och allt härligt på jorden är gjort av papper.

 

Amen äsch då. Inte en endaste liten nyhet på plats. Men en liten sneak peak på vad som hamnar där i helgen. Eller något åt det hållet.

 

 

Det är pappersfrossa med råge. Jag trillar nämligen dit hela tiden. Anteckningsböcker kan man aldrig ha för många av. Det är så sant som det är sagt.

 

Och jag trodde väl aldrig att jag skulle förstå tjusningen med post-it lappar. Men nu gör jag det. 

 

Och washi-tejpen från MT är alldeles strax tillbaka. Fyra-packen kommer fortfarande att finnas kvar men det lite mer sobra, i vackraste färgerna och enkla mönster måste också få plats. Så enpack är tillbaka och dubbelpack.

 

Och de där vackra. Som får mig att tänka Paris fast de kommer från Japan. Finns i tre storlekar. Och några pyttesmå men de kommer jag ha till en bra sak.

 

 

Och massor av färger.

 

 

Och NY, Paris och London kommer att finnas i snyggpack om två. Och man gillar ju en skrivbok ännu mer om den inte är alldeles blank på insidan. Och det är verkligen inte de här kan jag lova.

Det bästa av allt är att alltsammans är finaste presenterna. Sådan där små och hjärtliga. Det sämsta av allt är att de inte hoppar in i affären av sig självt. Men tids nog. Nu är det fredagkväll och ha det så fint kära ni!

när 2008 känns som igår.

 

MILK December 2010

Photo Elisabeth Toll Styling Elisa Nalin/Mélanie Hoepffner

 

 

MILK DÉCO October 2008

Photo Karel Balas Styling Isis-Colombe Combréas (psst, grundaren av tidingen Milk)

 

Det är så lätt att kära ner sig i tidningomslag. Vissa från mina favorittidingar känns precis lika fina trots att åren går. För de gör de ju sannerligen. De här två är mina favoriter från Milk. Bara så ni vet. Ha en fin fredag, nu ska jag plåta nyheter! Får se hur långt jag hinner i högarna...

fabriken och diy.

Fabriken är igång igen. Ni vet den där inspirerande sajten där man kan hänga tillsammans med en massa sköna inredningsbloggare, helt enkelt för inspirationes skull och. Varje vecka presenteras olika teman, högt och lågt, och då kastar man bara in ett inlägg om det hela och då är man liksom med.

 

Nu är alltså hela härligheten igångsparkad med två nya eldsjälar, Anna från Rackarungar och Tina från Peppar och vanilj. Två fantastiska bloggare som kommer sköta det här galant och med finess. Det är jag alldeles säker på.

 

Och nu har jag ju varit frånvarande i allra högst grad men vad passar bättre än att kasta sig tillbaka in i Fabriken-världen igen om inte en dag som denna, då temat är DIY.

Så det får bli lite paket- DIY. Mer presenter åt folket kan man tycka. Men inte så stora. Det är mina bästa presenter, de där som är små men bara så himla hjärtliga. Något litet och inte dyrt, genomtänkt och så lite fint paket på det. Då blir det genast jättehjärta på dem. Och att sy en lite extra tjusig påse är lätt som en plätt.

Fram med symaskin, vackra papper, lite silkespapper, hålslagare och björntråd. Och saxar, vanlig och zick-zack.

Björntråd. Väldigt viktigt. Inte för hållbarheten utan för att den typen av tråd syns bäst vid papperssömnad och blir på det viset vackrast.

Klipp ut två lika stora pappersark. Dessa är från Papper för konstnärer. Nu finns det ju mönstersaxar. Men om man inte har någon så klipp med  en zick-zacksax och sen tar du en vanlig hålslagare och slår ner lite här och var för att mjuka upp det hela lite. Annars blir det fint att riva också.

