det blev minsann sommarlov ändå.

Ärligt talat. När jag vaknade imorse så tänkte jag så där bakochframvänt. Att det ju hemskt trist att hela huset skulle vara sådär fasligt uppochnervänt och att jag absolut inte ens hade tänkt på att baka en tårta mitt i alltihop. Inte ens litegrann hade jag tänkt på det. Skolavslutning och allt.

Men sommarlov blir det, på bästa sätt, ändå. Det var sång och tal, och sommarlovsglittriga barn med blommor i håret. Och Nomi bänkade sig lyckligt på asfalten, ungefär tre meter från utescenen, med hela skolan och all publik bakom ryggen.

 Och när vi kom hem så fyllde vi verandan med blommor. Och mumsade köptårta så vi inte ens behövde äta lunch. Och när de väntade på varsegod så drömde Liv om Paris. Men Nomi tyckte mest att det var olidligt trist att vänta.

 

Och ändå tristare när någon sa att hon faktiskt inte blir gift när hon blir stor, om tårtbiten går och ramlar. Och då duger det inte ens när man puttar upp den igen. En gång ramlat, är alltid ramlat.

Och då spelar det ingen roll om storebror säger att - En larvig tårta kan väl inte bestämma om du blir gift eller inte. Fatta själv. Det är får du väl ta och bestämma själv när du blir stor.

Men till slut. Tredje gången gillt så satt den.

Och den där megarosetten...

att det ska behövas ett little fashion gallery.

Liv fick sina första Hasbeens när hon var ungefär en meter hög och hade skostorlek 26. Hon tog typ aldrig av sig dem. Nu är hon 1,42 och har storlek 34. Och plötsligt är det störtomöjligt att hitta ett par Hasbeens i rätt storlek och modell. Faktiskt letade vi Sverige runt förra sommaren, utan framgång.

Och samma visa i år. Jag har mailat och hållt på. Till och med undrat och tjatat om det möjligen inte ligger några på Hasbeens lager, sådär i skymundan. Kanske att man har missat dem bara. Inte så troligt och nä, inga pjuck inom landets gränser.

Men så slog det mig häromdagen att jag har ju världens flottaste annonsörer här till höger. Med de snyggaste kläder och skor man kan tänka sig. Det var dags att spana! Och såklart! I Paris, på Little Fashion Gallery hittade vi ett par Braided Low i brunt skinn. Det extra fina med med just Fashion Gallery är att de går högt upp i storlekarna. Perfekt för tweenisar över 1,40, med bautastora fötter.

 

Och jäklarns vilken supersnabb leverans. Det var inte många dagar innan lådan levererades direkt till dörren. Inget långväga utlämningsställe här inte, bara en sådan sak. Och med i lådan fanns Little Fashion Book, det egna superinspirerande magasinet. Finns även att läsa här.

Och jag måste också tillägga att det här är inget sponsrat inlägg. Inte på något sätt och vis. Nix, Little Fashion Gallery hade ingen aning om att det var just jag som beställde. Men bra saker ska man inte hålla för sig själv. Absolut inte.

lisas fabriko och paris.

 Bild: Lina Östling

Det finns ett härligt märke som heter FABRiKO. Som består av mönstrade textilier och tapeter i en  väldigt skön skala. Finaste småskrotet och coolaste industriprylarna som tillsammans bildar finurliga mönster. Grafiskt men ändå sådär mjukt som jag gillar. Det är grafiska formgivaren Lisa Eriksson som står bakom allt det snygga.

Och det är tapeter, quiltar, påslakan, kuddfodral och en hel massa annat i kollektionen. Och precis perfekt, för Fabriko är så som jag alltid tänker när det gäller barnrum och inredningen där. Inte typiskt barnsligt utan sådant som håller i längden. Sådär jättelänge, när barnen växer och blir stora. Att man precis lika gärna kan ha kudden i vardagsrummet som i barnrummet. Att det finns ett långsiktigt tänk bakom det hela. I både färg och form. Att sakerna kan stanna för alltid. Sådant älskar jag.

