11 april 2012

sådant jag sparar på.


 
Liv har ingen egen mobiltelefon. Helt enkelt för att vi inte tycker hon behöver någon ännu. Men ibland får hon låna min gamla. Vinsten är ungefär densamma som när hon fick en kamera när hon fyllde 5. Helt plötsligt fick familjebilderna en helt annan dimension. De blev mer på riktigt. 

Och samma sak nu. Ett sms är liksom inte bara ett sms. Det är små berättelser om livets viktigheter. Igår var hon i Stockholm och det ramlade in små meddelanden om glassmaker och ljud och finaste musiken. Och som här, 45 minuter efter det att Viggo och hon åkte hemifrån i morse. På väg till Hornborgasjön med mormor och morfar. Sen fortsatte de med rapporter om svanar som lade stora och ljusgröna ägg, naturrum och trandans.

22 kommentarer:

  1. Så underbart! Verkligheten genom ett barns ögon. Det riktigt värmer i hjärtat!

    SvaraRadera
  2. Men åååh vad fint,nu vill jag att Lill-Lilly ska lära sig smsa så fort som bara möjligt. Kram från oss!

    SvaraRadera
  3. Åh vad fint! Alldeles oförstört och äkta!

    SvaraRadera
  4. Men åh. Tänk vad snabbt det går att barnen blir stora.
    Underbart.
    (men ibland vill jag bara dra i bromsen.)

    Kram!

    SvaraRadera
  5. Men åh så ljuvligt! Underbara unge din.

    SvaraRadera
  6. Så go;) Klart man sparar på det! Kramar

    SvaraRadera
  7. Alldeles alldeles fantastiskt!

    SvaraRadera
  8. Så sött och underbart :))

    Kram Anna

    SvaraRadera
  9. Så fint! Bra att du tog en bild på det.

    SvaraRadera
  10. Det är lite som när vår son var sen med talet och plötsligt när det lossnar får man veta måååååånga funderingar och härliga resonemang :)

    SvaraRadera
  11. en hel reseberättelse med andra ord :) härligt att hänga med, även om man inte gör det rent fysiskt!

    SvaraRadera
  12. men så alldeles bedårande sött!
    rakt in i hjärtat förstår jag ;)

    SvaraRadera
  13. Underbart. Vilken härlig reseskildring. Jag blir rörd. Nu vill jag också ha en unge som kan skriva sms till mig. Det måste verkligen vara ett nytt sätt att uppleva livet, att ha barn som skriver så till en. Tack för att du delade med dig!

    SvaraRadera
  14. Så härligt!! Nu drog jag rejält på smilbanden. Tack för allt fint du bjuder på.

    SvaraRadera
  15. Ibland saknar jag den tiden. Men hos oss var det mer små brev och lappar.

    SvaraRadera
  16. vilken dotter du har!
    vår tjej fick också en kamera när hon fyllde fem. nu skriver hon lite och snart snart vill jag ha sms.

    SvaraRadera
  17. Å så fint. Och jag var också vid nämnda Hornborgasjön förra veckan - för första gången i mitt liv. De HADE verkligen jättesmala och långa ben, tranorna. Och sedan drack vi choklad och åt geléhallon och åkte hem igen.

    SvaraRadera