11 augusti 2013

undrar om man får önska igen efter femtusen?


Igår vek vi tranor på verandan.  Först när regnet föll, sen kom solen tillbaka och solstrålarna slog sådär magiskt i huset mittemot. Vår veranda ligger åt öster och där finns ingen kvällsol. Om det inte vore för det där magiska som händer när den har gått runt huset på andra sidan gaveln.
 


Men tranor var det. Vi vek och vek. Liv lärde Nomi.

 
Vi vek inte för något särskilt. Mest för att vi kunde.
 

Sen kom brorsorna. De lärde sig också. Fast Charlie tyckte det blev en gås av det hela. Eller kanske mer åt elefanthållet. 

 
 Sen började tranorna leka med varann.


Den här tjejen är min egen tweenie. Vi fajtas dagarna i ända tills det knyter sig i magtrakten. På oss båda. Men jag tänker att vika tranor kanske är vår grej. Att vika och vika tills tankarna skingras och det inte finns sådant där upp och ner och tweenie-argt kvar för stunden.
 
Kanske är så vi ska göra när det slås i dörrar, suras bakom hörlurarna och den höga musiken, när ytterdörren åker igen med ett brak och hon far iväg som en ilsken blixt på sin gula cykel, när allt är fel och ingenting i hela världen kan göra det rätt igen. Det är kanske då vi ska vika. Vika och vika tills vi når ett tusental. När allt kommer omkring kanske vi når flera tusen, men är det just det som behövs så gärna för mig.

15 kommentarer:

  1. Så koselig stemning og lekre papirfugler! Ha en finfin søndag!

    SvaraRadera
  2. Alla knep som fungerar är bra knep - min äldsta är inte riktigt tweenie än, men i bland ser jag en glimt av vad som komma skall. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här har det också glimtat till i ett par år, sen kom sommaren och nu är det all in ;)

      Radera
  3. men åh!

    ...jag måste nog också lära mig att vika tranor, låter som den bästa sortens terapi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen, det är det ju. Som bästa terapin!

      Radera
  4. Åh! jag älskar papperstranor!!!
    Det är så vackert med papperskonst och så är det något magiskt med just tranorna... Blir sugen att leta fram boken om Sadako.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så himla magiskt vackert! Kram!!

      Radera
  5. åhh tweenie, hög igenkänningsfaktor! Jag har en 10-åring som gör att jag måste går ner i källaren och räkna långsamt till 10 flera gånger om dagen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra där med räkningen, det är inte alltid jag kommer så långt kan jag erkänna. Fy tusan, ibland blir man ju på tweenie-nivå själv liksom ; )

      Radera
  6. Vikmöte liksom. Bra grej! Jag tror att jag betalade för mitt (tjuvkikade) fölsekit igår. Hoppas jag gjorde rätt. Tack för fin leverans o finaste kaninkortet o påsen som passar mig perfekt imorgon när jag susar till jobbet på min cykel. Axel grattade sin lillasyster i kaninkortet med trevande bokstäver o det är så sött så jag smäller av. Kram till dig!

    SvaraRadera
  7. Rara! Kram tillbaka! Och visst blev det rätt.

    SvaraRadera
  8. Vilka underbart fina bilder! Så härlig!

    SvaraRadera
  9. Igår köpte jag fina origamipapper, och så blev det tranvikning hela kvällen. Underbart! Och SÅ rogivande; att skapa ljuvliga fåglar med händerna. Tack för finaste, bästa tipset! Och för all inspiration! Önskar en fin helg! Kram Carina

    SvaraRadera