fin sommarkollektion.

Igår fick jag en överraskning på posten. Hur glad blir man inte när man först tänker att det är nog packsedelsetiketter och sen inser att det är en ljuvlig present. Fredagslyx.

Och när paketet dessutom innehöll något som helt gått mig förbi blev jag alldeles lycklig av innehållet.

Bästa Jenny von Döbeln, ni vet Mini Empire, en av mina stora favoriter i affären. Hon har gått och gjort ett väldans grymt samarbete med Bookbinders Design. 

Kollektionen heter Dalecarlia, vilket är engelska för Dalarna där inspirationen är hämtat ifrån. En sommarkollektion som andas folklore med typiska färger från Dalarna tillsammans Jennys oemotståndliga djur som här har blivit nordiska.  Det är ugglorna (ni vet de magiska) grävlingar, rävar, isbjörnar, kronhjortar och en mallig tjäder som pryder kort, skrivböcker och magnetiska bokmärken.

Och en makalöst vacker poster på 50x70 cm i samma motiv som finns i den turkosa ramen. Jag fullkomligt avgudar det detaljrika som är så mycket Mini Empire. Små finesser överallt och så snällt och mjukt. Och magiskt. Ramen i sig är också helt fantastisk, klädd med vävtyg, det typiska som alla skrivböcker från Bookbinders Design skrivböcker är klädda med. Och jag ser framför mig Africa och denna på en vägg tillsammans. Så vackert. 

Kollektion börjar säljas i Bookbinders Designs alla butiker den 25 juni men redan den 18 juni smyglanseras kollektionen i webshopen. 

Och jag har sagt det förut, en poster är helt klart en av de bästa presenterna. Jag fick känna på det själv igår. Slita av silkespappret på något som säger så himla mycket. Himla underbart. Jag får så ofta mail om hur man har valt en poster som present till någon och hur man förknippar motivet på postern med personen eller något speciellt tillfälle. Sådana genomtänkta presenter känns så fint.

dagens bästa tips.

Idag tycker jag ni ska göra en sak. Kvista iväg till närmaste butik och köpa er ett ex av Dagens Industri. Jag och K fastnade vid frukosten och dagens DI och ooo:ade och ahh:ade ikapp.

It´s a House Karolina och hennes familj är med i ett stort flott reportage. Om deras hus. Om deras makalöst vackra hus som genomgått en sådan resa som många bara kan drömma om i renoveringsväg. Första gången jag stötte på Karolinas blogg var några år sedan när vi själva var uppe i någon renovering. Jag häpnade och blev helt matt av bild efter bild på något så proffsigt utfört av ett par som egentligen "inte kunde". I den bemärkelsen att det var första gången de kastade sig in i en renovering utan dess like. Men hursom och ett som är säkert, livet handlar inte alltid om att ha glassiga utbildningar i sin cv, det handlar om vad man lyckas åstadkomma. 

Jag känner igen tänket från min man. Precis som Karolinas man säger i reportaget - Men, hur svårt kan det vara? Precis så har K kläckt ur sig tusen gånger under renoveringar och poolbyggen och allt annat som man inte kunde. Från början. Hur svårt kan det vara liksom och så söka runt efter lite information och våga. Och sen så är det bara att köra. Eller? 

Karolina och Johan har förvandlat en skruttig 50-tals hyreskåk vid Umeälven till ett drömhus. Och det är banne mig det mest inspirerande och imponerande jag har sett någon gång i husförvandling. Och det är inte bara jag. K fick helt plötsligt ett stort sug att fara till brädgårn. Det regnar och blåser och är allmänt otrevligt utomhus men ett och annat plank ska upp. Inspirerad var det.

impad.superimpad.

Pictures: Romina Shama

Dessa begåvade människor. Jag blir så himla imponerad. Romina Shama. Då var man fast i fotografi-heaven. Igen. Hoppas ni har en fin fredagkväll. Jag läser nya Lula sent om sider och blir kär i bild efter  bild. Det var där jag såg henne först förresten.

inbjudan till bröllop i trädgården.