Och sen var det dags att fodra påsen med ett par silkespapper per ark. Det behöver man ju verkligen inte. Men då blir den liksom lite mjuk och härlig. Och lyxig med en gång. Så jo, gör´t.

 

 

Vik ner ena kanten utåt på arket som ska vara underst (för att få en flik att vika över från det övre arket när du är klar.) Sen klipper du till 2 silkespappersark med samma bredd som pappersarken men dubbelt så långa så du kan vika dem dubbla, med stängda kanten uppåt, vid öppningen. Sen lägger du dem INTE i ordningen på bilden, det var bara för att visa att de kan med fördel ligga lite under själva papperskanten.  Men såhär:  överark, silkespapper, silkespapper och underark i en hög.

 

Sen syr du hela högen, runtom med björntråden.

 

Och lämnar lite häng här och var.

 

 

Och inget behöver vara så fasligt noga.

 

 

 

Noga är däremot valet av band. Sådana här varianter finns det gott om i Paris men är svårt att nosa rätt på här hemma. Om man nu inte har ett vackert band precis strax innan kalaset så löser man det om man har ett fint tyg. Då klipper du  tyget i ca 5 cm långa remsor. Pressa med strykjärn två fållar på 0,5 cm på var kant. Sen vik på mitten och stryk igen. Vackert band klart.

 

 

Så. Klart. Det blev ju ett fruktansvärt långt inlägg det här men i själva verket är det klart på några ögonblinkningar. Glöm nu inte att ta en sväng till Fabriken och det är faktiskt helt gratis att vara med.

HM plus UNICEF.

Om bara några minuter, närmare bestämt klockan 10. Prick. Så släpper HM sin kollektion i samarbete med UNICEF. Samarbetet som heter All for Children startade upp förra året och det är helt enkelt en grymt fin barnkollektion  där 25 % av intäkterna går till UNICEF och dess arbete i Bangladesh och Indien. Tycker att kollektionen är härlig. Älskar färgvalet. Bilderna makalöst fina och har en skön och magisk känsla, lite saga över dem. Både de som är tagna för HM och dessa från senaste Milk. Och videon är söt.

Jag funderar på att lägga beslag på den där pudriga volangdrömmen som skymtar under kavajen. Till Nomi. Tror hon skulle bli lite lycklig över att få den på julaftons morgon. Och skorna med.

Och i det lilla huset vill man ju hänga...

 

Bilder plåtade ur senaste Milk.

Photography: Kasel Balas / Styling: Helene Lahalle

måste man ha så mycket möbler egentligen.

Jag tror vi behåller det såhär. Vi sitter ju ändå aldrig i soffan som står där egentligen. Trots att det sannerligen är något härligt över det där rummet. Man kan se åt norr och söder. Och öster och väster. Samtidigt. Och det är fint. Sen kan man ju göra så mycket andra saker när man inte har några möbler. Hjula och leka cirkus och spela match.

 

Men igår var det ingetdera. Vårt hus agerade studio för de allra finaste Korbo-korgarna. Och idag finns här ett lite extra vackert skimmer över sig idag. Lite härliga efterlämningar efter det grymma teamet Anna Kern, Cia Wedin och Katrin som äger Korbo, där jag fick äran att assistera lite där det behövdes. Jag ska visa mer från dagen här på bloggen snart.

 

Korbo-korgarna. Jag är stört-förälskad. Så fantastiskt fina. Titta bara på hyacinterna. I en smart planteringssäck så det blir korgen Classic 35 världens vackraste blomkruka. Så där ska jag alltid ha. Året om. Med påskliljor och sommarblommor och ibland ett litet träd kanske. Och däremellan får den vara tidningsplats, leksakskorg eller filt-samlare...Och vant och mössamlare är också bra.

 

Och så fick man tillbaka sin arbetsplats igen. Den som hamnade där, mest lite provosoriskt, där under hetsen förra sommaren.  Och som fick försvinna runt jul.

