barnens bästa skål på ett trädgårdsbröllop.

Jag har lovat mig själv att jag inte ens får tänka på bröllopet tills på onsdag vid lunch. Prick. Bara för att det är tusen andra saker just nu. Som liksom har en brådisnivå som heter duga.

Men inatt klockan 00.49 slog det mig att läskeblask-skål för barnen måste vara det enda rätta. På ett trädgårdsbröllop under äppelträden. Med blommiga etiketter. Helst gula. Om vi hinner.

Så då var jag bara tvungen att tänka lite, i smyg. Och jättesnabbt, när ingen såg, så beställde jag högar av jättelånga sugrör. Som inte försvinner i flaskan. Och lite kortare också. Och precis i sista sekunden mindes jag att det var ju popcornpåsar också. Som jag hade frågat Linda om sedan det här urtjusiga bröllopet.

Fast det är såklart att vi hinner med blommiga etiketter på läskeblasken. På Lorangan och Hallonsodan och Sockerdrickan. Och kanske en och annan Trocadero. Bästa skålen i trädgårdsminglet.

 

festfeeling.

 

De tog lite tid för det fastnade nere i Danmark eller något.

Men när de väl kom så var det ju bästa fredagsleveransen. Helgfeeling i en plåtask. Och det är bra.

Så nu finns det massor av fina nyheter. Och mobilerna, jag dånar lite så fina. Så imorgon måste jag nog sätta upp en och annan. Jag är alldeles tvungen att göra det känner jag.

diy.

Numera är det ju värsta spännande färden att gå upp vår vind. Man vet aldrig vad man hittar däruppe. Så jag sprang på en puff som jag gjorde till en grej för Sandbergs. Och då slog det mig att den miljön med puffen nog aldrig bloggades om. Och bilderna är förmodligen väck för alltid. Sådant händer men puffen är faktiskt ett ganska kul DIY-projekt som man kan ge sig kast med om man inte har annat för sig.

Man behöver en pall med stoppad sits, det blir liksom lättare på det viset om man inte är en möbeltapetserare till grunden.  Sen ska man inte ta en med 50-talsgalon och ha jättebråttom samtidigt för då blir det så mycket svårare. Borra ett håll i mitten av botten, viktigt!

För tyget behöver du en mall i papper av lika stora tårtbitar. Använd tricket med nål plus tråd, där du sätter nålen i mitten och  drar en cirkel. Använd en vinkel för att få rätt storlek på bitarna. Och sen är det bara att klippa och sy ihop den stora cirkeln. Min dyna hade sex tårtbitar som alltså hade vinkeln 60 grader.

Tillverka en ganska stor knapp som ska sitta i mitten av hela alltet. Jag tog kraftig kartong, massor av plattvadd och sydde ihop, hårt som tusan. Sen lägger du massor av lager med plattvadd på pallen. Och nu menar jag massor. Sen tygcirkeln och sen "knappen" högst upp, som du fäster i en väldigt stark lina. Och linan ska alltså igenom tyg, plattvadd och slutligen hålet i botten på pallen. När du kommit så långt fäster du en vanlig knapp i linan. Och drar som en galning, eller två galningar för vi var tvunga att vara två. Och knyter och knyter så det blir spänt i mitten.

Och sen kommer det roliga och enkla att häfta dit hela tyget. Ta med vadden runt kanten och häfta med vanlig häftpistol. Klart!

 

Detta var kanske inte mitt livs glasklaraste förklaring av ett DIY-projekt. Tyvärr, är nog inte glasklart min starka sidan. Men så är ju inte heller detta en proffsigt utförd möbel utan mer en kul grej. Till lekstugan eller nåt.

Ha en fin fredag. Och nu fick jag plötslig lite panik. 11.30! Hur gick det till?

det verkar vara dags.

En sommardag för snart ett år sedan fick vi väldigt fint besök av Cia Wedin och Johan Sellén för Elle Interiör. Två så väldigt begåvade människor som kändes som ren och skär lyx att få släppa in i vårt hem. Och att dessutom göra det för en tidning som Elle Interiör gör att det hela blir  superlyxigt av det härligaste slaget.

Och nu hör jag av Anna att reportaget har gått i tryck. Världens överraskning för jag hade ingen aning om att det var dags.

 

Och nu svimmar jag av nyfikenhet. Och jag lär snällt få vänta ända tills på tisdag då juninumret av tidningen kommer ut i butik. Förstår ni vad länge det är...

jag tycker ni är coola i alla fall.

