För länge sedan

En sak slog mig precis. Humanity var ju inte först med sin sak. "Om att öka medvetenheten världen över med modeindustrin som kanal". Närå, minsann. Lite först var vi ändå. Med Bebbe. Så det så ;-)

Med värdeord som Humanity, Solidarity, Integrity och Individuality i fokus tillsammans med texten här under (den följde med alla kläder) gjorde vi två kollektioner barnkläder. Det var byxor och t-shirts med tryck. Där tom självaste Lisa Rinnevuo gjorde en liten Lovebug. Men det trycket fixade inte fabriken i Estland. Det var ju alldeles förfärligt synd för den lilla figuren var så bedårande. 

Och det var så kul alltihop. Svårt ibland och krångligt ganska ofta. Och allt tog jättelångtid. Vi kunde ju liksom inget, från början. Men jösses vad jag saknar det nu. Allt det som hör ihop med att skapa något eget. Som att sitta i timmar och spåna. Och babbla i munnen på varandra. Hela tiden för det finns så många viktiga saker att säga. Och att ha hela lägenheten(för då var det inget hus)full med fina saker som man kan fixa oxh dona med i evighet. Tills det blir som man vill. Och det allra finaste är ju att göra det tillsammans med någon som tycker det är precis lika kul som du själv tycker. Himla kul hade vi så länge det varade. Vi sålde på Matador Kids, Simple World och Apparat i Stockholm. Sen ringde de från Japan men då kom något annat i mellan. Så kan det bli. Man säg den paus som varar för evigt...

Åhh!

Nu vet jag att jag tjatar, men hon är ju så grym.

Tipsat direkt från finfina Fredagssvepet hos Weronica på En mammas dag. Som alltid ger inspiration, på hög nivå.

Bling-bling för en god sak

Barnen fastnade i de nya armbanden och alla engelska ord. Freedom, Plant peace , Speak kindness, Sow love, Seek wisdom, Come together och alla de andra. Vad betyder det? Och som deras elvaåriga kusin uttryckte det. Det står ju bara bra saker, sådär som man ska vara. Som man vill att hela världen ska vara. Och sen pratade vi länge om just den saken.

Viggo valde Faith.  Liv valde Accept diversity. 

Armbanden är verkligen en jättefin present till alla åldrar. Kille som tjej. Det lilla armbandet tycker jag passar perfekt som present till en liten bebis, som dop eller namngivningspresent. På Mokkasin tror vi på presenter som växer med barnet. Något som de kan tycka om i flera år framåt. Sådant som håller för att sparas. Som minne.

Violintjej?

Igår var det Livs första fiollektion. I ett år har hon velat börja spela. Jag vet inte var hon har fått det ifrån. Det är liksom ingen vi känner som spelar. Men så igår travade vi iväg, hon och jag, till en jättesnäll fiollärare. Hon fick världens finaste, lilla fiol med sig hem. Och sen satt hon där, i sitt rum, hela eftermiddagen och kvällen. Och övade. På A och D. Likadant imorse innan skolan, A och D. Hon tyckte det lät fint. Jag tyckte också det lät fint, inte alls sådär som jag trodde det skulle göra. Ett evighetsgnissel.

Om att snöa in på något

Fler barnrum ifrån Sköna hem. Finaste turkosa elementet. Jag älskar element på tassar. I en av våra lägenheter hade man bytt ut alla element. Någongång så fick jag en önsketanke att de kanske hade sparat de gamla och att de fanns kvar där bakom nya väggen, den såg ju så underlig ut. Inte särskilt troligt. Nu är vårt hus fullt av gamla tasselement. Men vi fegade och målade alla vita.

När vårt äldsta barn föddes så hade jag helt snöat in på Sandbergs tapet och tygkollektion Kaspar och Saga. Tyckte inte det fanns något finare. I brist på ett barnrum så fick det bli en barnhörna i vår hall. Hela väggen täcktes av tyget Saga i sköna, milda färger. När vi flyttade så fortsatte det. Kaspar på väggen i dovt blått. Och stora kuddar syddes av väggtyget. När vi flyttade till vårt hus så skulle barnen själva få välja. Måste väl dock erkänna att så himla mycket att välja bland hade de kanske inte... Viggo 2,5 år gammal instämde helt (såklart)att ha samma som i stan, Kaspar i blått. Liv 4 år ville ha samma fast i vitt och guld. Så blev det. Men nu är vi nog allt lite trötta på dessa hus fast fortfarande kan jag tycka att tapeten ger en skön stämning i rummen. Jag gillar de enkla formerna och de mjuka färgerna. Men snart blir det nog nytt tapetval härhemma. Viggo frågade om han fick ha en Ben Ten-tapet. Sure... Scooby Doo då? Nepp, inte det heller.

