fabrikenvinst!

Minns ni att jag i sista minuten kastade in mina Köksfavoriter i tematävlingen hos Fabriken. Tror ni inte jag gick och vann! Tacktack för det. Och därmed är det jag som får lov  att presentera nästa Fabrikstema, Julpyssel. Lite komiskt med tanke på att min pysslarvärld i nuläget inte existerar. Men vad gör man inte för ett sådant ärofyllt uppdrag. Så idag pysslar jag, otroligt nog, inne på Fabriken.

Och inga tomtar blir det och inte så juligt. Men paketinspiration kan väl alla ha lite nytta av i dagar som dessa.

Hurra för en trumma som paket!

Och fler varianter av mina paket här på Fabriken. Och andra säkerligen mycket juligare pyssel.

Lite kul är att för nästan exakt ett år sedan så det ut såhär på bloggen.

världens finaste måne.

Idag packar jag månar som en galning.

Liten uppdatering: Nomi sitter här bredvid när jag öppnar rulle efter rulle med månar (som faktiskt kommer direkt från tryckeriet).
"Å, de luktar ju såhär underbart!!" utbrister hon gång på gång.

Så nu vet ni det. Detta är inte bara en fin poster, den har även en fantastisk doft. Hur bra kan det bli liksom?

på morgonen den 1:a december.

Så kom den då. Första dagen i årets julmånad. Ungarna är superpeppade. Det är bara snön då. Eller ickesnön som sätter smolk i det hela. Och de släcker lampor och håller på och stänger av det mesta. Något måste man ju göra när de är så illa ställt med hela jordklotet. När vi stressletar tusen fingervantar och hallampan släcks för sjunde gången slänger jag dock ur mig dumheter.  Som att då måste ju alla göra samma sak. Om det ska hjälpa. Och alla fyra tittar på mig som jag är utom förstånd. Det måste bli snö. Och då ska allt göras som göras kan för den förbannade växthuseffekten.

Min julaffisch (som för all del inte är en julaffisch) sitter uppe sedan i natt. Ahh, sa Liv när hon såg den. "Jag gillar när man inte riktigt ser vad det är.... Är det snöbollar eller inte? Är det en girlang? Det är en girlang känner jag. Fast inte säkert. Och är det en tomte eller en människa?" Det är en människa, säger Viggo men pekar på den runda formen (det syns inte på fotot med det är liksom små mörkt blå stänk i det vita). "Det där är i alla fall en portal som suger in svart." Jaha? tänker jag. Men det är glasklart. Det svarta åker liksom in där bland de små håligheterna. Och sen är det alldels borta.

Sen lyssnar vi på Radiokalendern och Viggo hittar ett hallonhjärta i muslin. Som han fotograferar ungefär 30 gånger med sin Nintendo. Så att det inte ska försvinna när han äter upp det. Men i sista sekunden hejdar han sig. Stirrar på hallonhjärtat och lägger det på en säker plats på hyllan. Det går ju inte för sig. Att äta upp ett hallon som har fått turen att bli ett hjärta.

happy things!

Kan man inte nästan tuppa av lite när man ser allt detta? Hurra Elisabeth, vad fint det är!

Elisabeth Dunker och hennes Fine Little Day har formgivit en drös av de allra finaste sakerna för självaste Urban Outfitters. Grymt. Fine Little Day känslan sitter som en smäck. Som vanligt blir man varm och glad ända in i själen av Elisabeths formspråk. Sådär på riktigt.

Kan man göra snyggare romber? Nepp, det kan man faktiskt inte.

Kollektionen heter Things.

Sa jag inte att man blir glad!

Uppdatering: Var kan man lägga vantarna på finheterna, kan man ju undra?

Elisabeth hälsar:  Man kan beställa från Urban Outfitters nätbutik. Klicka på amerikanska flaggan bara på deras sida, eftersom det är i UO New York som grejorna finns. (Men de kommer till London strax)

det är skillnad.

Å vad jag vet att jag snart måste börja blogga lite mer julkänslosamt. Snart så. Men sålänge slänger jag mig med pasteller och glassar. När ni minst anar det så drar jag till med en julöverdos av tyngd. I wish...

Men det var det där om glassarna. På frimärken. Söta. Blir alltid lite förälskad i fina frimärken. Minns ni när Joanna Rubin Dranger hade gjort de där urflotta Fröken Livrädd & Kärleken - frimärkena? Jag köpte högar.

Men nu var det glassar. Som jag råkade på när jag köpte ett frimärke igår. Ett, först. Lite överraskad över att det inte var någon blek växt eller beige stilleben, vände jag på vägen ut. Jag köper en bunt tänkte jag. Eftersom det alltid saknas.

