och så snor jag mig tid, nu måste jag sparka igång den här bloggen igen...

Så kom regnet då. Det där kalla som nog egentliga skulle varit snö. Tänk vad härligt det hade varit. Men solen sken igår och jag hade städat två kvadratmeter kök. Grattis till det och blunda bäst man vill till återstoden  av femhundra kvadrat meter stökhus. Det gäller att lägga all fokus på det lilla.

 

 

 

Som att mässing inte är hett ännu bland loppisletarna. För då kostar ljusstakar som ser ut som blommor sisådär en femma.

 

 

Och att vi äter choklad från Brooklyn vareviga dag just nu.

 

 

 

 Eller att mina barn samlar vackert.

Som egentligen ska bli halsband men jag har dem i skålen sålänge. Till låns.

Och mina franska små tändsticksaskar.

 

densamma måne ser oss.

 

 

 

Förra julen letade jag och barnen vackra notblad till våra julklappar. Vi letade bland de mest skamfilade och de som var mest nötta i kanterna, de där som haft sina glansdagar i början av förra seklet.  Mest för att de var vackrast då. 

 

Och så var det plöstligt där. Det där notbladet. Det allra vackraste. Med de där orden. De allra viktigaste. Att densamma måne ser oss. Vem du än är och var du än befinner dig. En påminnelse om allas lika värde. 

 

 

Så nu har vi små, små miniprints till alla våra fina kunder.

 Våra nya Tack snälla - kort!

Som små tavlor, faktiskt.

 

Efter original notblad anno 1917. Fixat och trixat av bästa Linn.

paris på tråd.

 

 

 

Mimi Lou är ett stycke fint från Paris,  som jag haft i affären länge nu. En av deras bästa saker är ju deras väggstickers. Och nu kommer självaste Paris. En 5 meter lång saga på tråd. Välj själv hur den ska te sig.

 

 

 

Och en lika lång. Fast skogen.

Gå in på affären och spana i mitten så ser du den i större format.

önskebok!

Idag grämer jag mig att jag inte bor sådär bakom hörnet. Hörnet där det händer. Här på mitt skrivbord ligger inbjudan till en workshop som jag önsketänker mig till idag. Hur fint hade det inte varit att klippa lite papper under ledning av pappersdrottningen i egen hög person.

 

Fideli Sundqvist släpper nu sin bok I love paper. Och det är i högsta grad min önskebok.  Och alla tiders julklappsbok om ni frågar mig. Förlora sig i papperspyssel de lux under alla långa lataredagar, herre min tid så mysigt.

 

Ser du de mest otroliga skapelserna i papper så är det alltid Fideli Sundqvist som ligger bakom. Siluetter och skulpturer och magiska hus, allt blir som sagor och en annan värld. I papper liksom. Sådant gör mig lycklig.

I love paper är alltså en DIY-bok för papperspyssel med extra glans och finess. Sådant där man mest drömmer om annars. Höghus och blommor och 40 stycken pappersprojekt och tipsöverflöd. Plus perfekta steg för steg. Å vilken jul vi ska ha!

 

Fideli Sundqvist

Blog

Facebook

Instagram ~ fidelisundqvist

♥

 

Snart så...

 

Väldigt snart...

när det aldrig ljusnar.

 

 

 

De måste vara giftiga, sade Liv.

Det nästan sticker i ögonen när man tittar på dem. Som en varning.

Och jag fattar poängen men jag blev helt uppslukad och glömde själva anledning till varför vi var i vår blöta, dystra trädgård. Där hela känslan över allahelgonahelgen satt i dimman som aldrig lossnade från marken. Vi skulle ju kratta, de där tusentaliga och genomdränkta bladen som låg i drivor. Men de där illrosa bladen med oranga bär fångade all min uppmärksamhet.

 

 

 

Var jag än krattade så såg jag dem som magiska prickar i allt det grå.

 

Och nej, vi hade inte matchat med ceriserosa plastbaljor bara för stunden.  Men det var som de visste att vi är bra tillsammans. När gråhösten sätter in och när löven inte vill längre.

