ursäkta men jag snöade in.

 

Det är ju sannerligen lätt att fastna i blommor. När man väl börjar liksom. Och när det regnar och regnar. Häromdagen kändes det som om sommaren nyss börjat och det gjorde väl inte så hemskt mycket med lite regnskurar. Fast just idag känns det lite mer tvärtom. Det var då alldeles fasligt var det regnar. Och vad man får hålla på. Och bära in och ut. Kuddar och täcken och hängmattor och serietidningshögar. Kolla på mitt instagram @sofiaatmokkasin (fasen att mokkasin var upptaget...) så fattar ni sommarläget i sörmland.

att vakna med bästa känslan i magen.

Ibland när jag jobbar som mest glömmer jag lätt hur viktiga de där stunderna är. Fast alla säger och påminner så glömmer jag. Men en dag med en dotter i släptåg på möten med människor jag tycker om är svårslaget. Svårslagen lisa för själen.

 

Alla som läser min blogg vet ju vid det är laget att jag saknar min förra hemstad. Därför gör en dag i stan mer för mig än man kanske anar. Finfika på en vacker innergård i Gamla stan, lunch vid Mariatorget med de som vi förut träffade nästan alla dagar, korta möten med nya snälla bekantskaper. Och bara de där promenaderna genom stan med Liv. Bland massor av människor. Lyx för den där själen. Och för att kraft att ta tag i de sista dagarna innan semester. Och jag har räknat ut att om jag jobbar som en galning nu så borde det bli på onsdag. Fast jag kommer att semesterblogga. Man kan ju inte göra annat om man nu ändå ska befinna sig i Paris. Och kanske instagramma lite också. Det var ju en ganska så kul sak det där, när allt kommer omkring. Jag har väl inte riktigt kommmit underfund med vad jag ska ha det till, men tids nog så gör jag nog det. Det brukar man ju.

Och påtal om fina fredagen så fick vi en vän med oss på tåget hem. Hon och Nomi gillar samma. Märkte de under filtarna i sommarkvällen.

snart har jag paris-nycklar, lyllo mig kan man tycka.

Just nu susar Liv och jag upp till Stockholm och hämtar Paris-nycklar. Hur perfekt lät inte det, kan man undra? Megaperfekt om man frågar mig. Och kanske kan det hända att min, inte så kära, telefon kommer att lyckas koppla upp sig mot internet. Och händer det så lovar jag att börja instagramm lite. Ni hittar mig på SofiaAtMokkasin och här. Om det vill sig alltså. Det vet man aldrig kan jag säga direkt. Den där telefonen...

en älsklig sak.

Jag gör mitt bästa för att peta in nyheter i affären. Kanske tror jag att semestern blir mer på riktigt om man inte bara gömmer undan alla to-do-listor tills den 8.de augusti. Fast några gömmer jag nog i alla fall. Men Sparelefanten i mint var bara tvungen att få sin plats. Och oavsett om mint har tjatats sönder och samman i inredningssammanhang så var den här elefanten alldeles älskvärd.

finaste.

Photography: Aurélie Lécuyer

for Tove Johansson 

 

Jag bara älskar tipsmail. När små fåglar viskar i mitt öra om finaste sakerna. Tacktack, mera sådant.

Ni måste bara spana in formgivaren Tove Johansson´s hemsida. Tove är svenska men bor i Paris. Hon är  designer inom textil, mode och grafisk illustration.  Och jag bara älskar alltihopa. Så här kommer en dos inspiration. Sån där livsnödvändig, som man bara blir glad och varm i själen av.

Alla bilder är fotograferade av Aurélie Lécuyer som har finaste Le Dans La. Bara en sådan sak.

 

 

Det är något med färgerna.

Och alla mönster.

Å kuddar, kan man få för många? 

Alltså kuddarna. Hur ljuvliga är de inte? 

Och papper, det kan man säkerligen aldrig få för mycket av. Jag vill klä askar. Tusentals. 

Kattmönster och så himla snyggt.

