drömmigt!

 

 

Illustrations by Lovisa Burfitt

from the book Boken om Mademoiselle Oiseau

 

 

"Mitt i Paris, inte långt från floden Seine, ligger avenue des Temps Perdus. Där, allra högst upp i ett vackert gammalt hus, bor Mademoiselle Oiseau. Lyfter man på hakan och tittar upp mot våningen svajar huset nästan. Inte bara för att det är så högt utan också för att Mademoiselles alla fåglar och katter och konstiga balkongmöbler gör att det känns lite snurrigt. Det ser ut som det ligger en hatt på huset. En somrig, rolig halmhatt som vill flyga iväg med fåglarna och katterna och de svarta balkongräckena som ett spetsbroderat band.”

 

Förstår ni så fint? Det är såklart att ni gör. Magiska sagor förstår man alltid, kanske för att man behöver dem. Sådär varje dag behöver man den där lilla dosen av det magiska, det är jag högst övertygad om. Sådant där som gör att det glittrar till lite närmast hjärtat. Helt enkelt för det absolut jätteviktiga, att man aldrig någonsin ska sluta drömma.
 

Lovisa Burfitt har illustrerat och Andrea de La Barre de Nanteuil har skrivit. Boken om Mademoiselle Oiseau släpps idag och det är precis sådär vackert som jag tänkte. En saga om den nio-åriga Isabella som av misstag råkar hamna högst upp i huset en vacker dag. Och där på våning sex finns alldeles egen värld. En magisk. Och du det är Paris... bara en sådan sak.

 

Här hittar du finheten.

 

 

 

 

 

Se den lilla filmen
 och börja nästan gråta lite av Paris-längt... 

 

oh it´s a hard work

 

but someone has to do it.

 

Ja pju liksom. I vårsolen och allt.

 

Det finns mängder av pappersblomsinspo, egentligen är det bara att söka runt på nätet. Skriv på engelska så får du alltid bäst sökresultat. Annars är den här boken är fantastiskt bra. Där finns knepen och sedan är det ju bara att göra om såsom man själv gillar,  i storlek och färg. När jag såg de här för en massa dagar sedan föll jag pladask och drömde om blommiga skogar av megaformat. Det var väl egentligen bara tillfället som inte dök upp, för de där jättestora.  Men ingen väntan är förgäves, i lördags slog det mig att nu var det var helt perfekt läge att göra pappersblommor. I brist på både hönsnät och cement så hade jag en kvist sprayad med kopparspray till övers så det får bli stjälkar så småningom. Och där i mitten är gamla torkade blommor från syrenen, direkt från trädgården. I annat fall kan jag säga att det inte är så himla nogsamt. Klipp blomblad från silkespapper, våra största blad var hälften av ett normalt silkespappersark. Och de minsta en fjärdedel av arket. Sen några mitt emellan i storlek. Sen bygger du bara på tills det räcker och känns bra. Och tejpar eller virar metalltråd runt själva bunten. Det fina är att man kan alltid snyggklippa när allt är klart.

lite spridda skurar om sådant vi äter.

 

 

-Varför har ni ingen ekologisk skinka?

Ni har ju inte ens ekologisk yougurt, hur kommer det sig?

 

 

- Åhå, ja det händer väl någongång då och då att någon frågar om sådant där (sådant där?? som om det vore något högst märkligt från en annan galax) . Men det är ju inte särskilt ofta, och då blir inte något vi funderar vidare på (för intressent ligger bara i förfrågan?). Fast vi har ju ekologiska bananer (jamen ni har fulbananer också, som är hårt besprutade och farliga för precis allt och alla. ta bort dem bara och sälj bara ekobananer. för precis samma pris som fulbananerna, för själva sakens skull) Och lite grönsaker (ja, du menar den där hyllan som är gömd, där man inte fäster blicken automatiskt utan måste veta om att den finns där)

 

- Nähä.

 

Och där kunde man kanske ha slutat och tänkt att orkar man diskutera liksom. Men det är det som är grejen, jag orkar. All energi i världen faktiskt när det kommer till detta. Ni vet sådär, så han eller hon mittemot börjar skruva på sig och de bakom himlar med ögonen och suckar högt. Men det bjussar jag på. Värst för dem själva, tänker jag, i längden. Fast ganska mycket värst för oss med, för helt enkelt är det inte att shoppa ekologiskt här i vår stad. 2014, kom igen. Hur svårt kan det vara? Men vi finkammar butikerna och bunkrar lite överdrivet mellan varven.

