brooklyn & wythe.

 

Ni minns kanske var jag sover som bäst. Det där med tjusiga hotel har aldrig legat mig för. Kanske beror det på åren tog vi bara  tog ryggsäckarna och bodde där det passade för stunden. Det enklaste enkla, men alltid hjärtligt.

 

 

Och vi hade inte tänkt smälla till på något speciellt den där helgen i New York heller om det inte varit för ett tips och en plötslig avbokning dagen innan vi skulle åka. När jag fick nys om detta så tyckte jag nog lite, innerst inne, att jomen visst hur härligt som helst såklart. Men sen var det ändå fullbokat och jag andades ut och tänkte skönt. Skönt på pengarna liksom. Känner jag oss rätt så är vi ju ändå aldrig där. Men sen blev det som sagt den där avbokningen och på den vägen hamnade vi där ändå. Och skulle jag någon endaste gång inte bo billigt och inte dragit och inte bara enbart hjärtligt så var det hemskt turligt att det var just här. Alltså, helt perfekt att det var just här.

 

 

 

Så där i Williamsburg mittemellan alla fabrikslokaler och garage

 går det ju inte att missa.

 

Och inte för jag vet vem som bor där helt säkert, nu gissar jag ju. Men på våningarna överst med helt fri utsikt åt alla håll och kanter, med andra ord en New York skyline i klart sikte, så kunde jag spana både spjälsäng och myssoffor. Så kanske, en hotelchef med familj har sin lya där... men något ska man väl ha liksom om man nu ändå sitter på ett hotel. Och lya det var väl kanske inte precis rätt ordval. Man undrar ju lite hur det känns faktiskt och ärligt talat. När man vaknar och hasar upp i sockorna i gryningstid och så ligger Manhattan där, mitt framför näsan på en. Alla dar. Det ända som kan skymma lite är ett och annat moln.

 

 

Vissa rum har fri utsikt åt alla håll men vi hade tre fönster åt söder och hela Brooklyn.

 

 

 

Det stora var mer mot en vägg. Men en snygg sådan.

Men ändå  tittade man till vänster så var det såhär. En väldigt disig dag. Och vill ni vakna till hela Manhattan en gång så ska ni bo på våning fyra.

Men ändå så  himla min smak.

 

 

Och alltså, vad är väl en minibar. Egentligen.

 

 

Men när allt är snyggt så kan man ju bli förtjust för mindre.

 

 

Lokalt producerat. Och nu snackar vi inte Manhattan-New york-producerat utan Brooklyn som varumärke. Hela Brooklyn fullständigt kryllar av bryggerier, chokladfabriker, whiskey-destillerier. Åtminstone en av varje av sitt slag. Ska berätta mer om det senare.

 

 

Bara som en parantes - jag såg inte en enda servett i Brooklyn som inte var en handduk.

 

Sängar gjorda av återvunnet trä från själva byggnadens tak, bara sådant man gör i krokarna.  

Tapeter av Dan Funderburgh för Flavor Paper.

 

Önskeväggar.

Och drömgolv. Och nya dojjor.

 

 

 

Badrummet var så himla fint men olyckligt svårt att plåta. Organiska produkter.

 

 

Varför kan inte alla vattenflaskor se ut såhär.  

 

Om man bor på nedersta våningarna har man ingen utsikt. Men i alla fall en egen uteplats.  

Där själva huset slutar och glaskuben tar vid är takterass. Runt halva liksom. Härlig sikt, sensommarvarmt och stjärnklart. Kanske alltid. Vem vet.

 

Snyggt på rätt sätt.

 

Den där tavlan är ett jättetyg.

Och bra mat. Tusan vad bra det var. Alltihopa. More to come!!

 

 

Wythe Hotel Brooklyn

Wythe Facebook 

Instagram

Twitter 

kan det alltid få hänga här, mamma?

Idag har jag plåtat nyheter för Numero 74.

Alltid att härligt nöje.