Vissa saker blir omåttlig poppis. Medan andra som nästan är precis likadana aldrig drabbas av samma hysteri. I min affär är det så mellan Ingela P Arrhenius nestingdockor. Djur och Gubbar. Djuren är det ett sådant galet sug efter så jag har slutat räkna alla önskemail om dessa, sedan de varit slut i flera månader. Och så gubbarna, de beiga och sköna och snajdigt coola, som jag personligen gillar väldigt mycket. Betydligt svalare intresse kan jag säga. Fast jag har hört från säker källa, ibland är det precis tvärtom. Kan ni tänka er.

Så hade jag nu sagt att djuren fanns på lager igen hade nog många hurrat. Men nu säger jag att gubbarna finns på lager igen. Och det tycker jag är alltid något. Verkligen tycker jag det. Och djuren kommer om några veckor. Och ja, den lilla pingvinen där, han hör ju inte till gubbarna.

Och det är ju lätt att tro att dessa fenomenalt sköna gubbar mest ska lekas lite mer eller stå snyggt i hyllan. Men ni vet väl att de är bästa stället att gömma saker i. Sådana där man vill ha ifred för klåfingriga syskon eller mest sådär i allmänhet. Som bästa nagellacket, nycklar till dagbok och sparelefant. Glittriga hörlurar och en massa andra bra-saker.

Och som en pyttig presentask gör de susen vill jag lova. Bästa lilla asken.

vi önskar portaler till skolgården och sommarlov.

Kan det vara så enkelt att vi måsta ha sommarlov? Varje morgon så snubblar vi runt och är tröttast i hela världen. Och sen småspringer vi till skolan för att hinna. Samtidigt som vi reder ut saker som varför det inte är möjligt att ha en portal (som i dataspel) som gör att man är på skolgården tre sekunder efter det man lämnade hallen. Eller varför man inte får ta sommarlov nu på direkten, när man ändå har gjort färdigt alla böckerna. Och nej, det är inte ens lönt att fråga fröken för hon kommer ändå att säga nej.

Och Liv har kommit på ett hårtrick. Tjusigt, tycker jag. Enkelt, tycker hon. Jag tar bara ett av mina presentband, som jag har sparat. Och det är ungefär en hel låda så det lär bli variation.

trädgårdsmagi.

Vår lerträdgård blev en sandträdgård. 

Och sandträdgården blev alldeles grön och härlig. Och det känns nästan magiskt.

Åtminstone för oss som inte krattade och grävde och öste och sandade och bar och  rullade 150 kvm gräs. Kanske tycker K och min far att det inte riktigt är som ett mirakel. Fast just nu kan jag inte känna annat. Trädgården är hel igen och det var ett och halvt år sedan sist.

finlänkar.

 Bilder: Sonia Jansson / Vintage Honeymoon

Nationaldag minsann. Men det har vi nog inte riktigt vant oss med. Så det blir inget pompa och ståt. Inte alls faktiskt.

Men för att sätta lite Sverige i bröllopstema tycker jag ni ska spana in två väldigt härliga kärlekshistorier. Susa in till Anja & Gustavs på superhärliga Vintage Honeymoon.

Bilder: Jonas Peterson

Och Johan & Emelies hos helt fantastiska fotografen Jonas Peterson. Som jag blev fint tipsad om, tacktack!

fortsättning på bröllopsinbjudan.

Det handlar om fortsättningen till inbjudan som jag visade häromdagen. Vad vi gjorde innan vi stoppade alltsammans i en liten påse med knutet band. Den kan ni få se en annan dag förresten.

Silkespapper skulle runt det hela. Då det begavs sig använde vi puderfärgat men nu får ni se en variant av prickigt creme. Så två ark vanilj och ett prickigt viks på mitten och sen runt som på bilden. Håll det prickiga som ytterark på bägge sidor så det är prickigt vart man än ser. Om man har enfärgat kan man ha färre ark för det transparenta blir fint så. Men är silket mönsrat blir det rörigt.

Och nu kan man ju tro att jag slänger mig med en vacker ask, tung av pärlor, bara för syns skull.

Men det gör jag inte. För det är mitt viktrick i alla lägen. Vid släta paket och all möjlig wrapping. Som en extra hand.

Och nu tänkte jag såhär. När jag ändå håller på och viker såhär i efterhand så kan jag ju göra lite olika stilar på inslagning av inbjudan. För till saken hör ju att det behövs ju inte så hemskt mycket för annan känsla. Så vid en flottare baluns kan man ta ett jättebrett sidenband med matta sidan neråt. Och så ett silkessnöre på det.

Eller ett vackert band. Vilket som. Kort och gott.

Eller en knop av en skinn.

Men vi gjorde såhär. Fast på pudersilke då.

Ribbat bomullsband plus säkerhetsnål. Hittar du gamla ålderdomliga säkerhetsnålar blir det extra fint. Japp, så var det med den saken.

garnbollar är inte att förglömma.