Men igår återskapades den igen och den får nog vara kvar.

Det är nog härligare såhär.

 

 

Och nu när jag har köpt en ny dator så kan det kanske behövas. En stationär en, nämligen. Som jag har ägt i en och en halv månad nu. Fast jag har bara haft igång den en gång, i sammanlagt 20 minuter. Sen gav jag upp men det är en annan historia. Men jag är nog i alla fall inte jättebra på datorer känns det som. Åtminstone inte på Mac...

så var det fredag igen.

Det är fredag. Och jag längtar halvt ihjäl mig efter min man. Han befinner sig i Florida av alla ställen på jorden. Och nu har det gått en vecka sedan han åkte och jag ska inte sticka under stol med att det är trist utan honom. Skittrist till och med.

Kolla finaste pläden från RioRio där på soffan. Minns ni Formex-spaningen? Det är ju en barnpläd men med sitt mått på 65x100 cm så borde den minsann pryda alla små soffor och fåtöljer. Som den vackraste dynan. Absolut att den borde. Snart i affären.

Och hela huset är fullt med nyheter. De flesta levererade från Paris. Och de ska ju såklart in i affären när jag bara får en sekund över.

Impulsshopping på loppis känns inte alltid försvarbart.

Men korgarna till alla raggsockor är absolut viktigt. Imorse var det minusgrader så raggsock-shopping står på listan. Till oss och gäster. Det är så en vinter i detta hus måste tas.

 

 

Överallt samlas bilder som ska upp på väggarna.

 

Städa, när hinner man städa. Lämningar från avslutade projekt i varenda hörn.

 

Nytt och fint var det. Ibland är det lyxigt att ha en egen affär.

Och egentligen finns det väl inte så mycket mer att säga denna fredag. Mer än att jag är så in i norden trött på att diskutera Harry Potter med Viggo. Huruvida oförlåtliga förbannelser verkligen är strängt förbjudna och magiska förmågor är tillåtna, eller hur det nu var. Och hur mycket man man egentligen måste koncentrera sig vid perrong nio och trekvart. Det är på evigheters evighet-nivå och jag känner mig som tristaste mamman på jorden när jag tappar tråden efter en kvart, jag kan bara inte rå för det. Trött var det.

Men som sagt, det var inte mer än så. Fin helg!

jag fortsätter önska. och igår var det ju verkligen inte tisdag...

 

Är det slutsålt på klarglas nu? sa chefen på Möbelmagasinet lite sorgset när jag luskammade stället på färggranna vinglas.

 

Såklart inte, men det är fint att smutta rödvin i tunga glas i allsköns färger. Nu går det dock sådär med min nya samling. Så allsköns färger är väl att ta i något så alldeles förfärligt mycket. Inget vidare kalas på de där stackars två. Så ska ni till tippen med sjttiotalsservisen så kan jag förbarma mig eller något åt det hållet.

 

 

 

Och de här. Så små så de nästan bara duger till att sortera pärlor i. De har i alla fall bästa färgerna. Rökgrå, brun, petrolblå, smutslila och lite rött.

Så en helt annan sak än stiliga vinglas. Det här är skräp. Så mycket skräp att man fick dem gratis på Pingstkyrkans loppis. Och jag sken upp och tyckte innerst inne att det var snällt. Fast slug som jag är höll jag med om att de mest dög till att elda med. Och sa inte ett knyst om att sådana där askar är nästan de finaste jag vet.

tisdagsönskan.

 

 

Om jag fick önska så skulle jag ta en sådan här port.

 

Bara för att göra livet lite extra tjusigt.

Och det här är inga hittepålås. Sådana skulle jag också ha.

Och sen skulle jag hänga vimplar på balkongen. Och något som spelade ljusa toner i vinden. För det är alldeles säkert att de som går förbi skulle le en extra gång, bara därför. Och det är bra.

 

 

nej..