Ni är många som undrar om saker som är med på bilderna för Numero 74. Nästan allt är så pass nytt att det inte finns inte i butik ännu. De allra flesta dyker upp i min affär ett par månader senare men inte allt. Tältet (eller sänghimmeln, kalla det vad du vill) på bilden däremot kommer absolut! Lagom till julen skulle jag tro. Vi hade ett tält till Liv och Viggo när de var små, sen hamnade de i Nomis och Charlies rum. Bästa, finaste myshörnan. Vi hade en lampa under taket och där var där vi läste och läste, alla böcker vi kunde hitta. Sen låtsades någon att det var typ en lian och det ramlade ner och det tog visst år att laga det för det ligger fortfarande i göra-högen...

 

Älskar tältet från Numero 74. Eller likväl en sänghimmel. Det är perfekt att det är enfärgat. I dammiga färger som puder, grå, mullvad och sådant. Inte en massa glitter, guld och pärlor.  Och med ett väldigt fint litet tak. Älskar enkelheten, kanske det vackraste tält eller sänghimmel jag någonsin sett. Av någon underlig anledning brukar sådana här himlar av tyg vara antingen väldigt barnsliga eller annars väldigt flickiga. Så dumt, för vem vill inte tältmysa liksom? Alla vill kan jag lova...

 

 

årets färg 2014.

 

All pictures: Copyright Nordsjö

 

Häromdagen missade jag en fin tillställning och då blir man lite extra glad när man får en hel bunt med bilder som plåster på det hela, så det nästan känns som om man var där...

 

Det var i alla fall årets färg 2014 från Nordsjö, som skulle presenteras.

 

 

 

Platsen var Delight Studios, en skön plats i sig.

Grymma Hanna Wessman  hade tolkat den nya färgen och stylat snyggt. Och här är den alltså om ni inte redan gissat - årets färg 2014 från Nordsjö - Teal. På Hannas blogg kan ni läsa lite om hur hon känner inför färgen, sitt uppdrag och färg i allmänhet. Missa inte tipsigt med tejp.

Och Teal -  den gillar man ju mycket. En färg som är fantastisk mot guld och trä. Tillsammans med beige till gul och bruntoner. Jag skulle gärna måla den i ett barnrum med mörkt trägolv till, och upp med fina garlands och en och annan pläd. Fint skulle det vara minsann.

 

 

Finväggar med bilder från Yellow Korner.

 

 

Uppdrag färg fanns med i kvällen.

 

 

 

Den här lilla fina känner jag igen väl efter ett nyligen avslutat jobb ...   

 

 

 

Med förbundna ögon var det bara att tolka Teal - bäst man ville.

 

 

Kalasigt såklart.  

 

Och föredrag hölls om hur man går tillväga när en ny färg ska tas fram. Kan bara tänka mig hur mycket jobb som ligger bakom.  

 

Tack Nordsjö för jag ändå fick tjuvkika såhär på distans.

bara för att det snöade imorse.

 

Men herrejisses. Klockan är snart sex och jag känner mig som bortblåst på all fredagsfeeling. Är det några dagar som går åt pipan så är det just fredag. Men äsch när jag tänker efter har det hänt ganska bra saker idag trots allt. Jag har bland annat tagit en tur ner i tapetskattkällaren igen. Angenämt, angenämt. Ni vet där jag hittade den här blommiga. Och det är minsann blommigt som gäller där nere bland hyllorna. Titta bara på den ovan. Nähä ni, nu ska jag städa undan garnnystan och göra tillbaka vårt vardagsrum till just ett vardagsrum. Och sen är det helg banne mig, åtminstone till på söndag...

 

 

 

Fin helg alla!

 

 

Psst! Vackraste tapeterna hittar ni här, Elerts färg i Katrineholm.

hjärtekäresta kalender.