Och killen började räkna ihop en hög där bakom kassan. Med någon blågul svensk sommar-variant! Med flaggor och midsommar och solsken.  "Nämen guuud, neeej! De där vill jag inte ha, inte alls!" Och killen såg ut som om han trodde att jag skämtade. Vadå, frimärken som frimärken?! Typ. Och när han hade rotat runt i frimärkslagret och till sist fiskade upp ett gäng med glassar, så försökte jag förklara skillnaden. Ni fattar att det var lönlöst.

olika grader av lyx.

Är det ett tecken? På någon slags brist på egen tid. Eller egen lathetstid. När man tycker att ett besök hos tandläkaren är en helt ljuvlig lyx. Nu tycker ni förmodligen jag är helt uppåt väggarna galen men om sanningen ska fram, och det ska den ju, så kändes det precis så när jag lämnade min tandläkare idag. Och om jag ska fortsätta med den där sanningen... Så somnade jag till bruset och knarret och suset av borrar och sugar.

Fast det är inte första gången. Och jag ska inte gå närmre in på historien om en ganska nybliven fyrabarnsmamma. Med två skrikiga bebisar som aldrig ville sova och med en tand som behövde rotfyllas (och som hatar bedövning och skippar det alltid) och hur man kan somna som en stock.

snö, hoho!

Idag har jag önskat mig en enda liten sak. En ganska så obetydlig men ändå så omöjlig och så fasligt fint det hade varit. Med bara lite. Snö. Eller åtminstone några minusgrader och lite gnistrande frost.

Egentligen har jag gått runt och tyckt att det har varit lite bekvämt och i allra högsta grad en lat och nöjd företeelse att barnen fortfarande går till dagis i sneakers och fingervantar. Och jag har inte behövt ens få lite ångest över att vi faktiskt inte har rotat runt bland overaller och kängor för att se vad som passar. Fast det är december snart.

Men idag. Snö, jatack och please. För då hade det ju verkligen inte spelat någon roll att det är lite skralt på adventspyntet härhemma. Fint ändå hade det liksom varit. Med vita träd och iskristaller på rutorna. Men man kan ju inte få allt här i världen. Och jäklar vad det regnar och blåser (men jösses vad det blåser!) och gräset är knallgrönt. Lite märkligt är det allt.

Och om någon tycker att jag bloggar förfärligt dåligt nuförtiden så kan jag bara skylla på en sak. Affären... herregud så det kan bli. Såklart superkul men det är jag i packrummet (som det numera kallas) alla timmar och alla dar. Och packrummet har flyttat ut i vårt sovrum. Så det är ju inte konstigt att det är det enda man drömmer om nuförtiden. Silkespapper, kartonger och bruna paket. Det är liksom det sista jag ser när jag somnar och det första jag ser när jag vaknar.

Kort ifrån Talent Gallery.

onsdags lyx.

Igår kväll hängde jag här tillsammans med fina vänner. Det var liksom en del av min födelsedagspresent från dem. Och hur lyxigt är det inte? Att bli tvingad att hoppa på tåget och sitta en hel kväll och lite av en halv natt och bara prata. Med människor som jag är alldeles lycklig över att de finns i min närhet. Det är riktig lyx för mig och förbaskat fint. Tack.


Bild: Ruffled Blog via min Pinterest.

tänk vad en liten klisterbit kan göra.

Moodboards i all ära. Tejp på väggarna är lyx. Liv är lycklig över sin tejprulle med turkosa prickar. " Vad menar du?! Får jag tejpa på väggarna? Otroligt..." Ja, det kan tyckas en aning oväntat när vi har härjat i tid o otid om tapetremsor som slits bort när tejpade bilder rivs ner och flyttas runt.

Fast ändå tycker jag nog mest om de japanska tejparna till allt det andra. Billigaste ge-bort-asken blir tjusigare men en bit tejp, de viktiga datumen i almanackan blir synligare med neonrosa remsor, dockskåpet blir förtrollande med en minitejpvimpel och allt som man annars tejpar blir sju resor vackrare med snyggtejp.

Mer tejp i affären.

inget särskilt.

Just nu är är bara ett litet och rysligt snabbt hej-läge.

Hejhej - hoppas ni mår bra!

leva o bo.

Julfeeling just nu i Expressens bilaga Leva o Bo. Med Mokkasin-prylar. Fint av Anna Mård och Pernilla Hed.

så begåvad.

 

hurra, hurra det är viggos dag idag!

Nu är det kalas för fulla muggar. Vår fina Viggo fyller 7 år idag!

gubben i månen.

 

Hurra vad jag är glad. Den här lilla finingen till måne kommer snart in till min affär. Man kan ju bli glad för mindre men jag tycker den är så otroligt fin. Nästan lite löjligt glad över att den snart hänger på en vägg nära mig.

I lyckan över det hela så var jag bara tvungen att butiksblogga lite här. Under eftermiddagen finns den i affären för förbokning. Med leverans nästa vecka. Ska bara ha ett pris på härligheten.

egentligen hänger här en falklandlampa.