Inbjudan till festligheter, det är himla skoj projekt det. Har jag alltid tyckt men hinner inte med så ofta nuförtiden. Som alltid när jag gör något för någon annan så handlar det massor om att lyssna in, vad och hur är önskemålet. Och när det gäller inbjudan så tycker jag det viktigaste är att veta vad är det för typ av fest egentligen. Jag menar, bara för det är bröllop så behöver det ju inte överhuvudtaget innebära en glossig inbjudan. Med sidenband och glitter. Det kan ju såklart betyda det men inte i det här fallet.

Min systers bröllop ska vara ett trädgårdsbröllop. Av det enkla men inte desto mindre härliga slaget. Det ska vara varmt till sättet och mysigt och utan de vanliga bröllopsetiketterna. Det ska inte kännas bröllopsaktigt och pampigt och superflott utan mer som en skön sommarfest i trädgården. Det är så de vill ha det och då är det precis så det ska vara. Man ska alltid ge blanka tusan i vad alla andra tycker. Det är ert bröllop och ni bestämmer. 

Min tanke från början var att det var orden som skulle sätta känslan. Det jag tänkte mest på var sommarvimplarna, precis så. Jag älskar ord. När de på ett blankt papper målar upp bilden om vad som komma skall så är de absolut älskvärda. Hela formen skulle vara enkel men ändå mjuk och varm. Den skulle vara stilren utan att för den skull bli trist. Men det viktigaste var att den skulle kännas trädgårdsbröllop och precis så som det var tänkt.

Och så sprang jag då på den här dukningen (jag har letat som en galning efter den direkta källan på ruffled.blog men jag lyckas inte finna den)och kunde inte låta bli att inspireras väldigt mycket. 

Såklart använde jag kraftpapper. Ett superenkelt, kraftigt och rufft A4-ark ifrån Panduro som nästan var svårt att vika till och med med falsben. Men det gick och blev precis perfekt.

Jag ville inte ha några speciella typsnitt utan väldigt enkla. Jag valde Bernard MT Condensed och Times Roman i olika storlekar. 

Resten av texten fick typsnitt Rough Typewriter. Mest för att förstärka känslan. Texten i mittuppslaget skulle vara kort och inte säga så mycket mer än det är bröllop i trädgården. Och när och var.

Resten av viktigheterna fick hamna på baksidan. Lite avsides sådär i en punktlista. Och om nu tycker att hela alltet ser lite klottrat och inte helt färdigt ut är för att detta är själva förslaget. Det blev liksom ingen inbjudan över för mig. 

Och en annan dag får ni se hur det skickades. Och spana in det cremefärgade silkespappret med prickar. Gissa vem som alldeles strax få det till affären?

efter regn...

All picture: Juliette/Zü

Det är iskallt och regnet står som spön i backen och jag tänker att vi borde kanske ha en väl utarbetat second plan till min systers bröllop. Vi har en plan men kanske inte helt genomtänkt. Det är lätt att glömma att svensk sommar kan vara en ruskigt kall och hemskt blöt sådan.

Och Viggo säger -Idag är det sommar! Punkt och basta. Här följer vi dagarnas datum och är det juni så är det. Och Charlie dansar i cirklar och hurrar och sjunger -Då är det snart höst! Höst, hurra!! Och jag får gå i spindelgruppen!! (5-åringarnas åtråvärda grupp på dagis). Och sen vill alla ha vantar och jag säger nej, det går inte, det är sommar ju.

Juliette är en formgivare från Frankrike som gör härliga regndroppar och randiga moln. Under märket  Zü . Ta ett span i hennes affär.

Sen bloggar hon väldigt bra. Härliga världen eller hur? 

vår torsdag.

Liv skulle ha 80-talstema på skolan idag. Nu var det ju inte så att vi fick rota i gamla gömmor och damma av någon skämtsam 80-talsstass. Ärligt talat fattade jag inte riktigt skillnaden mot annars när hon travade iväg. Lite neon, lite krus och lite leopard. Som alla andra dagar. 

