24 juli 2011

svårt.

När man inte kan svara barnen - att det är inte på riktigt.
Eller att det var bara en otäck film.
Eller att det var bara en mardröm som försvann i samma ögonblick som du vaknade.

Det är då världen blir så svår att förklara. Och det är då det är så lätt att bli rädd. Att tankarna skenar och man blir skräckslagen för mest hela världen. För livet självt. Och jag börjar fundera på hur jag någonsin ska våga släppa mina egna. Jag törs inte. Jag vill inte. Och 4-åriga Nomi frågar "men de skulle ju bara på en tur till havet?" Och Viggo säger "de var ju på sommarläger." "På ungdomsläger" säger Liv. Och frågorna fortsätter. Det är då man måste till att sansa sig. Och hur små orden än tycks låta i jämförelse till det som händer och hur maktlös man än kan känna sig som förälder så tror jag ändå att man måste fortsätta att inge känslan av att världen, trots allt, oftast är en god plats. Precis som Anne Heberlein skriver i dagens DN. Och det allra viktigaste, rädslan får inte ta överhand. För då blir allt så mycket värre.

11 kommentarer:

  1. Svårt , men det är så sant rädslan får inte ta överhand. Kärleken övervinner allt♥

    SvaraRadera
  2. Jo jag tror som du. Barn måste ändå få tro att världen mest är en god plats. Det är så mycket som ligger utanför deras kontroll, hur ska de våga leva om de dessutom ska tro ont om det omkring dem?
    Men det är svårt att förklara. Mycket svårt!
    kram

    SvaraRadera
  3. Och hör att det blir svårare ju äldre de blir. Är glad att ha pytteungar just nu. Lycka till (eller vad man ska säga) med frågorna.

    SvaraRadera
  4. Takk for gode ord, kjære deg.

    SvaraRadera
  5. Så sant, denna rädsla och dessa tankar brottas jag med just nu. Men jag hoppas att jag hittar styrkan att att inte bli rädd för själva livet. Och visst, barnen förtjänar att leva i känslan av att världen oftast är en god plats.
    Kramar Madeleine

    SvaraRadera
  6. mina vet inget.. är 3 och 5.. vi har valt att se på nyheterna när de inte är med och läsa på internet. är det fel??
    hur gör man? hur berättar man? :(
    fina ord, tack för dina fina inlägg! <3
    kram, ninna

    SvaraRadera
  7. Huvet på spiken. Så fint du beskriver det som är så svårt att förstå och icke desto mindre att förklara för de små.

    SvaraRadera
  8. Jag bara hamnade här och blev alldeles kär i din blogg. Och för längesen var jag inne i din underbara butik och då köpte jag en brun mini rodini munkis av dig och min son älskar den, fortfarande. och nu då. Jag, kär å allt. hejhej.

    SvaraRadera
  9. Så svårt. Vår två-åring är för liten för att ta in något alls av vad som hänt. Tack och lov. Jag vet inte alls vad jag skulle sagt annars. De har ju en tendens att snappa upp mycket mer än vad man tror de små som de sedan inte kan hantera. Och hur ska man kunna ge dem svar när inte ens vi vuxna kan förstå allt som har hänt?
    kram / kristina

    SvaraRadera
  10. Satt och läste tidningen igår...tårarna kunde bara inte sluta rulla..Nora torkade bort så fort hon kunde, självklart kom frågan om vad som hänt..jag svarade bara att det händer ledsamma saker i världen..tack o lov nöjde hon sig med det svaret..fel eller rätt vet jag dock inte om det är..
    Kram till er!

    SvaraRadera
  11. Det är svåra dagar och svåra frågor, som man inte ens som vuxen
    kan förstå.
    Kan man ändå försöka förmedla en känsla av trygghet
    så är det nog det barnen lättast kan ta till sig - rädslan får inte
    ta överhand även om man vissa stunder i livet tappar greppet.

    SvaraRadera