14 maj 2013

helvackert, jag vet...



Jag tänker inte berätta hur många meter vi hittade. Jag tänker inte säga vad vi betalade. Det kanhända att man känner ett lätt sting av avundsjuka då. Men hursom så känner jag i hjärtat att Linn och jag nog räddade denna blomsterskatt från kanske ytterligare tio år i ladan hos Helena.
 

9 kommentarer:

  1. Kan du inte sälja en sisådär tre meter så jag kan sy en klänning? ;)

    SvaraRadera
  2. Underbart! Tänker Dalarna, rosenkurbits om du förstår. Lite i linje med din fina blåa header. Och jag tror du skulle gilla den lilla lägenheten med massa fina tapeter och blåa byrån som Stadshem hade ute nyss (hade inlägg häromdagen på min blogg). Är helt i tiden nu med blommor ju, vårlustfyllt men tror också att vi börjar tröttna på det nedskalade vita...

    Ha en fin vårkväll!
    Camilla/Stilitiden

    SvaraRadera
  3. Oooooo, jösses så fint! :D

    SvaraRadera
  4. Åh så fint!! Vill verkligen inte veta vad ni fick det ifrån:)

    SvaraRadera
  5. Oh shit! Vilken lycka ! Stort grattis hörredu. Och stor hjärta på inlägget härinunder. kram

    SvaraRadera
  6. man tror att jag börjar grina av grönhet och avundsjuka, för tyget äro alldeles ljufligt och underbart men jag grinar för inlägget innan om er söndag och hur vackert du skriver.
    jag blir varm o glad o lycklig och lite gråtig och sen plötsligt så förstår jag att det är din Sarah på kortet som är min Sarah och att de jobbar med den dära loggan till shortcut kanske och undrar om du tänker komma på invigningen för det tänker nog jag.
    kram o hej

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nämen nej, jag kom ju aldrig till Sarah. Så himla typiskt! Hoppas du hade en fin kväll, kram!
      Och såklart att det är vår Sarah där :)

      Radera