Tisdagstema på Fabriken

När vi flyttade från vår lägenhet till det betydligt större huset så hade vi såklart med oss våra favvomöbler och lampor. Men det räckte inte särskilt långt. Eftersom vi dessutom flyttade in i ett hus som skulle totalrenoveras så var inte nya möbler och lampor på priolistan. Vi tyckte det var helt okej med lite tomma rum. Det var dessutom sommar och ljust, dag som natt. Men så plötsligt kom hösten och mörkret. Våra lampor från vår 3:a lyste väl upp ungefär lika många rum som i lägenheten. Så vi drog till IKEA och köpte ett gäng rislampor. Att ha sålänge medans vi fortfarande renoverade. När rum efter rum blev färdigt så hade såklart de dammiga rislamporna gjort sitt. Och sakta men säkert har rummen fått sig egna lampor.

Lampan i Nomis och Charlies rum är ett loppisfynd som var trasig. Ju mer jag höll i den så ramlade den sönder och samman. Men jag blev lite kär så den fick följa med hem ändå. Och så lite tråd, pärlor och fix.

Viggos älsklingsfärg är orange. Därför var mina föräldrars kökslampa, Kosta-lampan från 70-talet, perfekt i hans rum.

Loppisfynd. Jätteliten och supersöt. Jag älskar det tunna, gamla porslinet. Och mönstret.

Ännu en porslinslampa. En present från min pappa. Har hängt i ett trapphus i ett annat gammalt hus.

Istället för en kristallkrona. Från Ikea och urbillig. Fast jag gillar den jättemycket. Såg den i en kompis lekstuga, åkte direkt till Ikea och såg att den skulle utgå i sortimentet. Fick nästan lust att köpa flera för sakens skull men det blev bara en.

Favoritlampa som inte riktigt gör sig på bilden. Vi köpte den på finfina affären Apparat när den fortfarande fanns på Nytorgsgatan. Den heter något speciellt fast jag minns inte vad.

Loppisfynd igen. Låg där, dammig under en massa bråte. Brukar fundera på om man inte borde göra något likande själv.

Thomas Sandells A-lampor har hängt med så länge jag kan minnas. Jag gillar dem forfarande lika mycket. Mycket för att de är i klarglas. Och mest för att de ger ett fantastiskt ljusspel på väggar och i tak. Som smala ränder. Och det är nog just för att de är i klarglas. Fast det är viktigt att man dimrar. Förresten, i love it. Vad gjorde man utan dimrar?

Lampan i gästrummet är egenligen ingen lampa utan en lykta. Fast den passar perfekt som lampa. Eller egentligen mer som en mjuk ljuskälla.

Och så fick mitt favoritloppisfynd vara med igen. Jag älskar glas av alla dess former. Och den här lampfoten är bara så himlans tjusig.

Kolla Fabriken för mer belysningsinspiration.