lite snällhet på påse.

Igår ritade vi en stämpel. Den kom med Posten idag. Den ska vi ha till våra nya smycken som snart är i affären. Eller till själva påsarna. Fast mest vill man stämpla vad som helst. Lite snällhet har ju liksom aldrig skadat. 

Jag hamnade på kalasbordet från då Viggo fyllde 10 år, alldeles nyss. Sådär tjugo minuter innan kalasstart önskade han snö. Natten då han kom till oss  så snöade det nämligen alldeles fasligt mycket. Första snön. Jag märkte först på morgonen att världen var vit. Det är såklart att man som barn önsketänker om snö då, för rätta känslans skull. Själva födelsedagsminnet liksom. 

Så i brist på minusgrader så låtsades vi att de små spetsdukarna var snöflingor. Fast då var bordet dubbel så stort och snöflingorna flera. 

...och hängde fönstrena fulla med snökristaller. 

Viggo älskar ju skepp. Han fick en tavla i födelsedagspresent. 

Ännu mera snö av vimplarna som jag gjorde till en somrig fest. Fast då var de inte snö så att säga. Men man har väl rätt att ändra sig. 

om du ska kalasa imorgon.

Som den ruggigaste av höstdagar. Mysigt på sitt vis men synd på en midsommar. Kanske inte kommer att krylla av kalas under äppelträden. Men ändå. Det kommer en sol var så säker.

I Amelia Sommar finns just nu en somrig fest som vi gjorde förra sommaren, en sådan där dag då man inte ville ha något annat jobb i hela världen.

 

 

Lite lagom tipsigt. Inget svårt och oöverstigligt.  

Och en mall hur du viker en ask.

Perfekt om man vill göra min bästa idé för bordsplacering...

 

Och snabbvimpel igen. Älskar de snabba. Och billiga. En annan snabb var med i ett annat festjobb från förra soammaren, som ni hittar här .



Med hopp om sol då. Och jag tror minsann en solstråle precis träffade mig på näsan. En svag och full av dis, men det må vara bättre än ingen alls.

dagarna.

 

Helgen börjar alltid med fredag. Det är bra. Nomi var laddad inför supershow i skolan. Dans var likamed tuff. Så pappa fick krusa hår och fjortis-tightsen åkte på.

  

 Och klart man laddar med en smoothie.
 

På fredagkvällen instagrammade vi lite från Liv´s rum. Om en tävling som fick två hashtaggar för att jag är snurrig i vanlig ordning. Läs mer här och tävla på! Till på fredag!

 

Min man bakar väldigt mycket. Det är faktiskt helt perfekt.

Och den här lördagen kändes det som om vi bakade och bakade. När vi precis smällt i oss en massa frallor så började vi med baguetter inför kalasmiddagen på kvällen. Efter ett recept som jag tycker är helt perfekt.  Det finns med i Leila´s båda böcker, A Piece of Cake och One More Slice. Man gör en liten specialgrej med en poolish. Superenkelt men gör brödet lite himmelskt sådär.

I vanlig ordning som i sista minuten slängde vi också ihop bullar. Så gör vi jämt. De är aldrig klara före gästerna kommer utan exakt när de kommer eller lite efter. Eller mest efter. Fast det är mysigt på sitt vis. Vårat absolut bästa bullrecept är även det från Leila´s  A Piece of Cake.

 

Kökshäng är kul häng.

 

Vår bästa jäsplats och där hårt smör smälter på fem minuter.

Slog in lite paket. Med vårigt papper.

 

Och dukade kalasbord i solen. Långbordet vi byggde till nyår fick nu bli ett stort fyrkantigt, också härligt.   

Det var verkligen inte Nomi som fyllde år men hon fick ändå en porslinsvan.

Nu har hon femton.

 

  

 Och jaa, vi kom ihåg ljusen!

 

det finns confetti som är tjusigare än annan.

Vi har fått en ny crush. Både Linn och jag. Det är nästan så att jag inte vill säga det högt för tänk om all världens loppisar fattar storheten. De också. Och skämshöjer. Det går liksom inte för sig, för det är själva mängden man vill åt. Vi snackar låtsatsblommor. Och blomsterconfetti! Vår nya kärlek.

 

Kanske är det för vi trånar efter den ena och den andra bukettbilden. På de vackraste blomster man kan tänka sig, sådana som vi får kämpa oss galna för att hitta och nästan aldrig lyckas.  Kanske var det för att solen kom tillbaka. Men häromdagen insåg vi att det fanns inget annat att göra än att köpa låtsatsblomster till ett jobb vi skulle göra. Låtsatsblommor var egentligen inget vi tänkt särskilt mycket på tidigare. Och fast vi alltid finkammar stans loppisar var det som vi trodde att dessa små ljuvligheter inte hade ett andra liv där, kanske trodde vi knappt att de existerade. Kanske hade vi mest inte haft siktet sådär fokuserat tidigare.  Men alltmedans jag länsade Rusta på de fulaste plastpelargoner man kan tänka sig så gick Linn loss på stans mest oansenliga källarloppis. På allt som kunde stavas till blomma. Så fulpelargonerna var i min ägo cirka tre kvart tills de blev tillbakalämnade.