 

 

 

 

En gång ville någon  skriva en text om mig till en tidning där jag framstods som den med tusen järn i elden och dessutom som den bästa av bullmammor. Det kanske jag kan önska mig till men jag var tvungen att hojta till och be dem att ta bort det där om hur jag rörde i grytorna alltmedans jag plåtade, bloggade och skötte affär. För det är inte sant. Jag är inte den jag önskar där, inte alls faktiskt. Inte för det har med ekotänk att göra. Men rätt ska vara rätt när man bloggar goda saker på bild.

 

 

 

Min man däremot. Han är som önskedröm han. Jag är så sjukt lyckligt lottad för han älskar allt som har med mat att göra. Så har det alltid varit så länge jag känt honom (och det är väldigt länge sedan, mer än mitt halva liv kan man tänka) och till saken hör att det har blivit värre med åren. Eller bättre då. Det finns ingen hejd på det goda.

Våra bästa emaljskålar. Från Betonggruvan . Älskar dem för känslan när jag någon sällsynt gång rör ihop något i dem, fast han som gör det ofta håller med där. Älskar dem för snyggheten, mångsidigheten och den utomordentliga smartheten. Det finns ingen stapelbart i världen som inte är älskvärt.

 

 

 

 

Min man då, han är väldigt förtjust i att laga mat tillsammans med andra. Och finns det ingen skön gäst och ännu mindre en fru så är det en av ungarnas favoritsyssla. De går all in från planering, shopping, lagande, dukning och servering. Jag diskar. Eller plockar in i diskmaskinen. Och mössorna. Min man känner sig hipstrig kan jag tro och Nomi vill inte vara sämre.  

 

 

Lördagslemonad - bättre än läsk kan man tycka

~

Ekojuice av något slag

Bubbligt vatten från sodastreamern

Blanda

 

 

En söndagsfrukost. 

En lördagsdukning.

 

En Viggo som rör i grytorna.

Där står den. Som jag suktade i ett helt år, sen slog jag till där någon gång kring jul. En Vitamix. Ingen billig historia men oh my vilken lyx-blender. Väl värd att spara till. Och jag velade fram och tillbaka, en juicer eller en blender. Så mycket så jag tillsist inte fattade skillnanden men då sa någon att ska du börja så börja med en blender. Och jag ville kunna göra mandelmjölk och på den vägen är det.

 

Smoothies gjorde vi även innan vitamixerns tid men numera har vi skippat yougurten. Men annars tycker jag det är ett sådant strålande sätt för ungarna att börja dagen på.

 

Så allt går i den där, frukt, bär, grönsaker, avakado, chiafrön, superbär och vad man nu kan tycka. För att göra det mer juicigt (eller rinnigt) använder jag färdigpressade ekojuicer, kokosmjölk, mandelmjölk och sådant. Jag fick ett tips för länge sedan om att energiboosta smoothies och det följer ganska ofta, speciellt till kidsen. Knäcka några råa ägg i hela alltet är knepet. De märks inte någonstans kan jag intyga. I hemlighet och vid tröttaste mörkaste vintermorgnarna har jag slängt i både 3 och 4 ägg. Slurp, på ett glas var och kanske en macka.

 

 

Jag är förtjust i att hälla på kokosmjölk. Men har insett att det inte får bli för mycket för då gillas det inte. Ett superknep är dock att blanda i lime när man använder kokosmjölk då får man det lite sommardrinkig sådär. Och is är också ett bra knep om man inte använder frysta bär. Inte för energin skull då såklart utan för att vi gillar när det är lite lagom kylt sådär.

 

 

 

 

Juice Power - Enkla tips om juicer, smoothies och detox.

Green Kitchen Stories - så himla härligt vego. Missa inte apparna. Kommer med svensk kokbok i mars, jag hade den danska (fråga inte varför) och har läst men nu lämnat den vidare och längtar till den svenska.

Simple Green Smoothies - Perfekt på insta när inspon tryter.

 

Tidningen Hunger - Inte för recept utan för viktigheterna.

 

 

 

söndagsönskning och alla andra dar.

