min systers bröllop del 2.

När jag vaknade på själva bröllopsmorgonen var hela köket fullt. Med listor, listor och åter listor. Eftersom det skulle komma lyxig hjälp framåt dagen så var det såklart ett måste. Hjälp är annars ett måste för alla bröllop och fester om man själv vill kunna vara med, åtminstone på riktigt. Självklart kan tyckas, men lätt att glömma.

 

Vi hade turen att ha en väldigt bra Camilla till hands plus två yngre perfekta hjälpredor. Plus en kock, som förvisso snart ska börja på DI och självaste skådespelareutbildningen (så grymt så man svimmar), men som  på något vis inte är en sämre kock för det. Han putsade alldeles strålande det sista inför grillmiddagen som han senare höll i. Och där fanns faktiskt även en kille som plåtade. Det var ett absolut måste annars hade jag inte varit med på det där riktiga viset.

 

Så allt, från kuddar till porslin var förberett med listor och små lappar.

 

Lampan som skulle upp ovanför sofforna kom aldrig upp för precis då kom spöregnet. Annars är lampor i trädgården alldeles fantastiskt mysigt. Förlängningskablar att gömma i gräset och rätta utomhussladdar så funkar vilken gammal lampskärm som helst.

Annars hade vi fyllt trädgården med lampslingor från Granit och solcellslampor från Ikea i utkanterna. Och när skymningen kom så tände vi ljus i små lyktor i alla träd.

 

Varenda kudde, vas och täcke var testplacerat dagen innan. Allt för att underlätta för hjälpredorna.

Filtar, filtar är alltid bästa trädgårdsmyset. Låna ihop så många det bara går.

Och samma med uppläggningsfat. Låna ihop en brokig samling om ni inte har själva. Ju brokigare desto bättre tycker jag.

Presenten från oss hamnade i en gammal plåtburk. Utan kort, det var ju just snyggt. Men dessvärre insåg jag 18.20 på fredagskvällen att själva burken låg kvar i HM´s  provhytt. Och HM här stänger liksom 18. Men det ordnade sig.

Barnens skål var hallonsoda utan etikett och extra långa sugrör och popcorn i snyggpåsar. Och recept på mingelsnittar kommer en annan
dag. De där hårda bröden som skymtar var väldans grymma.

Vid själva vigselhörnet av trädgården hade vi dekorerat med en massa pompomsgirlanger. I puder, ljus puder, natur och vanilj. Jag var faktiskt alldeles säker på att regnet skulle få pomsen att se allmänt trista ut så vi vågade inte sätta upp dem förren på morgonen. Fast såhär i efterhand och massor med regndroppar senare så inser jag att de är rätt fina fortfarande. Lite vissna men ändå fina. Så man kan absolut hänga upp dem dagen innan med ro.

Livs feststass. Kjol och skärp från HM.

nyheter och viktigheter om affären!

Fina muggar har kommit till affären! En massa favoritmotiv på tunnaste porslinet. Superflott att dricka ur, allra helst för att det ryms 5 dl kaffe i en sådan där mugg. Och fatta hur mycket O´boy det är.


Och som pennmuggar är de bedårande. Charlie fick Äppel Päppel och Nomi Pirum Parum från Elisabet Dunker/Fine Little Day. Viggo såklart Camillas Värld formgiven av Camilla Engman. Och Liv fick Stockholm av Ingela P Arrhenius.

 

Och påtal om affären. Som de flesta andra ska ju även jag ta semester. Vi ska ju till Paris och allt.  Och eftersom det alltid är jättemycket att göra i affären så måste jag stänga lite i förväg för annars hinner jag inte packa ikapp. Så detta är sista veckan för beställning om man vill ha sina saker skickade innan jag far. Senast söndag måste beställningen finnas hos mig. Ändrade planer, senast fredag den 13 juli måste beställningen finnas hos mig för att hinna skickas innan jag far på semester. Efter det är det självklart möjligt att beställa men jag börjar inte skicka igen förren då jag är hemma från Paris, vilket är den 7 augusti.

Och under veckan hoppas jag kunna plåta alla de nyheter som legat hos mig länge nu. Jag har stora mintiga Sparelefanter (de är makalöst fina) och guldiga Kaninlampor och en massa tejp och en hel massa annat. Och glöm inte att det är stor rea på Mini Rodini!

min systers bröllop del 1.

Min lillasysters bröllop. Det blev en av de finaste dagar. Och trots att jag vaknade av regnet som smattrade mot fönsterbrädan och tyngsta gråa molnen så höll alla rapporter om lovad sol. Klockan tio skulle molnen försvinna och det var knappt jag trodde på det själv. Men exakt vid den tiden när jag fixade brudens frisyr på verandan och toastmastern från Malmö steg in i vår trädgård så sken det upp.

