14 december 2010

tisdagstema om favoritmöbel.


Jag gick runt härhemma och funderade över Fabrikens tisdagstema, favoritmöbel. Och nope, jag kunde inte välja. Omöjligt. Nästan alla våra möbler är favvomöbler på sitt eget lilla vis. Kanske för att vi nästintill aldrig impulsshopar möbler. Kanske för att vi hellre har det lite glest (inte så lite glest ibland) i möbelemanget tills det känns rätt. Det kan ju ta sin lilla tid men hellre det. Och det är såklart att vi också felköper. Att vi tror att vi har tänkt färdigt, slår till och så blir det fel ändå. Ingen världslig sak egentligen. Men onödigt liksom. När vi flyttade till huset köpte vi två (till och med 2!) ganska dyra soffor och när de så levererades till vårt vardagsrum höll jag på att svimma av ren förskräckelse. Hur hade vi tänkt nu? Det här var väl inte vi överhuvudtaget?! Och vad gör man då, man har ju liksom inte öppet köp på soffor.... En lång historia men det slutade med att vi hämtade upp vår gamla slitna soffa från källaren och sydde överdrag. Den räknas inte till favvomöblerna men det är lite skönt med en soffa i vardagsrummet.

Nåväl, det får blir ett par favoritförvaringsmöbler som ni sett förut. De har passat precis lika bra i pyttiga lägenheter som ett stort hus. Jag älskar dem för formen men även för funktionen. Som våra kära Snö-byråer. Det började med en för sisådär tio år sedan och jag gillar dem precis lika mycket idag. Nu har barnen varsin som klädförvaring, den enda faktiskt, och jisses vad där ryms. Och det är väldigt bra att den är lite hög sådär för ovanpå får det oftast vara lite i fred. Så oavsett rådande kaos inuti(och utanför)så står den där och är alltid lika fin.



Och  John Kandells Pilaster är fantastisk. Hur rörigt som helst men fint ändå. Bara som en jättehög med böcker. Kopior i all ära men tusan vad man kan proppa den här hyllan full utan att hyllplanen rör sig en millimeter. Våra har några år på nacken men är forfarande som nya. Och sånt gillar jag. När möbler liksom står pall. Både i röra och allt ståhej som oftast råder härhemma men också i tiden.

13 december 2010

min idol.





Jag kan inte få nog av Ditte Isagers bilder. Jag bara älskar dem.


Nu har jag dessutom kärat ner mig i hennes hemmakontor som var med i senaste Elle Interiör. Den här bilden passar perfekt som inspiration till Livs nya pysselrum. Det är för all del hennes sovrum också men hennes grejande med ditt och datt finner inga gränser. Hennes skrivbord som syns här är alldeles för pyttigt och är ständigt överbelamrat (plus hela golvet) med nya projekt. För att inte tala om väggarna. Först så sa vi väl, inte nåla eller tejpa på väggen. Men vad gör man. Det är såklart att ungen måste få ha sin egen lilla moodboard. Nu vill jag ha ett sådant gammalt tapetserarebord som på bilden. Enkelt att skaka fram trodde jag med en pappa som är målare. Men nix, sa han, ett sådant gammalt det kunde han nog inte hitta. Men han lovade att leta i alla vrår och fråga ALLA sina målarekompisar så jag hoppas fortfarande.

Alla bilder Ditte Isager.

12 december 2010

söndagsbilden.



Sådana här kan man ju göra själv till sin darling, om andan faller på.
Schabloner och spraymåla eller annars kan man ju alltid köra lite på 
frihand sådär. Sen ner med dem i en flott ask. Med bokstäverna uppåt. Tjusig present faktiskt. Jag fick mina i en svart låda, en fyrdelad. De var köpta på Day
.



Söndagsbilder i Fabriken .

10 december 2010

vägra julstress.