Och vet ni vad? Denna Lisa gör dessutom något som låter som en vansinnigt härlig dröm. Hon och hennes familj bor växelvis i Stockholm och Paris. Visst är det absolut drömläge på detta?

Så i en 3.a i 11:e arrondissementet bor Lisa, man, son och snart en nyfödd liten bebis, sådär mellan varven. Och det låter så härligt så jag nästan smäller av. Som en Paris-stuga,  som Liv skulle ha sagt. Hon önskar sig nämligen ingen sommarstuga utan en Stockholms-stuga. Mitt i stan och lägenhet ska det vara.

För en tid sedan så gjorde fina bloggen Bloesem Kids en intervju med Lisa om hennes Fabriko och hennes Paris. Och på Piroutte kan ni se ännu mer fler bilder. Fast från familjens andra hem i Stockholm. Så fantastiskt fint i vilken stad man än hamnar. Superinspirerande.

 

Och nu är det så att det tar inte slut på drömlägen. Gissa vem som ska bo i den här lägenheten i sommar?

Alla Parisbilder: Lisa Eriksson via Bloesem Kids.

Mitt i Paris med sådant här runt husknuten. Jamen, vi såklart. Jag och K och alla fyra ungarna. Det är nästan för bra för att vara sant. Men det är sant. Flyget är bokat, nyckeln är snart hämtad och vi är taggade till tusen. Tack Lisa, you made our summer!

hur länge kan man bada? jättelänge..

Som sagt. Jag trodde väl aldrig på pool i estetisk synvinkel. Och det gör jag fortfarande inte så länge det inte handlar om poolen P på bergshöga höjder där solen skiner jämt och vattenytan liksom flyter ihop med den vansinnigt makalösa havsutsikten. Men annars. I lyxig synvinkel så kan jag säga att jag tror som bara den. För hur lyxigt är det inte att ha en hel pool bakom husknuten?

Och det är liksom ingen fara att den bara står där. Inte på långa vägar. Det badas och badas och badas. I ur och skur kan jag säga. Från maj till oktober. Och tills oktober kanske vi har möblerat upp det där megadäcket också. Nu är det mer en cykelplan och imorgon monterar vi upp basketkorgen. I väntan på tid. Att hinna tänka.

Och det går sådär med datorn här kan jag säga. Inget verkar vara förlorat men jag jobbar bland blinkande fönster och konstiga meddelanden. Och satans låsningar och upphakningar. Och ikväll gör jag ett nytt försöka att flytta saker till den där externa hårddisken. Och glömmer inte bort när det återstår 55 sekunder efter 4 timmars flyttande att man inte kan byta våning med en laptop som är sammankopplad med en extern hårddisk. För om man kommer så långt som till andra våningen så måste man ju liksom ha dragit ur en sladd... - Meeeen?? Vaaa? Nu avbröts ju allt?!! Hur? Ameeeehhh...

 

lystring.

Nu tar jag tillfället i akt och hojtar till lite här på bloggen. För kanske ser någon av alla ni som väntar på sina paket. Eller någon som väntar på svar om våra golv och våra väggar och vår pool och ramar och alla nyheter som inte syns i butiken och allt det andra.

Det är såhär att det är väldigt mycket nu. Det är så mycket beställningar i affären så jag knappt vågar öppna min mailbox längre. För jag får nästan lite åt hjärtstilleståndshållet när jag gör det. Inte på riktigt alltså. Men jag känner att hjälp, jag hinner inte. Det är ju superkul på alla sätt och vis. Men jag är lite otillräcklig känner jag. Jag är ju liksom själv, jag har inte en hög av medhjälpare som kliver in genom dörren varje dag. Ibland så kommer min snälla mamma och goa vänner, men inte alltid. Och jag gör verkligen så gott jag bara kan. Fast det räcker inte riktigt. För det är ju liksom andra saker också som sker. Livet består ju inte bara av jag och paket. Fast man nästan kan tro det ibland.

