fabriken och diy.

Fabriken är igång igen. Ni vet den där inspirerande sajten där man kan hänga tillsammans med en massa sköna inredningsbloggare, helt enkelt för inspirationes skull och. Varje vecka presenteras olika teman, högt och lågt, och då kastar man bara in ett inlägg om det hela och då är man liksom med.

 

Nu är alltså hela härligheten igångsparkad med två nya eldsjälar, Anna från Rackarungar och Tina från Peppar och vanilj. Två fantastiska bloggare som kommer sköta det här galant och med finess. Det är jag alldeles säker på.

 

Och nu har jag ju varit frånvarande i allra högst grad men vad passar bättre än att kasta sig tillbaka in i Fabriken-världen igen om inte en dag som denna, då temat är DIY.

Så det får bli lite paket- DIY. Mer presenter åt folket kan man tycka. Men inte så stora. Det är mina bästa presenter, de där som är små men bara så himla hjärtliga. Något litet och inte dyrt, genomtänkt och så lite fint paket på det. Då blir det genast jättehjärta på dem. Och att sy en lite extra tjusig påse är lätt som en plätt.

Fram med symaskin, vackra papper, lite silkespapper, hålslagare och björntråd. Och saxar, vanlig och zick-zack.

Björntråd. Väldigt viktigt. Inte för hållbarheten utan för att den typen av tråd syns bäst vid papperssömnad och blir på det viset vackrast.

Klipp ut två lika stora pappersark. Dessa är från Papper för konstnärer. Nu finns det ju mönstersaxar. Men om man inte har någon så klipp med  en zick-zacksax och sen tar du en vanlig hålslagare och slår ner lite här och var för att mjuka upp det hela lite. Annars blir det fint att riva också.

Och sen var det dags att fodra påsen med ett par silkespapper per ark. Det behöver man ju verkligen inte. Men då blir den liksom lite mjuk och härlig. Och lyxig med en gång. Så jo, gör´t.

 

 

Vik ner ena kanten utåt på arket som ska vara underst (för att få en flik att vika över från det övre arket när du är klar.) Sen klipper du till 2 silkespappersark med samma bredd som pappersarken men dubbelt så långa så du kan vika dem dubbla, med stängda kanten uppåt, vid öppningen. Sen lägger du dem INTE i ordningen på bilden, det var bara för att visa att de kan med fördel ligga lite under själva papperskanten.  Men såhär:  överark, silkespapper, silkespapper och underark i en hög.

 

Sen syr du hela högen, runtom med björntråden.

 

Och lämnar lite häng här och var.

 

 

Och inget behöver vara så fasligt noga.

 

 

 

Noga är däremot valet av band. Sådana här varianter finns det gott om i Paris men är svårt att nosa rätt på här hemma. Om man nu inte har ett vackert band precis strax innan kalaset så löser man det om man har ett fint tyg. Då klipper du  tyget i ca 5 cm långa remsor. Pressa med strykjärn två fållar på 0,5 cm på var kant. Sen vik på mitten och stryk igen. Vackert band klart.

 

 

Så. Klart. Det blev ju ett fruktansvärt långt inlägg det här men i själva verket är det klart på några ögonblinkningar. Glöm nu inte att ta en sväng till Fabriken och det är faktiskt helt gratis att vara med.

fabriken och glas i inredningen.

Som alltid är jag ute i sista minuten med Fabrikens tema. Denna gång kändes det lite typiskt då temat är lite av favorit, Glas i inredningen. Men det får bli en snabb variant med tusen länkar. För jag hann verkligen bara plåta på platsen där det sista ljuset hängde kvar innan det försvann alldeles.

Jag är förälskad i glas som material. Det är det vackraste. Som att dricka ur, som att hänga, som väggar fast ändå inte, som lampor, som tjusigheter och som ännu mer tjusigheter...

Och som skåp. Våra kära skåp med glasdörrar - ni gör mitt liv lite vackrare. Hur fullproppade de än må vara så blir det mesta vackert där bakom glasdörrarna.

Vi har lyckats samla på hos några stycken. Alla lite olika beroende på var de har hamnat. Ett hemmabyggt,  Snö i vardagsrummet, Ikea i matrummet som blev arbetsrum, Liv har ett eget som bara skymtar här  och  ett till och ett i sovrummet.

