jag kan inte få nog av den där gula...

 

 

Idag tänker jag lite på dukning. Och om vad jag gillar för stunden. Och så grämer jag mig lite över att den här 20-talsklänningen inte är en duk. Å andra sidan är den ju fasansfullt vacker som klänning men den sitter inte som en smäck. På mig i alla fall. Men om jag hade varit lite mer timglaskurvig, då så.

 

Jag letar vidare efter färgade vinglas och det började arta sig. Blommiga tallrikar har jag gott om vid det här laget men den där det är min vackraste. Eller jag gav bort den till min man. Fast vissa presenter har man ju inte ensamrätt på och det är bra.

 

 

Keramikkärl från sjuttiotalet är ju inte direkt högattraktivt på loppis. Och kanske ser de rätt trista ut där de står i skuggan av allt gnistrigt kristall. Men det fina är, att så fort man langat fram den där 5-kronan och har den i sin ägo då blir de fina som i ett trollslag. Ut ur skuggorna bara så fixar det sig. Den här glaserade vasen är min bästa besticksamlare. Och mellan tallrikar kan man ju lägga små virkade dukar annars lägger man direkt på bordet. Och det är ju nästan en skam på handarbetet men förstår ni hur fyndiga de är?

 

 

Så mera avdammat sjuttis och lite mässing på det.

 

Fin fredag till er!

 

 

 

 

 

när jag har som mest att göra, det är då jag möblerar om.

Och så började jag igen med det där möbelflyttandet utan någon som helst plan. Jag flyttar ju inte själv, verkligen inte. Men jag tjatar mig till lite bärhjälp. Och sen slutar det ändå såhär. Men nu hamnade i alla fall porslinsskåpet, som flyttades ut till en av hallarna och blev tygskåp,  tillbaka där det började, innan det hamnade i matrummet som blev arbetsrum, i tvrummet. Hängde ni med?

 

Senaste veckans nyupptäckt är mitt käraste fasta 50 mm objektiv 1:4  som jag inte använt på tider. Men så fick jag ont i handen häromdagen, faktiskt jätteont.  Och tänkte smart, jag tar det där lilla och jag älskar det ju. Precis som då det begav sig innan jag köpte det där  megatunga 24-70 mm objektivet. Förstår inte hur jag kunde glömma bort det här lilla och så himla mycket roligare.

 

Skrivböcker från Paris. 

Har ni sett den här boken? Den var superhet på Merci i somras. Och jag håller med. Om det heta, den är kul.  

 

 

Varför har man lampor som aldrig någonsin kommer hängas upp? Och fråga inte om växten, den levde igår.

Tavlan har jag fått av min mormor. Hon har nästan alltid ägt den och om åtta år är hon hundra. Det märkliga är att den där utsikten är min favorit. Och kommer alltid så att förbli, jag vet det bara. Det är som om konstnären satt precis på vår terass på Heleneborgsgatan. Kanske satt han på Skinnarviksberget men det är nästan samma sak.

 

 

Nepp, nu ska jag återgå till skåpgörat. Tjingeling!

she did it again.

 

 

Mini Empire´s nyheter inför hösten 2013 är lovely. Tusen-lovely. Samma finurliga, magiska formspråk. Nordisk svalt men alldeles hjärtevarmt ända in i själen.

 

På Formex som öppnas precis nu, och nej jag är inte på pressfrukost och faktiskt inte där alls den här gången, lanserar Jenny sina nyheter. Men jag tycker vi tar en titt här och nu, för alla ni andra som inte är där.

 

Ett av de nya printen är Talking tree. Med bergen och dalarna och sagoträdet. Kommer som A3-print. Och bebisfilt! Och skärbräda. Hurra! 

  

  

Nytt för hösten är alltså bebisfiltar. Svensktillverkade. Med fina trädet alltså. Och kolla baksidan, som en dubbelfilt.

 

 

Och klassikern Africa också såklart till alla bebisar!

 

Som om det inte vore nog med textilsaker så kommer även bäddset. Och nu snackar vi bäddset på riktigt liksom. Inget massproducerade och löpandebandaktigt. Nix. Igen, svensktillverkade i Borås. Varje påslakan  har en vacker framsida, här är det Africa och mjuka färgfält. Baksidan har det fina grå mönstret, ni ser väl husen som gömmer sig? Örngottet har sitt eget lilla uggleprint. Supertjusigt är det. Påslakanen kommer i måttet 100x130 cm. Världens bästa välkommen-till-världen present om man frågar mig.

 

Och här har vi Talking Tree igen. Bästa kompisen till Mini Empire´s andra skärbräda. Och karottunderlägg i hexagonformer.

 

 

 

Och miniprints får vi aldrig nog av.

 

 

Å! tänker jag och känner sagovibbar ända in i själen. Jag tänker att de kanske seglar ända bort till Mumindalen eller något. Så himla fin.

 

 

Och såklart vill alla sova med sagan som täcke. Och så börjar jag fundera på ett litet bäddset som mamma sparade från det jag var liten och som jag tog fram när Liv föddes. Det är precis så jag tänker med Mini Empire´s bäddset. Tänk att ha det nu till sin lilla unge, och stoppa ner det i tygpåsen det kommer i, lägga på vinden och plocka fram 2043 eller så. Vilken drömupptäckt.  

 

 

Och bädda med ugglor och gosa med elefanter. Och snyggstäda med tygpåsar.

 

Det är bara att säga grattis, hon gjorde det igen. Vill ni träffa Jenny och glassa runt bland finheterna så kan ni göra det i monter B17:39 i området Next Step. Det ska vara ett snyggt hörn har jag fått nys om.