Och bilder, såklart att ni ska få se bilder. Men detta med fotograferandet var nästintill ett personligt dilemma för mig. Hela min tillvaro var alldeles proppad med vackraste bestyren och överallt såg jag bilder gå till spillo. Men att liksom grotta ner mig alldeles där bakom linsen, vilket jag lätt och gärna gör, var nästan omöjligt. Vilket grämde mig till max men det gick liksom inte. Världen var liksom så full med fokus på precis allt runtomkring. 

Det var ju liksom lite på det viset att jag hade fått en massa ärofulla uppdrag inför detta bröllop. Jag var närmsta bröllopshjälpreda på ett bröllop som till på köpet skulle hållas i vår trädgård och hus. Jag skulle dessutom få äran att ordna brudens frisyr samt plåta bilderna på snygga blivande familjen Harrsjö ett par timmar innan själva vigseln. Det var med andra ord ett fasligt ståhej. Ett härligt ståhej. Men jag ska försöka rapportera så gott det går. Här är nummer ett och dagen innan.

Allt porslin var vintage och udda. När man letar porslin och glas till något sådant här så kan man inte se sig blint på att allt ska vara det mest perfekta och vackraste. Det har man oftast inte budget eller tid till. Men jag lovar, i det stora hela med allt tillsammans så blir det urvackert ändå. Lite nagg på någon hundraårig tallrik gjorde ingen ledsen. Tvärtom så blir det nästan lite härligare så.

Och glasen var såklart också helt olika och gamla. Alla fick små namnlappar som egentligen var sådana där små hålade prislappar.

Eftersom planen var att duka i trädgården, direkt under himlen, och det skulle spöregna mest hela natten innan så fick det provdukas inomhus på fredagskvällen.

 

Och varje bord fick sin egen lilla hög med porslin. Eftersom vi var jättefast beslutna om att det faktiskt inte skulle regna hela dagen så var planen så här. Om det skulle regna tills klockan fyra (starttid) men inget mera så tänkte vi samla allt som behövdes till varje bord i korgar. Under minglet skulle sedan varje bord få duka sitt eget bord ur sin egen korg. Faktiskt inte svårare än så vid ostadigt väder.

Varje bord skulle få udda vaser med enstaka blommor i grupp. Vi tog vad som fanns hemma. Allt från ättiksflaskor till plåtburkar och farmors gamla kristallvaser.

Och jag aldrig någonsin haft så många pioner i mitt hus. Det kom pioner och buskrosor från alla håll och kanter. Mest från min andra lillasysters trädgård. Alla blommor plockade vi dagen innan och ställde i sina vaser utomhus under natten.

Det kommer mera...

tidningen mama.

Picture: A Beautiful Living

 

I fredags hade vi besök av familjen Lönngren/Widell. Å vad snälla, sa Liv när de åkt. Och ja precis så, snällaste familjen. Med söta lilla Luca i släptåg.

Och med risk för att verka som familjen linslus så plåtade de oss och huset inför ett reportage i tidingen Mama. Fast med tanke på ett ganska så ofixat hus och som alltid röriga familjen. Plus Amelias och Andreas sköna sätt, även när de jobbar, så tror jag på ett härligt resultat.

hurra det är tävling!

Pictures: Sofie Børsting

Nu är det dags att sparka igång den här bloggen igen. Helt perfekt är det då att köra finfin tävling. Och den här gången är det ett extra flott samarbete med It´s a House. Där pågår just nu nämligen bästa tävlingen! Där du kan vinna valfritt print ur min affär! Och det är som vanligt ingen komplicerad tävling. Du väljer enkelt din favoritprint ur Little Cute Mokkasin sortiment och skriver det i en kommentar under tävlingsinlägget hos It´s a House. Tävlingen pågår tills den 11 juli klockan 24.00.

 

 

Sofie Børsting skickade mig häromdagen nya fina bilder på hennes prints. Så himla fina.  Hennes prints är nyheter i min affär.

♥

Jag kom liksom av mig. Alldeles. När man mest borde tänka tacksamt på turen. Att vi hade den med oss. Så blev jag mer som en blek och skakig sak med oro i magen. Där hela världen gick i någon slags snigelfart. Och jag betade av de där högarna igen. I snigelfart. De där viktighetshögarna som hade blivit så stora. För jag har inte på något vis lov ännu. Fast jag önskade, å vad jag önskade att jag bara kunnat ringa och sagt. Jamen, jag tar lite lov nu. Bara för att jag måste. På minuten gör jag det och kommer tillbaka om en månad eller två. Då hade jag legat där under pompomsen som vissnade i takt med pionerna. I vår jättesoffa där alla får plats. Och där hade vi kunnat ligga dagarna i ända. Och gjort absolut ingenting av viktighet. Mest bara sträckt oss efter smultronen, som börjat mogna där under päronträdet.