Och så det här då, som hamnade i gästrummet. Just nu har det ingen funktion mer än att stå där och se lite snyggt ut. Fast det är inte så svårt. Allt blir vackert genom glas. Lite magiskt skimmer över det hela.  Lite blänk som gör att den dammigaste tråkigaste fulpryl återfår sin svunna glans.

Och så var det ju det där med allt som speglas åter i de där glasdörrarna. Stiligt.

Susa nu in till Fabriken och spana glas.

________________________________________________________________________________

This week's theme in Fabriken is Glass in the interior. I'm in love with glass. Most of the glass things, is so beautiful.

We have some glass cabinets at home. I love them for almost everything looks so beautiful behind doors of glass. A little boring, dusty thing looks so fine there behind the glass doors. A small flare makes things regain its bygone beauty. And all that is reflected back into the glass, it´s a little bit of a magic sight.

fabrikenvinst!

Minns ni att jag i sista minuten kastade in mina Köksfavoriter i tematävlingen hos Fabriken. Tror ni inte jag gick och vann! Tacktack för det. Och därmed är det jag som får lov  att presentera nästa Fabrikstema, Julpyssel. Lite komiskt med tanke på att min pysslarvärld i nuläget inte existerar. Men vad gör man inte för ett sådant ärofyllt uppdrag. Så idag pysslar jag, otroligt nog, inne på Fabriken.

Och inga tomtar blir det och inte så juligt. Men paketinspiration kan väl alla ha lite nytta av i dagar som dessa.

Hurra för en trumma som paket!

Och fler varianter av mina paket här på Fabriken. Och andra säkerligen mycket juligare pyssel.

Lite kul är att för nästan exakt ett år sedan så det ut såhär på bloggen.

tema för fabriken.

Fabriken drog ju igång för en herrans massa dagar sedan. Och jag glömde ju hela alltet i vanlig ordning. Vilket grämde mig för Fabriken är grym. Och sen har jag nästan gått och trott att jag får lägga hela grejen åt sidan. Men taadaa! En timme till och med, innan tiden är ute. Så här är mitt bidrag till temat Köksfavoriter.Men jag kommer inte rabbla favoritporslin eller mackapärer. Utan varför det här huset egentligen är så himla perfekt. Eller blev så perfekt när vi fick flytta in om jag får säga det själv. Och det hänger faktiskt på köket och ett par rum som liksom hör till.

Vi ville att köket skulle vara som ett rum är mest. Skönt att hänga i. Alla dagar och alla tider på dygnet. Lite omflyttningsmöjligheter liksom. Så bort med väggar och fram med glasverandan och dit med innerfönster och dit med väggar på andra ställen. Så mina köksfavoriter är funktionen med hela grejen av vårt kök. Alla sköna platser att hänga på.

Och här är en av dem. Ett hörn mellan två fönster. Vi har ändrat bord och möbler och lampa tio gånger vid det här laget. Men nu har vårt egenritade bord från -99 hamnat där. Igen. Och en annan pinnsoffa. Förövrigt är pinnsoffa grejen. 

Och kära verandan. Som jag ju nästan har tjatat ihjäl vid det här laget. Men det är nästan värd efter alla år under fasader. Och här hänger vi ju. Den har ju haft lite mer strukturerade former än såhär. Just nu är mys på trasmattor och ulliga fuskskinn. Och mitt absolut bästa fotoställe. Så därför denna röra. På sommaren och våren är det för ljust där men nu är det enda stället där ljuset hänger kvar. Nästa projekt här är sittbänkar utmed väggarna och då kan man faktiskt trycka in sig ungefär 13 personer här har jag räknat ut. Lite trångt kanske men härligt. Och absolut värt det.

Och alldeles nära köket och nästan helt ihopsatt har nu matrummet blivit arbetsrum. Eller arbetsrum vet jag inte. Fast jag jobbar ju här. Fast så gör vi allt annat kul också vid det stora bordet, som egentligen är två. Och här finns tidingar och böcker och det mesta man kan behöva. Och det är helt perfekt faktiskt.  Ska berätta mer om det en annan dag. Men bara grejen att ha ett sånt här rum brevid köket är lyx. Och det förtar ju inte möjligheten att äta långa middagar där som när det var bara ett simpelt matrum. Tvärtom.

