mokkasin presenterar : Numero 74

 

Pictures: Numero 74, Wand Kujacz for Numero 74, Mokkasin

 

Jag har så länge tänkt att presentera fler av affärens varumärken, men dagar flyger fram. Men nu är det dags för första delen i det som är tänkt att bli en liten presentationsrunda...

 

Första gången jag läste om Numero 74 var i Papier Mache för ett par år sedan men det var inte förren i höstens Paris jag kärade ner mig alldeles. Deras monter på Maison Objet var helt perfekt. Förutom att där stod ett gäng med fantastiskt rara människor så var det lite som egen värld. Färgskalan, vintagetänket, möblerna och textilierna.  Fantastiskt vackert, nästan lite sådär sagolikt poetiskt mellan varven. Utan att för den skull bli överdrivet. Och det där extratänket som jag är upp över öronen förälskad vid. Att någon tar sig tid och lägger manken till att göra det lilla extra. Som god jul hälsningar som ser ut såhär och produkter med bjällror och tofsar och stjärnor och oväntade sömmar och små överraskningar. Jag frågade Poupy, designern bakom Numero 74 om detta, om att se det vackra i det lilla och i det högst vardagliga.
- I never think about that, i have the amazing chance to work in a country with beautiful people, a small structure that makes everything possible, i do it by myself the first sample like it for my son or my niece...and like in a dream everything come true a few months after...lucky me

 

 

Så här är historien om Numero 74.

 

När Nancy från Italien födde sina tvillingar Giovanni och Alessamdro erbjöd sig hennes franska kusin Poupy att inreda de små barnens rum. De två kusinerna letade land och rike runt men fann inte vad de sökte. Där och då (2009) föddes Numero 74, handplockade vintagemöbler från vida världen och egna kollektioner med handgjorda textlier och möbler.

 

Numero 74 lägger stor vikt på etik och moral. All produktion sker för hand i Thailand av erfarna hantverkare, varav de allra flesta tillhör kvinnnliga kooperativ. Det är också här all textiltillverkning sker och man följer hela produktionsledet för början till slut. När jag frågar Poupy om produktion och etik så är svaret givet - Fair trade, yes for sure, everybody in the chain as to be happy from the beginning to the end!

 

 

Numero 74 har visionen att tilltala både barn och dess föräldrar, precis såsom jag vill se sakerna som finns i min affär. Att saker ska har en evighetslång livslängd och ska kunna hänga med för alltid. Byebye slit och släng. Och det såklart att en liten barnsäng växes ur men då ska den kunna sparas till en annan tid och plats.

 

Jag älskar färgskalan i alla Numero 74´s textilier. Jag frågar lite om valet av färger , kanske hade jag förväntat mig svaret i det franska eller italienska arvet. Men det är i de råa textilierna i Thailand man finner inspirationen och valet av färger.

 

 

 

 

 

Jag frågar också Nancy var hon finner sin inspiration.

 

 - No shopping, no magazines...nature, love and kids, that's enough.

 

 

 

Slutligen frågar jag lite om hur Numero 74 vill uppfattas,

Love, Love, Love...

this is the only way, through creativity, love of people around....

this adventure "n°74" is a gift of Love

 

 

I affären finns redan kuddar, plädar och bedårande girlanger av alla de slag från Numero 74. Den underbara lilla tältsängen Small Camp Bed , som är precis lika perfekt som en liten sittplats till kidsen (vi har vår i vardagsrummet fast mest är den en flotte på stora, vida havet)  som en extrasäng för övernattande kompisar. Under april kommer också fler färger i plädarna, små barnfiltar, små kuddar, tatamis och klädställningar. Och alla ni som väntar på de stora kuddarna, de är påväg!

 

 

 

Följ gärna Numero 74 på Facebook, här!

om man börjar med piffet så löser sig allt det andra på vägen.

