28 augusti 2012

ni vet väl att jag vågar allt, nästan allt.



Det här är Paris-Nomi.



Hon som hela tiden låg tjugo steg framför oss. Med näsan i vädret och låtsades mest som ingenting när vi hojtade - Vääänta!



Och vi röt till mest hela tiden.  Och sa att du får inte smita in i affärer utan att säga till. Och du måste gå åt samma håll som resten av familjen. Inte ens lite snett får du gå. Och då åkte näsan upp i vädret igen och sen slängde hon med håret och fnös till. Jättehögt, fnös hon.
 



Och ibland när vi handlade glass i kiosken var hon alldeles väck. Då hade hon tagit plats vid något av borden på någon av de flotta restaurangerna utmed gatan. Vid ett litet tvåmannabord satt hon och kollade på folket. Och på glitter och rosa frisyrer. Och kunde verkligen inte förstå det omöjliga att äta kioskglassen där.

 


Och vi sprang efter henne i trappor. Sådana där långa som kändes som om de aldrig tog slut.
 


Och vi kastade oss efter henne när hon klättrade på jättehöga staket. Sådana som har 15 cm långa och väldigt spetsiga piggar gjorda av järn.

 
 
Men ibland hittade vi henne blixtstilla. Och då vägrade hon att röra sig ur fläcken förren hon hade tittat alldeles klart.

 




När hon blir stor ska hon flytta till Paris. Precis som Liv.
Fast först ska hon bara bli lite modigare. Så hon vågar gå igenom svängdörrarna på tunnelbanan. De där läskiga som slår till jättehårt när de åker upp alldeles av sig själv.





Men det var nog just bara det.
 

32 kommentarer:

  1. Gud så fint! Fotat och skrivet! Kan lite föreställa mig att hjärtana på er föräldrar ibland var högt upp i halsgropen!

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig unge!
    Fina bilder till en fantastisk story!

    SvaraRadera
  3. Alltså lägg av!! Det här är så fint att jag börjar tjuta. Jag har en väldigt post-new-baby-period och gråter med dagisfröknar på gården, andra mammor, yogafröken och min gamla faster.

    När min kompis ringde och sa att hennes dotter skulle byta dagis började jag grina. Fast hon förstod ingenting. Det var ju deras val. Helt frivilligt.

    Ojoj, och nu den här storyn. Kvällens grin. Vackert som tusan. Tack Sofia. Du kan du.

    SvaraRadera
  4. vad vackert skrivet. ljuvligt. //kram carina

    SvaraRadera
  5. VIlket fint litet porträtt om Nomi! Alldeles underbart.
    /Linn

    SvaraRadera
  6. precis sådär man ska se barn... som en den egna individ med egna förmågor
    de har ....ljuvligt skrivit och fotat ....trappkortet älskade jag ...

    kram Pernilla På Piazzan

    SvaraRadera
  7. Så fint! Kram! Och så gråter jag en skvätt till.

    SvaraRadera
  8. Ljuvligt - både ord och bilder...

    Sofia

    SvaraRadera
  9. Hihi, vad söt hon är! Och det är ju något speciellt med att upptäcka världen helt själv... utan mamma och pappa ;) Ha en fin dag!

    SvaraRadera
  10. Lyckliga unge. Med dig som mamma :)

    Kram Tina

    SvaraRadera
  11. Åh! Ni måste förstora trappbilden. Fast alla var så fina, så fina. Och fint skrivit! Tack1

    SvaraRadera
  12. underbart. älskar allt. bilder text, allt.

    Kram

    SvaraRadera
  13. Hon låter som en alldeles underbar liten tjej, klart hon ska flytta till Paris! :-) Kram Elina

    SvaraRadera
  14. Så härligt! Jag blir alldeles leende, ner i hela magen. Tack för allt det vackra kära du.

    SvaraRadera
  15. Sofia, så underbart vackert skrivet och fotat! Tänk vad fantastiskt för Nomi att få läsa när hon blir stor Paris-Nomi

    SvaraRadera
  16. Åh... vilket underbart inlägg! Skulle kunna vara min lilla Loppa som fyller fem om en måndag. Det här inlägget hjälpte mig att se lite annorlunda på mina lilla Loppas just nu "kan själv, vill själv, och helst allt på en gång"-fas.

    Tack!!
    :-)

    SvaraRadera
  17. Vilken fin tjej du har. Känns som en riktig livsnjutare <3 så härligt att så liten vilja ha det så fint, flott, gå in i känslor och studera det omkring blickstilla. Jättefina bilder också..
    kram och ha en fin fortsatt vecka!

    /Nanna

    SvaraRadera
  18. åh!
    denna lilla söta trollunge.
    tror dina barn kommer att gå långt.

    och paris, det är ju ändå inte så långt bort.

    kram. *ler*

    SvaraRadera
  19. Vad fin beskrivning! och fantastiskt fina bilder!

    SvaraRadera
  20. Fy vilket underbart inlägg. Alldeles fantastiskt fint.

    SvaraRadera
  21. Så underbart! Blir alldeles tagen av ditt sät att skriva, dina bilder och din fantastiska dotter! Gullunge!

    Fin kväll!
    Kram Maria

    SvaraRadera
  22. Så underbart! Blir alldeles tagen av ditt sät att skriva, dina bilder och din fantastiska dotter! Gullunge!

    Fin kväll!
    Kram Maria

    SvaraRadera
  23. Fantastiskt skrivet och fotat! Trollbunden.... : )

    SvaraRadera
  24. Very creative idea, I love it. Looks great, maybe I should also try to do next.

    SvaraRadera
  25. Suck! SÅ. FINT. SÅ. JAG. SVIMMAR. Tusan vilken begåvning du har. Och tusan vilken liten goding hon är. Er Nomi. Kram

    SvaraRadera
  26. Nä nu blev jag bara ännu mer sugen på att åka till Paris med mina hjärtan! ;-)

    SvaraRadera
  27. Bilden i den gula trappan var ju hur fin som helst! Önskar och hoppas att jag kommr ta så vackra kort på mina framtida barn.

    Och såklart hon måste våga gå genom spärrarna om hon ska flytta till paris, men det kommer. ;)

    SvaraRadera