Men så packar jag en Sailor-Carl och tänker att vad fasen, det är ju sommar och alla är friska och livet är skönt. Det är lätt att tänka på det viset när man ser en Carl. Och så tänker jag att det är ingen idé att få hjärtstillstånd mitt i alltihopa. Så hörrni, jag gör så gott jag bara kan. Det är lite längre leveranstider än annars. Och man får maila och säga att det är jättejättebrådis och superviktigt så ser jag vad jag kan göra. Och har man frågat mig saker, både här och på mail, så får man väldigt gärna fråga igen. För jag har nog glömt. Och det gör jag verkligen inte för att verka oartig. Inte på något vis.

Och just det. Halva cirklar blir fint som girlang. Nästan som havet. Fast tvärtom.

elle interiör.

Lite hemma hos oss i senaste Elle Interiör. 

Fint av Cia Wedin och Johan Sellén.

 

Det var sommar och det är snart ett år sedan. Och jag inser att mycket inte är sig likt. Jag tycker inte vi ändrar och håller på så hemskt mycket men tydligen. Fast Livs rum ser ut som på bilden. Och jag minns alla vackra blommor som syns lite här och där. Dagen innan så sprang jag runt här på stan och försökte hitta blommor. Vår trädgård var tom på blommor och alla andra trädgårdar som jag känner också. Blomsteraffärerna hade bara de fulaste färgerna. Och jag kände mig alldeles uppgiven. Då kommer min mammas kusin som en räddande ängel och säger att hon kan fara ut till kolonilotterna utanför stan och fråga snällt. Samtidigt möter jag en bekant som säger att hela hennes trädgård är full av höstanemoner. Och sen hade jag hela verandan full med de vackraste trädgårdsblomster man kunde tänka sig. Sådan himla tur ser jag nu.

men Paris finns i alla fall kvar.

K har sagt det mest hela tiden. Att jag inte kan hålla på och proppa datorstackaren full med bilder. Att det liksom inte håller i längden. Men i som mani har jag fortsatt och tänker att det händer inte mig. Som i en världsfrånvänd fantasibubbla. Inga datakrasher här inte. Och jag har tufft och dumt ignorerat de externa hårddiskarna. Och dessutom ignorerat alla konstigheter som dykt upp min skärm. Låsningar som inte går att rubba,  tusen fönster som blinkat och varit omöjliga att stänga, bilder som helt plötsligt blivit collage utan att man bett om det. Ni hör själva, min dator har inte mått så bra. Och igår hände det. Verkligheten kommer ikapp alla dem som lever i fantasivärldar. Poff, sa det. Eller först var det mer något segt och mycket märkligt. Och i panik flyttade vi 27000 bilder och det var väl typ hälften av vad som rymdes. Och sen, nu funkar ingenting. Det går inte att plocka in bilder, det går inte att se de som finns kvar, jag försöker med det ena och det andra men ingenting är som förut. På den gamla goda tiden. Men det verkar som jag kan blogga med ett inlägg som var sparat. Och som egentligen inte skulle handla om detta missöde.

Det skulle ju handla om våra sommarplaner. Minns ni när jag frågade här på bloggen om boende i Paris. Och jag fick en hög med fina svar och tips. Och ett var så fint och så bra att man nästan inte tror att det är på riktigt. Så gissa tre gånger vilka som bestämde semester redan i slutet av februari? Det är aldrig någonsin hänt tidigare. Och gissa vilka som hänger mitt i Paris i sommar? I två sköna veckor.

 

Hurra, vad härligt. Och så fort jag får ordning på skruttdatorn ska ni få veta var vi ska bo!

Psst! Och glitter-Nomi gnistrar ikapp med alla fina hälsningar. Rara ni.

she has glitter in her eyes.

De fanns säkert de som tänkte, himmel, imorse. Eller som någon sa, ojsan vilken utstyrsel. Och kanske tänkte någon, varför sätter inte mamman näven i bordet och ryter stopp.