Vi julfixar lite lagom hemma. Det är ingen idé att hetsa upp sig i onödan för allt man inte hinner. Jag tänker vägra julstress i år. Det är bestämt. Julkorten får bli en get efter tipset igår. Och barnen ritar egna kort och skickar till bästisarna långt borta. När det gäller pyntet så är det inte heller särskilt maxat. Jag har några favvosaker och barnen har desto mer. Så de kör sitt race och jag tar det med ro. Kanske inte så stilrent på vissa ställen i huset, kanske inte som jag hade gjort själv. Men de är glada och jag med.


Men de få favoritsakerna tar jag gärna fram. Som stjärnan som jag fick från en av mina bästa vänner en gång. Den är så fin, så fin. Finns här. Trycket har Sandra Juto gjort, som har ett jättebra erbjudande som jag tipsades om här. Tillsammans med tre andra bilder är det Nomis och Charlies julklapp. Men de är så fina att jag har inte haft någon lust att slå in dem. Uppe på skåpet har ingen ändå någon koll. En annan sak, när ni ändå är inne hos Darling Things så smit in på den nyöppnade, finfina nätbutiken.

Ha den skönaste helgen! Jag ska göra bokföring, hurra...

det är så bra, så bra.


Jag är så nöjd med min lilla upptäckt. Klickklick så är finaste tidningen på väg till mig.

09 december 2010

min lördagsnatt.



I lördags fem minuter innan stängningsdags på Åhléns kärade jag ner mig i det här tyget. Tänkte direkt på gamla ljusblå, fina madrasser. Och på lite lagom juliga kuddar. Fanns ju varken bollfransar eller andra fransar så bandet var väl inte direkt menat som ett slags kantband men så fick det bli.

Jag kan bara säga en sak. De här kuddarna var en bedrift. Jag och symaskiner är aldrig sams. Aldrig. Så många gånger jag har övervägt att hiva ut dem genom fönstret. Jag fullkomligt avskyr när inte maskiner funkar, det finns få saker som gör mig så irriterad. Sådana här lättplättiga kuddar utan extravaganser går ju annars snabbt som tusan att göra.


Så på natten  tar jag min superproffsiga maskin med 4 trådar (ni vet en sådan som gör allt, klipper till och med) och tänker att jag är klar med detta på en halvtimme. Då ser jag att nålhelsiket är av. Och någon ny nål har jag ju inte. Suck. Tar syrrans gamla, ärvda snyggbernina (skymtar lite här) från 60-talet. Jag har snott den för att den är så himlans fin, som en gräddig kitchenaid. Den brukar funka men just den här natten gör den det inte. På en systräcka på 120 cm hoppar tråden ur nålen i genomsnitt 6 gånger! Dubbelsuck. Så jag syr några centimeter, trär i tråden, syr igen... fattar ni så irriterande!? Fast skam den som ger sig men till sist börjar den gnissla alldeles förfärligt så då hämtar jag den tredje maskinen. Min inte alls särskilt gamla Bernina men uslare maskin får man leta efter.  Den syr inte, den trasslar och hakar upp sig och håller på. Okej, den håller ihop tygbitarna men på ett väldigt fult sätt. Så de här kuddarna synar man inte i sömmarna. 

08 december 2010

julklappspimp.


Efter ett himla bra tips här så gjorde barnen sina julklappsetiketter igår. Jag tycker det är fint så här. I all sin enkelhet. Men ikväll ska det målas och glittras. Och om ni kommer ihåg ljuskronan så fattar man ju var det slutar.

som en gosig kofta.



När man ändå är i önsketagen. En matta från Patrica Urguiola skulle sitta fint. Dream on... Men attans vad fina de är. Titta och dröm mera på Gan-Rugs.

svart-brun-grå-skala.


Jag önskar mig två tavlor. Eller åtminstone en. Jag vet i tusan vad det ska vara för motiv, men det enda jag vet är att färgskalan ska vara lite såsom
Cassandra Rhodins fina Ballerina (plus Hair var ju en riktig snyggkombo). Inte för svart utan lite mjukare. Någon som sitter med något bra tips?

