dagens tips.

Det här är inte ett särskilt tjusigt inlägg men jag måste bara tipsa om en himlans bra grej. Och alla som pratat med mig de senaste dagarna kan sluta läsa, jag har liksom redan tjatat om det här ;-)

Som gammal frisör blir jag kanske lite extra imponerad över enkla, smarta saker som är genvägen till snygghåret. Det var som när plattången kom, så fantastiskt smart tyckte man. Och tycker fortfarande. Grejen ovan är överhuvudtaget inte ny men jag hade inte testat den innan. Men oj,oj,oj vilken alldeles perfekt nödvändig liten sak. En liten smal våffeltång som du använder längst in mot hårbotten och vips så har du ett hår som ser femtio gånger tjockare ut, det liksom lyfter sig från hårbotten. Det är lätt som en plätt och går snabbt som tusan.

Säkerligen kan man få till styling ala Hollywoodfruar hur enkelt som helst(om man våfflar lite längre ut från botten och böjer till det i topparna) men det var liksom inte mitt mål ;) Jag har lite halvlångt hår som jag oftast plattångar för att få det spikrakt så jag är liksom inte ute efter någon överdriven volym men lyftet gör att även rakt hår blir superfint. Det är fortfarande lika rakt men ser tjockare ut och känns så också (vilket kan vara trevligt då mitt hår inte precis är sitt gamla jag). Tofsen och knuten blir också snyggare. Det lite smutsiga håret blir också snyggare. Det lite kortare håret blev också snyggare (var tvungen att testa på syrran).

Om du bor i Katrineholm så kila ner till
Cia på Hud & Hårkompaniet och fråga efter en VOLUmini.

yasuragi hasseludden.

I helgen var jag på Yasuragi Hasseludden med min mamma och mina systrar. Förra gången var på min möhippa för elva sedan. Jättelänge sedan med andra ord. Det är fint där och skönt. Framför allt så hinner man prata med varandra. Det är nästan det jag saknar mest i den hektiska vardagen. Att man aldrig hinner prata färdigt, att alla alltid är på språng. Att det är tusen saker på schemat, tider att passa och barnstoj för jämnan.

Det är snyggt därute. Snyggare än vad jag minns. Naturen känns närvarande inomhus och de enorma fönsterna med skogen och vattnet utanför är sagolika. De varma källorna utomhus fanns inte när jag var där sist men där är ljuvligt att sitta.

Jag kan absolut rekommendera att anmäla sig till Sushiskolan. Inte för att jag tror att jag numera ska göra mina egna sushi utan för att det var intressant. Och gott. Många sushi fick man att äta, en hel måltid faktiskt. Så det kan vara bra att tänka på så man inte ska äta middag minuten efter.

Teppanyakimiddagen var såå god. Med en egen kock vid bordet som tillagar rätt efter rätt så kan det ju inte kännas annat än lyxigt. Jag åt fiskrätter med bland annat tonfisk och havsaborre. Och vitlök som varit marinerad i två och ett halvt år! Jisses, så gott.

Varför gör man inte sådant här lite oftare kan man ju fundera över...

söndagsbilden vecka 38.

Vår förra söndag på MoMA i New York. I samma tid fast på en helt annan plats blev det klart att ett främlingsfientligt parti hade tagit plats i Sveriges riksdag. Det är overkligt och fruktansvärt sorgligt.

Ett önsketräd fullt med önskningar av olika människor från hela världen blir därför extra fint just då. Vår och så många andras önskan om människors lika värde och en bättre värld blir viktigare än någonsin.

Friday at 3 PM.

Fredag eftermiddag på Manhattan. Är skillnaden så stor från någon annanstans i världen? Det är hämtning från dagis och skola. Det är ryggor med Super Mario och Hannah Montana. Gnäll i vagnen. Vingliga cykelturer. Coola brudar påväg. Gatumusikanter (de här var grymma). Basketmatcher på gården. Loppis i vägkorsningen.

Samma men ändå annorlunda. Jag blev förundrad över att det var så många barn överallt. Bebisar i Bugaboo och Phil & Teds. Större på sparkcykel (mest på Mini Micro)springcyklar och cyklar med stödhjul. Jag fick veta att för tio år sedan var det glest med barn på Manhattan men desto mera singlar. Och dessa före detta singlar lämnar inte Manhattan i första taget. Knoddar och familj, men storstadsliv forever.

Bästa helgen.