 

Och fast jag hela livet har fått berättat om blommor, blad , fåglar och skog så lär jag mig aldrig några sorter eller namn. De där rosa är säkert något alldeles alldagligt och inget konstigt alls. Men det spelar ingen roll, jag tycker i alla fall att de var rentutav magiska.

 

man borde kanske bara plantera de lyckligt saktfärdiga.

Första åren vi bodde här så sade jag alltid att trädet där vid vår lilla grusväg, det där nära huset, aldrig tappar sina löv. Jomen, det gör det väl ? sade min mamma. Men det kändes inte så.

 

Förra vintern insåg jag att det gör det visst. Men det är något lyckligt saktfärdigt över det där trädet. Över själva bladen. När björkarna, kastanjen, äppelträden och alla de andra är soprena och står som kala, sorgliga pinnar i lövhögarna. Då.

Då är det helt galet vackert. Rätt in i vårt arbetsrum.

 

Önskar er en fin helg!

på väg!

 

 

Jag tror affären har fått julrush. Eller något åt det hållet. Så jag måste bara säga förlåt och förlåt igen för att vi inte kan packa fortare än vad vi gör. Förlåt för det nu  tar lite extra lång tid. Hjälp, vad vi packar. Sådär så vi nästan blir snurriga i huvudet av alla paket och  måste ringa efter extrahjälpare. Som mamma, min ovärderliga vardagshjältinna i alla lägen. Och också i jobbkris kommer hon som en blixt. Så snällt så man kan aldrig tacka färdigt.

 

Och häromdagen kom det sisådär ett par hundra kilo böcker. Och kalendrar och papper. Faktiskt på riktigt var det hur många kilo som helst. Ända från Australien. Och alla, alla de jättemånga Daily ~ världens tjusigaste ~ Journal hade tagit slut redan innan de kom fram. Trots att jag ändrade min order flera gånger om för det bara sa slurp. Sista gången sa jag, nu kommer vi ha journaler ända fram i februari, och så tog det en lördag så var soprent. Men förståeligt. Helt, helt underbara. De är så vackra så man dånar.

 

 

Och till ära för Daily Journal 2014 hade vi såklart beställt in extra matchigt silkespapper. Och så långt det räckte fick de textiltejp från Paris.Fint ska fint ha. Och i och med det har vi smygintroducerat årets julfärger på affären. Olivgrönt med puder. Och de präglade korten är snart lite historia. Vi väntar på något megafint... Kanske på fredag!

 

 

Några exemplar finns kvar av väggkalendern från Frankie. Och nu har jag bläddrat i min sisådär femtio gånger och konstaterat att efter varje månads slut så kommer jag ha en allt växande tavelvägg. För alla de här magiska illustrationerna ska upp på väggen. En hel tavelvägg för under trehundra pix, snacka om fyndläge. Även framsidans flicka med ljuvligaste tröjan finns som egen månad, augusti såklart.

 

Oktober har Anna Emilia Laitinen. Ni minns väl trädkojan?

 

 

November.

Och december. Den heter  - She whispered her secrets to the moon. 

Av Amanda Blake.

Psst! Idag och igår har jättejättemycket Frankie-fint lämnat affären. Vi packar i turordning och det snabbaste vi kan.

 

 

varför skynda på....

- Jag ska vara djävul.

 

Så sa Nomi i söndags då hon skulle på Halloween kalas.

 

För det första så tyckte jag det lät i otrevligaste laget. Sen insåg jag att min feber ändå skulle sätta stopp för röda små horn och eldgaffel in da making. Så diskussionen fortsatte.

 

- Men häxa då? försökte jag.

- Häxa!? Jag vill inte vara någon fånig häxa!!

- Jag vill vara djävul.

 

Efter en utdragen övertalning och förhandling att hon skulle få ha Liv´s snygga häx-stass med lite efterpiff så okejdå. Men sedan hittade vi ju den inte. Såklart.

 

- Jag ska vara djävul. Hornen ska vara röda som om de glänste av eld.

Riktig eld.

 

Det var då jag kom på det. Fladdermus! Med mask och vingar. Det är ju hemskt läbbigt. Också. Och nästan lite djävulsaktigt om man låtsats. Men bra snällare, tänkte jag men sa inget. Hon tittade på mig som om jag var mossigast i världen. Men efter en smart vänding från min sida, som gick ut på att hon skulle bli en tuff fladdermus,  började hon tina upp.