Photography: Martin Löf

The summerhouse of Peter Gherke

Ändå sedan jag såg det här hemmet i Milk Decoration förra sommaren så har jag återkommit dit gång på gång (resten av bilderna finner ni hos fotografen Martin Löf). Det är vackert och så den där utbyggnaden. Ett eget universum runt husknuten, jag älskar det så mycket så jag drömmer om det. På riktigt gör jag det.

 

Ni minns hönorna ju och odlaplanerna. Och allt medan min man drömmer om växthuset och jag önskar ett tak runt husknuten så tänker jag att vi kanske kan kombinera på något vis. Slå ihop den enes dröm med den andres. Så det bli så superdrömmigt så man knappt tror att det är sant. Jaja, verkligheten I know. Men ändå...

jag fastnade i ett lördagsfix...

 

Startade upp ett nytt litet projekt här idag
och kände direkt att det enda vi behöver är megablommor.

Det är ju ändå mars liksom.

 

~ feels so good to be a rose ~

 

 

 

Äntligen får jag lov att visa er något som är bland det vackraste jag sett. Rosor, små och stora. I Roséguld. Igen, det allra bästa hantverket av begåvade Johanna Garmland. En fortsättning på vårt samarbete Garmlands Guld & Silver By Mokkasin. En fortsättning som har fått både Linn och jag att oo:a och ahhh:a varenda gång vi håller en sådan här ros i vår hand. De är de vackraste. Aboslut de vackraste vi sett.

 

Som armbandet. Precis ett sådant har suttit på Linns handled sedan några dagar innan jul. Och det är precis såsom ett armband ska vara, om man frågar oss. Det där lilla och enkla men ändå det allra vackraste. Något som inte alls tar över men när man tittar noga så smälter man. Av finhetsrysningar liksom. Det där gedigna som håller i ur och skur och tvätt och stök. Men ändå, lika vackert. År efter år efter år. Rosen är liten och så stunning som en ros kan vara. Armbandet passar ihop med allt. Konstigt men så här det. I all sin enkelhet eller tillsammans med en massa annat.

 

Ringarna. Vi drömmer om dem.

Den lilla rosen för den lilla handen och den stora alldeles tvärtom.

Som mamma - dotter smycke, hur fint!

Och som vigselring, det blir banne mig inte mer tjusigt än såhär.

Jag vet någon som drömmer om att gömma en diamant i sin, där under bladen.

 

 

 

Kollektionen ~ feels so good to be a rose ~ kommer att lanseras inom de närmaste dagarna i affären. Kollektionen är helt ateljétillverkad av Johanna Garmland och levereras i våra vackra handgjorda askar. Kollektionen består av armbandet, ringar, örhängen och kommer efterhand att utökas. Alla smycken kommer att kunna fås i silver, roséguld 9K och roséguld 18K.

 

Och roséguldet, man hör ju redan i namnet hur vackert det är. Och det fina i kråksången är att det inte bara är så fantastiskt fint och mjukt i tonen,  det har dessutom en massa galanta plus jämfört med guld. Tåligare och åldras snyggare. Ibland kan vissa tala om en ny trend i roséguld men i resten av världen har man arbetat med roséguld i precis samma utsträckning som guld och silver i stort sett alltid. I Australien där Johanna bott och arbetat under många år är roséguldet en klar favorit och jag förstår det. Guld har aldrig varit mitt bästa när det kommer till smycken men med roséguldet är det en helt annan sak. Att ett litet sting av koppar kan göra så mycket...

 

 ~

 

 

Kära ni, annars har det varit lite tyst här igen. Ärligt talat så händer det så mycket nu så jag hinner inte riktigt med i svängarna. Men det är kul! In i vassen kul. Jag hoppas snart kunna berätta vad jag har sysslat med de senaste tiden, hemlis!

 

Fin fredag och puss!

here we go again - det handlar om sänghimlar.

Oj. Jag skulle ju blogga om kuddar. Lite snitsig reklam sådär på morgonkvisten. Men de tog visst slut ändå. På en gång sådär, direkt.  Ajdå. Men de kommer igen kan jag säga. För vi gillar ju  också kuddhav. Av stjärnor och hjärtan. Och de här, de omåttligt populära kom oväntat och plötsligt hem igen. Men scwoosch sa det. Där med, men några enstaka kvar. Och försvinner köpknappen så är de slut. Så är det alltid i affären. Men ny sändning påväg.