 

 

lugnt, stilla och naturligt? aldrig i livet att jag gör´t.

Nu ikväll skulle jag ta några skisser på den här tandlösa ungen. Bara snabbt. Jag drog på henne den vackraste lånestassen man kan tänka sig från Numero74 och några fjädrar.  Allt hon tänkte på var Katja Katt som letade skatter i rummet bredvid. Men det går supersnabbt, sa jag. Håll i tavlan och sätt dig på resväskan. Sen tittar du bara alldeles naturligt ut genom fönstret och inte in i kameran. Vi låtsats att du ser en ekorre i kastanjen.  Som du tittar på lugnt och stilla. Ok? Hon vägrade. Fick hon inte se Katja Katt så tänkte hon inte sluta skratta.

 

 

Men okej, en ekorre i kastanjen...? Såhär då?

 

Fast ähh, nu tänker jag se Katja Katt...

 

 

..så byebye och tack för mig..

 

 

Nomi´s Minnetonkas är från Oii och de är helt underbara. Liv är inne på sitt tredje par nu och alla dagar som det inte regnar sitter de på fötterna. Skönaste, mjukaste och bara så grymt snygga. Till allt liksom. Inte varje dag till den här stassen dock, som nog är den vackraste som man kan tänka sig. Kolla flätan i ryggen, där bakom skorna. Sagolikt. Ni ska få se mer sagolikt en annan dag...

 

Psst! Förresten tips på perfekta höststrumpisar, på superrea. Här!


 

hejhej rifle paper co, äntligen kanske man ska säga.

 

  

Picture: Copyright Rifle Paper Co

  

När det kommer till min affär har jag egentligen bara ett höstlöfte. Det är att slutföra alla mina beställningar som jag någongång påbörjat. Alla samtal, mail och ordrar som donats med, men ändå slutat med att något annat kommit emellan. Så att liksom ett brev som aldrig kommer på lådan har ordern aldrig kommit längre än till mitt skrivbord. Vet ni, jag har högar av sådana historier. Men jag biter nästan alltid i det sura äpplet och mailar igen och säger att det har varit lite bråda dagar här. Många faktiskt. Busy days. Men nu så, finally. Så höstlöfte var det, och jag lovar er att ni kommer blir varse.

 

Och äntligen. Fast det tog nästan ett år från första mailet. Och fastän jag nästan smällde av på riktigt när sen vårkatalogen kom. Men. Nu. Det vackraste. Rifle Paper Co.  Det här - det älskar jag.

 

Förstå när en kalender ser ut såhär. Kom 2014, kom!

Eller ett vykort såhär.

 

 

 

Åh!

 

Och du tänker ni säkert att det är såklart att hon älskar Paris-print vilket i och för sig är helt rätt. Men det finns New York, Istanbul, Rom, Amsterdam och London med.

 

 

Och to do-listor.

 

 

 

 

Anteckningsböckerna. To die for. Ni ska se insidan. Och jag inte låta bli att tänka på alla vackra julklappar. Som jag ska slå in i gammalt notpapper. Som förra julen.  Jag som aldrig tänker på julklappar. Förren två dagar innan jul. Men ändå, en anteckningsbok till den, en to-do-lista till den och brevpapper till mamma. Och Liv, jag vet precis vilket hon ska få!

 

 

Och fastän jag trodde jag skulle hinna göra klart så hann jag inte. Men affären börjar se ut såhär under nyheter. Och nu är det lite mer saker, mera kort och prints. Och texter såklart. Så fort jag får lite mer tid över så ska jag fixa det sista och då kan man köpa också, bra väl?

june´s lullaby.

All pictures: Copyright Bobo Choses AW 13/14
 

 

Precis såhär vill jag ha min höst. Bobo Choses kollektion för hösten och vintern är  det jag önskar i färger, mönster och ofriserade barn. Jag önskar skorna och strumpbyxorna. Jag önskar kjolarna, de långa. Och en, nä fyra fleece. Och kapporna och västarna, åå! Till och med färgerna på mössorna är perfekta, två gula tack, en i puder och en grön.

 

 

 Och alltså. Den är lilla videon. Tack jag flyttar in.

 

det är bara vinden som saknas.

Så här blev den. Lilla Svea´s lycko-tråd.


Update: Kjolen är från Livly, en tidigare kollektion. Bodyn, som är förövrigt världens bästa plagg är från Soft Gallery´s sommarkollektion, finns kvar på rea här!

vi gjorde en tråd som plingar i vinden.

 

  

Igår gjorde vi en present till kusin Svea som har 5-årskalasat mest hela helgen. Vi hade ju fastnat bland tranorna så vi vek några fler fast större, 20x20 papper. Sen trädde vi dem på tråd.

 

  

Eller snarare broderigarn. Jag väljer alltid den här typen av garn när jag vill att det ska vara lite vackrare och när själva tråden ska synas. Det glänser mer och är precis lagom tjockt. Det här är min favoritfärg. fast guld men ändå inte.

 

 

Sen plockade vi fram lite fint ur vårt skåp.  

 

De här. Alltså. Hur söta? De plingar också.

Och pling måste man ha för vindens skull.

 

 

Så vi trädde upp lite vad vi trodde Svea skulle gilla på metalltråd.  Sen fäste vi alltsammans längst ner på tråden av tranor.

 

 Varje trana fick en liten pärla under sig för att inte glida på tråden.

 

 

Och allra längst upp satte vi en liten vikt stjärna på tandpetare, fast den hade vi inte gjort själva. Den lilla stjärnan skulle fungera som en trådrulle.  Om en liten stund ska ni få se hur det hela slutade, på återseende!