07 december 2010

tisdagstema om julfönster.


Jag älskar fönster. När de är rätt så är de är det allra finaste på ett hus eller lägenhet. Jag har haft mina drömmars fönster. Bättre än såhär blir det inte. Djupa sittfönster. Med bubbligt gammalt glas som gör världen utanför lite mer magisk. Då räcker det så bra med utsikten.

Riktigt så är det inte nu. Alla våra fönster är inte från 1913. Men ändå så räcker det rätt så fint med det som finns där utanför. Så vi har inte så mycket i våra fönster. Inte ens till jul. Första julen här köpte jag amaryllisar till nästan alla fönster, jättemånga blev det. Jag var superpeppad att hålla dem vid liv (jag är värdelös på allt annat än snittblommor) då fick alla någon sjukdom och dog en efter en. Fast de var tydligen redan smittade på handelsträdgården så jag fick nya. Men jag gav upp lite då. Det blev liksom första och sista gången vi körde en amaryllisjul(fast vi har några i vas). Men pappersstjärnor har vi och några hängade saker i glas. I klarglas.


Slipade stora glaskulor och de här (ja, vad kan man kalla dem?) grejorna som hängde i en mobil när jag var liten. Då tyckte jag de var fula. Men för några år sedan såg jag liksom tjusningen med dem. Fast finast är de på vintern. I det blå ljuset.

Titta in i andras fönster på Fabriken.

05 december 2010

söndagsbild.



Måste först bara tacka. Så himla snälla alla är. Jag blir ju såklart väldigt glad för alla fina hälsningar. Och peppad och smickrad! Och det är så roligt att en massa nya besökare dyker upp, så välkommen. Jag ska så fort jag hinner spana runt på era bloggar. Det är bra coolt att världen blir så liten nuförtiden. Här följer vi bloggar kors och tvärs över jordklotet. Som den naturligaste sak. Jag gillar känslan av att världen är nära fast jag sitter här i en liten pluttstad i lilla vintriga Sverige.


Lagom till andra advent hann vi göra lite julfint härhemma. Matrummets ljuskrona fick flytta till verandan. Den är jättefin men tänder man alla ljus blir det i ljusaste laget. Så jag blev glad när jag fick span på en liten skapelse i taket på loppisen i lördags. Misstänkte direkt att det gömde sig en alldeles perfekt variant under lager av pynt. 30 pix, som hittat.


Ungarna förstod verkligen ingenting. Först kommer jag hem med en krona, vacker som få ;) Plastris, bjällror i sidenband, paljettprydda och dithäftade hjärtan. För att inte tala om upphängningen, spana in plastgrejen. Åhh, så fin den är, sa barnen. Sen stirrade de storögt på mig när jag började hetsriva bort allt detta vackra. Viggo log lite konstigt, det såg verkligen ut som han på allvar trodde att jag blivit galen. Fast sedan fick de bjällrorna och började leka hundar istället.

Min söndagsbild till Fabriken.

03 december 2010

månadens inspiratör.


Jooo, minsann! Kika in på Fabriken!

02 december 2010

en julklapp fixad.


Idag har jag mössa inomhus. 25 minusgrader ute gör vårat hus till en isbit. Åtminstone undervåningen. Och man kommer ju ihåg från när man var liten. Mössa, annars försvinner värmen. Så därför.

Förra veckan köpte Nomi och jag första julklappen. Den var till Liv. Det finns ingen hejd på hennes pysslande. Så stickning kan nog absolut vara nästa grej. När jag såg det här så kände jag att den sizen på stickor får det bli i julklapp. Men Nomi och jag kompletterade med lite mer stickprylar från loppis. Ett tips, kolla handarbetshörnan på loppisar. Det är i stort sett gratis (5 kr stickparet) och finns ofta allt möjligt bra. Och så är det ju himla fina saker. Korgväskan ska sprayas i någon färg och så ska vi leta lite mer handarbetspimp, garn, mönster och megastickor. Och så ska hon få en bok med gulliga små virkade monster. Sen vet jag vad hon gör på jullovet.