 

Och nästa sak. Sänghimlarna. Just nu sys det så det står härliga till. Och vi kommer få en stor sändning i mars-april. De kommer såsom spridda skurar och vi kan inte säga mer exakt än så, men vi tror och hoppas att av de 5-10 veckornas leveranstid så blir det mer mittemellan. Men vi måste ha lite tillgodo där för båtar med sänghimlar kan hamna i stormar och sådant där som man kanske inte räknade med. Och då tar båten lite extra tid på sig. Där över all världens hav. Så är det ju.

 

Men nu finns alltså chansen att boka sin sänghimmel. Genom bokning/köp garanterar du en sänghimmel vid nästa leverans. Här finns de och du kan också hitta info om förhandsbokning.

Gamla lampskärmar är bästa mystricket, med lampor eller ej. Ju mer jag tänker på det, en femma, tio eller max en tjuga och vad får man? Fransar och band och knoppar och hela konstruktionen liksom. Det är ju hemskt mycket av det fina.

 

Ja såhär kan det ju se ut om man har turen på sin sida...

glömde.

Jag blev kvar i balettvärlden idag. För det slog mig att jag sitter på ett hemskt bra tips till. Det är att kvista dit när det är öppna repetioner. Då är det helt gratis och man får några timmars dans sådär som det ser ut för stunden. På Kungliga Operans fb-sida brukar man då och då hojta till när det är dags. Och då är det bara att köa en stund utanför sen smyger man in och ännu en gång känns det som man tjuvkikar. Fast man får.

 

Jag Nomi for dit och såg repetionerna av Svansjön på stora scenen.

Och då ser det ut lite såhär. Fast många flera ballerinor. Och balettchefer och själva dansläraren och balettchefens lilla son var också där.

Jag kan inte påstå att Nomi och jag kvistade över till Operan trots att vi önskade. Alla tåg var inställda, från Södertälje. Så där fick vi hoppa på bussen. Eller någon av de väldigt mänga. Och lagom i stan blev Nomi åksjuk, sådär jättemycket. Och när väl den där bussen hade stannat kändes det som om det skulle vara jättemånga i kön vid Operan. Så vi tänkte att det är bäst att springa. Så det gjorde vi, det allra fortaste vi kunde.

 

 

Och när allt var slut fick vi veta att alla tåg utom ett endaste skulle ta sådär 3-4 timmar istället för 1 timme på ett ungefär. Bara för de där bussarnas skull. Och det där endaste skulle avgå jättejättesnart, eller själva bussen. Så då fick vi springa tillbaka. Men vi hann stanna här och handla benvärmare. Och lunch till bussresan.  Och sedan sprang vi igen. Med andan i halsen och skrattet i magen.

 

 

Kanske världens snabbaste Stockholmslördag. Men det var det värt.

 

 

Och på den där dansshopen kunde man till jul köpa begagnade tåspetsskor, där pengarna som bara var femtio kronor gick oavkortat till Läkare Utan Gränser. Kanske har de några kvar fortfarande....

sportlov på Operan!

Förra våren fick jag ett sådant fint tips av en läsare som jag bloggade om här. En prova-på-dag på Kungliga Baletten. Och nog för vi nog tänkte att det skulle vara extra fint men det var helt perfekt och alldeles ljuvligt. Inte bara för hon med ballerinadrömmar. Hela familjen var lite smått lyriska efteråt. En alldeles egen värld, den där balettvärlden. En magisk.

 

Hela dagen var så perfekt ordnad. Man hade öppnat upp alla skrymslen och vrår i hela huset och sådana där rum som man aldrig annars får besöka. Salongerna, scenen och alla rummen. Och ni fattar, Operan liksom, det är ju så vackert så man flämtar. Mest hela tiden. Som Guldfoajén. Härinne gav man världens sötaste lilla pjäs men också så klok, vad det handlar om. Balett alltså och dess alldeles speciella värld.  Finaste kostymerna och prima ballerinor. Och påtal om det, alla som jobbar där på baletten hade tagit sin egen lördag för att visa och berätta. De som annars står på stora scenen, första dansare och stora delar av esemblen var dagens värdar. Och man fick fråga och undra precis som man ville. Uppskattas.