Tack alla ni fantastiska, för era fina fina hälsningar både här på bloggen och på mail.

Och alla ni som har berättat era historier om då det inte gick bra. När turen inte fanns och då man inte har kunnat landa i tacksamheten över att de man älskar faktiskt finns kvar. Då den där hopplösheten inte försvinner fast minuterna går. När det där förtvivlade är kvar fast dagen är över och även nästa morgon när man vaknar. Och nästa.  Och saknaden, den som alltid kommer att finnas där. Den där hemskt stora saknaden, den allra värsta. Jag känner med er alla ska ni veta.

Stor kram / Sofia

måndagen den andra juli.

Idag känner jag en stor tacksamhet. Det gick bra. Den här gången. Man samtidigt rädd och bräcklig över påminnelsen över hur skört livet är. Om hur snabbt allt kan vara förändrat och att man kan aldrig kan veta när det händer.  Hur sekunder kan ta väck lycka.  Och ta bort känslan av att livet alltid ska vara just så här bra. Bara lyckligt. Hur en kort sekund kan ändra allt till total hopplöshet. Den där enorma rädslan att just nu händer något som inte ska hända och hela världen och precis allt runtomkring känns helt plötsligt alldeles fel. Den rädslan sitter kvar som en stor hård klump i bröstet.

Det var igår när allt var sådär alldeles som vanligt. Det var till och med lite extra härligt.  Det var dagen efter finaste bröllopsfesten. En sannerligen vacker sådan där allt blev precis som den skulle. Det var sådär lyckligt och varmt-i-hjärtat-aktigt som det blir med en massa fantastiska människor i samma trädgård. Och till och med regnet som kom, blev bara ett enda fint minne över hur det känns att ha äppelträd som tak.

Men igår var det söndagen alldeles efter allt det fina. Då solen sken och vi travade stolar på hög och åt av resterna av den vackra tårtbuffén.  Vi vek ihop vimplar och samlade in lyktorna i träden och  pratade mest om att det blev en underbar lördag  och ett drömbröllop. Barnen kom hem från sina barnvakter och Nomi var lyckligast. Hon hade lärt sig att cykla! Och cyklade runt, runt. Vi slog in porslinet i silkespapper och sa att vi dukar med samma på julafton. Alla barnen lekte och några badade i solen.

Och just då i denna sekund tror man inte att en värld ska skakas om. Det finns överhuvudtaget inte någonstans i tankarna att stunden efter ska den största rädslan gripa tag i en.  Rädslan att förlora någon man älskar så innerligt. Rädslan av att vi kan inte göra någonting just nu. Fast man vill göra allt så finns det ingenting. Och minuterna går och tankarna är bara ett förtvivlat nej. Nej det får inte vara såhär. Det här är så fel, så alldeles fel. Och jag kommer sakna honom, jag kommer att sakna honom så hemskt, hemskt mycket. Min pappa.

Min pappa föll ihop samtidigt som han satt tillsammans med Kristo och pratade och tittade till barnen som badade.  I många minuter trodde vi att det allra värsta hade hänt. Men det var ingen stroke. Min pappa fick ett krampanfall som varade väldigt länge. Vi vet inte riktigt vad det exakt var som hände.  Men jag har pratat med min pappa alldeles nyss. Han finns och han är här. Och jag är så tacksam.

det var då ett fasligt bestyr.

Men jag gillar´t. Så in i vassen gör jag det. Tänk om man fick hålla på sähär och fixa och dona. Mest hela dagarna. Drömdagar.

Och vi har full koll. Verkligen...

alla borde ha en.

Att det skulle behövas ett bröllop för att få till bästa platsen. Alltså. Den är banne mig helt enkelt superhärlig den där Tromsnes. Och har man väl hamnat där vill man inte lämna den. Så ge oss nu tropisk värme. Och ett moskitonät. Så stannar vi där hela långa sommarnatten.

Och hörrni. Era hälsningar. Jag svimmade nästan till lite när jag öppnade datorn på kvällskvisten. Så otroligt rara och snälla är ni. Tack, tack, tack!! Ni sätter glans på mina dagar.

vad det blev av en natt.

Så här är den då. Nattmanin från igår. Inget konstigt alls, bara stora kuddar.

Sydda på lakan och rea-gardin från Åhlens. Att sy kuddfodral av gardiner med sådana där knytband i toppen är alldeles utomordentligt bra. För då använder man liksom själva gardinfållen som en snyggkant på kudden. Klipp bort det ena bandet i paren och sy fast på motsatt sida.