 

Och för en ynka hundring hade vi så mycket blomster så vi blev bländade. Nästan. Och ja, dammigt värre. Men i med högen i badkaret och spola bort. Som nya. Och sedan plocka blommorna från stjälkarna. Och nu fantiserar vi om blomsterconfetti mest hela dagarna. Användingsområdet har inga begränsningar. Allt blir bara snällt och ljuvligt. Sådetså.

Ett av det bästa när ens mamma jobbar hemma är ju att dagen efter hon har jobbat klart kan man ju få kalasa i samma rum.

 

 

Så fick Liv göra.  

 

Tillsammans med blomsterconfettin såklart.  

 

 Det var egentligen inte tänkt som ett blomstertema, det bara hände.

 

 

Så jag slösade en hundring till. Det var fem minuter innan stängningsdax där på lördagen och jag länsade nästa loppis. Dessa får bli confetti imorgon.

 

 

Vi samlar nu förstår ni. Vi ska bada i dem till sommaren.

  

 

En blommig värld måste ha fluffiga moln.
Och parasoll för solgasset skull.

 

 

Mer kalasigt en annan dag.

 

Wallpaper: Blossom from Mr Perswall

 



to do 6 meter bord.

Egentligen vill jag mest alltid stanna i sådant här. Långa dukade bord med människor som är nära mitt hjärta. Förevigstanna. Och i första årsdagar med. Med minsta sömnen i kroppen men med nästan alla kvar. Det är fint med stora hus och fyllda rum. Väldigt fint.

 

Men idag kom morgonen då jag sov mig igenom tre telefonringningar och en väckarklocka. Och bara bordet var kvar.

 

Ett bord är ett bord. Men jag har önskar mig ett långt ända sedan den här middagen. Långt ifrån min egen men ändå, plankor och ljusen. Och nog för vi hade fasligt mycket annat att stå i där på måndagen den 30:de. Och min man sa att kanske borde man inte göra sådant här dagen innan. Jag höll med om att det borde man nog inte alls göra.

 

Men han åkte ändå till brädgården och köpte ohyvlade plankor. Och spikade ihop sådär efter lunchen. Tre bord till ett stort på 6 meter. Gånger 1 meter brett. Sedan kom det ju så att byggvaruhusen alldeles nära bara hade benbockar som tändstickor. Så åtta mil fram och lika långt tillbaka kändes inte heller som man borde. Sådär dagen innan. Men efter jag hade klätt ljuskronorna och barnen hade lagt sig för att sova så blev de klara. Med bets. Sen gjorde vi 6 sorters snittar.

 

 

Fast man inte borde så blev de hemskt bra de där borden. Och inte för att det hängde på dem. Inte alls så känns det lyxigt att kunna duka för trettio på rad sådär. Och mysigt. Megamysigt faktiskt.

~  Sista minuten bord  ~

 

Och nej det är inget finsnickeri men jag är kär i dem ändå.

Nog mer än om de hade varit just finsnickrade.

 

Görs i önskad längd - såklart- fast våra var 2 meter långa och 1 meter breda. En meter brett är en vädligt perfekt bredd om man vill duka snyggt men ändå sitta nära. Pratnära.

 

Detta behöver du till ett stycke bord:

 

Ohyvlade furuplankor.

 

Sätt ihop dem genom att skruva plankor som ett Z på baksidan. Sätt lite trälim emellan.

 

Betsa dem. Vi hann bara ett lager, pålagd med svamp. Det blev bra men vi kommer betsa ytterligare en gång (kanske) för lite mörkare känsla. En av mina favoriter i brun bets kommer från Herdins. Den heter Lackbets Brun 607. Den har en alldeles perfekt brun ton om man frågar mig. Inte för grå utan varmt brun.

 

Lägg borddskivorna på benbockar.

Vi använde oss av Oddvald från Ikea. Superstadiga och behövdes inte ens fästas i bordsskivan.

om du tänker sensommarfesta.

 

Eftersom sommaren är högst älskvärd i år så kan man ju trädgårdsfesta bäst man vill. Här är lite kalasbilder från ett reportage som visades i Plaza Interiörs sommarnummer.

Gamla tapetbord är man ju extra lycklig över att få förvara på sin egen vind. Annars kan de nog vara lite kniviga att få tag på. Synd för de är bästa mingelbordet.  Överlappa smådukar och handdukar tills du får en hel duk.

 

 

Blommor – inga kalasbord utan blommor. Det går ju fortfarande att plocka dem i trädgården, kanske inte nu i dikeskanten och på ängarna, men annars. Och stråna, glöm inte de vackra stråna. Be gästerna ta med en bukett med vad de hittar, det känns helt klart som ärofyllt uppdrag för en gäst att få bidra med en vacker bunt blommor till festen. Glöm inte mataffärernas inplastade nejlikabuketter om det krisar i rabatterna, de funkar att blanda in i en vild trädgårdsbukett. Ni vet väl att man kan ”öppna” en nejlika som ännu inte slagit ut. Genom att försiktigt vika ut de yttersta gröna bladen i blomman ger du själva blombladen en skjuts utåt. Jag tror det var någon på Christoffers blommor som sa. Den där affären, finaste!