 

Och provdansa fick man. Och vid Morgonskolan fick man sitta som små tysta möss och liksom kika i smyg när dansarna flög genom luften och tusensnurriga piruetter. Och få sitta där alldeles nära så man nästan får en piruett i huvudet det är ju inte varje dag precis.

 

Nu är det dags igen. Operahuset öppnas upp under sportlovet!

Susa dit vetja! Här finns info!

Bara härligt!

 

Storlek 38, vem bryr sig?

 

Nu gäller det. Det är ju inte varje dag man står brevid en prima ballerina.

Men det är klart att Charlie också fick dansa. Tycker ni han ser sugen ut? Jomen kanske lite, kolla tåspetspositionen. Men aldrig i livet att han skulle. Skyll dig själv, kan man tycka.

Jag vet inte hur många gånger jag hittade dessa skor.

 

 

Det fanns inte en plats de inte har legat på.

Nomi var också överallt, hon testade varje millimeter av Operan.  

Och igen och igen.

Detta magiska.

 

Hon fick ett par begagnade tåspetsskor i julklapp. Det var hennes allra finaste julklapp. Jag tror ingen annan förstår, sa hon på julaftonskvällen. Nej, hon har nog rätt där. Vi kan inte riktigt förstå.  

Det är sorgligt att lämna stället. Sorgligt sådär ända in i själen. Men så tänker en donna som innan jul moget deklarerade att det var dags att sluta med fiolspelandet  för att satsa fullt ut på baletten. Det måste göras, sa hon. Ska man till Kungliga Baletten, så ska man. Då måste det satsas. Att fiolspelandet liksom hade krävt en 20-minuterslektion och ingen speciell sensation i själva övandet från hennes sida hörde inte dit. Att sedan den där balettlektion fortfarande bara är 45 minuter i veckan, varken mer eller mindre,  är också en helt annan historia. Det handlar bara om att ha bestämt sig, det är det allt hänger på.

sitt godaste.

 

 

Bästa presenter. Hittade de här bilderna på ett par nyårspresenter vi fick av vänner. Tänker att man ibland i presentdjungelns snåriga letande glömmer bort de där fina. Ge bort något av sitt godaste liksom.

 

 

 

Slut på två sekunder.

Men jag drömmer om dem fortfarande.


 

en vårig, en härlig och tre omåttligt populära är påväg.

 

 

 

Med hopp om våren, eller hur?

 

 

Älskar Daniela Dahf Henriquez illustrationer. Hennes nyhet för L`Affiche Moderne är inget undantag. Påväg från Paris till affären. I gott sällis av Spring, Little Deer och Untitled.

 

 

 

Lite dans om natten har ju aldrig skadat. Värsta sköna gänget av Amélie Biggs.
Petite Musique de Nuit.

 

Och dessa små. Så himla poppis. Men en ny stor hög är påväg och de är köpbara igen i affären, Fairy Dance, Blossoming och Fire Fly. Det känns som om älvstoftet är inbakat i själva bilden.

insta-mermaid.

- Är den på riktigt, mamma?

Den är på riktigt, jag känner det.

 

Sedan kom någon ny utläggning om sjöjungfrur och dess liv och leverne. Om deras söndagsutflykter, när de reser runt så lång havet räcker och tittar på statyer och sådant, det finns massor av sådana om man tittar noga. Och om slotten där de bor, på havets botten, täckta med havsblommor och med portaler av korall. Och om snäckskalsmackorna med sandsmör och sjögräspålägg.

 

-Men när de har kalas så äter de där guldfiskarna jag såg på Ica.

 

Ja, de ja. Nomi skulle handla salami över disk så jag lämnade henne där. När jag kom tillbaka hade hon smakat sig igenom till den bästa. - 2 hektar tack. Sedan fick hon se dem.

 

- Mamma! Mammaaaa! De har guldfiskar! Kolla, vad vackra, de glimrar! Av guldet!

Kan vi inte äta det till middag?? Snälla?!

 

Är det någon mer i hela världen som har sett att rökt böckling egentligen är guldfisk? Av det alldeles äkta slaget.

 

 

Sjöjungfru-stassen är en nyhet från Numero 74.
Kommer i en affär nära dig framåt våren.