Och en annan bra sak är just att köket inte är speciellt kökigt av sig. Vi har struntat i fläkt över spisen. Det är  pärlspont i väggar och tak och vitmålat trägolv. Ett egetbyggt skafferi, där bakom dörren, där fulgrejorna ryms. Och tips vid sidan om. Den stora rundan burken (från Room) rymmer allt från räkningar till udda strumpor. Den är proppad just nu. I all hemlighet.

Inga överskåp, bara öppna hyllor.

Och modultänk i allt. Allt är fristående och inte särskilt sammanhängade. Spisen där, kylan där, ön självklart en modul(annars vet jag inte hur det hade sett ut) och diskbänken en egen liten radda av skåp. Gillart.  

Och nu ska jag susa vidare till Fabriken och se efter hur man gör. Det ska minsann vara lite mer som en tävling nuförtiden. Kolla du med!

tisdagstema om trappan.

Fabriken har tisdagstema om vad som finns på trappan. Utetrappsdekoration i all ära men hos är det mest en bister sanning. Där kan pumpor stå kvar tills i januari och påskriset tills i slutet av maj. Inget undantag detta år. Plus tusen andra saker. Men där i allt bråte av vattenpistoler, träskor och pinnhögar kan man hitta lite finheter också. En vissen syrenbukett som ska till komposten. En väldans vacker vas som läcker. Ett paraply som kostade 7 kronor när loppisen hade rea.

Gamla paraplyer måste vara tusen gånger vackrare än nya. Just nu känner jag att jag hädanefter måste spana in alla gamla paraplyer på loppis. Dom är så tunna och skira i tyget och läcker säkert som såll hela bunten. Men när allt kommer omkring så gör det inget när de är i de mjukaste färgerna och har de tjusigaste mönsterna och så står det inte Svensk Fastighetsförmedling på dem. Istället kanske det står något snirkligt i guld på insidan och i det där skinnbandet kan man fästa en liten påse att lägga paraplyet i. Flott.

Förresten påtal om fina saker och regn. Jag hade världens finaste regnkappa en gång, härifrån. Men förra sommaren när vi var i Köpenhamn blev det inbrott i vår bil. Då blev den stulen plus mina H&M-solbrillor och min mans sneakers. Det är minsann stil på tjyvarna i Köpenhamn. Hursomhelst, jag behöver en ny regnkappa och det vore alldeles förträffligt om någon hade ett litet tips.

tisdagstema om en kär pryl som egentligen är min kamera och min dator.

Ett knippe allra käraste prylar kan man ju skramla ihop utan problem. Fast det där knippet skiljer sig ju lite från dag till dag. Och jag kärar lätt ner mig i både det ena och det andra. Fast oftast får det stå kvar där jag fann det för saker kan man lätt få lite för många av. Men ibland kan man låna en stund. Och titta på det varje dag tills det är dags att lämna tillbaks den lilla finheten igen, det tycker jag är bra.

Ett hem fullt med kära småsaker tycker jag annars är en bra grej om man gillar att gå från rum till rum och upptäcka små hemligheter. Lite spännande sådär att aldrig veta vad som finns där bakom nästa dörr. Då tycker jag det är alldeles ruskigt fint att trycka in alla de där prylarna i skåp med glasdörrar. På samma ställe liksom. För egentligen behöver jag ha lite tomt och saklöst också. Annars kan jag inte tänka sådant där viktigt. Men alldeles tomt åt ena hållet och lite maxat åt det andra. Då är det allra bäst.

Fabriken lär alltså vara full med kära prylar idag.

tisdagstema om favoritplatsen.

Jag har nog alltid drömt om en glasveranda. Eller önskat mig en. Fast det är inte så ofta de sitter på lägenheter i stan.

Men tillslut hittade vi en. Minsann. Och där är finast att vara. Alltid. Till och med när man måste ha sockor och varm tröja och plädar och fårskinn på golvet. Fast det gör inget när iskristallerna är som vackrast just där. Och det är där vårsolen värmer allra först och utsikten är rosa en stund i maj. Och där regnet smattrar som finast och åskan mullrar som högst. Och dit kommer solen tillbaka om kvällen som en enda orangegul solnedgång efter att ha blivit en reflex i grannhusets fönster. Det är då vi äter middag här eller spelar alfapet. Och när solen har gått ner på riktigt då ska man sitta här med fina vänner och vin och prata och prata och prata tills det blir morgon igen. Fint som snus. Det är det faktiskt.