Och hela den här manin kom egentligen av att jag fick ett väldigt akut behov av en dagbädd häromdagen. Kände att där vid dansen och poolen och hela stjärnklara natten vore det alldeles perfekt. Så bästa springschasen K fick fara raka vägen till Farsta och en Blocket-annons och en gammal Tromsnes. Förövrigt känner jag att detta måste vara den perfekta pooldäcket-möbeln. Jag har inga problem att se mig där i högarna av kuddar. Under parasollet med de tusen olästa böckerna. Och barnen får bada hur länge de vill. Jättejättelänge till och med.

Lite inspirerad av mig själv tänkte jag lägga några madrasser på hög. Och ett par trasmattor överst. Sen var det ju den stora viktigheten som kuddar. Kuddar och åter kuddar.

Av spillet som blev över gjorda jag enklaste och tunnaste vimplarna.

Inget fållande, ingen dubbelsömnad, inget speciellt noga alls. Bara snabbt utklippta och sydda på remsor som blev över när vi sydde ihop lakan som ska bli dukar.  Fort gick det och blev precis som det skulle för denna dag. Och nu låter ju det här alldeles förträffligt härligt. Och soligt. Men det var någon som sa att en cyklon skulle dra fram över Sörmland just på lördag. Fast det kan väl ändå inte vara på riktigt?

en,två,tre,fyra,fem,sex,sju,åtta,nio...

Det här med att drabbas av mani kanske man kan tycka alldeles olika om. Men nattlig mani, i ett sovande hus om ljusa sommarnätter den är bra den. Det var nämligen så att jag kom på en grej sådär plötsligt igår. Och kände mig alldeles tvungen (fast på ett bra sätt) att sätta igång. Och göra klart. Ni får se sen!

man tar vad man har.

Vårt megadäck måste ju bli rustikt och lite rufft. Det fattar ju alla när det vankas trädgårdsbröllop. Så vad gör man då om man behöver en bar. Eller snarare ett barbord som ska fyllas med glas och randiga sugrör.  Joo, det man gör är helt enkelt att man snabbt som sjutton snor till sig de där lastpallarna som skulle skänkas bort. Och kånkar upp dem på däcket ihop med en donna i finklänning och allt. Och sen visslar man en melodi och låtsats som om de alltid har stått där.


Och idag har de skruvats ihop och fått en bordsskiva av nyare plankor. För däremot nappade ingen på idén  att slita brädor med kofot från lite fler lastpallar. Men plankorna ska få drivvedbets såfort det slutar regna. Sen hänger vi ljusslingor brevid den målade brädskylten. Och flaskor i trålådor runtomkring och zinkhinkar fulla med isiga drycker. Och husväggen får tavlor med hus vid ängar. Och så ska jag nog leta efter stormlyktor också. Bästa barhänget tror jag minsann...

i brist på glas.

Picture: Style Me Pretty

Om jag vore den där planerade människan så hade jag börjat äta sylt som en galning för ett år sedan eller nåt. Eller Grey Poupon´s Dijonsenap för burkens skull. Tänk så fint det hade varit.

en liten lampa.

Vi har en ny pianolampa. En väldigt fin Diamond Lights. Den ska inte ligga sådär. Såklart. Utan hänga lite fritt och dingla ovanför tangenterna. Inköpt på distans från Lotta Agatons shop. Eller snarare av min personliga springschas. En väldigt snäll K...

och så var det ovädernas oväder.

Picture: SF GIRL BY BAY

Vi önskar ju oss såklart lördagssol.

Picture: Once Wed 

Konstigt vore väl annars på ett trädgårdsbröllop.

Picture: Once Wed

Och en stjärnklar sitta-ute-natt.

Picture: Vintage Honeymoon

Men det regnar på som om det inte fanns annat här i världen. Och i det här läget är det dags för plan B i trädgårdsbröllopshistorier i allmänhet. Vi har ju lite tur eller väldigt mycket. För vi flyttar in i huset. Inte bara sådär men ändå. Men alla ni andra som väntar på lördagssol och kanske inte har en plan B. Kanske räcker det inte med segelduk över huvudena eller tält, om vinden viner som om den inte visste annat.

Picture: Ruffled Blog

Men glöm då för all del inte ladorna, vedbodarna, skjulen, garagen och vindarna. De finns där lite här och vad, närmre än du kanske tror. Samla vännerna och röj golven. Sopa och fyll golvet med loppisens alla trasmattor. Låtsas att bråtet runtomkring är som den vildvuxna trädgården. Häng tyger där det är som stökigast. Ta ett billigt som grund och häng det som sätter stilen längst fram. Fyll taket med vimplarna, lyktorna, lampslingorna och allt annat du hade tänkt dig i äppelträden.

Picture: Eat Drink Chic

Och blommorna. Hundkexen och smörblommorna och lupinerna. In med dem bara. På borden, i tunnor och häng dem i flaskor, syltburkar och målade konservburkar. I pastell.

Och sen lyssnar ni riktigt noga på regnet. Som smattrar på taken. Det är ändå bara ett lyckoregn.