10 augusti 2013

det finns inga genvägar.

 


Det här med att shoppa på egen hand kan vara stort.
 Speciellt när alla pratar franska.



Men man kommer långt på ett Bon jour och ett Merci. Nöjd fröken.
 



Inte så nöjd fröken, tror man kanske. Nu kan man ju tänka att det var värst vad den lilla stackaren lider. Men nu handlar det om Nomi. Med henne finns inga vänta, ska du verkligen, gör det inte lite väl ont det där eller ens tal om något stackars liten...då slår hon dövörat till.
 
När Nomi tog hål i öronen i vintras rörde hon inte en min, hela ansiktet bara sken av äntligen ska det bli av.  När det hela var klart skuttade hon fullkomligt ner från stolen och utbrast Sådärja! med en mycken nöjd uppsyn. Hennes fyra år äldre syster knorrade lite och tyckte inte det hela var lika toppen. Inte ont, nädå, men inte heller sådär  himlastormande fantastiskt som andra ville få det till.
 

 
 
Så nepp, har man köpt glassörhängen så har man. Och då ska de dit i samma sekund. Trots att det kanske inte har suttit örhängen där på veckor. Men synd om henne? Baah, lägg av liksom.
 
 


Snyggt!


Förresten Nomi´s jumpsuit är från Soft Gallery. Så himla fin. Finns någon kvar på rea, fyndläge, här .

9 kommentarer:

  1. Självklart ska man ta på det nyköpta direkt. Särskilt om det är så fina örhängen. Kram Anita

    SvaraRadera
  2. Svar
    1. Japp, rätt spanat! Den på Filles Du Calvaire.

      Radera
  3. Åh, jag älskar den butiken!
    Sist jag var där så var jag gravid,
    utan att veta om det än och köpte inte en enda sak...
    Och ångrade min enormt när jag kom hem. Alla fina babylakan i libertytyger.
    Din dotter är bedårande, särskilt i den hatten :)
    Tack för finfin blogg
    //C

    SvaraRadera