Om nu någon trodde något annat så var ju New York absolut underbart. Min fredag var väldigt annorlunda mot alla andra fredagar. Det kändes himla fint att hoppa av taxin mitt på Manhattan, strosa runt några timmar i kvarteren för att sen möta min man för middag. Bästa fredagen.

Så fort jag klev av där på Manhattan blev jag lugnet själv. All stress bara rann av mig. Alla människor i hela denna brokiga stad, alla ljus och ljud har samma effekt på mig som den skönaste sandstrand för andra. Jag älskar städer, så är det bara.

Jag kommer tillbaka hit snart men det blir lätt lite hektiskt när man varit hemifrån ett par dagar. Men såklart har min icke-diskreta kamera varit med även i New York...

Och lite av det som fastnat, både på bild och i huvudet: Babyboom

(och barn överallt), mini micro (vår favvo är fortfarande sparkcykel No 1) , organic (och åter organic), Boom Boom Room (oh, my!!!!), Dean & Deluca (nu förstod jag var Urban Deli hade hämtat inspiration), Apple-hajp (tom i Guccis glassigast skylt stod en Ipad), Anthropologie (måste vara världens finaste), korta tröjor (visa magen, naveln eller bara en glipa), tightshysteri (samma som här, gärna ihop med kortkorta tishan ;), ursnygga afrohår (som inte är plattade, förvånar mig inte om krustången är på återtåg för oss rakhåriga), UGGS (fortfarande), söndag i Central Park (myyys vid broarna och joggare, vad är det för lopp?! nähä, manhattanbor söndagsjoggar ;).

Ses snart!

So long, söta bloggisar! Nu far jag till New York.

Jag ska på date med min man framåt kvällen.

Det känns fantastiskt fint.

Vi ses!

We like Molo.

Viggo i ny fleece från Molo.
Snabbaste leveransen från fina nätbutiken Lucky Little Me som har ett brett sortiment av barnkläder.

Vår familj är stormförtjust i Molo, speciellt i deras ytterkläder. Fleece och overaller har vi använt i åratal. Med fyra barn som inte helt har följt varann i säsonger och storlekar så har det blivit en hel del plagg. Men nu till poängen. Dessa kläder har cirkulerat runt bland syskonen, kompisar och kusiner. De har använts säsong efter säsong. Barnen har fullkomligt bott i de här kläderna, röjt och lekt som sig bör. Och kläderna är fortfarande lika fina. Coolt tycker jag.

Snart kommer vintern och då önskar jag mig en groventré.

Jag blir så glad för alla söta hälsningar. Det är verkligen lyx att se så många snälla ord när man slår på datorn. Tack!!

När jag var liten hade vi något som kallades groventré. Trodde väl aldrig att jag skulle önska mig något liknande men ack så fel man kan ha. Lyllo den som har en groventré kan jag tänka idag. Där man bara kan slänga in leriga ungar dag efter dag. Det vore toppen. Vår hall är fin men totalt värdelös i lerig synvinkel. Alla vägar leder till hallen känns det som. Men turligt nog har vi en källardörr i hallen och källartrappen bakom måste vara den mest kreativa (och överbelamrade) i historien. Där ryms allt. Krokar och hyllor med skor, kläder, hjälmar, skridskor, väskor, post, badkläder, hängmattor, sekatörer...allt som inte ens borde vara där. Det komiska är att det finns ju liksom ingen golvyta så allt är placerad på väggarna, i taket(som liksom är trappen till övervåningen), på baksidan av dörren och varje liten yta är täckt. Det är överhuvudtaget inte genomtänkt eller snyggt men ganska så bra ändå.  

En bråkdel av våra skor ryms på små bokhyllor från golv till tak, tolv hyllplan sammanlagt.  Här hamnar såklart inte de lerigaste, blötaste och snöigaste eller storlek 46. Allra snyggast hade det varit med en Pilaster här men någon måtta får det ju vara ;-) Det är ju ändå bara en skohylla.

Vi skulle bygga en garderob av gamla dörrar som ligger på vinden men i väntan på den hänger våra kläder på mina absoluta favorithängare, Unicorn från Sara Szyber. Den hängaren är en alldeles perfekt liten sak. Alla våra kläder på Mokkasin hänger på sådana och vi säljer den också i butiken. Den är fin med ett plagg hängades på, den är perfekt till många duniga vinterjackor (om man har vinterfest till exempel), den är fin utan några kläder också för den delen. Passar superbra om man inte har mycket plats. Finfin helt enkelt. Nu har jag väl mer eller mindre snöat in på den. Vi har den i barnens rum, vårat sovrum, hallen och på jobbet... Den första köpte jag för jättelänge sedan. Sen kunde jag inte hitta den på flera år. Då var jag till och med tvungen att tjata sönder min syster för att få köpa hennes.

