09 september 2013

klockan 15-20 är jag inte anträffbar.


Efter att ha lyckats missa både det ena och det andra här i höststarten, bestämde jag mig för att en gång för alla att använda griffeltavlan som den var tänkt. Inte som klotterplank för alla som passerar. Och då blev det såhär. Här har ni våra eftermiddagar.
 


Nu tänker säkert någon. Men det är väl bara att säga nej. Men i det här fallet har jag fasligt svårt att säga just nej. Inte annars men vem säger man nej till och vad säger man nej till. Vi har sagt nej. Om konståkning, om ridning, om basket, om scouter och om det ena och det andra. Men det här är liksom det de har fastnat i på riktigt. Det som de gillar att göra. Det som de har valt helt själva. Vi har aldrig någonsin tjatat våra barn till aktivteter, är det gnälligt och tråk eller ens ett njaee kanske, då får det vara. Alltid. Jag minns att jag släpade en liten gnällspik vid namn Liv till Little Gym när hon var typ två. Från Söder till Vasastan med en liten bebis-Viggo i släptåg. Det känns som det regnade varje gång och att vi alltid fick vänta på bussen. Och jag fixade och trixade och mutade och krånglade.  Allt för att hon skulle gå fast hon egentligen inte hade den minsta lust. Fattar väl jag med, så här i efterhand, att hon inte ville. Som tur var tog jag mitt förnuft till fånga, för alltid, och gör aldrig om det. Never more.

Så måste jag bara skriva en solig historia. Ni som läser här vet ju att Nomi är nästintill besatt av balett. Och ingen balettskola så långt näsan räcker finns det. Eller fanns det. För vet ni vad som hände? Jag skrev något på min Instagram om just saknaden av balett i vår stad. Varav en av alla de fantastiska eldsjälarna som finns här såg detta, tog tag i saken och drog i de trådar hon visste. Och nu i höst startar två balettgrupper upp på Dud.  Jag blir helt varm i hjärtat av sådant.
 
 

7 kommentarer:

  1. Vad fint med baletten! När jag var liten ville jag också dansa balett, men det fanns ju inte på kartan i min lilla håla. Lyllos din dotter att det finns eldsjälar! :-)

    SvaraRadera
  2. Åh, här har du en som fick rysningar. Underbart när folk "drar i trådar"! Själv har jag ju "bara" två kids. Som båda fastnat stenhårt för hockey. Så vårt schema ser också ut sådär, fast ishall och mountainbike-träning istället. Hockeyn tar dock otroligt mycket tid, men jag brukar säga att det är ren självbevarelsedrift att låta barnen hålla på med denna fysiskt utmattande sport. De blir betydligt lugnare och lättare att hantera när de regelbundet tar ut sig rent fysiskt. ;)
    Har exakt samma filosofi som er. Aldrig att vi ska tjata iväg barnen till aktiviteter för att vi föräldrar vill eller tycker. Dock är båda riktiga fegisar att testa nya saker. Så man brukar få "tjata iväg" och stötta så mycket man bara kan första 1-2 gångerna när man vet att det är något som de skulle gilla. Sen brukar de själva känna och veta om det är något de vill fortsätta med. Det är verkligen underbart när barnen "hittar rätt"!

    SvaraRadera
  3. oj. fattar vad som väntar. det svåra är (tycker jag) att det inte finns så mycket eftermiddagstider för barnaktiviteter. hur ska föräldrar som jobbar till fyra (egentligan har arbetstid till fem) hinna med att hämta och lämna? min stora har fastnat för ridning. (som tur är på lördag morgon) i framtiden hoppas jag att hon själv kan ta sig till och från aktiviteter. det krångliga just nu är ju när det finna en vild tre-årig lillebror som man behöver dra med. det GÅR inte. typ- "sitt nu still på en stol här i badhuset och kolla in när storasyster har simskola". eh!?
    ishockey, som du hildur kämpar med kommer jag ALDRIG berätta för mina barn att man kan syssla med! ;-)
    verkar vara så mycket packning! hehe.

    SvaraRadera
  4. Va roligt med baletten. Här har skrapar jag mig huvudet också för att vi skall hinna äta nånting före hockeyn börjar. Kan få fnatt med mindre.
    En vacker sak skapa du av nånting som kan vara så stressande. Vacker handstil du har.
    Linnéa

    SvaraRadera
  5. Haha, får grav ångest av den där tavlan, grymt stressande ju! När hinner ni äta?
    Här har vi en maxgräns på två aktiviteter per termin, och killarna är ändå tillräckligt stora för att ta sig dit och hem själva. Men vi gillar att ta det lugnt, ha utrymme för spontana grejer, och ha tid att ha tråkigt. :)

    SvaraRadera
  6. Love that chalkboard! such a great idea, need something like that, i always forget things : )

    xx

    SvaraRadera
  7. Vad gör man inte för att passioner ska få hållas vid liv. Jag hoppas det blir precis som hon tänkt sig och lite till. Kram Johanna

    SvaraRadera