 

Och jag samlar inte på glasfigurer. De här har jag lånat av min mamma. Fast jag tror nästan jag ska börja. Det blir lite extra flott såhär i en glasveranda.

Fina ställen på Fabriken idag.

Liten uppdatering såhär på onsdagkvällen...

Alla era fina hälsningar gör mig så glad. Det är som liten skatt med snällhet som ligger där och väntar. Och som gör mig alldeles varm i hjärtat. Tack! 

Och de urtjusiga kuddarna, jag glömde ju igen. Men vad bra att ni frågar. Fråga mer och tjata om jag inte svarar för då har jag glömt. Igen. Kuddarna finns i butiken och snartsnart (!) på en nätbutik nära dig. Men ni kan också köpa dem direkt hos Fine Little Day. Finfina saker finns det där. Som tejpen och alla fina tavlor. 

söndagsbild eller vad blir det för vegetarianskt idag?

Veckans stora fråga härhemma har varit "Är du vegetarian nu Liv?!!". Det är Viggo som har stått för frågan vareviga middag. Förra måndagen så bestämde vi nämligen att nu får det vara nog petat i köttfärssåser och biffar för Livs del. Det går ju liksom inte att äta kött och ändå inte äta. Bara äta pasta eller ris och grönsaker. Och bara ta en halv tugga köttbulle. Och klaga vareviga middag, jag avskyr kött. Nepp, då fick hon helt enkelt hoppa över till sin mammas sida bland kikärtor och bönor. Nu vill jag inte påstå att jag är värsta vegetarianen längre. Numera mer åt mesveggohållet, äter fisk, skaldjur och kyckling. En mesveggo som dessutom har tappat allt vad matinspiration heter på sista tiden. Så det var bara att ta sig i kragen den här veckan och laga den ena proteinrika vegorätten efter den andra. Liv verkar nöjd och jag förstår henne. Min anledning att sluta äta kött, för tjugo år sedan, var att jag aldrig hade varit speciellt förtjust. Suttit där och petat precis som min dotter. Viggo har försäkrat hela veckan att han hellre äter kött men ändå har han hängt i köket mer än vanligt. "Vad blir det för vegetarianskt idag, mamma?"

Kolla in Fabriken och söndagsbilder.

tisdagstema om favoritblomma.

Tisdagens tema på Fabriken är favoritblomma. Jag har väldigt många om jag nu visste namnet på dem. Tyvärr är jag sämst i världen på alla växtligheter. Det är sant. Jag är usel på trädgård och jag kan knappt få en snittblomma att överleva till dagen efter. Men jag älskar att få blommor, glad blir jag. Fast om jag får en krukväxt blir jag mest nervös och tänker att den lilla stackaren kommer inte att leva så länge till. Sorgligt nog.

Fint är det i alla fall med pioner, ranunkler och daggkåpa. De blommorna satt i en tjusig brudbukett för nästan exakt tolv år sedan. Min. Och turligt nog så är hela vår trädgård full med just pioner och daggkåpa om sisådär en månad. Det ska bara sluta snöa först.

Och jag vet att dagens bild inte har så mycket med saken att göra. Fast det är ju blommor i alla fall.

söndagsbild och tavelvägg.

Japp, vi tänkte ju att ta bort den vita väggen i Nomis och Charlies rum. Fast vi ändrade oss igen. Så den blev kvar. Tills vidare i alla fall. Men tavelväggar är lite fint ändå, med eller utan Krysantemer bakom. Måste nog slå till på flera någon dag. Ska samla lite mer tavlor först bara.

Ser ni där bakom till vänster. Hemligt värre idag men vet ni vad det är? Viggos finaste Ohoy-tapet.

Nu ska jag bädda ner mig under tre täcken. Och nysa mig natten igenom. Huxflux blev alla förkylda efter att ha huttrat vid  majelden igår. Såklart. Eller som vanligt menar jag såklart. Utan att låta det minsta bitter på Valborgsfirande. Önskar mig bara en varm och solig Varborgsmässoafton nästa år och nästa med. Inte en blåsig och regnig där lågorna viner i vinden som värsta livsfaran. Nepp, en med vackert väder. Tack.

Och just det.