Jag är ju lite allmänt förälskad i allt i min affär. Det är därför det är en sådan salig blandning där. Och vissa saker är så där extra hjärtekära, som nu en sak kan bli. Så är det med kalendrarna från Frankie Magazine. Jag tror att själva grejen med Frankie är att det alltid gör saker lite mer än precis bara vad de är. Som till exempel själva magasinet... Där kan omslaget vara som ett broderi och en sida mitt där i, liksom hemligt, ett print av någon.

 

Precis så är deras kalender. Den är liksom fylld av vackert till bredden. Som att man ska kika på varje uppslag som är en vecka och tänka att det var ju värst vad allt var härligt. Och så de dära små överraskningarna. Stickers, små etiketter, ett vykort, en hemlig ficka. Små fina illustrationer inpetade här och var, som små millimetertavlor.

 

Jag är en sådan som letar kalender i januari. I slutet av januari. Och eftersom det inte duger med vad som helst så tror jag mig alltid få något lätt desperat i blicken när jag få veta att nepp, de är slut. Så pass desperat att alltid någon snäll affär hör av sig igen och säger att de minsann har skakat fram en.  Därför blev jag mäkta förvånad när alla kalendrar från Frankie tog slut på några timmar i affären, alla de där som jag tyckte var så många från början. I oktober liksom. Och fast jag blev lite förvånad så tänkte jag - wow vad smart - att redan nu veta att 2014 blir ett väldigt vackert kalenderår. Lyxigt liksom att slippa den desperata jakten i januari efter den finaste. Men eftersom jag älskar den här kalendern och jag vet, inte minst för söta små meddelanden om det var en hemlig present till frun, flickvännen eller dottern, att många med mig gör detsamma så gjorde jag såklart mitt yttersta för att lyckas fylla affären igen med finaste Frankie Journal 2014. Så nu är den köpbar igen. Den är inte här ännu men snart. I år är den vackert skogsgrön och fylld av botaniska akvareller som violer, nejlikor och ringblommor. Ont i magen så vackert.

det tog ett halvår men nuså.

Puderkudden från Numero 74 skulle inte komma hem igen. Någonsin. Men eftersom Numero 74 är så bra och jobbar så strålande med uppsytt på beställning så ordnade det sig. En egen liten kollektion bara för affären. Så lite puder, och lite ljus puder och såklart gul! Älskar. Puder vet ni ju redan... Ljus puder är så himla fin, nästan vit men ändå inte, nästan grå med ändå inte, nästan puder men ändå inte. Bara fin helt enkelt. Ljuvlig till grå... Och  gul ska vi inte tala om. Den glänser som bäst ikapp med höstlöven i driver utanför fönstret.

 

Här är kuddarna i affären. Och för er som gillar mullvad och beige finns några få kvar här. Favoriten till dagbädd här. Och äntligen flera av den vackraste av babyfilt. Och finaste tatamin.

fem-sekunders-tält!

 

 

Just nu finns ett textiljobb som jag och Linn har gjort för Plaza Interiör. Ett himla skoj uppdrag att skapa finurligt bland en massa vackra tyger som Liberty, William Morris och som här i barnrummet, det franska märket France Duval-Stalla.  Älskar tygerna därifrån och alltid rätt färger, kolla bara på denna nyhet. Fina knappar och kära band. Finns egentligen ingen motsvarighet på närmare håll än Paris, tur att de har en perfekt affär på nätet... Supersnabb leverans dessutom.
 

det lackar mot jul...

 

Nyhet från OMM design och Ingela P Arrhenius. Lagom till jul. Snart i alla fall.

 

 

Och mera Memory! Matcha ansikten av det sköna slaget!

 

Här i affären:

Babushka Julen 2013

Memory

 

det är ju inte varje dag en sjöjungfru hoppar på cykeln...

 

Hon vägrade imorse. Att lämna hemmet utan iklädd sjöjungfru-klänningen. Och eftersom fenan kunde fästas upp på ett galant sätt och hon lovade ta av den på rasten så fick det vara okej med den saken. Hennes syskon suckade och sa, ska du verkligen? Ska du ha den i skolan?! Det är såklart att jag ska, sa hon och körde näsan i vädret.

