju diskutera om huruvida man gillar att äta sisådär 12 dumplings på raken. Fast jag gillade. Och själva stället var absolut snyggt. Och det tål att fundera på när lokalen var leksaksaffär för en massa år sedan. Megaskillnad liksom.

eller hur.

2011-10-31T10:12:00.011+01:00

Citat Louise Bourgeois på väggen vid Beijing8 Beta.

Är det något jag är superbra på så är det att känna lite som ovan. Sådär då och då. Tack för det. Den enda lilla haken (eller ibland helt oöverstigliga grejen) brukar vara att bara ta sig ifrån datorn, kaoshögarna och megalistorna. Att liksom ta sig ut ur ytterdörren (det är liksom enklare på milsvid avstånd). Men när jag väl kommer så långt är det som de inte fanns längre. Att kunna känna "Jag är som bortkopplad från hela alltet" är nog min starkaste sida. Och kanske mest oväntade. Om än bara för en timme, en dag eller så. Men som sagt det är lång väg dit.

det blir en fin helg.

2011-10-28T20:42:00.001+02:00

Nu tar jag helg. En fin sådan tydligen. Eller som tur var. Egentligen skulle det här vara en helg med överraskning som pågrund av en mycket stressad bloggerska inte blev en sådan. Ni vet då själva överraskningspersonen (som alltså inte har en aning om det fina) kallt har räknat med att en helg har väldigt många timmar i jobbtid. Nästintill iskallt räknat med. Och strikt spikat ihop ett jobbschema inför fredagkväll plus lördag plus söndag, som heter duga.

Då kan det lätt bli så att de som så gärna ville överraska blir alldeles kallsvettiga och tänker att det här var kanske inte världens bästa idé. Så själva överraskningspersonen får veta allt ett par dagar i förväg fast det inte var så det var tänkt. Och när dessvärre hon också blir helt kallsvettig. Och vet varken ut eller in eller något om hur hon ska få ihop det hela då avblåstes allt i sista sekunden.

Men så kan man kan ju också hitta det där förnuftet igen och få tillbaka hela alltet. Såsom det var tänkt. Så överraskning eller ej. Imorgon äter jag middag här och sover där. Och det blir fint så.

Idag jobbade både jag och K hemifrån. Eller det gör ju jag vareviga dag men inte han. Då kan man sitta i glasverandan och dricka morgonkaffe tillsammans. Och hela trädgården runtomkring var gul och alldeles dimmig. Det var svårt att fånga på bild men kanske förstår ni hur fint det var.

finhögar.

2011-10-28T12:24:00.000+02:00

Överallt ligger högar med olästa tidningar. Då är det lite illa ställt. Fast jag kan ju drömma om vad många fina timmar jag har framför mig. Det är ju nästan så man önskade att man vrickade foten eller något så man blev nedbäddad i en vecka ungefär. Och det enda man kunde göra var att läsa och läsa och dricka te. Hur det än blir med den saken så fullkomligt älskar jag Papier Mache. Det säger jag ju jämt men jag tror inte att det finns någon bättre tidning just nu. Bara en minuts smygkoll ger mig tusen i tankar. Och är det någon som ser vad som ligger mer där på bordet. Ouppackad till råga på allt. Men hur fint? Förmodligen superfint.

Fin fredag!

From Papier Mache.

vildingarnas värld.

2011-10-27T19:41:00.018+02:00

Kanske är det för att mina barn aldrig någonsin har haft mössor med öron. Eller aldrig haft bebisoveraller som ser ut som små ulliga bjönar. Kanske var det helt enkelt den lilla grejen som saknades dem, för maken till het tröja får man leta efter. Nu går tröjan under bestämda varannandagsregler. Och Viggo surar över att han inte äger någon.

De tycker de ser ut som en vilding. Som i Vildingarnas land. Eller de tycker att de är en vilding. Hela den stora makalösa vildingvärlden sitter i tröjan. Och det är först när man sätter sig in i den biten som man förstår vidden av det hela.

det finns sex vinnare...

2011-10-27T12:13:00.000+02:00

Skulle bara upplysa om att vinnarna i tävlingen finns på listan här. Så hurra hurra och grattis till dem!

För övrigt blir alla frukostar mycket roligare med en Ingela P Arrhenius figur (kolla in alla de sköna personligheterna) på brickan. Lovar.

sista rycket.

2011-10-25T20:30:00.000+02:00

Nu är det snart inte tävling längre. Sorgligt men sant. Vad som lades sist i prishögen kan ni läsa här. Och nästa gång jag skriver här blir det med en lista fina vinnare. Jag önskar jag kunde ge er alla 737 gillare ett pris men det kan jag ju inte. Fast det är ju tanken som räknas. Och i den bästa av världar gjorde jag det. Bara så ni vet.

äntligen.

2011-10-25T13:48:00.002+02:00

Det blev ju inte särskilt snart med det där 600-priset. För jag stupade i säng klockan 19:05 igår kväll. Och det är ju inte varje dag. Verkligen inte. Men skönt var det och hängigheten blev inte som bortblåst men åtminstone lite. Så sent omsider och på efterkälken kommer nästa pris, en vit stor sparelefant. Och snart kommer nästa med tanke på att nu är ni över 700 som gillar. Och jag måste ju bara säga att jag är så himla glad. Att ni gillar förstås och att ni skriver så mycket fina saker. Jag visste ju att jag har världens snällaste bloggläsare och nu även världens snällaste fejjan-gillare. Man kan ju verkligen ha det sämre. Tack!