kalasfeeling på noll sekunder.

Igår hade vi lite familjekalas för Nomi och Charlie. Snabbaste kalasfixet är alltid att tömma skåpen på loppisporslinet. Det blir liksom sådär i tjusigaste laget på  noll sekunder. Och det är bra det, när tiden för fix är just minimal.

Och äppelkvistar i kaffekannor och vad man nu kan hitta i vasväg.

Och snabba tejpflaggor.

Med den prickiga och den randiga.

Maxat är bäst när tiden tryter. Är kär i mina Rosenthal-koppar från en bakluckeloppis i Skåne. Kostade nästan inga pengar alls.

Och snacka om kär. De här måste vara finaste tekopparna i världen.

  

Och Minipavlova om kidsen får välja. Glass, grädde och polkagrisar. Och bästa receptet kommer här (från denna bok), blir aldrig någonsin fel.

MINIPAVLOVA.

Detta receptet är för 6 st minipavlovor. Igår gjorde jag 9 st av samma mängd, det funkade absolut.

4 ÄGGVITOR

1 KRYDDMÅTT ÄTTIKSSPRIT

2 DL STRÖSOCKER

PLUS VAD MAN NU VILL FYLLA DEM MED

Sätt ugnen på 175 grader. Vispa äggvitorna plus ättiksspriten, i en ren och torr bunke, till hårt skum. Tillsätt sockret, lite i taget. Vispa tills marängen är glansig och fast. Klicka ut marängerna på bakplåtspapper, forma som små korgar. Sätt in marängerna i ugnen och sänk värmen direkt till 125 grader. Grädda i 45 minuter. Stäng av ugnen och låt dem svalna i ugnen med luckan på glänt.

Sen är det bara att fylla på. Grädde och passionsfrukt och mandelsplitter är min favorit.

Och glöm inte dockservisen. Bästa lilla vasen.

Och gamla hederliga vimplar. Lätt att glömma i pompomshysterin. men absolut snabbare. Dessa är mina darlingar.

Och duken glömde jag ju. Väldigt kär i den med. En fin present inhandlad på Zara Home fast för ganska länge sedan direkt på plats i Spanien.

var på säkra sidan.

Dags att boka!

bästa stället att sova under.

Hur plåtar man en vita fåglar i ett vitt rum. Det gör man nog inte. Men de är så vackra. I verkligheten.

Och i vårt gästrum bakom köpebrev och sånt från 1913 hänger den fint. På breven står att vårt hus heter Villa Granliden och något om en köpeskilling av Kronor ETTHUNDRAEN & 25 öre /101:25/. Exakt så. På den tiden var det noga med örena. Och Konungens Befallningshafvandes I Södermanland var tvungen att ha ett ord med i spelet.

 
Och en helt annan sak. Men hur gör jag för att få större bilder på bloggen? Finns det någon som sitter på den kunskapen så säger jag tack. Jag vet att det är ganska stora bilder redan men jag vill att de ska vara jättestora.

äpplet faller inte jättelångt.

Vi har lovat Liv att hon ska få min gamla kamera. Jag måste bara hinna visa hur den fungerar först. Under tiden så har hon drabbats av stilleben-feber. Hela hennes rum är små arrangemang som snart ska hamna på bild. Och det är klart att hon får hållas med det. Ända tills igår. Jag stod och plockade med något vid hennes skrivbord och så ... Har du limmat fast pärlorna direkt på skrivbordet och på den gamla porslinsasken? Nog för jag vet allt om genvägar och egentligen inte borde säga något med tanke på söndernålade väggar, söndertrasade tak och halvtapetserade vardagsrum. Men ändå.

Liv stirrade på mig. Är du typ galen mamma! Tror du jag skulle limma fast pärlorna på mitt fina skrivbord. Det är ju bara kludd.. Ni vet sån där häftmassa (jag säger alltid kitt), som man enkelt pillar bort. Såklart. Genvägar var det ju.

Förövrigt är hon mest nöjd med kattmasken, fastkluddad på plåtlocket, med en virkad blomma till öga.

dagens tips.

Den är inte särskilt märkvärdig på galgen. Och kanske känns det lite skeptiskt med denna dimmiga mintfärg.  Men å. Så vacker på. Ser ni att den är kortare fram än bak? Tjusigt. Det står absolut trädgårdsbröllop på den. Och HM, man ju fråga sig hur det går till men 299. Fynd.

Av någon underlig anledning så finns den inte i nätbutiken. Jag köpte min för ett par dagar sedan i butik, kanske finns den bara där.

morgonstund har guld i mund.