Bild: Honestly wtf

Idag har jag en assistent i form av en väldigt snäll mamma. Och det är ju liksom inte bara idag. Snällt som tusan, alla dar. 

Och nu är hon satt på högar med tusen papper. Inte så roliga högar... Och när hon är klar så tänkte jag fråga om hon vill tillverka tusen garnbollar. Det är väl sådant assistenter gör. Och sen fyller vi lerträdgården med dem. För att mota bort regnet.

men hur kunde klockan bli nio?

Min måndag har bara varit mintigt silkespapper och känslan av att vara omringad av tusen kaniner. Nu var de ju inte tusen men väldigt många små lampor som skulle fara kors och tvärs. Och min hjärna är alldeles tom efter denna julrusch mitt i sommaren.

Och rörigt blir det ju, det vet ju alla. Men mitt i allt silkespapper och band kan man ju ändå tycka att de där nya fyrpacket i tejpväg var rätt fint.

Och nu är klockan nio och det känns som om jag knappt har andats på hela dagen. Men Liv har haft fiolavslutning och det var vackert. Och pianot, det har fått ett nytt hem. Sådär bara, ett helt piano är liksom väck. Och snart har vi ett annat. Piano alltså. Helknäppt, jag vet. Det här med att byta pianon hit och dit. Det är ju liksom inte som att byta kuddfodral. Och nu ska jag andas lite djupt och äta någon typ av kombo av lunch och middag. Åhåjaja...

du är så bra, kära bloggvärld.

Bild: Prydelig

Det här är bloggvärlden när den är sådär himla fantastisk. Igår fann jag fina bloggen Prydelig från Norge. Och minsann hade Aashild gått och sett min hylla och den enkla beskrivningen och  helt enkelt gjort en likadan. Å, sådant gör mig glad!  Och sicken tjusig tavlevägg sen. Med finaste Carl där och min favoritposter Pirum Parum fast i vykort.

alldeles vanlig söndagslycka.

Lite skön söndagslycka en regnig och iskall sommarsöndag kan vara när pappan hittar en hög med gamla seriealbum på vinden.  

Lite extra högtidligt för en Tintin-fantast blir det när det visar sig vara en 1:a upplaga av Tintin i Sovjet.  

 

En annan liten lycka kan vara när man inser att månaden maj gick utan några alltför glömska missöden. Den kanske funkar, den där megatavlan.

 

Och lite söndagsglad blir man när man plötsligt minns att det ligger en ny kjol där i påsen.

 

Sen så kan man ju bli lycklig för mindre men kolla, det börjar bli ordning. Fast nu förstår ju alla att det är med betoning på börjar bli. Men lycklig för mindre var det.

Och det är största lyckan när storasyster bildar klubb och man är invald och får hänga i kojan hela långa dagen. Och dessutom hjälpa till och tillverka klubbmaskotar i långa rader.

Men det kanske inte är en superhappy feeling att veta att man har massor med röda plankor som ska upp och regnet öser ner och vinden viner det värsta den kan.

Men K han snickrade på och upp kom de. Så nu har vi lite  Vitabergsparken i vår trädgård och det är ju lyckligt. Däremot kanske ni ser att det är väldigt lerigt där bortom pooldäcket. Och det är liksom inte bara där. Utan typ i halva trädgården. Den där trädgården som vi ska ha bröllop i om exakt 27 dagar. Men söndagslycka var det. Fast ändå...

vill du få vårt piano?

Vi ska ommöblera lite och hämta min mammas gamla 60-talspiano. Men till saken, vi har ju redan ett piano. Ett väldigt gammalt och fantastiskt vackert Edelmann. Så om du vill ha det så kan du få det. Men det brinner i kuntarna. Jättemycket till och med. Innan onsdag måste det hämtas. Och det är tungt, megatungt vill jag lova. Men ordnar du bästa bärgänget så är pianot ditt. Vi bor i Katrineholm, 15 mil söder om Stockholm. Maila mig på sofia@mokkasin.com och märk mailet med Piano.

söndagmorgon.

Vår räddare i nöden. Alltid. I väskan, på resan, vid alla  möjliga och omöjliga situationer. Och på köksbordet. Massor av pennor och papper. Barnen har sina egna skrivbord med många pennburkar och ritblock. Men på bordet i köket finns alltid största högen med pennor och papper. 

Och det är de där hamnar. De där tidiga mornarna innan frukost och sena kvällar innan sovdags. Och väldigt ofta därimellan.

Senaste trenden är vikgubbar. Till skrålet av Rix Fm. Jag önskar jag hade sagt P1 men tyvärr inte. Och det värsta är att de kan reklamen utantill...


Lådorna är från Granit fast de är väldigt gamla. Och just det, man behöver en tredje låda för att samla upp alla teckningar.