Mellan varven idag så fortsätter jag arbetsrumspiffet. När jag numera lyxjobbar med en assistent så känner jag mig så himla pepp på att fixa arbetsrum. Jag har ju ett sedan förut, det där matrummet som blev arbetsrum. Men nu vill jag att det ska vara fint med. Alltså, det har väl kanske varit lite fint där under röran men eftersom den där röran har vuxit och vuxit så har man inte riktigt kunna se det fina. Och med målmedveten frammarsch mot ordning och reda och frid och fröjd 2013 så har jag satt upp en almanacka. Inte illa, det är ju ändå bara april. Än finns det hopp. Nu ser den i och för sig overkligt tom ut men det är nästa steg, att använda den också.

 

 

Dataskärmar är verkligen ett nödvändigt ont. Så himla fult. Men kanske en och annan anemon kan väga upp det hela.

 

Om jag tänker att om jag lägger nyheter synligt såhär så kommer jag minnas att blogga om dem också. Men jag nämna såhär i förbifarten att de där kuverten med snörlåset är påväg, jag fick fatt på dem tillsist och de är de vackraste i kuvertväg. Och den här boken, suck så fin.

Och nu kliar det i fingrarna att riva ur det här också. Fast jag inser att det är lite förhastat. Men jag har en perfekt plan. Porslinsskåpet ska bli linneskåp i vårt gästrum där hänger ett väggskåp. Väggskåpet ska spikas ihop med ett annat väggskåp (som inte är mitt) och bli porslinsskåp och hamna i köket, där det hänger andra hyllor idag. Mitt klädskåp ska flyttas till arbetsrummet. Sen var det bara kläderna, men det löser sig. Egentligen är ju hela alltet ett prima lördagsbestyr, men jag var visst ensam om att tycka så...?

 

 

fredagsfluff!

- Är den till mig!?

Inte ? Nehepp...

Men tänk om jag sitter här och vägrar ta av mig den då?

I alla dar.

 

Och kanske snurrar lite i smyg...

 

 

Fast nu kom jag på det! Jag fyller ju år snart!

 

Det kom högar med den vackraste chiffong. De mest bedårande balettkjolar vi någonsin sett. Det är något fullkomligt magisk över dem. Jag vet liksom inte hur det funkar rent kjolkonstruktionstekniskt. Men en dans, en piruett eller bara ett enkelt litet hopp blir urtjusigt och alldeles sagolikt. Fluffigt som alla himlens moln. Böljande som havets vågor. Precis sådär man har har ritat vackert i tusentals år. Ja, jo, nu är det ju dock en kjol. Bara. Men hursomhelst är den grann som få.

 

om att styra upp det hela.

 

Jag tänker att våren 2013 blir tiden då jag sakta men väldigt säkert tar mig tillbaka till ordning och reda och frid och fröjd. På alla plan. Jag vet att det inte kommer hända på momangen men någonstans har jag ett mål. Ingen särskilt utsatt tid och så (det funkar aldrig på mig),  men i skrivande stund låter det bra med sommaren 2013. Japp, så får det bli. Nu tänker jag inte räkna upp vad det gäller, för det är liksom allt. Så det är bara att börja beta av. Från det väldigt lilla: rensa barnens garderober sedan tre år tillbaka - halvcheck på den, har i alla fall börjat. Till det enormt stora: en anställd i mitt företag - det är ju supercheck på den.

 

 

En annan sak är middagsmaten... Det har varit det senaste halvårets gissel och smärre utbrott. Men kom igen, tänker säkert de flesta nu. Planering. Ja, jag vet. Såklart, vet jag. Men det har ändå inte spelat någon roll, planeringen har blåst bort med vinden samtidigt som det stora stesspöket har suttit på min axel.  De flesta utbrotten har kommit efter det att jag två minuter innan klockan sex kånkat in paket på Posten, så långt allt väl. Men det är sen, en minut senare som insikten kommit krypande. Middagen! Det blev en middag, idag igen. Hoppsan, så rysligt oplanerat. Och det är då jag ska fara till affären med hela inspirationssinnet som raderat och shoppa middag. För att sedan i värsta fall hinna hämta vid någon barnaktivitet innan vi väl kommer hem och jag ska sätta igång. Ni fattar. Inte bra. Till och med jättedåligt. Och jag som i själva verket tycker middagen är bland det viktigare i vardagsvärlden.