                         

                     

Kuddarna som nog får vara kvar trots tapetbyte. Fransbanden (eller vad det nu kan heta)är från Folckers snörmakeri på Söder i Stockholm. Den butiken är världens finaste om man letar efter fransar, band, tofsar och annat viktigt. Jag älskar sådana små butiker, där personalen vet precis allt. Så om man frågar efter något alldeles speciellt och jättekonstigt så ser de ut som de fattar precis. Och sen letar de i alla gömmen och vrår. Jättelänge.

Nomi var hemma från dagis igår. Krasslig men inte värre än att hon var uppsnofsad till tänderna i sin favoritoutfit.

Satt och letade bland gamla foton imorse. Och hittade de här bilderna. Lägenheten med fulelementen ;-) och den blå Kaspar-tapeten. Det var då det, 2005.

Om man ändå ska bygga nytt...

Kan bara inte låta bli. Jag blir alltid löjligt fascinerad av nya byggnader där man helt har gått ifrån alla arkitektoniska regler och ordningar.  När man liksom hajar till, är det på riktigt? Precis så är med Inntel Hotel i Zaandam utanför Amsterdam. Det ser ut som en surrealistisk målning snarare än ett supermodernt hotel med 160 rum. 70 små pittoreska hus i ett virrvarr staplade på varandra till ett 40 meter högt torn. Så kallad fusionsarkitektur, ett sätt att föra samman det gamla med nutid. Det blå huset är en hyllning till Claude Monets målning Det blå huset i Zaandam. Och där finns den lyxiga bröllopssviten. Tusan vad flott.

Bild lånad från Residence.

Nu kom de med posten!

Armbanden finns i butiken nu. Välkomna!

Vi gillar Ingela P Arrhenius

Mokkasin är just nu överöst med en massa fina saker från formgivaren och illustratören Ingela P Arrhenius. När hon inte gör fina små saker så illustrerar hon för tidningar och reklam. Gör barntyger, förpackningar och frimärken. I senaste numret av Sköna hem fanns ett rum där man hade målat (projektserat innan) hennes tryck för Wonderwall.

Fågelträdet är fint. Tycker väldigt mycket om färgerna. Det här trycket är precis lika poppis till hemmets alla andra rum som till barnrummet.

Och så sköna handmålade Babushkadockor. Som små konstverk i sig. Det är en jättefin present till alla åldrar. Så himla fina att se på och så roliga att plocka med.

Och djurpussel på lager igen, de förra tog ju slut i ett nafs. Tolv stycken stiliga djur att bygga ihop själv. Perfekt present att skicka till kompisen långt borta.


Och pssst! Alla ni som undrar om armbanden. Det gör vi med kan jag lova. Fast igår så fick jag veta att de åtminstone hade lämnat lagret. Så kanske, kanske idag... Om nu posten visar sig från sin ljusa sida. Jag lovar, så fort de är på plats så skriver jag här.

Bilder från Sköna Hem och OmmGallery.

Tisdagstema på Fabriken

När vi flyttade från vår lägenhet till det betydligt större huset så hade vi såklart med oss våra favvomöbler och lampor. Men det räckte inte särskilt långt. Eftersom vi dessutom flyttade in i ett hus som skulle totalrenoveras så var inte nya möbler och lampor på priolistan. Vi tyckte det var helt okej med lite tomma rum. Det var dessutom sommar och ljust, dag som natt. Men så plötsligt kom hösten och mörkret. Våra lampor från vår 3:a lyste väl upp ungefär lika många rum som i lägenheten. Så vi drog till IKEA och köpte ett gäng rislampor. Att ha sålänge medans vi fortfarande renoverade. När rum efter rum blev färdigt så hade såklart de dammiga rislamporna gjort sitt. Och sakta men säkert har rummen fått sig egna lampor.

Lampan i Nomis och Charlies rum är ett loppisfynd som var trasig. Ju mer jag höll i den så ramlade den sönder och samman. Men jag blev lite kär så den fick följa med hem ändå. Och så lite tråd, pärlor och fix.