Gula äpplet och lilla tornet från Fine Little Day.
Tårtfat och fallande bordet från Sandra Juto.

Söndagsbilder på Fabriken!

ett försenat tisdagstema eller följetong soffbord.

Tisdagens tema på Fabriken var På mitt soffbord. Och idag är det onsdag. Jag vet. Men ändå, ni får se det ändå. Vårt soffbord. För egentligen är det själva bordet som är mer intressant än vad som är på det. Om ni minns så kändes det här bordet alldeles för högt när sofföverdragen rök. Och med ett bedrövligt brickbord en stund har vi nu ett avsågat sådant här. Vilket inte är vår briljanta idé egentligen utan våra fina vänners. Fast när det vi hade surat tillräckligt över brickbordet så var vi tvungna att göra en härmis. För smidigt nog hade jag ju ett sådant bord på butiken (som för övrigt är snyggt som högt bord med). Och trettiofyra centimeter kortare blev det såhär elegant. Om jag får säga det själv. Det är nog första gången vi har ett sådant här bra soffbord. Rejält. Det känns på riktigt. Ett soffbord som man har när man blir vuxen liksom.

Och på soffbordet. Ett lånat labyrintspel. Barnens favvo just nu. Och min hög för att ta mig tillbaka till bokvärlden. När det är så här illa ställt är det lika så bra att ta till de gamla favoriterna. Så man inte misslyckas. Och den översta är min absoluta darling. Ever. Jag vet inte hur många gånga jag har läst den. Nästan lite galet för jag gör inte så i vanliga fall. Tror att första gången var i början av nittiotalet. Och varje gång läser jag det allra långsammaste jag kan. För jag vill inte att den ska ta slut.

söndagsbilden.

Så kom sommaren redan i april. Vi latar oss så till den milda grad. Och fiskar uppifrån äppelträden. Den en efter den andra körsbärsblomman slår ut. Och det känns onekligen som sommar.

Söndagsbilder på Fabriken.

tisdagstema om tidstypiska detaljer eller fina påskharen.

Min kamera har gått sönder. Det är nog dagens tristaste händelse. Jag vet att det finns mycket värre saker än så. Men fasen, jag behöver min kamera. Känner faktiskt att den är väldans viktig till och med. Känns lite halvdant utan den. Snyft. För det är ju inte precis så man kvistar ner till affären och köper en ny. Fast den kanske går att laga. Ja, det gör den nog. Jag får nog lov att fråga. Hoppas.

Så tidstypiska detaljer, på Fabrikens tisdagstema får en lite långsökt tolkning. En påskhare som egentligen mest är en pysslad finkanin. Fast nu i påsktider får det vara en påskhare. Tidstypiskt som bara den. Kaninen ingår i en liten pappersdjursfamilj som duktiga Caroline Faup har formgett. Love it. Såsom jag gör med allt hon tecknar. Papperspysslet är förövrigt grymt fint. Finns även som robotar, rymdfarkoster och dockor. Ska bara pyssla lite mer så ska ni få se.

Den lilla kaninen står på en ask som är klädd med min egen favorittapet i nya Sandberg-kollektionen. Tapeten heter Alma och finns i rosa, grön, gul och gräddvit. Om jag nu minns rätt. Visst tänker man direkt Ladurée? Och macarons. 

tisdagstema om påskpyssel.

Idag har Fabriken tema om påskpyssel. Tråkigt nog så varken pysslar (inte mer än annars) eller pyntar vi inte särskilt mycket till påsk. Eller skönt nog tycker jag nog egentligen. Vi brukar göra ett megastort ris med grälla färger och ställa utanför vårt hus. Sådär ickestylish liksom. En gång tyckte jag att vi skulle välja milda färger och vitt på fjädrarna. Aldrig i livet, vrålade kidsen.

Men man kan pyssla fram en liten akrobathare. Ett gäng påskharar som gör kullerbyttor nedför plankor. Lätt som en plätt och lagom pyssligt för en glad påsk. Det är finfina bloggen Made By Joel som tipsar och dessutom lämnar ut en perfekt mall. Det lär bli påskhare-race här. Turnering hela långa påsken.

Foto: Made By Joel

söndagsbilden.