 

 

 

Du får vara en av de tuffaste, en sådan där som smiter ut om nätterna och smider busiga planer. En sådan där fladdermus som hänger knäveck i de högsta husen i månljusets sken. En cool fladdermus med håliga chockrosa strumpbyxor och glittriga dojjor. Lila! Och så krusar vi håret med. Med den lilla krustången, den som krusar bäst. Och när den stora kusinen som nästan är tonåring sa - du blir så bra! då var allt på den vägen. Så vi satte igång. Coolaste fladdemusen i stada. Men plötsligt stannade hon upp. Stirrade in i spegelväggen med bestämd min.

 

 

 

- Nu vet jag vad jag ska vara.

 

Hon rusade fram till sin byrå och rev ut alla kläder på två sekunder.

 

- Visst har du sagt att jag får klippa av en t-shirt så att den blir jättekort?

Såhär magkort?

- Nej..absolut inte. Men vad ska du vara?

- Jag ska... jag ska vara fjortis!

 

Men efter arga vrål så blev det fladdermus ändå. Jag kom på det briljanta att sätta en klämma i våffelhåret så det blev lite moikan-aktigt. Så sa vi att nu är dessutom en punkig fladdermus. Det visste hon ju inte riktigt var det var men det lät bra och - ohh håret var snyggt såhär. Och fjortisdrömmarna lades åt sidan. Tack, tänkte jag.

 

 

Men som hon sa till min mamma häromdagen. Hon lekte någon variant av familjelek med Liv och kusiner. Plöstligt kom hon springade och hoppade hon upp i min mammas knä. Tvärarg. Och nästintill gråtfärdig.

- De säger att jag ska vara 3! Jag vill ju vara 13!

 

 

Nämen ååå tänker man ju. 13 liksom. Och önskefjortis. Det var ju inte alltid sådär fullt av stjärnglans som man kanske lätt kan inbilla sig. Så här i förväg. Alldeles tvärtom faktiskt.

the sketchbook projekt.

 

Plötsligt blev den där eftermiddagen i Brooklyn svart som natten. Ni vet sådär när himlen är full av regn och solen försvinner djupt bakom mörka moln. När hela luften talar om att om en pyttig sekund kommer regnet att vräka ner. Då är det ju hemskt härligt att springa rätt in i ett bibliotek. Proppat med skissböcker.  

The Sketchbook Projekt är ett speciellt slags bibliotek, nämligen  proppat med personliga skissböcker. Ett globalt konstprojekt där faktiskt den som vill kan delta. Där finns konstnärer, designers, grafiska formgivare men även  precis vem som helst. Äger du någon som helst kreativ önskan att skapa din egen  handgjorda skissbok så kan du vara med. Gör den i form av teckningar, ord, bilder, tyg eller precis vad du själv önskar. Uppdraget går ut på att precis vem som helst ska kunna delta i konst och på så vis skapar man en jättesamling som motsvarar vår tids kreativa värld.

 

 

The Sketchbook Projekt far runt lite här och där som ett mobilt bibliotek  och nästa tur går till Australien.

 

 

 

Här i Brooklyn finns själva huvudbiblioteket och den permanenta samlingen består av ca 28 000 skissböcker från 135 länder runtom världen. Många av skissböckerna hittar du också det digitala biblioteket. Happy browsing!

 

 

Det coola i kråksången att det här är ett projekt för alla som vill. Vem som helst är välkommen att vara en del av detta. 

 

 

Registrera dig, köp en bok, få den skickad till dig om du inte är på plats och skicka tillbaka. Du är med.

 

 

Hyllmeter av inspiration.

 

 

Och samtidigt som regnet öste så skaffade vi oss varsitt gratis lånekort. Smart digitalt väljer du ett intresseområde och bibliotekarien, typ, letar upp vad som kan passa dig.

 

Min man valde något lokalt.  

 

Jag valde något med fåglar. I allmänhet. Men eftersom jag har en dotter som älskar svanar så var väl denna bok som ödet självt.

Och som alltid när man snubblar på oväntade saker så blir man ju sjukt inspirerad och vill också. Så såklart låg den en skissbok i väskan när vi sprang ut i regnet.