 

Recept på små mingelsaker hittar ni här.  

 

Slå in i alla lägen. Håller småkryp väck och är hemskt härligt.

Gamla tältsängar på loppis är fyndiga, de är liksom inte så roliga som de är. Men klä in en hög med madrassar och du har världens bästa extrabänk.  Klä in med gamla lakan, dukar, gardiner eller annan textil. Ni vet väl att gamla gardiner är så billigt på loppis. Det säljs alltid i par för väldigt få kronor i jämförelse. Och världens bästa kvalité oftast, det har ju liksom bara hängt där.
 

Det allra bästa sättet att skapa bästa kalasfeelingen är textilier. Allt tråkigt i världen blir fint med en bunt av vackra tyger.  Här bestämde jag mig för att ta tillbaka löparen. Jag har aldrig någonsin tidigare använt en löpare på mina dukade bord men vad tusan något så populärt måste ju funka på något vis. Vi gjorde som en vimpel fast som duk, precis samma känsla. En löpare i stuvbitar kantad med fin bomullspets. Himla fint. Mät ut tygbitar efter vad du har hemma. Jag valde att göra en lång löpare som släpar i marken, det blir härligare så. Stuvbitarnas storlek bestäms efter egen smak, men välj gärna 5-6 olika textilier och låt de olika bitarna vara allt från 30 cm upp till 1 meter långa för att få en fin dynamik. Sy ihop de olika bitarna och sicksacka kanten. Sist av allt syr du fast en vacker spets utmed hela.

Servetter i tyg ger alltid en lyxigare känsla. Riv snabbt tyg i lagom stora fyrkanter. Strunta i att fålla dem, den rivna kanten är vacker som den är.

Kakformar för mandelmusslor - bra minipajformer.

 

Kaffefilter - bra matförvaringspåse. Och på Papper för konstnärer finns underbara placeringskort i vintage.  Tallrikar - min farmors gamla porslin och under Swedish Grace från Rörstrand. I sand.

Gästböcker. Å vad jag borde leva som jag lär. Jag glömmer det alltid, men visst borde man. Varje fest skulle kräva sin gästbok. Bästa minnena på pränt och finaste skatten med tiden. Låt barn och vuxna rita eller skriva något. Glöm inte att själv skriv några ord om festen, om maten, gästerna och andra tankar.

 

Pimpa ditt tee pee! Det här är det vanliga från Granit. De små mysplatserna för barnen är superviktiga, glöm inte det.  Äventyrligt på dagen - jag menar ett tee pee i skuggan blir ju lätt en hemlig koja i den djupaste djungel, med tigrar som smyger runt knuten -  och bästa stället att slockna på när mörket faller. Då är tigrarna oftast som bortblåsta, eller?
 

Popcorn-påsar från Hey Yo Yo.  Och extralånga sugrör från samma ställe, allt för att de inte ska försvinna ner i flaskan. (förresten kolla de här, så söta) Du byter ut tråketiketter lätt genom att lägga läskflaskorna i ett varmt bad. Här är etiketter som egentligen är placeringskort från Papper för konstnärer.
 

 

Snabbvimpel. Riv remsor och knyt på ett hampa-snöre.

 

Så ställ med en sensommarfest till helgen. Själva ska vi bygga en lägereldsplats i trädgården. Där vi ska grilla korv vintern igenom. Och sitta på fårskinn när snön faller. Viggo tyckte vi kunde bygga en bio istället. Men det väntar vi med.

 

Ha en fin helg!

jag kan inte få nog av den där gula...

 

 

Idag tänker jag lite på dukning. Och om vad jag gillar för stunden. Och så grämer jag mig lite över att den här 20-talsklänningen inte är en duk. Å andra sidan är den ju fasansfullt vacker som klänning men den sitter inte som en smäck. På mig i alla fall. Men om jag hade varit lite mer timglaskurvig, då så.

 

Jag letar vidare efter färgade vinglas och det började arta sig. Blommiga tallrikar har jag gott om vid det här laget men den där det är min vackraste. Eller jag gav bort den till min man. Fast vissa presenter har man ju inte ensamrätt på och det är bra.

 

 

Keramikkärl från sjuttiotalet är ju inte direkt högattraktivt på loppis. Och kanske ser de rätt trista ut där de står i skuggan av allt gnistrigt kristall. Men det fina är, att så fort man langat fram den där 5-kronan och har den i sin ägo då blir de fina som i ett trollslag. Ut ur skuggorna bara så fixar det sig. Den här glaserade vasen är min bästa besticksamlare. Och mellan tallrikar kan man ju lägga små virkade dukar annars lägger man direkt på bordet. Och det är ju nästan en skam på handarbetet men förstår ni hur fyndiga de är?

 

 

Så mera avdammat sjuttis och lite mässing på det.

 

Fin fredag till er!