Sylådan har vi på Mokkasin. Där finns allt man behöver. Om man inte känner för loppisprylar kan man köpa stickkit här. Jag blir lite sugen själv, trots att sticka aldrig varit min grej. Men tänk en stor pläd i ekoull gjord med jättestickor. Fridfullt projekt liksom. 

30 november 2010

tisdagstema hall.


Halltema på Fabriken idag. Jag har skrivit om vår hall HÄR en gång tidigare och min önskan om en riktig funktionshall de luxe. Även i detta hus ser det ut som alltid där vi har bott. Hallen har någon slags central roll och passeras i tid och otid. Den syns alltid och går inte att gömma eller glömma. Om man fortsätter till höger om ytterdörren kommer man till köket. Och fortsätter man dit jag står och fotar hamnar man direkt i vardagsrummet. Men jag har ju min lilla funktionshall, där bakom källardörren. Rätt imponerande är den, med allsköns bråte på väggar och tak. Men den får ni inte se.


En bild mest för att visa att hallen är så långt ifrån min önskade groventré man kan komma.



Jag kände mig bara så tvungen att visa den här bilden. Den är helskön tycker jag nu. Då, för exakt tre år sedan, tyckte jag att det hela var rätt kaosartat. I vagnen ligger Nomi och Charlie, 6 månader gamla. Någonstans i närheten är Viggo 3 år och Liv 4,5 år. Erkänner att jag tvekade mer än gång, är det husliv vi vill ha?

Där elementen står fanns en vägg och det stora hålet mellan de två små vita dörrarna var också vägg. Vårt hus var från början ett tvåfamiljshus så där jag står fanns den lilla trapphallen. Om ni synar bilden noga så ser ni kanske att vi har lutat två väggdelar (de nyss rivna) på båda sidor om den allra största öppningen. De tidigare ägarna hade rivit nästan hela väggen mellan vardagsrummet och ett slags mellanrum (där soffan och böckerna är idag). Då vi rivit väggen vid trappen kändes det helt fel. Jag minns att jag satt där i trappen (väldigt länge) och kunde inte fatta hur det kunde kännas så fel att ta bort en vägg som liksom skulle knyta ihop hela huset. Men så kom K på vad det var. Allt syntes var man än stod. Dörrarna i fil, fönsterna från de andra rummen. Det blev liksom för mycket information att ta in än vad som var bra för ett rum. Men när vi testade med de rivna väggarna kändes allt bra. Så det blev bara att bygga nya väggar. Nu saknar vi ett trappräcke sen kan vi nog räkna projekt undervåning klar. Och det är ju bra underligt att ett litet futtigt trappräcke kan ta sådan tid att ordna. I det stora hela borde det vara en baggis.

29 november 2010

minimello 2010.


Vad är första advent och massor med snö? Ingenting när man har ett eget Minimello. Ungarnas helgprojekt har varit detta och höjdpunkten var såklart när allt skulle filmas. Den filmen var hur kul som helst kan jag lova. Linus Rockis vann med en smäktande ballad.


Bilderna är från genrepet. Sen justerades mickhöjden för de långa deltagarna. Kulisserna snyggades till ytterligare. Och någon fick ny frippa.

direktrapport från mitt kök.


Såklart inte. Men visst var det smart att använda vitlökspressen som hårmaskin? I samma veva kan jag rekommendera en pepparkaksdeg att göra själv. Jag är själv superimpad av resultatet. Ni vet den blir så där bra att ingen svär och ingen vrålar i högan sky över en deg som inte går att kavla och som går sönder. Nope, alla inblandade kan ha ett alldeles fridfullt pepparkaksbak. Här är receptet.