 

 

Om du vill vara med i The Sketchbook Projekt 2014 så ska du innan den 1 november och midnatt beställa din bok här. Sen kan du fixa och dona ända fram 15 Januari 2014 tills den ska tillbaka på plats.

 

The Sketchbook Projekt

Facebook

Blog

Instagram - The Sketchbook Projekt

Twitter

brooklyn & wythe.

 

Ni minns kanske var jag sover som bäst. Det där med tjusiga hotel har aldrig legat mig för. Kanske beror det på åren tog vi bara  tog ryggsäckarna och bodde där det passade för stunden. Det enklaste enkla, men alltid hjärtligt.

 

 

Och vi hade inte tänkt smälla till på något speciellt den där helgen i New York heller om det inte varit för ett tips och en plötslig avbokning dagen innan vi skulle åka. När jag fick nys om detta så tyckte jag nog lite, innerst inne, att jomen visst hur härligt som helst såklart. Men sen var det ändå fullbokat och jag andades ut och tänkte skönt. Skönt på pengarna liksom. Känner jag oss rätt så är vi ju ändå aldrig där. Men sen blev det som sagt den där avbokningen och på den vägen hamnade vi där ändå. Och skulle jag någon endaste gång inte bo billigt och inte dragit och inte bara enbart hjärtligt så var det hemskt turligt att det var just här. Alltså, helt perfekt att det var just här.

 

 

 

Så där i Williamsburg mittemellan alla fabrikslokaler och garage

 går det ju inte att missa.

 

Och inte för jag vet vem som bor där helt säkert, nu gissar jag ju. Men på våningarna överst med helt fri utsikt åt alla håll och kanter, med andra ord en New York skyline i klart sikte, så kunde jag spana både spjälsäng och myssoffor. Så kanske, en hotelchef med familj har sin lya där... men något ska man väl ha liksom om man nu ändå sitter på ett hotel. Och lya det var väl kanske inte precis rätt ordval. Man undrar ju lite hur det känns faktiskt och ärligt talat. När man vaknar och hasar upp i sockorna i gryningstid och så ligger Manhattan där, mitt framför näsan på en. Alla dar. Det ända som kan skymma lite är ett och annat moln.

 

 

Vissa rum har fri utsikt åt alla håll men vi hade tre fönster åt söder och hela Brooklyn.

 

 

 

Det stora var mer mot en vägg. Men en snygg sådan.

Men ändå  tittade man till vänster så var det såhär. En väldigt disig dag. Och vill ni vakna till hela Manhattan en gång så ska ni bo på våning fyra.

Men ändå så  himla min smak.

 

 

Och alltså, vad är väl en minibar. Egentligen.

 

 

Men när allt är snyggt så kan man ju bli förtjust för mindre.

 

 

Lokalt producerat. Och nu snackar vi inte Manhattan-New york-producerat utan Brooklyn som varumärke. Hela Brooklyn fullständigt kryllar av bryggerier, chokladfabriker, whiskey-destillerier. Åtminstone en av varje av sitt slag. Ska berätta mer om det senare.

 

 

Bara som en parantes - jag såg inte en enda servett i Brooklyn som inte var en handduk.

 

Sängar gjorda av återvunnet trä från själva byggnadens tak, bara sådant man gör i krokarna.  

Tapeter av Dan Funderburgh för Flavor Paper.

 

Önskeväggar.

Och drömgolv. Och nya dojjor.

 

 

 

Badrummet var så himla fint men olyckligt svårt att plåta. Organiska produkter.

 

 

Varför kan inte alla vattenflaskor se ut såhär.  

 

Om man bor på nedersta våningarna har man ingen utsikt. Men i alla fall en egen uteplats.  

Där själva huset slutar och glaskuben tar vid är takterass. Runt halva liksom. Härlig sikt, sensommarvarmt och stjärnklart. Kanske alltid. Vem vet.

 

Snyggt på rätt sätt.

 

Den där tavlan är ett jättetyg.

Och bra mat. Tusan vad bra det var. Alltihopa. More to come!!

 

 

Wythe Hotel Brooklyn

Wythe Facebook 

Instagram

Twitter