Fabrikens tisdagstema - Stolar

I love stolar. Man kan ju tro att man är förtjust i alla typer av möbler när man gillar inredning. Men så är det verkligen inte för mig. Jag avskyr till exempel soffor, men det är ju en helt annan historia.

Jag har många önskestolar.Sådana som man kommer få längta efter många år till. Förmodligen för alltid. Men som man blir väldigt glad om man någon gång får möjligheten att köpa. En av våra absoluta önskestolar var den ovan, Y-stolen från 1949 formgiven av Hans J.Wegner. Och jag är väldigt glad för de stolarna. Jag tycker fortfarande att den stolen är en av de absolut vackraste. Formen är som ett konstverk i sig. Våra är i såpad lönn och vi har dem i matrummet.

Våra köksstolar är Carl Malmstens Lilla Åland från 1942. Jag gillar dem för den klassiska formen, att de både känns lite lantliga men ändå moderna. Och de står verkligen pall, år efter år, i en fyrabarnsfamilj där det spills och kletas för jämnan. Jag gillar också tyngden på dem, man har liksom aldrig behövt oroa sig för stjälpta stolar och fallande bebisar. De tål att klättras på.

Ikeas barnstolar är fina ihop med Lilla Åland.

Och så var det alla dessa loppisfynd som jag inte kan motstå. Den här stolen köpte jag faktiskt till min man häromdagen, jag visste att han skulle gilla formen. Jättebillig var den. Det står Gemla under den men annars är det nog bara en fin stol i största allmänhet.

Skolstolen i Viggos rum hade jag som liten. Jag och min syster hade likadana till varsin skolbänk med grönt lock. Det står att den kommer från Ystad och den är säkert från 60-talet. Jag gillar de röda stålbenen.

Livs skrivbordsstol är också ett billigt loppisfynd. Små stolar blir jag alltid lite kär i. Det räcker liksom med att de ska vara modell mindre för att jag ska falla. Den här stolen gillar jag så mycket för att formen är så schysst och att tyget är så supermossigt(det har liksom vävd struktur) så att det blir sött.

Det här var mitt bidrag till Fabriken. Gå in och kika på fler stolar.

Idoldyrkan

Nomi älskar glitter och glamour. Hon tycker det är så himla tjusigt. Jag älskar, jag älskar ... kan hon mumla när hon fingrar på något ovanligt flott plagg i någon butik. Hon ska bli prinsessa när hon blir stor så är det bara. Alla som känner mig vet att detta inte är direkt påhejat från mammas sida, men jag tar det med ro =)

Idag hade hon hittat mitt gamla vykortsalbum från 70-talet. Och två kort blev genast utplockade. - Såhär mamma! Såhär ska jag vara. När jag blir stor ska jag vara prinsessa. Som henne. Jag älskar prinsessan.

Ok, Drotting Silvia Idol Nr 1.

- Och mamma såhär! Vad vacker hon är. Så här ska jag vara. Åhh.

Ok, Sindy Idol Nr 2.

Ni ser ju själva, lite tjusiga prinsessgener finns det allt =))

Till slut hittade vi en bild på Pippi i albumet. - Mamma, Pippi vill jag också vara. När jag blir stor.

Väldigt skönt att höra, tänkte jag och noterade raskt
Pippi Långstrump Idol Nr 3.

Måndagspics.

Idag har jag haft vårkänslor. Det är varmt ute och regnet var ljummet och sådär lätt. Och så luktade det vår. Märkligt.

Egen tid.

Ni vet hur det kan vara. Lugnet lägger sig så sakta framåt kvällen. Tystnaden när barnen börjar komma till ro. En efter en snarkar i sina sängar. Det är ju då man ska ta itu med sådant man inte hunnit under dagen. Eller under veckan. Eller som ikväll tänkte jag färga håret. Det tänkte jag egentligen göra i juni. Och det var ju inte så länge sen...;-) Så i med färg, mackor och äppelkräm vid datorn, så långt lugnt. Fyrtiofem minuter senare, dags att skölja ur, hängades över badkaret med brunfärgat vatten rinnades nerför kinderna. Lite halvmeckigt och kletigt. Då...VRÅL! Det brusar ju rätt mycket av allt vatten så jag hann väl tänka, nepp det var nog inget vrål. Men skruvar ändå av vattnet. Då DUNS och ännu mer vrål, PANIKVRÅL. Ingen handduk i sikte, massor av färg kvar (har jag sköljt ur något?), VRÅL igen. Jag springer till vårt sovrum. Eller snarare trevar mig fram, jag är utan glasögon och i det närmaste halvblind. Charlie befinner sig någonstans mellan någon mardröm och verklighet om att han har ramlat rätt ner i bok och tidningshögen som ligger bredvid vår säng. Färgen rinner överallt, på golvet, i ögonen och på Charlie.  Försöker lugna Charlie påväg tillbaka till badrummet att mamma kommer snart tillbaka, jag ska bara tvätta håret, du kan väl hoppa upp i sängen bara. Lite hurtigt sådär, hoppa upp bara killen! Kan säga att den idén nappar inte Charlie alls på varav han ligger kvar på golvet och vrålar ännu mer. Då vaknar Viggo (de ligger båda i vår säng), kissnödig. Och den där bruna färgen, den droppar precis överallt och rinner i ansiktet, ner på tröjan tills jag tillslut hittar den där handduken och kan få dem i säng igen. Och så är det bara att börja om.... Egen tid när den inte är som bäst :-)