Men Liv förklarade att det hängde mer på skolarbetet, de skulle jobba som förr i tiden. På 80-talet. Och jag skrattade och sa baahh och fnys och vadå förr i tiden. Men hjälp. Cirka 30 år är ju banne mig hur mycket förr i tiden som helst. Stenåldern. 

Och dagen visade sig vara mer festlig än min 80-talsskola men de hade ändå fått lära sig lite bra saker. Som hur telefonerna såg ut 1982. Bara en sådan sak.

Och hur bistert är det inte när man är alldeles för krasslig för att följa med på dagis-utflykten. Det är superdeppigt vill jag lova. När tvillingbrorsan får ryggsäcken full med plättar och man själv  är hemma med en mamma som jobbar mest hela tiden.

Men vi dukade med Nomis allra bästa porslin och byggde torn av plättar. 

 Och så lite Pellefant på det. Från 1978. Förstå så antikt.

inte så petnoga, då blir det finast.

Picture: Ruffled Blog

När jag gifte mig 1999 en iskall dag i mitten av maj (på tvillingarnas födelsedag skulle det visa sig åtta år senare...) hade jag pioner, ranunkler och daggkåpa i buketten. Det var bra fint. Och dagen innan hade det snöat och det fanns inte ens en gnutta till grönt på träden. Sådär märkligt gråvintrigt mitt i maj. Så tur på buketten liksom.

Men hursom helst det jag egentligen ville ha sagt är hur tjusigt är det inte med en galet blandad bukett. Lite ostyrig sådär. Urtjusigt.

hur många får det lov att vara?

Kan vi inte bara bestämma att maskrosor är vackert? Åtminstone maskrosbollar. Och för att komma åt de där duniga bollarna så kan vi väl se lyckan i hela gräsmattan och grusplanen som är alldeles gul. Bara sådär helt vanlig vardagslycka. Av maskrosor. Och av vad som komma skall.

När vi rensade ur källaren så frågade jag K varför vi hade typ tusen tomma ättika-flaskor. Jag hade glömt men inte han. Att jag för två somrar sedan hade läst någonstans att om man häller ättika som en fullständig galning på alla maskrosor inom synhåll så kommer de att dö ut. För alltid. Troligt, tänkte han. Säkert, tänkte jag. De dog inte ut. Inte ett dugg faktiskt.

Men nu när jag har ändrat inställning i frågan så kanske det var rena turen. Vi säger så. Så känns det väldigt bra när jag tittar ut på maskroshavet.

som december i maj.

Det är som julrusch i affären. Och jag fattar ingenting men packar så fort jag bara kan och säger tack. Tack, vad snällt att så många gillar.

Och så säger jag lite ursäkta också för jag är ju inte snabbare än vad jag är. Så lite längre väntetider blir det bara därför.

Och säger jag lite ursäkta till alla grymma formgivare som jag får så fina leveranser ifrån och vars saker inte kommer upp i affären så snabbt som de ska. Och fast jag önskar att hoppa in nu då, av er själva, så gör de inte det. Så tiden går och det känns nästan som jag sitter och håller på finheterna. Alldeles för mig själv. Som de alla fina prints från Sofie Børsting. Tigrar och lejon och fåglar målarböcker. Och som här, Hats over Milan.

Men jag hoppas att jag snart har stoppat in alla nyheter. Och så länge vet ni att de finns här, egentligen alldeles leveransklara. Och så vet ni det där om leveranstiden. Bra, då ska jag bara tänka att det är inte julrusch egentligen. Sommar, det är sommar.

Och svar om girlangen. Här gjorde jag den. Rundlar med en cirkel stans. Sen läggs rundlarna i högar om 6-7 st. Sys ihop på symaskinen i ett svep. Och vik sen ut rundlarna mot mitten så de bildar en boll.

från och med idag har mokkasin en ny kategori som heter bröllop.

Photography: A Bryan Photo

Idag är det exakt en månad kvar tills min lillasyster gifter sig med sin A. Jag har fått den stora äran att fixa och dona litegrann. 