 

Min man är briljant i köket, när han är hemma är allt frid och en ljuvlig fröjd. Middagen är smaskens och allt går som smort. Men det är alla de andra dagarna. Och det var därför jag bara bestämde, från en sekund till en annan. Vi tar och testar lite Linas Matkasse. På den vägen är det. Och plötsligt så klarnade en ganska stor bit på den väldigt mulna stresshimlen. Hem till dörren kommer fem stycken middagar varannan vecka, så lyxigt så man svimmar lite smått. Enkla recept, inga världsomvälvande men smart, genomtänkt och nyttigt. Bra råvaror, inte allt eko (egentligen enda nackdelen) men hälften. Nu är middagarna bara för 4 personer och vi är ju 6. Men en annan historia är att jag redan i januari lovade mig själv att äta mer raw-food-aktigt. Jag kan inte påstå att jag följt det strikt men i och med att jag inte äter kött sedan 20 år tillbaka så har vi ändå lite mixade middagar, eftersom det är bara jag i familjen som äter så varje dag.  Så den här kassen är främst till barnen (vi valde dessutom barnkassen) sen blir det nästan alltid en portion över trots att mina barn äter väldigt mycket. Och sen kan man lägga till, ändra och dona (det är vi rätt vana vid i och med vegogrejen) men det blir ändå tusen gånger enklare allting. Lite dyrare säkert, å andra sidan är aldrig oplanerad sista-minuten-shopping speciellt ekonomiskt.

Nu ska vi inte alltid ha det på detta vis. Men jag måste medge att det är fantastiskt härligt. Och faktiskt inspirerande trots att det kan tyckas vara tvärtom när man får allt serverat. Men med en dos lugn i bagaget så kommer ju inspirationen sakta med säkert krypande. Och det känns som jag är på god väg tillbaka till ruta ett fast på ett bra sätt, där allt började. Som lite piffade dukningar och den allra bästa vardagslyxen i form av sköna middagar. Och med det inte värsta flådiga piffet alls, men kanske lingonsylten i små kaffekoppar på var tallrik eller en liten extra vid sidan om med mandel eller annat. Och rota runt bland porslinet och ha duk ibland och snart så kan man plocka in blommor från trädgården. Och framför allt piff i världen, det är lugn och väldigt mycket ro.

 

paris på en och en halv meter.

 

 

 

Mini-printsen, de allra käraste av finpost, har man svårt att få nog av. Åtminstone jag. Älskvärda i sin litenhet, urtjusiga i de minsta ramarna från loppis, de snirkliga.

 

 

 

Vips gör man en tavelvägg, på en miniyta får man med megamycket. Där det annars ryms 1,5 poster kan man liksom få in ett helt litet Paris.

 

 

Och i sin enkelhet får de ju plats precis var som helst. Man kan inte skylla bort ett mini-print på platsbrist eller väggsaknad. Och bästa presenten, en liten tavla. Billigt och bra, nytt plus gammalt och dessutom fint så det förslår.

Helt nya i affären är två pack av mini-prints. Det är Ingela P Arrhenius och Ami på OMM som har satt in sköna figurer på motiv av gamla vykort från Paris och Stockholm. Hela sju stycken kort i varje pack och för att göra vägen till finposten lätt som en plätt får man dessutom med kuvert, tjusiga och tryckta. Pappret är såklart från FSC-märkta skogar. Här är lilla Paris och Stockholm. 

 

 

Stiliga nyheter i stora prints finns också Whale in Paris och Birds in Stockholm. Den grafiska kaninen är också ny och värsta cirkusfeelingen.

dagens bästa tips.