Viggos älsklingsfärg är orange. Därför var mina föräldrars kökslampa, Kosta-lampan från 70-talet, perfekt i hans rum.

Loppisfynd. Jätteliten och supersöt. Jag älskar det tunna, gamla porslinet. Och mönstret.

Ännu en porslinslampa. En present från min pappa. Har hängt i ett trapphus i ett annat gammalt hus.

Istället för en kristallkrona. Från Ikea och urbillig. Fast jag gillar den jättemycket. Såg den i en kompis lekstuga, åkte direkt till Ikea och såg att den skulle utgå i sortimentet. Fick nästan lust att köpa flera för sakens skull men det blev bara en.

Favoritlampa som inte riktigt gör sig på bilden. Vi köpte den på finfina affären Apparat när den fortfarande fanns på Nytorgsgatan. Den heter något speciellt fast jag minns inte vad.

Loppisfynd igen. Låg där, dammig under en massa bråte. Brukar fundera på om man inte borde göra något likande själv.

Thomas Sandells A-lampor har hängt med så länge jag kan minnas. Jag gillar dem forfarande lika mycket. Mycket för att de är i klarglas. Och mest för att de ger ett fantastiskt ljusspel på väggar och i tak. Som smala ränder. Och det är nog just för att de är i klarglas. Fast det är viktigt att man dimrar. Förresten, i love it. Vad gjorde man utan dimrar?

Lampan i gästrummet är egenligen ingen lampa utan en lykta. Fast den passar perfekt som lampa. Eller egentligen mer som en mjuk ljuskälla.

Och så fick mitt favoritloppisfynd vara med igen. Jag älskar glas av alla dess former. Och den här lampfoten är bara så himlans tjusig.

Kolla Fabriken för mer belysningsinspiration.

Polarpriset

Jag gillar Robyn och jag gillar Björk. Och att tolka Hyperballad kan inte vara enklast i världen men det är fint såhär.

Sand+vatten+lekstuga=sant

Alla dessa fantastiska lekstugor. Ni vet de där urfina, rena och välstädade. När vi bodde i lägenhet i stan så drömde jag också efter just en sådan liten miniatyrvärld till barnen. Så hade vi plötsligt en, den kom på köpet till vårt hus. Vi målade, spikade panel, fixade och fyllde den med fina små saker. Sen började det. Som jag tjatade. Och sopade. Och förfasades över sandhögarna under fötterna och lerbakelserna på hyllorna. Ingen sand i lekstugan! Inget vatten! Ingen lera! Nänä, sa barnen. Timmen efter var det soppkalas igen. Att jag inte förstod direkt. Det är ju liksom det som är det fina i kråksången. Att få ha sin egen lilla värld, precis såsom man själv vill ha den. Och i den bästa av världar finns självklart mat av geggamojja, myshörna av torkade löv och sniglar som husdjur.

Dagen efter festen

Kanske får de hänga kvar där. Hela hösten och långa vintern. Så minns man de allra finaste sommarkvällarna. Då man kunde sitta under träden och lyktorna ända tills det började ljusna.

Mitt bidrag till Fabriken och söndagsbilden.

Helgtips

Söndag i Stockholm. För ganska så länge sedan hörde jag talas om Barnens underjordiska scen BUS. På Bondegatan i Stockholm höll ett teatersällskap till. Dit kunde man bege sig hela familjen och sedan var allt nästintill magiskt. Tillsammans med barnen (och för all del även de vuxna) så skapade man föreställningar som var så fantasifulla och kreativa att det hela var något alldeles speciellt. Och vi försökte boka plats flera, flera gånger men det gick inget bra alls. Sen glömde vi alldeles bort det. Men nu läste jag här om att BUS (som nu under sommaren har kallat sig Barnens Utomjordiska Scen) har dragit runt i parkerna. På söndag är det dags för sista föreställningen Det Stora Drömkalaset. I Vinterviken. Gå och se!

