19 februari 2014

sportlov på Operan!


Förra våren fick jag ett sådant fint tips av en läsare som jag bloggade om här. En prova-på-dag på Kungliga Baletten. Och nog för vi nog tänkte att det skulle vara extra fint men det var helt perfekt och alldeles ljuvligt. Inte bara för hon med ballerinadrömmar. Hela familjen var lite smått lyriska efteråt. En alldeles egen värld, den där balettvärlden. En magisk.
 
Hela dagen var så perfekt ordnad. Man hade öppnat upp alla skrymslen och vrår i hela huset och sådana där rum som man aldrig annars får besöka. Salongerna, scenen och alla rummen. Och ni fattar, Operan liksom, det är ju så vackert så man flämtar. Mest hela tiden. Som Guldfoajén. Härinne gav man världens sötaste lilla pjäs men också så klok, vad det handlar om. Balett alltså och dess alldeles speciella värld.  Finaste kostymerna och prima ballerinor. Och påtal om det, alla som jobbar där på baletten hade tagit sin egen lördag för att visa och berätta. De som annars står på stora scenen, första dansare och stora delar av esemblen var dagens värdar. Och man fick fråga och undra precis som man ville. Uppskattas.
 
Och provdansa fick man. Och vid Morgonskolan fick man sitta som små tysta möss och liksom kika i smyg när dansarna flög genom luften och tusensnurriga piruetter. Och få sitta där alldeles nära så man nästan får en piruett i huvudet det är ju inte varje dag precis.
 
Nu är det dags igen. Operahuset öppnas upp under sportlovet!
Susa dit vetja! Här finns info!
Bara härligt!

 
Storlek 38, vem bryr sig?
 

Nu gäller det. Det är ju inte varje dag man står brevid en prima ballerina.


Men det är klart att Charlie också fick dansa. Tycker ni han ser sugen ut? Jomen kanske lite, kolla tåspetspositionen. Men aldrig i livet att han skulle. Skyll dig själv, kan man tycka.


Jag vet inte hur många gånger jag hittade dessa skor.

 
 
Det fanns inte en plats de inte har legat på.


Nomi var också överallt, hon testade varje millimeter av Operan.  


Och igen och igen.


Detta magiska.
 

Hon fick ett par begagnade tåspetsskor i julklapp. Det var hennes allra finaste julklapp. Jag tror ingen annan förstår, sa hon på julaftonskvällen. Nej, hon har nog rätt där. Vi kan inte riktigt förstå.  


Det är sorgligt att lämna stället. Sorgligt sådär ända in i själen. Men så tänker en donna som innan jul moget deklarerade att det var dags att sluta med fiolspelandet  för att satsa fullt ut på baletten. Det måste göras, sa hon. Ska man till Kungliga Baletten, så ska man. Då måste det satsas. Att fiolspelandet liksom hade krävt en 20-minuterslektion och ingen speciell sensation i själva övandet från hennes sida hörde inte dit. Att sedan den där balettlektion fortfarande bara är 45 minuter i veckan, varken mer eller mindre,  är också en helt annan historia. Det handlar bara om att ha bestämt sig, det är det allt hänger på.

17 kommentarer:

  1. Åh, vilken underbar liten historia du berättar med dina bilder Sofia! Och Nomi! Jag gillar hennes inställning!

    SvaraRadera
  2. Vilken underbar upplevelse! Kan tro att det är lite som att stiga in en annan värld. Och tack för vackra bilder för oss som inte var med :)

    Jag önskar dig en fin dag!
    Kram Sofia

    SvaraRadera
  3. Så fantastiskt vackra bilder.... att ge sina barn det där som dom drömmer om allra mest är ju det finaste som finns. Blir varm i hjärtat av hela alltet. Stor kram

    SvaraRadera
  4. alltså, igen. bara ljuvligt. och jag förstår din dotter till fullo. hoppas hon får dansa mycket i sitt liv.

    SvaraRadera
  5. Du skriver så himla fint! Trots att jag inte är ett dugg intresserad av balett så suger det till i magen av värme.

    SvaraRadera
  6. åh ja skulle vilja följa dig en dag när du tar dina kort. Du lyckas så bra

    SvaraRadera
  7. Underbara unge, vilka härliga drömmar, hoppas hon följer dem <3

    SvaraRadera
  8. your pictures are so so so beautiful! love your style.

    SvaraRadera
  9. Jo, jag förstår precis!! Ville dansa balett när jag var tre men de antog inte barn under fyra. Ett helt år gick jag och väntade!!! MEN vad lycklig jag var när jag väl började!!!!! I mina hemstickade benvärmare och begagnade skor som pappa målat kritvita med guldhjärtan framme vid tårna. Jag dansade länge, sedan fick jag andra drömmar men jag kommer ihåg känslan av dansen..

    SvaraRadera
  10. Jag är helt tagen...vilket fantastiskt underbart inlägg!! Du skriver så...ja det går långt in i själen och hjärtat.
    jag ville väl inte direkt bli balettdansös när jag var liten, men jag var imponerad av att dom kunde stå på tåspetsarna! ...och jag tränade och tränade ända tills jag, kanske en endaste sekund, kunde stå på tåspetsen, endast tåspetsen utan balettskor, för det var så jag trodde dom gjorde. Kanske jag skulle blivit dansös om jag vetat...

    Ha en riktigt fin dag!!
    hälsningar lisa

    SvaraRadera
  11. Så otroligt vackra foton, och vackert berättande som en saga!! Klart hon kommer bli balettdansös, syns ju på hela henne, fina unge!!!

    SvaraRadera
  12. Åh Sofia, detta underbara, fantastiska, finstämda och respektfulla sätt på vilket du skildrar dina barn, deras drömmar och tankar. Vilken underbar skatt för den längre fram i livet!

    SvaraRadera
  13. Man vill ju springa till operan och ställa sig i kön! Mina killar kanske inte håller med. De har precis börjat på MMA, så klart en helt annan resa. Och vilken glädje för mig att se stjärnorna tändas i deras ögon! Men som barn var jag en balettbesatt tjej så jag förstår Nomi. Vilket underbart inlägg. Kram

    SvaraRadera
  14. Vilket fint ilägg! Blev en riktig flash back för mig :)
    Minns hur jag själv drömde om tyllkjolar och tåskor. Hur jag vårdade mina rosa sidenskatter när drömmen väl blev verklighet. Och sen hur dj.. ont det gjorde i fötterna när man tränat i dom.
    Tack för det!

    SvaraRadera
  15. Du tar så fina och vackra kort. Den själen och tiden du lägger ner är som balsam för min själ. En berättelse. Så härligt. Så underbart vackert. Vilken glädje. Vilken lycka. Vilken helg. Tack för att du delar med dig! Mia

    SvaraRadera
  16. Så välarbetade inlägg!

    SvaraRadera
  17. Så vackert. Så det kniper lite i hjärtat, vad fint det är med barnadrömmar.

    SvaraRadera