Nu är jag lite av den typen att jag fixar och donar allra bäst när dagen D närmar sig med stormsteg. Ni vet då tiden är så liten så den knappt inte finns. Jag önskar att jag vore annorlunda men det går liksom inte för sig, hur mycket jag än försöker. Men eftersom min syster är precis tvärtom så måste jag nog ändra mig lite inför denna ärofulla uppgift. 

Så nu tänkte jag så här. 30 dagar återstår tills det är dags för bröllop. Ganska många dagar för att vara jag. Och väldigt mycket härligt ska snurra runt i våra huvuden under den här månaden. Och jag tänkte att ni skulle få hänga med på vad som snurrar. Få tjuvtitta lite helt enkelt. Hela månaden lång.  Lite varje dag sådär. Lite fixa och dona bröllop. I vår trädgård.

någon med vackra lampor på önskelistan?

Några återanvända bilder från förra sommaren. 

Men en liten undran....

Ni är flera som mellan varven undrat om de makalöst vackra lamporna från Taj Wood & Scherer. Om det kommer flera. Jag har nog mest sagt nej eller jättesvagt kanske. Men nu har jag möjligheten att bestämt få en sänding från dem inom väldigt kort tid. 

Så om det är någon av alla tjusiga som ni har suktat efter. Skicka mig ett mail så kollar jag bums om jag kan hjälpa till. 

Alltså. Kolla den där luftballongen.

ännu mer inbjudningar.

Lite mer överraskningar på påse. En liten minivimpel med posten  inför namngivingen, dopet, examen eller vilket kalas som helst. Lite härligt, eller hur?

Nu kan man ju sy tygvimplar, klistra pappersvimplar men helt överlägset snabbast är ändå washitejpen i det här fallet. Så det beror väl på vilken lyxiga nivå man önskar sig. Och sen allt man behöver veta på en liten cirkel.

Och det bästa av allt. Ingen i världen glömmer festen. Kan man ju bara inte göra med hela inbjudan på väggen. 

vill du dela kontor med cia, sissi & lisa?

Den lilla skrivplatsen på det väldigt härliga kontoret i Gamla stan.

Picture: Anna Kern

Det finns ett litet ställe i Gamla stan. Fick jag välja bland alla kontor jag någonstans satt min fot, så skulle jag välja det här. Det är något med hela alltet där. Bland gränderna och 1700-talshusen och kullerstenarna. Och den lilla dörren till en plats där det liksom är lätt att vara. Vackert och skönt helt enkelt. Med små detaljer som är vilsamt för ögonen. Som ger ro samtidigt som man tänker att om man vill, kan man nog göra allt i hela världen. Bara för att det känns så, just där. Kanske för den där rullen med en vacker tapet, de vikta små sakerna trädda på tråd, högarna med böcker, buketten med utvalda blommor, den lilla trädgården gjord av papper och de små fönsterna mot innergården. Men allra mest för människorna som finns där. De som är så bra på många sätt och grymt duktiga. Och nu till saken, vill du vara med?

Vill du hyra "den lilla skrivplatsen" i Gamla stan?

Vår kära kollega Jessica flyttar och nu söker vi dig som vill hyra "den lilla skrivplatsen" i vår lokal. Du delar med Cia Wedin, www.ciawedin.com, designjournalist och stylist, även verksam som producent av böcker och utställningar. Och med Edholm Ullenius, www.edholmullenius.se, Sissi Edholm och Lisa Ullenius, grafiska formgivare specialiserade på mönsterdesign.

Du är en superprydlig estet, kör bärbart och behöver inte mycket utrymme. Du uppskattar en tyst och vacker arbetsmiljö i 1700-talshus i Gamla stan. Du pratar inte så mycket i telefon, och du lyssnar på musik i hörlurar. Du tycker om vår inredningslinje som utmärks av vitt, trä och vintage i kombination med utvalda inspirerande designobjekt, färska blommor och konst. Men inget svart!  Det grafiskt svart/vita är inte vår melodi.

Vi gillar t ex design, konst, arkitektur, litteratur, trädgård, djur och natur.