Imorse tänkte jag att det finns hopp. Om det superljuset. Det där magiska. Det vintriga. Det har sannerligen lyst med sin frånvaro. Men imorse hände något genom den där jämntjocka dimman. Inte riktigt det där kallkrispiga men minusgraderna och frosten gjorde något med den där solen. Solen?! Jag blev så chockad så jag var bara tvungen att hämta kameran. Och nu var ljuset alldeles precis här. I detta hörn av hemma.

Och tro nu inte att det här är något djupt uttänkt stilleben. Typ. Nä, det är ett underligt ihopkok av fem oavslutade små projekt.  Såhär är det jämt. Och jag störs kanske inte jättemycket av det hela, man har ju en plan liksom. Men vi råkar ju vara fem till. Som inte riktigt ser tjusningen i det.

Jag gör aldrig färdigt, bara halvfärdigt och tänker alltid att man ju göra klart imorgon. Men så hamnar en annan grej på prioplats och måste fotograferas först. Och tillslut står man där med fem påbörjade på samma plats. Som här, mitt i vardagsrummet. Som har råkat bli min bästa fotoplats när jag behöver en vägg. Innan hade jag den mittemot (den är bättre) men typiskt nog står där numera ett piano.

Japp, vägg var det. Som man kan nåla på, spika i och borra stora hål som en komplett galning. Helt osentimentalt. Mitt i vardagsrummet alltså. Men vad gör man? Spacklar och målar mellan varven. Kanske.

Weronica har ett himlars kul inlägg idag om den perfekta bilden. Snacka om igenkännande. Så man håller på. Grejor fram och tillbaka, flyttar möbler hit och dit, tar tre steg fram och ett åt sidan, springer som en galning mellan kamera och själva objektet, upp och ner för stegen, upp och ner för trappen. Och ändrar sig och börjar om.

Och önskar sig en assistent. Flott det hade varit.

en liten jorden.

Jag är lite besatt av jordglober. Helst gamla dammiga som man hittar längst in i mörkaste hörnet på loppis. Fast jag har köpstopp där. Men en liten julgranskula från Indiska slank emellan. Fast jorden i julgranen känns sådär faktiskt. Skulle i och för sig inte märkas bland allt annat bråte som ungarna hänger dit.

Men annars fin.

colour me.

För en tid sedan behövde jag en vit banner. Och då slog det mig att någon kanske vill ha en julröd. Eller en silvrig som hos Lotta Agaton. Med det vill jag ha sagt att glöm inte att man alltid kan spraya. Nu hade jag ingen vit färg kvar men väl neonorange.

Psst! Bannern = het även hos tweenisar. Julklappstips, om man nu står ut med att väggarna i rummet fylls med tweenie-citat.

i de lugnaste vatten.

Det ser förbaskat fint ut med Paris och New York på vårt vardagsrumsbord.

Och fridfullt.

Men skenet bedrar. På andra sidan skyskraporna passar en hel legoarmé.

Ohyggliga varelser har invaderat stan. Ja, ni ser ju själva.

Städer i box är Muji bra på. Och bra har de alltid varit. Minns första gången jag sprang på en Muji-butik i London för tjugo år sedan och blev helt kär. Sen hade de en liten svacka, åtminstone här i Europa. Men nu, jäklarns vad fina saker.

nytt projekt.

Hemma hos oss renoverar vi med stil. Tänker på att ställa sakerna på ett snyggt sätt. Lite estetiskt korrekt sådär. Tänder några ljuslyktor för den goda känslan skull. Det är såklart att vi gör det. Men måste ju hålla stilen liksom. Alltid, alla dar.

Och nu förstår ju alla att jag ljuger. Självklart, att det är precis tvärtom. Så därför var det ganska lustigt att verandan såg ut såhär i morse.  

K gör för övrigt sittbänkar utmed väggarna. Och kan ni tänka er hur mysigt det kommer att bli. Jag kan tänka mig det, väldigt mycket. Kuddar, plädar, några fuskiga fårskinn och ett par riktiga, ljuskrona i taket, isiga vinterfönster, raggsockor, varm choklad. Jag slutar nu, ni fattar va?

"att vi kunde komma på en sådan himla bra present!"

Jag och ungarna hade ju såklart funderat en hel massa på världens bästa farsdagspresent. Vi tänkte weekendresor, spaupplevelser, supermiddag på någon flådig restaurang eller något nytt tekniskt och megacoolt. Men det blev en Knappfabrik. Eller som Liv uttryckte det "Pappa fick en sådan där grej som man kan göra egna broscher med!" Och visade sen malligt upp hela mössan som var full med pins. Jaha, lyllo han... tänkte nog de andra papporna.

Ja, så går det när kidsen själv får välja. Kul hade vi i alla fall.

Psst! Vi köpte Knappfabriken på Designtorget. Men den finns även på Adlibris.

också en syssla.

Vissa dagar är skrivbordet skönare än andra dagar. Som idag. Och pärlhistorien börjar närma sig ett slut. Eller en början menar jag såklart.