..jag sitter inte på ett café och doppar rostade brödstavar i äggula. Och dricker mitt kaffe i små miniklunkar för att det inte ska ta slut så fort. Då var en tidig lördagmorgon på Rue de Bretagne och jag sa till min man att det är då märkligt att det ska behövas ett Paris för en alldeles sakta frukost.

..jag spanar inte högt över huvudet och tar in varje liten gnutta av fint. Då var en kväll i Marais och jag sa att det är lättare att se det där minsta och lilla när allt inte går så fruktansvärt fort.

 

 

..jag drömmer mig inte kvar i gatukorsningar. Då var en solig söndagsförmiddag och jag sa att det var då värst vad allt kan se magiskt ut. Det är ju ändå bara ett par hus. Men när allt kommer omkring så ser ju det mesta rätt härligt ut. Bara man väl stannar upp för en sekund eller två.

Så jag tog en paus. För jag har hört att man ska göra det. När man inte får ihop det längre. Och särskilt när man kommer på sig själv att alltid svara: Det är bra men... det är så fasligt mycket. Och så inser man att man har svarat så jättejättelänge nu. Och att man faktiskt hatar det där men...


Fast om jag funderar lite så blev det inte särskilt mycket bättre med en paus av detta slag. För man ska väl inte sätta paus på sådant som man gillar? Som vardagslyx och finspan och dagdrömmar. Och bloggen, för den är ju allt det där tillsammans. Det ska man då rakt inte. Så vi kan väl säga att jag bloggar igen. Och nu ska jag skicka ett viktigt mail, som nog är bättre än paus. Åtminstone i det stora hela. Och sen ska jag vardagslyxa mig lite och ta ett finspan och en dagdröm på det. Sen ska jag jobba. Punkt på det.

samlarobjekt.

 

Lite fredagsfeeeling får man allt, när det anländer fina gubbar i lådor. Eller gubbar och gubbar. Djur och mini-ugglor. Favoriterna sedan förra julen, Ingela P Arrhenius formpressade nestingfigurer, har fått nya kompisar.

 

Ett nytt gäng djur. Svart katt, brun apa, isbjörn liten gris och stor uggla. Söta tillsammans och så himla omtyckta. De ges bort som dop & namngivningspresent. Som present till flickvänner och pojkvänner (jo, jag får veta sådana hemlisar). Till bästa vännen och till morfar.

Och nu kommer även ett liten söt samling. Pocket Owls i miniformat! Absolut istället för en blomma.

 

oj!

 Mama

Vad kan man kalla detta? En släng av hybris. September 2012, månaden då Mokkasin drabbades av storhetsvansinne. Lika bra att smacka på när man ändå håller på liksom.

Sidan 94 i tidningen Mama. Fint plåtat a Beautiful Living -  Amelia & Andreas Lönngren Widell och text av Åsa Brolin. Lite nya vinklar minsann, på barn och barnrum framför allt. Och alla ni som frågat om Viggos rum. Här är det!

 

 Rum hemma

 

Och frågestund i Rum hemma på sidan 95. Med mina egna bilder! Med flott bloggsällskap i tidingen av Trendeliten i form av It´s a House, Hildas hem och La Maison d´Anna G.

Elle Interiör

Och min lilla, men ack så kära, hylla. På sidan 146 i Elle Interiör. Jag är mäkta stolt att detta simpla DIY-projekt fick en så pass ädel plats på listan för Goda idéer. Och här är själva idén för er som missat.

 

 SvD

Och i SvD/Magasinet på sidan 12 gör Cia Wedin en spaning om nätbutiker där man kan finna ett utvalt, kvalitativt och personligt sortiment. Om hur många nätbutiker idag vågar satsa på sin egen nisch vilket gör att man idag har en större möjlighet att sätta sin personliga prägel på hemmet. Oavsett var man bor. Cia länkar till flera nätbutiker som hon tycker funkar på det viset.