 

Drömklänningen.

 

Tyget var som havet och diademet som snäckskal. Det fanns egentligen bara ett litet fel. Hon trodde att man skulle kunna stoppa fötterna i fenan. Allt för den rätta sjöjungfru-feelingen.

 

Men ändå, det kändes nästan på riktigt. Och hade hennes mamma kunnat langa fram en jättesten, eller åtminstone något som nästan var en sten, där på vågorna hade det varit prima.  Sjöjungfrur sitter nämligen på stenar, det vet ju alla. Och nu vet också jag, exakt hur de liksom sittligger och doppar fenan lite i vattnet. Samtidigt som havet glittrar något sådär alldeles särskilt magiskt. Och håret ska vi inte tala om. Det är något så långt och så blankt. Och man kan spegla sig i det.

 

 

Och nu kanske någon tror att jag liksom spär på Nomi´s idéer om det ena och det andra. Eftersom det inte verkar finnas någon hejd på hennes dyrkeri för svanar och rosor och balett och sjöjungfrur och sånt där annat världsligt. Men inte ett dugg faktiskt, inte en gnutta. Vi står alla som frågetecken när hon drar på den ena valsen efter den andra, om ditten och datten, allt med lite extraromantisk glans. Jag vet ärligt talat inte vad hon får allt ifrån, det är bara så hon är. Hennes egen lilla värld verkar helt enkelt glittra lite extra. Det har den alltid gjort.

 

 

Klänningen är alltså från HM´s All for Children kollektion som jag skrev om här. Den verkar slutsåld i alla de stora storlekar på nätet men några små kvar och kanske finns den kvar i någon av butikerna? Och eftersom tapetfrågan alltid kommer upp så tar jag det igen - Blossom från Mr Perswall. Vackrast.

snälla gula höstlöv, kan ni inte hänga kvar en stund till?

 

 

Nog för jag hade förstått att hennes favoritsmak är ros. Men att favoritblomman alla kategorier är ros  fattade jag först i helgen när hon inte kunde slita sig från den inte särskilt storslagna blomsterhörnan på Ica Maxi. Men som om det spelade någon roll. Där fanns ju rosor. I plastpåse. Röda är de vackraste, sa Nomi. Men de ser vissna ut, får jag köpa de rosa?

 

 

Vad säger man då, det var liksom inget tjat om sjöjungfru-Barbies och Pet Shop-kalender trots att högarna var gigantiska. Nej, en bukett rosor. Snälla?

 

 

"Det är liksom formen. Och att bladen går runt och runt i cirklar. De är ju så många också, bladen. Och sen färgen, fast finast är röd. Och så luktar de gott. Och smaken, mamma... Det är min bästa."

 

Själv delar jag varken förtjusningen för själva blomman ros och inte heller smaken, men det är ju en annan historia...

 

 

Och nu skulle vi ju bara ta några bilder för att hösten var så fin just då. Men Nomi hade några funderingar på hjärtat...

 

 

- Du, mamma?? Varför kan inte jag få en bonussyster?

- Hur menar du då?

- Alltså. Alla mina kompisar som har skilda mammor och pappor har ju bonussystrar.

- Jaha. Men nej, det går ju inte.Mamma och pappa ska ju inte skilja sig.

- Nää, men jag vill ändå ha en bonussyster. Att ta hand om.

- Fast det blir ju ingen.

- Nää...Nähä...Ååå så trist.

- Fast du vill väl inte att vi ska skilja oss?

- Nää men ändå trist...

 

 

- Men en riktigt syster då? En liten? Att ta hand om.
- Nepp. Inte det heller.
- Ååå... Men Petra och Sarah då kan inte de få bebisar?

 

Diskussionen slutade tvärt där. Då jag varken kunde lova bonussystrar, bebisar eller att hon skulle få fler kusiner. Inte ens en hundvalp kunde jag lova. Det var då attans vad typiskt. Sur-mamma...