Jag älskar gamla galgar med fin text på. Helst skulle jag vilja ha ett gäng i galon med nitar på men jag har bara en endaste sådan. Jag tjatar lite på min mormor ibland, hon har tre. Men skulle någon ha ett gäng liggandes på vinden så kan jag gärna ta emot dem.

Så här tomt är det på barnkrokarna när alla barn är på skola och dagis. Krokarna Mama har tilldelats priset Utmärkt svensk form och är formgivna av Jonas Bergfeldt. De finns också att köpa på Mokkasin.

Fabrikens tisdagstema - Stolar

I love stolar. Man kan ju tro att man är förtjust i alla typer av möbler när man gillar inredning. Men så är det verkligen inte för mig. Jag avskyr till exempel soffor, men det är ju en helt annan historia.

Jag har många önskestolar.Sådana som man kommer få längta efter många år till. Förmodligen för alltid. Men som man blir väldigt glad om man någon gång får möjligheten att köpa. En av våra absoluta önskestolar var den ovan, Y-stolen från 1949 formgiven av Hans J.Wegner. Och jag är väldigt glad för de stolarna. Jag tycker fortfarande att den stolen är en av de absolut vackraste. Formen är som ett konstverk i sig. Våra är i såpad lönn och vi har dem i matrummet.

Våra köksstolar är Carl Malmstens Lilla Åland från 1942. Jag gillar dem för den klassiska formen, att de både känns lite lantliga men ändå moderna. Och de står verkligen pall, år efter år, i en fyrabarnsfamilj där det spills och kletas för jämnan. Jag gillar också tyngden på dem, man har liksom aldrig behövt oroa sig för stjälpta stolar och fallande bebisar. De tål att klättras på.

Ikeas barnstolar är fina ihop med Lilla Åland.

Och så var det alla dessa loppisfynd som jag inte kan motstå. Den här stolen köpte jag faktiskt till min man häromdagen, jag visste att han skulle gilla formen. Jättebillig var den. Det står Gemla under den men annars är det nog bara en fin stol i största allmänhet.

Skolstolen i Viggos rum hade jag som liten. Jag och min syster hade likadana till varsin skolbänk med grönt lock. Det står att den kommer från Ystad och den är säkert från 60-talet. Jag gillar de röda stålbenen.

Livs skrivbordsstol är också ett billigt loppisfynd. Små stolar blir jag alltid lite kär i. Det räcker liksom med att de ska vara modell mindre för att jag ska falla. Den här stolen gillar jag så mycket för att formen är så schysst och att tyget är så supermossigt(det har liksom vävd struktur) så att det blir sött.

Det här var mitt bidrag till Fabriken. Gå in och kika på fler stolar.

Idoldyrkan

Nomi älskar glitter och glamour. Hon tycker det är så himla tjusigt. Jag älskar, jag älskar ... kan hon mumla när hon fingrar på något ovanligt flott plagg i någon butik. Hon ska bli prinsessa när hon blir stor så är det bara. Alla som känner mig vet att detta inte är direkt påhejat från mammas sida, men jag tar det med ro =)

Idag hade hon hittat mitt gamla vykortsalbum från 70-talet. Och två kort blev genast utplockade. - Såhär mamma! Såhär ska jag vara. När jag blir stor ska jag vara prinsessa. Som henne. Jag älskar prinsessan.

Ok, Drotting Silvia Idol Nr 1.

- Och mamma såhär! Vad vacker hon är. Så här ska jag vara. Åhh.

Ok, Sindy Idol Nr 2.

Ni ser ju själva, lite tjusiga prinsessgener finns det allt =))

Till slut hittade vi en bild på Pippi i albumet. - Mamma, Pippi vill jag också vara. När jag blir stor.

Väldigt skönt att höra, tänkte jag och noterade raskt
Pippi Långstrump Idol Nr 3.

Måndagspics.

Idag har jag haft vårkänslor. Det är varmt ute och regnet var ljummet och sådär lätt. Och så luktade det vår. Märkligt.

Egen tid.