Söndagsbilden.

Vecka 36 och Söndagsbild för Fabriken.
Skön söndagskväll på er alla!

Ha en skön helg!

Idag hinner jag inte med något speciellt spännande inlägg. Bokföring står på listan och insåg precis att jag bara har tre korta timmar på mig innan hela gänget här hemma igen. Och alla som brukar kika in här vet ju att jag inte är särskilt förtjust i bokföring. Milt sagt. Och eftersom det är på det viset måste jag ha kniven på strupen för att överhuvudtaget få något gjort. Jag kan bara inte med att göra det lite grann i förväg.

Kolla in finaste strumporna på Nomi. Ekologiska från HM.

Näpp, nu ingen återvändo. Robyn i lurarna och sen så är det bara att kavla upp ärmarna.

Ha en superskön helg!

Trettio kronor.

I vår lilla stad är det fortfarande lätt som en plätt att fynda på loppis. Jag gillar ju lampor så jag spanar alltid i taket. De finaste hänger alltid kvar. Den här finingen kostade trettio kronor på Kommunens överskottsmarknad. Jag vet att det låter trist och det är väl inte världens mest inspirerande miljö men det är där man gör de allra bästa fynden. Ni vet sådär, en stol för en tjuga och en byrå för femtio...

Idag så ville expediten absolut skriva lite på mitt kvitto. "Jag skriver att du har öppet köp i 7 dagar ifall den inte fungerar, det ska den ju göra..." Nu hade jag ju ändå tänkt byta till textilsladd. Men ändå. Väldans bra service.

Today is a perfekt day to smile.

Jag måste bara tacka för alla fina hälsningar, vad rara ni är :-) Jag blir sååå glad!
Min blogg var från början tänkt som en butiksblogg blandat med lite allt möjligt. Men ganska så snart insåg jag att blogga var grejen =) så himla kul. Så därför har bloggen utvecklas till en blogg med lite mer av allt möjligt. Istället för att ha en personlig blogg vid sidan av så tänkte jag att allt får rymmas på samma ställe, hoppas ni gillar det. 

Dessutom insåg jag att fotografera är så grymt kul. Inte för att jag inte fotat tidigare men nu blev det så mycket oftare. Bloggen blev ett sätt att ha en anledning att springa runt med kameran i tid och otid. Så just nu är det faktiskt bland det roligaste jag vet och jag önskar jag hade tiden att lära mig mer. Jag blir därför lite extra glad när jag får höra snälla ord om mina bilder. Och i och med den fantastiska idén med Fabriken så blev det ju också aktuellt att fota inredning på ett sätt som jag inte gjort så mycket tidigare. Och den kombon är ju oslagbar =)

Ha en fortsatt fin dag!

Barnens rum - tisdagstema på Fabriken

När vi flyttade till vårt hus så ordnade vi barnens rum först. Kanske för att vi trodde det var viktigt, för att de skulle känna sig hemma. Fast allra mest för att det är kul. Våra barn har en salig blandning av möbler och saker. Gammalt och nytt, urbilliga loppisfynd och våra personliga favoritmöbler som vi har tänkt att de här får följa med när de flyttar hemifrån. Mycket är inte typiska barnmöbler men passar ju lika bra där i barnrummet som vid vilken annan ålder som helst. Och jag tror verkligen på sådant som håller i längden.

TIPS! Fotbollsnät. Är himla bra när trappräcket är lågt och det är långt till nedervåningen. Funkar dessutom bra att kicka fotboll emot.

Det här är Livs rum. Här är alltid fullt av små projekt. Hon har alltid pysslat. Målar, tecknar, klipper, pärlar, virkar, gör garnbollar, syr, bygger kartonghus... Därför ska hon snart få världens största bord, det där lilla skrivbordet (och golvet) är ständigt belamrat av alla projekt. Och så önskar vi ett stort skåp som rymmer alla dessa livsviktiga pysselprylar.