Visst vill man vara i den här världen?

mer guld åt folket.

En guldig kanin hör ju inte direkt till vanligheterna. Men som lampa är guldiga kaniner absolut härliga. Den sticker ut lite mer än sina vita kompis men är samtidigt lite lyxigare. Precis som den lilla guldiga svampen som jag fortfarande tycker är som ett smycke. Den nya lampan är fantastik fin mot mörkt trä och mot grått är den makalöst vacker. Och på natten är den precis sådär magisk som den vita kaninen. Fast då ser man inte det guldiga, då blir den mer åt en brun kanin som skimrar lite som i koppar. Med kolsvarta ögon.

Och confettin. Dessa underbara prickar. Kan inte låta bli att vara alldeles kär i dem.

halva priset på allt mini rodini.

Amen äsch, vad är det att vänta på? Tre dagar kvar innan mitt sommarlov, det är såklart att vi kör halva priset på allt Mini Rodini. Så happy shopping, billigare än såhär blir det inte. Inte i min affär i alla fall.

del nummer IIII.

Det är ju lätt att önska sig långt ifrån kök med blåa skåpsluckor. I alla fall när man är runt tjugo. Då är det nästan lite skämsaktigt med ett alldeles ofixat och omodernt kök med knallgula väggar. Då tyckte man minsann det var lika så bra att riva ut hela alltet. För nytt och vitt och fräscht. Från Ikea.

Och dra in el och skaffa Moccamaster eller Nespressobryggare. Typ.

 Men så blev det inte. Verkligen inte på långa vägar.

Och det kan ju tyckas tur såhär i efterhand.

Följetong om mina föräldrars sommartorp som heter Norrdal. 
Den har ju alltid funnits där...
Nr 1
Nr 2
Nr 3

viggos val och fina nyhetspriser.

Igår frågade jag Viggo vilka kuddar han helst skulle välja till sitt rum. Det blev Elsa Wikanders Moln, Fine Little Days Splash och två supersköna nyheter i affären. Den ena matchar hans tapet, samma fantastiska båtmönster på kudden O´hoy.

 

Och den andra nyheten är Owls av Mini Empire. Viggo fastnade direkt och tyckte ugglorna var coolast i världen. Och de är de faktiskt, magiskt coola. Och man tänker direkt på den där hemliga världen som pågår för fullt i de djupa skogarna. Som vi inte vet så mycket om. Egentligen. För vad svarar man på sådana här frågor under kvällstandborstningen. Varför måste inte djuren borsta tänderna? Jag tänker inte återberätta den väldigt långa diskussionen som följde.

Men däremot så kan jag berätta att affären nu har fint nyhetspris på Mini Empires alla kuddfodral. I samarbete med Mini Empire får man nu 15 % på alla fina Ugglor på tyg. När jag fick kuddarna levererade så tänkte jag direkt på absolut finaste välkommen-till-världen-kudden. Perfekt dop och namngivingspresent. En sådan där som håller för evigt.  

 

Viggos lampa är Hay´s Clamp Lamp. Finns att köpa på Lotta Agatons Shop. Och tapeten hittar ni här.

min systers bröllop del 2.

När jag vaknade på själva bröllopsmorgonen var hela köket fullt. Med listor, listor och åter listor. Eftersom det skulle komma lyxig hjälp framåt dagen så var det såklart ett måste. Hjälp är annars ett måste för alla bröllop och fester om man själv vill kunna vara med, åtminstone på riktigt. Självklart kan tyckas, men lätt att glömma.

 

Vi hade turen att ha en väldigt bra Camilla till hands plus två yngre perfekta hjälpredor. Plus en kock, som förvisso snart ska börja på DI och självaste skådespelareutbildningen (så grymt så man svimmar), men som  på något vis inte är en sämre kock för det. Han putsade alldeles strålande det sista inför grillmiddagen som han senare höll i. Och där fanns faktiskt även en kille som plåtade. Det var ett absolut måste annars hade jag inte varit med på det där riktiga viset.

 

Så allt, från kuddar till porslin var förberett med listor och små lappar.