Här försvinner timmar och hela dagar. Det var länge sedan jag var så bortkopplad från min kära bloggvärld. Jag gav mig själv ett läsa-andras-bloggar-stopp tills på onsdag. Nu är stoppet tills på torsdag.  För att jag hinner inte. Men då jäklar. På torsdag. Då ska jag läsa ikapp veckor av fina inlägg. Kanske borde man slå till på semester i samma veva. Det vore fint. Fast det går nog inte. Men jag vet att jag hinner ändå på torsdag. Då är tiden normal igen. Det känner jag på mig. Och hoppas ni står ut. Snart blir jag en roligare bloggerska igen. Ska bara ha ett hemma-hos-reportage härhemma först. Det är därför.

Vi läser nästan aldrig de gamla Skattkammarböckerna. Kanske borde vi. Fast vi tittar på bilderna.

Glöm inte bort Fabriken. Nära att jag gjorde det igen. Säkerligen fullt med fina söndagsbilder dagen till ära.

tisdagstema om blogghörnan.

Först tänkte jag smita undan dagens tema på Fabriken. Sen tänkte jag låtsats. Sätta datorn i husets vackraste vrå, slänga en tjusig pläd över en stol, köpa lite blommor, kuddar, ljuv musik... Men vad fasen, det är lika bra att erkänna. Sanningen om min blogghörna är totalt oglamorös. Totalt ostylad. Och totalt ostädad.

Vi har ett helt orenoverat rum. Det sista man kommer till i vårat hus. En gammalt kök där allt finns kvar. Spis och ljusblå tapeter med björnbärsbårder. Här bloggar jag och här blir det lite som jag uppenbarligen är. Rörigt. Såklart att jag också kan städa men det är en ren bedrift av mig. Om jag bestämmer att nu städar jag, då gör jag det såklart och snyggt blir det. Om jag inte bestämmer det så är det värre. Det går liksom inte automatiskt. Ordningen sitter inte i ryggmärgen skulle man kunna säga. Det gör den verkligen inte.

Liv har ärvt sin mammas ordningssinne som icke är. Häromdagen satt hon bredvid mig och ritade. "Jag tycker du har rätt så fint här... Det är så... färgglatt... liksom." Just nu är högarna rätt snygga faktiskt, om jag får säga det själv. Men det kan se värre ut. Tänk er nio svarta bokföringspärmar och fakturahögar. Då är jag glad att jag åtminstone ser himlen där bakom fulhögarna.

söndagsbild och efterlysning.

Nu är det så att jag håller på och pysslar med ungefär en miljon grejor. Därför hinner jag inte blogga så mycket. Och det grämer mig. Men roliga saker är på gång och då kan jag inte säga nej. Nope, det går inte alls för sig. Och tids nog kommer det roliga även hit.

Min söndagsbild för Fabriken får vara förra söndagens höjdpunkt. Morfar tapetserade Livs rum. Och sen dess har vi mönstermaxat som galningar. Tyger, madrasser, kuddar, askar och annat i total motsats till minimalism. Helskönt rum. Ni ska få se. En annan dag.

Efterlysning! Jag behöver en vägglampa. Åt industrihållet. Ni vet en sådan med längre arm. Helst svart eller grå fast det funkar med annan färg också. Fast mer åt naturfärger inte så grälligt och färgstarkt. Och så får den gärna vara billig också. I alla fall inte megadyr. Så om någon vet, hojta till.

tisdagstema om konst.

Fabrikens tema idag är konst eller vad är konst för dig. Konst för mig är något som berör mig. Eller andra. På ena eller andra sättet. Och förmodligen inte på samma sätt. Vad det är för något, är mindre viktigt i det stora hela. Fast jag måste ändå erkänna, att många gånger då jag kärar ner mig i något som fått äran att kallas konst så är det något förbaskat dyrt. Förmodligen fotokonst. Tänk att ha stora hiskeligt snygga fotografier på väggarna. Håhåjaja, i ett annat liv. Maybe.

Just nu har vi ingenting på väggarna härhemma. Jag har tagit ner allt. För att ändra om. Och i vanlig ordning stannade det just såhär. Alla Lisa Rinnevuo-tavlor (hennes blogg) i en hög på golvet. Alla Nomis och Charlies tavlor i en hög på bordet. Lite så ser det ut överallt i huset just nu. Halvfärdiga högar. Fast jag har en plan. Så det så.

Spana konst på Fabriken idag.