Söndag i Köpenhamn. Det är något speciellt med moderna museer. Det har jag alltid tyckt. Jag gillar att hänga där. Det är något med stämningen. Allt är liksom lite snyggare. Louisiana Museum of Modern Art utanför Köpenhamn är dessutom lite vackrare. Trädgården precis vid havet. Den enorma fönsterväggen i barnens atelje är fantastisk. Vattnet alldeles utanför, som insvept i en massa grönt. Vi var där en dag i somras. Och vilken väldans skön dag det var. Inget speciellt egentligen. Men tänk vad lite (eller ganska mycket) målarfärg och lera kan göra. I Barnrummet kan man verkligen hänga. I evigheter. Alla nöjda och glada, då blir det lätt så.

Lite verandainspiration från museets baksida. Gillade de mörka plankorna. Och så är det lite tjusigt med fönstersidorna.

1-års-önskan

Fina 1-årspresenten levereras just nu till butiken. Eftersom vår butik är så himla liten kan vi ju inte ha massor av fina bilar på rad. Men säg bara till så fixar vi.

Verandastuff

Morgonens uppsamling på verandan. Bara livsviktiga saker.

Sprillans nya dojjor

Tjohoo, då var det fixat. (Jag tar inte åt mig äran för den lilla omprogrammeringen i koden) Nu går det att göra stora bilder på bloggen. Det känns kul. Fast jag är inte alldeles säker. Blir det bäst såhär? Jag gillade ju mina små bilder också men ni vet hur det är. Det man inte har det vill man ha... Och så när man får det så var det kanske ändå bättre förr ;-) Funderar en stund, tills dess får Viggos sprillans nya snygg-Hummel vara i storbildsformat. Inhandlade på Modelmini som drivs av Frida (och hennes kille) som har en himla fin blogg.

Fabrikens tisdagstema - Vardagsrum

Idag läste jag om ett väldans flott projekt som kallas FABRIKEN. Gillar verkligen idén så självklart vill jag vara med. Tisdagens tema är vardagsrum. Så här kommer mitt bidrag. Och som i allt annat, i sista minuten...

Vårt vardagsrum är verkligen alldeles mitt i vårt hus. Det är ett stort rum som är lite som två rum, som ligger i fil med matrum och tv-rum. Det är det allra första man ser då man öppnar ytterdörren. Annat var det innan, då klev man rätt in i en farstu och en vägg. Men den väggen rök då vi förvandlade detta tvåfamiljshus till ett hus för bara vår familj. De dubbla glasdörrarna fanns inte heller men det är lycka att de nu finns där. När de står på vid gavel är gränsen mellan inne och ute nästan alldeles utsuddad.

Fortfarande råder någon slags sommarkänsla hos oss. Korgar för allt som bäres in och ut i trädgården. Blommiga filtar över möblerna och inga mattor så man kan strunta i sandiga och gräsgröna barfotafötter. Det är viktigare och absolut enklast så, att inne blir ute på sommmaren. Att de stora dörrarna står öppna och att alla kan springa in och ut som de vill.

När vi ändå höll på och rev en massa väggar passade vi på att riva den enda hela, stora väggen som fanns. Vi hittade pardörrar på vinden och så hade vi plötsligt tre rum i fil. På ena sidan av vardagsrummet blev först lekrum. Ett år senare är det rummet för tv:n och världens största knallrosa Ikeasoffa. På andra sidan finns matrummet som sen har en stor öppning in till köket.

När vi tog fram vår glasveranda blev ett par fönster över. De hamnade i vårt matrum. Ett mot vardagsrummet och ett mot köket. Sätta fönster i innerväggar måste vara det absolut bästa sättet att öppna upp ett rum utan att egentligen förändra någonting. Rumskänslan finns fortfarande kvar men skillnaden är fantastisk. Favoritlampa av Carl Fagerlund för Orrefors, för en spottstyver på loppis.

Då vi bodde i lägenhet i stan, tyckte vi aldrig att vi lyckades få till något bra ställe för den perfekta bokhyllan. Det slutade alltid med att vi hade vårt egna bibliotek på vinden. Då och då hämtade vi ner travar med böcker. I och för sig var det alltid lite som en överraskning för man hann ju glömma vilka böcker som fanns där mellan varven. Men det här är så mycket bättre. Elfakonsoller och målade furubrädor från golv till tak , en urgammal soffa från 1800-talet mitt emot en kamin som ser ut som en kakelugn ;-) Här är finfint att sitta. Just nu på skänken. En present från min man, finaste tavlan av Lisa Rinnevuo. Ekollonglas med rosor tillsammans med vaser och små skålar från min mormor som fungerar som ljuslyktor.