Säkert, att den har... I den bästa av världar vore det här min frukost. I solsken och bland fågelkvitter och största möjliga tystnad. Men i en annan värld som sagt.

Fast det är bara gårdagens pannkakstårtefix. Dock blir mornar och det mesta lite glassigare med mormors gamla kaffekoppsfat.

charlie & nomi.

Och så kom den då äntligen. 5-årsdagen! Och nu går det verkligen inte att fuskfira längre. Man kan liksom inte dra till med en Ja-må-dom-leva eller hurra för båda på samma gång. Kan låta enkelt det där, fast det är faktiskt lite sjå att få dagen att bli precis lika speciell för båda. Så två pannkakstårtor absolut. Och inte en med hallon och en med blåbär utan exakt samma.

Och förra året så skrev jag en text här på bloggen om mitt livs överraskning.

Charlie hävdade bestämt att Nomi fuskade med att blåsa. Så vi gjorde om. Då blev det lika. Tur. 

Två pannkakstårtor plus sex barn = soprent.

nu är det sådär. igen.

Det här är en salig röra. Och inte bara i skåpet.

Och det där är en sk pausfågel. Den kvittrar lite tills jag styrt upp ett och annat. Och funderar starkt på Viggos förslag - Istället för vårtermin och hösttermin kan man väl ha en lovtermin? Javars, sådär mellan varven vore det inte så dumt.

attans...

Så typiskt. Här har man haft bästa helgen. Och vad väntar en då? Bokföring i nivå akut. Det är absolut tristaste avslutet jag nog kan komma på. Men så illa är det minsann. Fast imorgon ska ni få veta vad vi gjorde. Lite i alla fall. Och nu sitter jag här och håller på med ett fint tips för en perfekt kväll. En nyupptäckt plats för min del. Ett supervackert med utsikt. Men imorgon var det...

det är en härlig morgon.

Just i denna stund händer det någonting på gatan där jag bor. För på samma gata bor nämligen min lillasyster. Och i dag är det hennes möhippedag!

Måste bara tipsa. Utifall någon är i färd att klä in en ask. I natt slog det mig att jag behövde en just en ask att fylla med hemlisar. Och i ren tur hade jag precis vad jag behövde i tyg och bollfrans. Lycka 23.15. Men nu till tipset - limmet. Jag använde Stone Glue från Panduro. Helt perfekt för textil på ask. Pensla ut ett tunt lager och inte en bubbla eller ett klet så långt ögat kan nå.  

Hemlighetsmakeri var det. Så tjingeling, vi ses!

amen gaah...

Men ska inte lämna en hög med ouppblåsta japanska pappersballonger under uppsikt. Åtminstone inte om man har tänkt att ha dem till annat. Och speciellt inte om det stryker runt två stycken snart fem-åriga tvillingar i  närheten. För när mamman är i ett annat rum kan man blåsa upp tigrar så det står härliga till. Och det fanns ju för all del en massa annat att välja på i ballongväg men det var tigrarna man ville åt. Kunde tro det. Fin fredag!!

om jag bodde i göteborg vet jag exakt vad jag skulle äta idag.

 

Först - tack för alla hälsningar kring bilderna för Eco Wallpaper. Jag blir så glad och smickrad så jag svävar runt lite på moln. Ni är allt bra snälla.

Sen - en helt annan sak. Jag önskar jag hade summerat Göteborgsträffen i snyggaste inlägget men just nu räcker inte tiden. Dessutom glömde jag ju en viss väsentlig sak. Min kamera. Jamen jag vet, så orutinerat.  Men så länge så finns det många fina

ord och bilder om Bloggforum 2012.Läs hos Sara, Karolina, Maria och såklart hos Frida som var den bästa fixaren bakom hela alltet.

Men påtal om Göteborg. Lakrits fick jag med hem. Som var gudomlig. Finns på NK och en drös av andra ställen. Och jag kan inte sluta tänka på den där chokladpralinen med salt ovanpå, som jag inte minns namnet på men dör lite när jag tänker på den. Om du bor i Göteborg så bara måste du ju shoppa chokladpralinerna dagarna i ända hos Flickorna Kanolds. Och äta varje lunch och middag på Familjen. Vi åt en fisk-Wallenbergare där och den kan jag förövrigt inte heller sluta tänka på.

Och Anna! Absolut att du ska läsa Cirkeln.

Nu kan man ju lätt tro att det här var ett medvetet val pågrund av lakritsen här. Men eftersom jag är högst förvirrad så har jag inte läst så noga på den där asken. Förren nu när jag redigerade bilderna. Skumt.

omstart.