 

Men har man fått jordens vackraste kjol i födelsedagspresent. Som till på köpet kompisens mamma har sytt alldeles av sig själv. Och tjusiga hängade öronclips. Då är det såklart att  att man smackar på allt man bara kan för att matcha. Och packar neonväskan med uppblåsta ballonger. Och susar till dagis på sparkcykeln, i som ett gnistrande skimmer.

Och sätta stopp?

Det är ju trots allt bara lite glitter.

Det finns betydligt värre saker här i världen.

söndagsdans.

Lugnet efter stormen. Men en angenäm storm. Två timmar med en hel hög av ungar som kalasar för fulla muggar. Det är helstormigt och vilt men gör en bara alldeles varm i hjärtat.

Och påtal om varm i hjärtat. Ballongdans under en magisk confettihimmel med sommarregn som duggar utanför öppna dörrar, kan man inte bli annat av.

om att få en överdos.

 

Kanske har jag satt min sista pompom. För alltid. Det är så det känns i denna stund.

Och nu kan man ju inbilla sig att jag har bröllopspysslat eller något åt det hållet. Men nix, denna hög ska fara femton mil norrut på måndag.

barnens bästa skål på ett trädgårdsbröllop.

Jag har lovat mig själv att jag inte ens får tänka på bröllopet tills på onsdag vid lunch. Prick. Bara för att det är tusen andra saker just nu. Som liksom har en brådisnivå som heter duga.

Men inatt klockan 00.49 slog det mig att läskeblask-skål för barnen måste vara det enda rätta. På ett trädgårdsbröllop under äppelträden. Med blommiga etiketter. Helst gula. Om vi hinner.

Så då var jag bara tvungen att tänka lite, i smyg. Och jättesnabbt, när ingen såg, så beställde jag högar av jättelånga sugrör. Som inte försvinner i flaskan. Och lite kortare också. Och precis i sista sekunden mindes jag att det var ju popcornpåsar också. Som jag hade frågat Linda om sedan det här urtjusiga bröllopet.

Fast det är såklart att vi hinner med blommiga etiketter på läskeblasken. På Lorangan och Hallonsodan och Sockerdrickan. Och kanske en och annan Trocadero. Bästa skålen i trädgårdsminglet.

 

festfeeling.

 

De tog lite tid för det fastnade nere i Danmark eller något.

Men när de väl kom så var det ju bästa fredagsleveransen. Helgfeeling i en plåtask. Och det är bra.

Så nu finns det massor av fina nyheter. Och mobilerna, jag dånar lite så fina. Så imorgon måste jag nog sätta upp en och annan. Jag är alldeles tvungen att göra det känner jag.

diy.

Numera är det ju värsta spännande färden att gå upp vår vind. Man vet aldrig vad man hittar däruppe. Så jag sprang på en puff som jag gjorde till en grej för Sandbergs. Och då slog det mig att den miljön med puffen nog aldrig bloggades om. Och bilderna är förmodligen väck för alltid. Sådant händer men puffen är faktiskt ett ganska kul DIY-projekt som man kan ge sig kast med om man inte har annat för sig.

Man behöver en pall med stoppad sits, det blir liksom lättare på det viset om man inte är en möbeltapetserare till grunden.  Sen ska man inte ta en med 50-talsgalon och ha jättebråttom samtidigt för då blir det så mycket svårare. Borra ett håll i mitten av botten, viktigt!

För tyget behöver du en mall i papper av lika stora tårtbitar. Använd tricket med nål plus tråd, där du sätter nålen i mitten och  drar en cirkel. Använd en vinkel för att få rätt storlek på bitarna. Och sen är det bara att klippa och sy ihop den stora cirkeln. Min dyna hade sex tårtbitar som alltså hade vinkeln 60 grader.

