08 april 2014

tänk att det oglimriga liksom glänser ändå.

 
 
 
Jag virkar ju inte. Men ibland hjälper jag Liv. Eller snarare låstsats som om jag gör. Då kan jag inte sluta. Jag virkar och virkar som om det inte fanns någon morgondag. Tills det blir det något jättestort och alldeles utan form. Men det är i de lägena vi kommer på det bästa. Att det kanske blev en jätteblomma som man kan sätta runt en hårknut. Eller ett tusenvarvsskärp. Lite som det passar.
 
 

 
Kanske är det därför jag blir smålyckligt häpen över en virkad blomring. Punkt.
Varken mer eller mindre.

2 kommentarer:

  1. förstår känslan precis! En virkad ring kan glimma mer än den dyraste diamant bara den hamnar på rätt finger..

    Fantastiska bilder som vanligt!

    SvaraRadera
  2. Åh, dina underbara inlägg! Känns som jag hittat en skattkista full av inspiration och glädje när jag hittade din blogg och butik❤️Omtanken om allt! Att göra vardagen glammig och festlig. Dina underbara historier! Tusen tack! Kram från Eva Salomonsson

    SvaraRadera