 

Lampan som skulle upp ovanför sofforna kom aldrig upp för precis då kom spöregnet. Annars är lampor i trädgården alldeles fantastiskt mysigt. Förlängningskablar att gömma i gräset och rätta utomhussladdar så funkar vilken gammal lampskärm som helst.

Annars hade vi fyllt trädgården med lampslingor från Granit och solcellslampor från Ikea i utkanterna. Och när skymningen kom så tände vi ljus i små lyktor i alla träd.

 

Varenda kudde, vas och täcke var testplacerat dagen innan. Allt för att underlätta för hjälpredorna.

Filtar, filtar är alltid bästa trädgårdsmyset. Låna ihop så många det bara går.

Och samma med uppläggningsfat. Låna ihop en brokig samling om ni inte har själva. Ju brokigare desto bättre tycker jag.

Presenten från oss hamnade i en gammal plåtburk. Utan kort, det var ju just snyggt. Men dessvärre insåg jag 18.20 på fredagskvällen att själva burken låg kvar i HM´s  provhytt. Och HM här stänger liksom 18. Men det ordnade sig.

Barnens skål var hallonsoda utan etikett och extra långa sugrör och popcorn i snyggpåsar. Och recept på mingelsnittar kommer en annan
dag. De där hårda bröden som skymtar var väldans grymma.

Vid själva vigselhörnet av trädgården hade vi dekorerat med en massa pompomsgirlanger. I puder, ljus puder, natur och vanilj. Jag var faktiskt alldeles säker på att regnet skulle få pomsen att se allmänt trista ut så vi vågade inte sätta upp dem förren på morgonen. Fast såhär i efterhand och massor med regndroppar senare så inser jag att de är rätt fina fortfarande. Lite vissna men ändå fina. Så man kan absolut hänga upp dem dagen innan med ro.

Livs feststass. Kjol och skärp från HM.

nyheter och viktigheter om affären!

Fina muggar har kommit till affären! En massa favoritmotiv på tunnaste porslinet. Superflott att dricka ur, allra helst för att det ryms 5 dl kaffe i en sådan där mugg. Och fatta hur mycket O´boy det är.


Och som pennmuggar är de bedårande. Charlie fick Äppel Päppel och Nomi Pirum Parum från Elisabet Dunker/Fine Little Day. Viggo såklart Camillas Värld formgiven av Camilla Engman. Och Liv fick Stockholm av Ingela P Arrhenius.

 

Och påtal om affären. Som de flesta andra ska ju även jag ta semester. Vi ska ju till Paris och allt.  Och eftersom det alltid är jättemycket att göra i affären så måste jag stänga lite i förväg för annars hinner jag inte packa ikapp. Så detta är sista veckan för beställning om man vill ha sina saker skickade innan jag far. Senast söndag måste beställningen finnas hos mig. Ändrade planer, senast fredag den 13 juli måste beställningen finnas hos mig för att hinna skickas innan jag far på semester. Efter det är det självklart möjligt att beställa men jag börjar inte skicka igen förren då jag är hemma från Paris, vilket är den 7 augusti.

Och under veckan hoppas jag kunna plåta alla de nyheter som legat hos mig länge nu. Jag har stora mintiga Sparelefanter (de är makalöst fina) och guldiga Kaninlampor och en massa tejp och en hel massa annat. Och glöm inte att det är stor rea på Mini Rodini!

min systers bröllop del 1.

Min lillasysters bröllop. Det blev en av de finaste dagar. Och trots att jag vaknade av regnet som smattrade mot fönsterbrädan och tyngsta gråa molnen så höll alla rapporter om lovad sol. Klockan tio skulle molnen försvinna och det var knappt jag trodde på det själv. Men exakt vid den tiden när jag fixade brudens frisyr på verandan och toastmastern från Malmö steg in i vår trädgård så sken det upp.