Tillverka en ganska stor knapp som ska sitta i mitten av hela alltet. Jag tog kraftig kartong, massor av plattvadd och sydde ihop, hårt som tusan. Sen lägger du massor av lager med plattvadd på pallen. Och nu menar jag massor. Sen tygcirkeln och sen "knappen" högst upp, som du fäster i en väldigt stark lina. Och linan ska alltså igenom tyg, plattvadd och slutligen hålet i botten på pallen. När du kommit så långt fäster du en vanlig knapp i linan. Och drar som en galning, eller två galningar för vi var tvunga att vara två. Och knyter och knyter så det blir spänt i mitten.

Och sen kommer det roliga och enkla att häfta dit hela tyget. Ta med vadden runt kanten och häfta med vanlig häftpistol. Klart!

 

Detta var kanske inte mitt livs glasklaraste förklaring av ett DIY-projekt. Tyvärr, är nog inte glasklart min starka sidan. Men så är ju inte heller detta en proffsigt utförd möbel utan mer en kul grej. Till lekstugan eller nåt.

Ha en fin fredag. Och nu fick jag plötslig lite panik. 11.30! Hur gick det till?

det verkar vara dags.

En sommardag för snart ett år sedan fick vi väldigt fint besök av Cia Wedin och Johan Sellén för Elle Interiör. Två så väldigt begåvade människor som kändes som ren och skär lyx att få släppa in i vårt hem. Och att dessutom göra det för en tidning som Elle Interiör gör att det hela blir  superlyxigt av det härligaste slaget.

Och nu hör jag av Anna att reportaget har gått i tryck. Världens överraskning för jag hade ingen aning om att det var dags.

 

Och nu svimmar jag av nyfikenhet. Och jag lär snällt få vänta ända tills på tisdag då juninumret av tidningen kommer ut i butik. Förstår ni vad länge det är...

jag tycker ni är coola i alla fall.

Vissa saker blir omåttlig poppis. Medan andra som nästan är precis likadana aldrig drabbas av samma hysteri. I min affär är det så mellan Ingela P Arrhenius nestingdockor. Djur och Gubbar. Djuren är det ett sådant galet sug efter så jag har slutat räkna alla önskemail om dessa, sedan de varit slut i flera månader. Och så gubbarna, de beiga och sköna och snajdigt coola, som jag personligen gillar väldigt mycket. Betydligt svalare intresse kan jag säga. Fast jag har hört från säker källa, ibland är det precis tvärtom. Kan ni tänka er.

Så hade jag nu sagt att djuren fanns på lager igen hade nog många hurrat. Men nu säger jag att gubbarna finns på lager igen. Och det tycker jag är alltid något. Verkligen tycker jag det. Och djuren kommer om några veckor. Och ja, den lilla pingvinen där, han hör ju inte till gubbarna.

Och det är ju lätt att tro att dessa fenomenalt sköna gubbar mest ska lekas lite mer eller stå snyggt i hyllan. Men ni vet väl att de är bästa stället att gömma saker i. Sådana där man vill ha ifred för klåfingriga syskon eller mest sådär i allmänhet. Som bästa nagellacket, nycklar till dagbok och sparelefant. Glittriga hörlurar och en massa andra bra-saker.

Och som en pyttig presentask gör de susen vill jag lova. Bästa lilla asken.

vi önskar portaler till skolgården och sommarlov.

Kan det vara så enkelt att vi måsta ha sommarlov? Varje morgon så snubblar vi runt och är tröttast i hela världen. Och sen småspringer vi till skolan för att hinna. Samtidigt som vi reder ut saker som varför det inte är möjligt att ha en portal (som i dataspel) som gör att man är på skolgården tre sekunder efter det man lämnade hallen. Eller varför man inte får ta sommarlov nu på direkten, när man ändå har gjort färdigt alla böckerna. Och nej, det är inte ens lönt att fråga fröken för hon kommer ändå att säga nej.

Och Liv har kommit på ett hårtrick. Tjusigt, tycker jag. Enkelt, tycker hon. Jag tar bara ett av mina presentband, som jag har sparat. Och det är ungefär en hel låda så det lär bli variation.