25 november 2013

nio år.

 
 
Framförhållning har jag aldrig ägt. Inte min man heller tyvärr. Jag önskar mig det ibland och tänker att det hade varit bra. Men kalas blir det alltid ändå. Trots snabba kast och megasnabbfix. Viggo fyllde nio och kalasgästerna hade plötsligt minskat till mindre än hälften sedan sist. Men om det var det han önskade, då fick det  så bli.
 
 
Och favoritburgarna avlöstes med önsketårta. Och alla runt bordet susade ooo! En helt perfekt Minecrafttårta. Och efter att jag (som inte fattade alls) kvällen innan fått instruktionen att söka: Minecraft + cake + real life så kunde jag ju se vissa likheter. Sen susade de igen av det förvånade slaget när de förstod att det var pappan som hade bakat tårtan. Och alltså inte mamman.


Han var nöjd. Mycket.

 
Femkampen var igång nästan två timmar i sträck. En gren var något Kinect-aktigt. Och vi målar inte grått i vardagsrummet. Det är bara en fjärdedel och var tvunget för ett jobb. Barnen blev förskräckta och Viggo tyckte att han  kände sig deprimerad där redan vid första penseldraget. Vi vill inte ha gråa väggar, vi vill inte, surade de under hela målningen. Nejnej, kära barn, det blir bara ett hörn och allt är borta innan jul. Lättnadssuck.
 
 
Alla musiktävlade utom Nomi som hade annat för sig.


Liv och jag gjorde godisaskar som var Minecraftzombisar,
 sådär mellan varven och undertiden av själva kalasandet. 

 
Huvudsaken var att de var klara när alla skulle gå hem.


På lördagsmorgonen halv åtta så kom jag på att jag borde klippa Charlies hår. Från långt till kort. Han har velat klippt sig i evigheters evighet men det var bara just precis då det kändes som en perfekt timing. Och sen är det ju så fint med långt. Sen åkte han och Kristo på innebandyturnering hela dagen.

 
Sedan var dags för nästa kalas. Så jag och de här galna åkte för att handla kalasmat.


Jag vet inte riktigt hur vi tänkte med tiden. Men efter lunch där någon gång började vi baka en massa. Och det hade nog blivit klart tills gästerna dök upp. Kanske. Om jag inte hade glömt att lägga de smöriga bullarna i formar och allt bara rann ut och det nästan började brinna. Men man kan tydligen grädda bullar halvvägs, ta ut dem nästan brinnande, stänga av ugnen, få ut allt det där kolsvart brända, sätta på ugnen igen och låta den bli varm, lägga de halvgräddade bullarna i formar och grädda igen. Under ihärdigt tjut av alla husets brandlarm och huslarm. Och det blir bra bullar ändå, så ni vet till en annan gång.


Nomi och Svea startade upp kalaset med lite firarshow för Viggo.
 
 
Min mormor kom. 85 år i ålderskillnad. Tänk, det är jättemånga år. 

 
Lego. Alltid. Alla dar.


Ögonblick. Det är de man sparar på, eller hur?

17 kommentarer:

  1. Du är för bra för att vara sann, vet du det?

    SvaraRadera
  2. Vilket underbart vackert skrivet och fotograferat inlägg. Det är så man börjar gråta så fint. Du borde göra en bok av bloggen. Får man gå i skola hos dig? Kram

    SvaraRadera
  3. alltså bara jättejättefint.

    SvaraRadera
  4. Takk for at du deler på hverdagsmagi og vidunderlige øyeblikk. Dagen er nesten ikke den samme uten.
    Eva, Norge

    SvaraRadera
  5. Måste bara få säga; vilka fantastiska bilder och texten likaså!!

    SvaraRadera
  6. Blir alldeles varm av ditt vackra inlägg. Så härligt, kreativt, roligt och kärleksfullt. Vill också komma på kalas hos er :) Och du, alltså armbanden! Fantastiska! Så fina och genomtänkta så jag smäller av. Bra jobbat. Lycka till med allt nu. kramar från riktigt svinkallt Varberg

    SvaraRadera
  7. Underbara bilder som alltid! Jag älskar dina inlägg om din härliga mänsklighet.

    /Emma Kitti

    SvaraRadera
  8. Jag har sagt det förut. Alldeles, alldeles underbart! Vackra barn och sååå fina bilder.

    SvaraRadera
  9. Så så fina bilder. Bara älskar den sista... :)

    SvaraRadera
  10. I love the Fotos! Always! Everything looks so nice and your Kids so beautiful.

    SvaraRadera
  11. Förstår inte hur du kan ta så himmelskt vackra foton hela tiden! De är verkligen magiska :D:D

    SvaraRadera
  12. Alltså å vad fint det här hos dig. Här mår man bra. Tack för att du delar.

    SvaraRadera
  13. Var är den vackra taklampan ifrån på första bild?? Alldeles alldeles ljuvlig! Kram Skåne

    SvaraRadera