Och bilder, såklart att ni ska få se bilder. Men detta med fotograferandet var nästintill ett personligt dilemma för mig. Hela min tillvaro var alldeles proppad med vackraste bestyren och överallt såg jag bilder gå till spillo. Men att liksom grotta ner mig alldeles där bakom linsen, vilket jag lätt och gärna gör, var nästan omöjligt. Vilket grämde mig till max men det gick liksom inte. Världen var liksom så full med fokus på precis allt runtomkring. 

Det var ju liksom lite på det viset att jag hade fått en massa ärofulla uppdrag inför detta bröllop. Jag var närmsta bröllopshjälpreda på ett bröllop som till på köpet skulle hållas i vår trädgård och hus. Jag skulle dessutom få äran att ordna brudens frisyr samt plåta bilderna på snygga blivande familjen Harrsjö ett par timmar innan själva vigseln. Det var med andra ord ett fasligt ståhej. Ett härligt ståhej. Men jag ska försöka rapportera så gott det går. Här är nummer ett och dagen innan.

Allt porslin var vintage och udda. När man letar porslin och glas till något sådant här så kan man inte se sig blint på att allt ska vara det mest perfekta och vackraste. Det har man oftast inte budget eller tid till. Men jag lovar, i det stora hela med allt tillsammans så blir det urvackert ändå. Lite nagg på någon hundraårig tallrik gjorde ingen ledsen. Tvärtom så blir det nästan lite härligare så.

Och glasen var såklart också helt olika och gamla. Alla fick små namnlappar som egentligen var sådana där små hålade prislappar.

Eftersom planen var att duka i trädgården, direkt under himlen, och det skulle spöregna mest hela natten innan så fick det provdukas inomhus på fredagskvällen.

 

Och varje bord fick sin egen lilla hög med porslin. Eftersom vi var jättefast beslutna om att det faktiskt inte skulle regna hela dagen så var planen så här. Om det skulle regna tills klockan fyra (starttid) men inget mera så tänkte vi samla allt som behövdes till varje bord i korgar. Under minglet skulle sedan varje bord få duka sitt eget bord ur sin egen korg. Faktiskt inte svårare än så vid ostadigt väder.

Varje bord skulle få udda vaser med enstaka blommor i grupp. Vi tog vad som fanns hemma. Allt från ättiksflaskor till plåtburkar och farmors gamla kristallvaser.

Och jag aldrig någonsin haft så många pioner i mitt hus. Det kom pioner och buskrosor från alla håll och kanter. Mest från min andra lillasysters trädgård. Alla blommor plockade vi dagen innan och ställde i sina vaser utomhus under natten.

Det kommer mera...

tidningen mama.

Picture: A Beautiful Living

 

I fredags hade vi besök av familjen Lönngren/Widell. Å vad snälla, sa Liv när de åkt. Och ja precis så, snällaste familjen. Med söta lilla Luca i släptåg.

Och med risk för att verka som familjen linslus så plåtade de oss och huset inför ett reportage i tidingen Mama. Fast med tanke på ett ganska så ofixat hus och som alltid röriga familjen. Plus Amelias och Andreas sköna sätt, även när de jobbar, så tror jag på ett härligt resultat.

hurra det är tävling!

Pictures: Sofie Børsting

Nu är det dags att sparka igång den här bloggen igen. Helt perfekt är det då att köra finfin tävling. Och den här gången är det ett extra flott samarbete med It´s a House. Där pågår just nu nämligen bästa tävlingen! Där du kan vinna valfritt print ur min affär! Och det är som vanligt ingen komplicerad tävling. Du väljer enkelt din favoritprint ur Little Cute Mokkasin sortiment och skriver det i en kommentar under tävlingsinlägget hos It´s a House. Tävlingen pågår tills den 11 juli klockan 24.00.

 

 

Sofie Børsting skickade mig häromdagen nya fina bilder på hennes prints. Så himla fina.  Hennes prints är nyheter i min affär.

