10 juli 2012

del nummer IIII.



Det är ju lätt att önska sig långt ifrån kök med blåa skåpsluckor. I alla fall när man är runt tjugo. Då är det nästan lite skämsaktigt med ett alldeles ofixat och omodernt kök med knallgula väggar. Då tyckte man minsann det var lika så bra att riva ut hela alltet. För nytt och vitt och fräscht. Från Ikea.





Och dra in el och skaffa Moccamaster eller Nespressobryggare. Typ.



 Men så blev det inte. Verkligen inte på långa vägar.




Och det kan ju tyckas tur såhär i efterhand.

Följetong om mina föräldrars sommartorp som heter Norrdal. 
Den har ju alltid funnits där...
Nr 1
Nr 2
Nr 3

8 kommentarer:

  1. Tur var väl det, att det förblev menar jag, för det är ju charmigt värre!

    Kram Catta

    SvaraRadera
  2. Underbara bilder, och underbar text. Tack för en härlig jobbpaus!

    SvaraRadera
  3. Drömmer precis om att åka iväg till ett liten stuga.
    Precis som den. Så fin.
    Enkel. Stilla och tyst.
    Bara så.
    Hälsar Åsa

    SvaraRadera
  4. Åh fina Norrdal! Så du berör med det du skriver Sofia :) kramar

    SvaraRadera
  5. Så härligt charmigt. Jag själv målade om mitt vita kök knallrött. Vitt gör mig bara deprimerad.

    SvaraRadera
  6. Hihi, det va lixom nåt av de hetaste tror kag. Senapsgula väggar å blå skåp. Jag har dock målat väggarna nu men skåpen är kvar.

    http://casaspangtorp.blogspot.se/search/label/Stugan

    SvaraRadera