Ni vet hur det kan vara. Lugnet lägger sig så sakta framåt kvällen. Tystnaden när barnen börjar komma till ro. En efter en snarkar i sina sängar. Det är ju då man ska ta itu med sådant man inte hunnit under dagen. Eller under veckan. Eller som ikväll tänkte jag färga håret. Det tänkte jag egentligen göra i juni. Och det var ju inte så länge sen...;-) Så i med färg, mackor och äppelkräm vid datorn, så långt lugnt. Fyrtiofem minuter senare, dags att skölja ur, hängades över badkaret med brunfärgat vatten rinnades nerför kinderna. Lite halvmeckigt och kletigt. Då...VRÅL! Det brusar ju rätt mycket av allt vatten så jag hann väl tänka, nepp det var nog inget vrål. Men skruvar ändå av vattnet. Då DUNS och ännu mer vrål, PANIKVRÅL. Ingen handduk i sikte, massor av färg kvar (har jag sköljt ur något?), VRÅL igen. Jag springer till vårt sovrum. Eller snarare trevar mig fram, jag är utan glasögon och i det närmaste halvblind. Charlie befinner sig någonstans mellan någon mardröm och verklighet om att han har ramlat rätt ner i bok och tidningshögen som ligger bredvid vår säng. Färgen rinner överallt, på golvet, i ögonen och på Charlie.  Försöker lugna Charlie påväg tillbaka till badrummet att mamma kommer snart tillbaka, jag ska bara tvätta håret, du kan väl hoppa upp i sängen bara. Lite hurtigt sådär, hoppa upp bara killen! Kan säga att den idén nappar inte Charlie alls på varav han ligger kvar på golvet och vrålar ännu mer. Då vaknar Viggo (de ligger båda i vår säng), kissnödig. Och den där bruna färgen, den droppar precis överallt och rinner i ansiktet, ner på tröjan tills jag tillslut hittar den där handduken och kan få dem i säng igen. Och så är det bara att börja om.... Egen tid när den inte är som bäst :-)

Söndagsbilden.

Vecka 36 och Söndagsbild för Fabriken.
Skön söndagskväll på er alla!

Ha en skön helg!

Idag hinner jag inte med något speciellt spännande inlägg. Bokföring står på listan och insåg precis att jag bara har tre korta timmar på mig innan hela gänget här hemma igen. Och alla som brukar kika in här vet ju att jag inte är särskilt förtjust i bokföring. Milt sagt. Och eftersom det är på det viset måste jag ha kniven på strupen för att överhuvudtaget få något gjort. Jag kan bara inte med att göra det lite grann i förväg.

Kolla in finaste strumporna på Nomi. Ekologiska från HM.

Näpp, nu ingen återvändo. Robyn i lurarna och sen så är det bara att kavla upp ärmarna.

Ha en superskön helg!

Trettio kronor.

I vår lilla stad är det fortfarande lätt som en plätt att fynda på loppis. Jag gillar ju lampor så jag spanar alltid i taket. De finaste hänger alltid kvar. Den här finingen kostade trettio kronor på Kommunens överskottsmarknad. Jag vet att det låter trist och det är väl inte världens mest inspirerande miljö men det är där man gör de allra bästa fynden. Ni vet sådär, en stol för en tjuga och en byrå för femtio...

Idag så ville expediten absolut skriva lite på mitt kvitto. "Jag skriver att du har öppet köp i 7 dagar ifall den inte fungerar, det ska den ju göra..." Nu hade jag ju ändå tänkt byta till textilsladd. Men ändå. Väldans bra service.

Today is a perfekt day to smile.

Jag måste bara tacka för alla fina hälsningar, vad rara ni är :-) Jag blir sååå glad!
Min blogg var från början tänkt som en butiksblogg blandat med lite allt möjligt. Men ganska så snart insåg jag att blogga var grejen =) så himla kul. Så därför har bloggen utvecklas till en blogg med lite mer av allt möjligt. Istället för att ha en personlig blogg vid sidan av så tänkte jag att allt får rymmas på samma ställe, hoppas ni gillar det. 

Dessutom insåg jag att fotografera är så grymt kul. Inte för att jag inte fotat tidigare men nu blev det så mycket oftare. Bloggen blev ett sätt att ha en anledning att springa runt med kameran i tid och otid. Så just nu är det faktiskt bland det roligaste jag vet och jag önskar jag hade tiden att lära mig mer. Jag blir därför lite extra glad när jag får höra snälla ord om mina bilder. Och i och med den fantastiska idén med Fabriken så blev det ju också aktuellt att fota inredning på ett sätt som jag inte gjort så mycket tidigare. Och den kombon är ju oslagbar =)

Ha en fortsatt fin dag!