♥

Jag kom liksom av mig. Alldeles. När man mest borde tänka tacksamt på turen. Att vi hade den med oss. Så blev jag mer som en blek och skakig sak med oro i magen. Där hela världen gick i någon slags snigelfart. Och jag betade av de där högarna igen. I snigelfart. De där viktighetshögarna som hade blivit så stora. För jag har inte på något vis lov ännu. Fast jag önskade, å vad jag önskade att jag bara kunnat ringa och sagt. Jamen, jag tar lite lov nu. Bara för att jag måste. På minuten gör jag det och kommer tillbaka om en månad eller två. Då hade jag legat där under pompomsen som vissnade i takt med pionerna. I vår jättesoffa där alla får plats. Och där hade vi kunnat ligga dagarna i ända. Och gjort absolut ingenting av viktighet. Mest bara sträckt oss efter smultronen, som börjat mogna där under päronträdet.

Tack alla ni fantastiska, för era fina fina hälsningar både här på bloggen och på mail.

Och alla ni som har berättat era historier om då det inte gick bra. När turen inte fanns och då man inte har kunnat landa i tacksamheten över att de man älskar faktiskt finns kvar. Då den där hopplösheten inte försvinner fast minuterna går. När det där förtvivlade är kvar fast dagen är över och även nästa morgon när man vaknar. Och nästa.  Och saknaden, den som alltid kommer att finnas där. Den där hemskt stora saknaden, den allra värsta. Jag känner med er alla ska ni veta.

Stor kram / Sofia

måndagen den andra juli.

Idag känner jag en stor tacksamhet. Det gick bra. Den här gången. Man samtidigt rädd och bräcklig över påminnelsen över hur skört livet är. Om hur snabbt allt kan vara förändrat och att man kan aldrig kan veta när det händer.  Hur sekunder kan ta väck lycka.  Och ta bort känslan av att livet alltid ska vara just så här bra. Bara lyckligt. Hur en kort sekund kan ändra allt till total hopplöshet. Den där enorma rädslan att just nu händer något som inte ska hända och hela världen och precis allt runtomkring känns helt plötsligt alldeles fel. Den rädslan sitter kvar som en stor hård klump i bröstet.

Det var igår när allt var sådär alldeles som vanligt. Det var till och med lite extra härligt.  Det var dagen efter finaste bröllopsfesten. En sannerligen vacker sådan där allt blev precis som den skulle. Det var sådär lyckligt och varmt-i-hjärtat-aktigt som det blir med en massa fantastiska människor i samma trädgård. Och till och med regnet som kom, blev bara ett enda fint minne över hur det känns att ha äppelträd som tak.

Men igår var det söndagen alldeles efter allt det fina. Då solen sken och vi travade stolar på hög och åt av resterna av den vackra tårtbuffén.  Vi vek ihop vimplar och samlade in lyktorna i träden och  pratade mest om att det blev en underbar lördag  och ett drömbröllop. Barnen kom hem från sina barnvakter och Nomi var lyckligast. Hon hade lärt sig att cykla! Och cyklade runt, runt. Vi slog in porslinet i silkespapper och sa att vi dukar med samma på julafton. Alla barnen lekte och några badade i solen.

Och just då i denna sekund tror man inte att en värld ska skakas om. Det finns överhuvudtaget inte någonstans i tankarna att stunden efter ska den största rädslan gripa tag i en.  Rädslan att förlora någon man älskar så innerligt. Rädslan av att vi kan inte göra någonting just nu. Fast man vill göra allt så finns det ingenting. Och minuterna går och tankarna är bara ett förtvivlat nej. Nej det får inte vara såhär. Det här är så fel, så alldeles fel. Och jag kommer sakna honom, jag kommer att sakna honom så hemskt, hemskt mycket. Min pappa.

Min pappa föll ihop samtidigt som han satt tillsammans med Kristo och pratade och tittade till barnen som badade.  I många minuter trodde vi att det allra värsta hade hänt. Men det var ingen stroke. Min pappa fick ett krampanfall som varade väldigt länge. Vi vet inte riktigt vad det exakt var som hände.  Men jag har pratat med min pappa alldeles nyss. Han finns och han är här. Och jag är så tacksam.