Vår Nomi är ju en liten ballerina wannabe. Hon drömmer balettdrömmar mest hela dagarna och har alltid gjort. Därför blir man alldeles varm i hjärtat när man en dag får detta lyckotips bland bloggens kommentarer:

Tips till tösen med ballerinadrömmar:

Prova-på-dag med Kungliga Baletten
Kvällen den 20 april är det Kulturnatt på Operan, men vi tänker att det kan bli lite för sent för vår viktiga och nya publik. Därför ordnar vi dessutom samma dag en Prova-på-dag med Kungliga baletten, för alla barn som vill veta mer om balett, och kanske prova lite.

Redan klockan 10.00 öppnar vi dörrarna och tar er med på Guidade visningar. Det finns också möjlighet till ett unikt besök på balettens morgonskola där all uppvärmning inför dagens övningar sker.

Vi låter gärna alla barn prova på dans (3-6 år) och balett (7-14 år) vid olika tillfällen under dagen.

Dessutom kan man möta Teaterspöket och hennes hemliga vänner i en föreställning i Guldfoajén.

Biljetterna kostar 30 kr / styck per aktivitet och säljs endast genom förköp via hemsidan från 2/4 kl 12.00

Tusen, tusen tack! Det här kommer bli en drömdag för Nomi. På Operans hemsida kan ni läsa mera om prova-på-dagen på Kungliga baletten.

 

Och medans vi väntar på lördagen den tjugonde april

 limmar vi porslinsballerinor för  hundrade gången.

 

Och sätter notbladet, som var omslagspapper till Nomis julklapp, i en ram. Hon tycker den där teckningen är fasligt fin. Jag tror att det är den där hängpinnen som gör det extra vackert, för ni vet väl att hängpinnar är drömpinnar.  I alla fall enligt Nomi.

 

 

Och jag vet precis vad hon kommer säga

 när jag berättar om dagen på Kungliga Baletten.

 

 

 

 

- Det är ju min dröm, mamma! Du vet ju att det är min dröm!

 

 

 

Joo, jag vet...

 

 

det var igår det.

 Vi frukostmatchade dagen till ära. Det är bara på påsken det händer.

 

Vårt yougurtsocker.

 

 

Mina barn har olika syn på kycklingen. Viggo ville förövrigt måla alla sina ägg med blyerts, det gick sådär.

 

 

Liv delade ut ägg till höger och vänster.

Påskkattkakorna fick ögon och halsband.

 

Och lades i burkar.

 

Charlie bytte från påskdrake till gubbe. Nöjd så.

 

 

 

Mer än vad man kunde säga om hans syster.

- Varför får jag inte ha någon av dessa skor?! 

 

Men allt ordnade sig.

 

 

Röda kinder är grejen. Knappt att vi fick tvätta bort dem inatt.

 

 

Viggo gav upp redan när vi inte hittade hans påsköronperuk, hemmasydd i illorange fuskpäls. Han ser ut som ett penntroll när han har den. Ett tovigt penntroll. Men som sagt, borta var den och arg var han. Men sen blev han Harry Potter.

 

Det slöt upp många flera.

 

Och färden mot godiset kunde börja...

den långa fredagen...

 

Det var kallt på verandan igen. Och frost på träden.

Men har vi väl börjat sitta där tänker vi inte sluta.

 

 

Det blev Viggo som stod för påskpyntet i år.

 

Franska på Babbel.

 

 

Svenska i Kamratposten.

Det är blåbär, apelsin, körsbär, päron, banan,

potatis och avokado på fruktspettet.

 

Det ramlade in ett halvt dagis.

 

 

 

Estrid var snygg. 

 Jag pyntade lite. Bra sen.

 

 

Gympaträning. Alltid, alla dar.  

 

 Spänning  av det olidliga slaget.

 

 

Men det blev ett par påskhareöron.

 

Vi sörplade soppa.

Jag ordnade med några av de finaste nyheterna till affären.  

Förresten har jag börjat vårfixa där.

Viggo gjorde deg till påskkattkakor.

Och jag plockade ner julstjärnorna... 

 

Sen gjorde ungarna kattkakor.

 

 

 

Jättemånga.

Som de ska bjuda i kvarteret imorgon när det ska önskas Glad Påsk kors och tvärs.

 

Och jag önskar er detsamma,

 

Glad Påsk!