Ha en lugn och skön vecka! Jag insåg precis att december kommer bli galet. Jag är glad att två av mina barn är tvillingar = en julfest mindre. Jag är glad att de två små dessutom inte har börjat på några aktiviteter som innebär avslutningsfester på alla håll och kanter. Det kunde absolut ha varit värre. Tänk fyra barn gånger fyra olika aktivteter var (så många har Liv idag). Och så avslutningsfester på det. Gudars!


Bilderna är såklart från Martha Stewart. Ifall någon nu trodde annat.

28 november 2010

söndagsbilden.


Om de här bollarna hade hängt kvar hemma så hade de absolut räknats in till pynt. Men nu gör de inte det, de hänger på Mokkasin. Så därför ser det skralt ut härhemma. På adventspynt. Väldigt skralt till och med. Total avsaknad faktiskt. Fast vi hittade precis adventsljusstaken och det känns fint så. Det var allt lite viktigt tills imorgon bitti. För Viggo har paxat första ljuset.

Och sen framåt kvällen i morgon (söndagsöppet i butiken) rotar vi runt i lådorna som vi just bar ner från vinden. Där hittar vi säkert en massa fint och så på med lite julsånger och pepparkakor och lite glögg (men det har vi glömt att köpa). Så blir det säkert en alldeles perfekt första advent ändå.

Jag vet att det är lite fuskigt att posta söndagsbilden innan man har gått och lagt sig. Men nu är det ju söndag och imorgon har vi så mycket annat för oss. Ni hör ju själva...
Kolla in fler söndagsbilder på Fabriken!

27 november 2010

;-)


Om man känner för att pigga upp en lite trött kompis.
Inga namn nämnda. Då kan man fixa ett cupcake-o-gram här!
Det skulle kännas fint. Att få alltså ;-)
Ha en superfin helg alla! ¨

Och NU ser jag att Linnéa åkte ut. Det också =( Typiskt. Första gången någonsin jag kollat Idol och jag som tyckte att hon var så väldigt bra. Och hennes kläder sen, finast. Måste höra med familjen imorgon om vad som hände?!


Bilder från Cupcake Sthlm.

24 november 2010

snyggpyssel.


Idag fick jag in värsta fina pysslet på Mokkasin. Stjärnor och minimobiler. Bara papperet gör ju en lycklig. Och själva pysslet är ju urtjusigt! Och faktiskt, tro det eller ej, inte särskilt knepigt. När jag såg stjärnan så tänkte jag att det här kan väl aldrig en sjuåring (åldersrekommendationen är från 7 år) fixa men när jag kollade beskrivningen insåg jag att absolut kan den det.


Jag måste bara visa hur fint det är i de braiga instruktionsböckerna som följer med. I love it. Lovar att återkomma när vi har pysslat. Fast jag tror det här får hamna i julstrumpan så det kanske dröjer ett tag...

23 november 2010

vinterstorm.


Jag försöker tänka: Den långa vintern är inget annat än en glittrig Disney-saga. Men jag tänker: Hur fasen ska jag stå ut? Jag brukar inte ha så mycket emot vintern men idag känns det som igår när vi pulsade runt i meterhög snö. I flera långa månader. Jag vet att jag tyckte det var lite magiskt just då. Men idag fryser jag för vårt hus har intagit sitt dragiga vinterläge. Och idag är snön kall och blöt och trist. Den ska ju ligga där på träden och taken och gnistra. Men nu tokblåser det. Och hela huset låter alldeles förfärligt mycket. Ingen av barnen ville sova ikväll. Nu var det någon som öppnade dörren! Nej, det blåser. Nu var det någon som gick i trappan! Nej, det blåser. Nu gick någon i källaretrappan! Nej, det blåser. Men nu är det i alla fall några som pratar därnere! Nähmmm...jag går ner och kollar... Vissa dagar känns stora hus helt överskattade, idag är en sådan dag. Tacka vet jag lägenhet i stan. Nu kommer alla (som vet var jag bor) tycka jag är urfånig. Det är ju inte glesbygd direkt. Fast idag känns det så. Faktiskt.

Nu slutsurat. Hur snabbt kom inte den här på posten? Dags att läsa.