05 november 2012

vissa mornar är surare än andra.

 

Herregud, varför ser det aldrig ut såhär när jag-ska-titta-på-din-fjärrvärmemätare-människor ringer på dörren klockan sju. Sover du, frågade han och tittade skepiskt på mig, klädd i nattlinne och raggsockor i två olika färger, en grå och en rosa. Det gjorde jag ju överhuvudtaget inte men jag tror forfarande inte att de skickat något brev om att de skulle komma.
 
Sen fick jag fösa undan tusen grejor innan han kom fram till själva fjärrvärmemätaren. Och då såg jag ju helt plötsligt att källaretrappen var full med smutstvätt, plastflaskor som Liv släpat hem till något projekt, blomfrön, cykelslang, tulpanlökar, batterier som ska till återvinningen, tre (?) plastmattor, fyra (?) trasmattor plus allt det vanliga som cykelhjälmar, regnkläder och hundra par skor. 
 
Sen kom det värsta av allt. Förra året de var här som fick vi ett allvarligt nedslag på att själva huvudmackapären var instängd bakom allsköns bråte och möbler. För OM den skulle springa läck så skulle det var 150 grader i rummet så fick det absolut inte vara såhär.. Och nu är detta rummet ordnat med hyllor utmed väggarna och kartonger i buntar och ett packbord på mitten. Och vitmålat (för att förstärka att vi verkligen har lagt manken till). Snyggt och prydligt. Om man jämför. Sen kanske det hade hamnat ett par små bord där och en kökssoffa. Fast högst tillfälligt. Men man måste ju ändå se att det här rummet i själva verket är ordningsamheten självt.
 
Man kan ju inte hänga upp sig på småsaker utan får väl ändå gå på helheten. Men det kunde han vill jag lova. Hänga upp sig alltså. Vi sa ju si och vi sa ju så. Men det är ju jättelätt att komma fram sa jag och gled emellan borden och soffan. Nää, sa han. Joo, sa jag, det är ju inte ens i närheten så illa som det var sist. Då sa han att det faktiskt bara är för vårt eget bästa. och så följde hela förklaringen igen, OM det skulle springa läck. Vilken suris, sa Nomi när vi gick upp för trappen. Vi som har så fint. Jamen, eller hur?!
 

16 kommentarer:

  1. Oj, vad jag känner igen mig!
    Ha ens skön dag! Anita

    SvaraRadera
  2. Håller med Nomi, ni som har det så fint!

    SvaraRadera
  3. Nomi är en mycket klok flicka och nu kan ju veckan bli bättre :)

    SvaraRadera
  4. :D
    Vilken suris! Du skulle ha haft före och efter-bilder att visa. Så han fattade. För det gjorde han ju uppenbarligen inte alls :)

    Kramar

    SvaraRadera
  5. Vad jag älskar att du beskriver verkligheten när den är mindre tjusig också, för en salig röra har jag med och säkert många med oss :)

    SvaraRadera
  6. Håller med Nomi, vilken suris :-(
    Ni som har så fint! Och det är ju ett privat hem och ingen institution...
    /Victoria

    SvaraRadera
  7. Ha ha ha, underbart inlägg!!!

    SvaraRadera
  8. Ha, ha, ja det finns ju visa skrymslen man ogärna släpper in folk i. :)

    SvaraRadera
  9. Mäh, vilken suris ;) ..

    Noomi är lika rar som våra barn är, dom har också en selektiv syn på röran här hemma, för när jag själv sliter mitt hår över att någon kommer oanmäld (alltid när kaoset är som värst såklart) så går dom runt och tycker att det är lite mysigt.

    SvaraRadera
  10. Hahaha! Typiskt tekniska surgubbar att inte kunna se det prydliga och himla fina genom lite löjligt yt-kaos! ;)

    SvaraRadera
  11. Oh precis samma har jag råkat ut för när jag släppte ner han som skulle serva värmepannan i källaren. Ingen känsla alls för fin-röra ;-)

    SvaraRadera
  12. Tavlorna är så fina! Så mysigt!

    SvaraRadera
  13. Det gäller att ha perspektiv på tillvaron. Min målsättning är också att det ska vara lite bättre än sist när jag har fått sådana påpekanden. Jag gillar Nomis kommentar, ja, ni har det så fint, och jag tror det är fint även med sjuttioåtta pryttlar i trappen och smutstvätt och lite skit i hörnen!

    SvaraRadera
  14. Jag var med om en sådan gubbe härom veckan, fast han var förträffligt trevlig. Hade inte fått brev om att han skulle komma (brevet kom med posten fyra! timmar efter hans besök). Men han bara, nä nä, det är ingen fara, jag röjer gärna undan allt här i skåpet. Det gör inget, fortsätt du med vad du höll på med så flyttar jag ut allt här. Och han var glad. På riktigt. Fast jag förstår att han är undantaget, kanske i hela världen.

    Men en helt annan sak. Vilka fantastiska tavlor! Älskar alla fyra på väggen! Varifrån kommer de? Vill köpa snabbast möjligt! :)

    SvaraRadera