Nu jäklar. Slut på all glömska i det här huset. Inga mer missade tider, kalas, fotbollsträningar, fiolspelningar, läxor, friluftsdagar, gympakläder, matsäckar och allt det där andra. Och det är ju inte så att jag inte försöker. Nämen jisses, vad jag försöker. Jag köper almanackor till tusen. Men det är bara en sak. Jag fyller aldrig i dem.  Har någon slags list-strategi som aldrig funkar.

Men nu, taa-daa! En bauta-stor griffeltavla.

 

Jag har ju funderat lite fram och tillbaka på griffelväggar. Först tänkte jag måla direkt på väggen men det är ju sådär på pärlspont. Sen på mdf och skruva upp på väggen men det är sådär när man inte kan bestämma sig var den ska vara. Nepp, en flyttbar fick det bli. Så man får lov att ändra sig.

Så en 175x80 cm stor mdf-skiva. Först vanlig vit grundfärg (mdf suger massor annars) så klarar man sig galant med Granit´s lilla burk av griffelfärg. Den målades i två lager och ett sista, tredje som hälldes ut för att få en superslät yta. Ramen är vanliga kantlister som betsades med en lackbets som jag tycker är perfekt ton på. Jag köpte den när jag omöjligt kunde hitta rätt ram till NY-postern. Ramaffärs-farbrorn tyckte jag var helunderlig som inte kunde hitta rätt bland hans toppsortiment på flera tusen ramar. Det hade aldrig hänt tidigare och då hade han ändå varit i branschen i trettiosju år. Nåväl, lackbetsen heter 607 Brun och kommer härifrån.

Sådärja. Omstart blir det. På den största listan jag någonsin ägt. Det kan väl inte gå fel den här gången...

wallconcept 2012 by Eco wallpaper.

För ett tag sedan var jag ju sådär hemlig här på bloggen. Det var tyger och måla och pompoms. I en röra utan dess like. Det jag sysslade med var att styla och plåta ett jobb för Eco Wallpapers nya inspirationsmagasin och det här är resultatet. Magasinet finns nu att hämta hos alla återförsäljare runtom i landet. Och även utanför Sverige.

Det är byrån Valentin & Byhr som står för form och koncept. Med Lotta från Solrum som en av de grymma formgivarna.

Ett grymt kul jobb som handlade om att göra min egen tolkning på kollektionen Almost White. Jag valde att göra ett barnrum. Kanske något oväntat men precis perfekt tyckte jag. Och varför kan ni läsa i en intervju med mig i magasinet. Här snackas det även tapeter med Jenny & Isabelle på Dos Family och Maria på Husligheter. Magasinet är fullproppat med inspiration och trendspaningar, tips och reportage. 

Min inspiration var en skogsdunge. Sådär om våren.

Pictures: Sofia:Mokkasin for Eco Wallpaper.

de är faktiskt sådana där lyckogodisar. på riktigt.

Äntligen finns de i affären igen. De japanska pappersballongerna som har varit slut i tid och evighet. Och som jag onekligen har kärat ner mig i.  Se bara den nya valen. Eller är det kanske en haj. Struntsamma. I alla fall, nya uppdaterade blandningar och den inte så söta som de andra - melonen har utgått.

Och om någon undrar varför golvet är litet hav av japanska ballonger. Amen asch, jag är ju så svag för de där små minipresenterna ju... Att jag aldrig lär mig. 

finest little.U

Jag sitter här och tittar på fotot. Och smycket med alla bokstäverna. De första i mina barns namn.  Tänk att de är fyra. C som i Charlie, N som i Nomi, V som i Viggo och L:et för Liv. Fyra är inte jättemånga men bra många mer än vad jag någonsin trodde. Någongång, när jag är tillräckligt modig, ska jag berätta för er varför det egentligen är mer osannolikt än vad det låter. Fast jag måste nog bli jättemodig först.

Världens finaste överraskning damp ner i postlådan häromdagen. Vissa små finheter gör en alldeles varm i själen och den här var precis en sådan. Så vacker, så välgjord och så den där tanken bakom alltsammans.  Och ett sådant fint hantverk av urduktiga Ulrika på little.U. Smycket är gjort i silver och namnbrickorna är precis perfekta för min smak. Precis lagom stora, lagom tunna och bokstäverna är absolut de snyggaste. Och titta så fint som armband, ljuvlig present.

Och nu börjar little.u´s smycken dyka upp lite varstans. Senast i fint reportage i Sköna Hem Country life. Åå så tjusigt! Heja!

solen har inte gått ner ännu.

 Och klockan är snart tio. Bara en sån sak.