I den (väldigt låga!) hyran ingår arbetsplats, del i pentry och toalett samt tillgång till trädgård med uteplats. Bredband, el och grundstädning ingår. Däremot har vi gemensam kaffekassa, och gillar ”go-fika” så fort tillfälle ges. Här finns ett stort bord som vi använder gemensamt för möten.

Kanske har du en vovve? Hundar välkomna, men inte alla dagar i veckan eftersom det då och då finns en hund eller en katt på besök.

Du är t ex kulturskribent, kritiker, författare, arkitekt, copy-writer, jobbar med pr, bloggar eller gör något annat kreativt. Vi vill att ditt yrkesområde kompletterar våra, och att vi kan samarbeta i vissa projekt.

Tillträde 1 juli.

Kontakta Cia Wedin, cia@ciawedin.com

min typ av kalasig inbjudan.

Överraskning i påse är alltid fin post. Det spelar ingen roll om det är skumtomtar 

...eller parasoll.

en söndag i solen.

Och så for vi ut dit, till stugan. För att fira min egen mamma. Jag är lycklig över att hon finns. 

Och vid stugan blommar tusentals syrener. Nästan alla är lila. 

Och där hoppade vi från stubbar.  

I guldiga skor med rosett. 

Och finns det marsipanrosor så kan man ju alltid försöka. Går det så går det. Fast det gjorde det inte och det var bara till att dela lika. 

Det är tre spekulanter på denna gamla Skeppshult. Jag och K och min snart 13-åriga systerson. Men den är pappas. Punkt och typiskt nog. 

Nomi har världens bästa snurrkjol. Och bland såpbubblor blir den liksom ännu bättre.

Det var en bra söndag. Kanske var hela världen full av regnbågs glitter...

tänk om livet bara var en enda lång sommarmorgon.

Kan man få önska sig sommarmornar. Bara. 

De är underbara. 

Fast sommarkvällar går också an. 

kontraster.

Ibland så. Då är mornarna precis såhär fridfulla. Liv laddar inför dagens Kulturskolefestival.

Håret är fixat för att inte fastna i fiolstråken. 

Och pirret stillas med lite korsord. Japp, lugna morgonen var det.  Idag och ibland så. Men hjälp, vi har en tweenie i huset.  Och då gäller det framför allt att fokusera på fridfullheten när den väl visar  sig.  Man vet liksom aldrig när den kommer igen. 

våra drömmars sommar.

Ett stort plus med affär är ju själva skyltfönstret. Jag älskade mitt skyltfönster då det begav sig. Tyvärr finns det inte ett endast foto från rymdvärldar och fiskstim och allt vad det nu var. Men som i ett lyckokast hittade jag precis lådan med sommarskyltningen 2010. En massa vimplar som jag stämplade med  planerna för våra drömmars sommar.

Så håll i er. Här är den, min och barnens drömsommar:

SIMMA-SPRINGTÄVLING-TÄLTA-GUNGA-TRÄDGÅRDSDISCO-PINNBRÖD-UTFLYKT-MYGGA-GLASS-HALLON-RUTSCHKANA-STRANDEN-BUS-SNÄCKA-HÄNGMATTA-HAVET-PLOCKA SMULTRON-HJULA-PUSS-HOPPA FRÅN BRYGGAN-TITTA PÅ MOLNEN-SOVA ÖVER-METSPÖ-LOPPIS-CYKLA-HOPPREP-KARUSELL-KURRAGÖMMA-BYGGA SANDSLOTT-FISKA-PICNIC-BYGGA KOJA-FJÄRILAR-KLÄTTRA I TRÄD-REGNBÅGE-KRAMAR-SMÖRBLOMMOR-SOLEN-SAFT O BULLAR-SPELA FIA-SNIGEL CIRKUS- LÄSA SERIER-JORDGUBBAR-LUFTMADRASS...

Sen har vi ganska mycket mer vi kan tänka oss. Men det fick inte plats på vimplarna. Ha en fin fredag i sommaren! För visst är den  här nu?