TIPS! När Liv var fem år fick hon ett staffli. Bästa julklappen. Det har målats och målats vid det där staffliet. Kompismålning, alla på samma tavla, är poppis. Vårt staffli är jättestadigt och inte ett "barnstaffli" men det är absolut värt de där extra kronorna.

Och så var det Viggos rum. Viggo är över huvudtaget inte lika pysslig som sin storasyster. Det han gör mest på sitt rum just nu är att läsa serier, trolla, lyssna på musik och bygga med lego. På önskelistan står elgitarr och trumset.

TIPS! Små gungstolar går forfarande att fynda. Det är en jättemysig möbel som barnen använder mycket härhemma. Rogivande.

TIPS SÖKES! Hur gör man för att hålla ordning på alla dessa serietidningar?

Nu hade jag önskat att det här inlägget skulle visat lite mer av barnens rum i helhet men bakom kulisserna råder total kaos ;-)  Och allra värst var Nomis och Charlies rum så det får räcka med de här två kvadratmeterna.

TIPS! Om någon någongång har funderat att tapetsera rumment med Josef Franks Krysantemer men tvekat lite... gör inte det för det blir fint. Jag minns att jag tänkte "oups" då första tapetvåden kom upp men sen har jag bara älskat den. Man blir glad.
Se fler barnrum på Fabriken.

Snart i butik.

En av höstens nyheter på Mokkasin. Ännu ett finfint holländskt märke. Det är Pip Studio, Engel, Jurianne Matter(finns redan i butiken), TAJ och Colorique (kommer snart). Dom är väldigt duktiga i Holland. Färgerna och mixen blir man glad av och idéerna känns finurliga. Lektältet i form av en husvagn (kolla finaste tårtkudden) spänner man fast över matbordet. Sen har man världens mysigaste koja. Som dessutom sitter kvar. Härhemma byggs det kojor och det ständiga problemet är ju att de rasar. Åhhhhhhh, nu raaaasade den! Igen!!! Och vi lägger lådor och knyter band för att ingen ska rasa den på nytt. Så går det 10 minuter och nytt vrål. Åhhhhhhh!!!!

Den japan-inspirerade serien är ljuvlig. Sittkuddarna är så fina.

Återkommer då allt finns på plats i butiken.

Bilder från Colorique.

Söndagsbilder vecka 35

Idag har timmarna bara rusat på och det ena efter det andra har avlöst varandra. Så ingen nytagen Söndagsbild. Några gamla bilder får det bli. Men de kändes ändå så aktuella om vad som komma skall. För det har verkligen känts att hösten är här nu. Jag älskar hösten. De här bilderna är tagna en morgon då jag gick ut i trädgården. Den var alldeles guldig. Det var som alla löv hade fallit under natten och gömt allt som fanns kvar av sommaren. Fast ju mer jag tittade så dök det upp somriga saker bland alla löv. Några röda smultron, rosa rosor och knallgrön persilja.

Gå in på Fabriken för att se söndagsbilder.

För länge sedan

En sak slog mig precis. Humanity var ju inte först med sin sak. "Om att öka medvetenheten världen över med modeindustrin som kanal". Närå, minsann. Lite först var vi ändå. Med Bebbe. Så det så ;-)

Med värdeord som Humanity, Solidarity, Integrity och Individuality i fokus tillsammans med texten här under (den följde med alla kläder) gjorde vi två kollektioner barnkläder. Det var byxor och t-shirts med tryck. Där tom självaste Lisa Rinnevuo gjorde en liten Lovebug. Men det trycket fixade inte fabriken i Estland. Det var ju alldeles förfärligt synd för den lilla figuren var så bedårande. 

Och det var så kul alltihop. Svårt ibland och krångligt ganska ofta. Och allt tog jättelångtid. Vi kunde ju liksom inget, från början. Men jösses vad jag saknar det nu. Allt det som hör ihop med att skapa något eget. Som att sitta i timmar och spåna. Och babbla i munnen på varandra. Hela tiden för det finns så många viktiga saker att säga. Och att ha hela lägenheten(för då var det inget hus)full med fina saker som man kan fixa oxh dona med i evighet. Tills det blir som man vill. Och det allra finaste är ju att göra det tillsammans med någon som tycker det är precis lika kul som du själv tycker. Himla kul hade vi så länge det varade. Vi sålde på Matador Kids, Simple World och Apparat i Stockholm. Sen ringde de från Japan men då kom något annat i mellan. Så kan det bli. Man säg den paus som varar för evigt...

Åhh!

Nu vet jag att jag tjatar, men hon är ju så grym.

Tipsat direkt från finfina Fredagssvepet hos Weronica på En mammas dag. Som alltid ger inspiration, på hög nivå.

Bling-bling för en god sak

Barnen fastnade i de nya armbanden och alla engelska ord. Freedom, Plant peace , Speak kindness, Sow love, Seek wisdom, Come together och alla de andra. Vad betyder det? Och som deras elvaåriga kusin uttryckte det. Det står ju bara bra saker, sådär som man ska vara. Som man vill att hela världen ska vara. Och sen pratade vi länge om just den saken.

Viggo valde Faith.  Liv valde Accept diversity. 

Armbanden är verkligen en jättefin present till alla åldrar. Kille som tjej. Det lilla armbandet tycker jag passar perfekt som present till en liten bebis, som dop eller namngivningspresent. På Mokkasin tror vi på presenter som växer med barnet. Något som de kan tycka om i flera år framåt. Sådant som håller för att sparas. Som minne.

Violintjej?

Igår var det Livs första fiollektion. I ett år har hon velat börja spela. Jag vet inte var hon har fått det ifrån. Det är liksom ingen vi känner som spelar. Men så igår travade vi iväg, hon och jag, till en jättesnäll fiollärare. Hon fick världens finaste, lilla fiol med sig hem. Och sen satt hon där, i sitt rum, hela eftermiddagen och kvällen. Och övade. På A och D. Likadant imorse innan skolan, A och D. Hon tyckte det lät fint. Jag tyckte också det lät fint, inte alls sådär som jag trodde det skulle göra. Ett evighetsgnissel.

Om att snöa in på något

Fler barnrum ifrån Sköna hem. Finaste turkosa elementet. Jag älskar element på tassar. I en av våra lägenheter hade man bytt ut alla element. Någongång så fick jag en önsketanke att de kanske hade sparat de gamla och att de fanns kvar där bakom nya väggen, den såg ju så underlig ut. Inte särskilt troligt. Nu är vårt hus fullt av gamla tasselement. Men vi fegade och målade alla vita.

När vårt äldsta barn föddes så hade jag helt snöat in på Sandbergs tapet och tygkollektion Kaspar och Saga. Tyckte inte det fanns något finare. I brist på ett barnrum så fick det bli en barnhörna i vår hall. Hela väggen täcktes av tyget Saga i sköna, milda färger. När vi flyttade så fortsatte det. Kaspar på väggen i dovt blått. Och stora kuddar syddes av väggtyget. När vi flyttade till vårt hus så skulle barnen själva få välja. Måste väl dock erkänna att så himla mycket att välja bland hade de kanske inte... Viggo 2,5 år gammal instämde helt (såklart)att ha samma som i stan, Kaspar i blått. Liv 4 år ville ha samma fast i vitt och guld. Så blev det. Men nu är vi nog allt lite trötta på dessa hus fast fortfarande kan jag tycka att tapeten ger en skön stämning i rummen. Jag gillar de enkla formerna och de mjuka färgerna. Men snart blir det nog nytt tapetval härhemma. Viggo frågade om han fick ha en Ben Ten-tapet. Sure... Scooby Doo då? Nepp, inte det heller.

                         

                     

Kuddarna som nog får vara kvar trots tapetbyte. Fransbanden (eller vad det nu kan heta)är från Folckers snörmakeri på Söder i Stockholm. Den butiken är världens finaste om man letar efter fransar, band, tofsar och annat viktigt. Jag älskar sådana små butiker, där personalen vet precis allt. Så om man frågar efter något alldeles speciellt och jättekonstigt så ser de ut som de fattar precis. Och sen letar de i alla gömmen och vrår. Jättelänge.

Nomi var hemma från dagis igår. Krasslig men inte värre än att hon var uppsnofsad till tänderna i sin favoritoutfit.

Satt och letade bland gamla foton imorse. Och hittade de här bilderna. Lägenheten med fulelementen ;-) och den blå Kaspar-tapeten. Det var då det, 2005.

Om man ändå ska bygga nytt...

Kan bara inte låta bli. Jag blir alltid löjligt fascinerad av nya byggnader där man helt har gått ifrån alla arkitektoniska regler och ordningar.  När man liksom hajar till, är det på riktigt? Precis så är med Inntel Hotel i Zaandam utanför Amsterdam. Det ser ut som en surrealistisk målning snarare än ett supermodernt hotel med 160 rum. 70 små pittoreska hus i ett virrvarr staplade på varandra till ett 40 meter högt torn. Så kallad fusionsarkitektur, ett sätt att föra samman det gamla med nutid. Det blå huset är en hyllning till Claude Monets målning Det blå huset i Zaandam. Och där finns den lyxiga bröllopssviten. Tusan vad flott.

Bild lånad från Residence.

Nu kom de med posten!

Armbanden finns i butiken nu. Välkomna!