Jag tänker inte berätta hur många meter vi hittade. Jag tänker inte säga vad vi betalade. Det kanhända att man känner ett lätt sting av avundsjuka då. Men hursom så känner jag i hjärtat att Linn och jag nog räddade denna blomsterskatt från kanske ytterligare tio år i ladan hos Helena.
Åååååå så fint!
SvaraRaderaKan du inte sälja en sisådär tre meter så jag kan sy en klänning? ;)
SvaraRaderaYou wish ;)
RaderaUnderbart! Tänker Dalarna, rosenkurbits om du förstår. Lite i linje med din fina blåa header. Och jag tror du skulle gilla den lilla lägenheten med massa fina tapeter och blåa byrån som Stadshem hade ute nyss (hade inlägg häromdagen på min blogg). Är helt i tiden nu med blommor ju, vårlustfyllt men tror också att vi börjar tröttna på det nedskalade vita...
SvaraRaderaHa en fin vårkväll!
Camilla/Stilitiden
Oooooo, jösses så fint! :D
SvaraRaderaÅh så fint!! Vill verkligen inte veta vad ni fick det ifrån:)
SvaraRaderaOh shit! Vilken lycka ! Stort grattis hörredu. Och stor hjärta på inlägget härinunder. kram
SvaraRaderaman tror att jag börjar grina av grönhet och avundsjuka, för tyget äro alldeles ljufligt och underbart men jag grinar för inlägget innan om er söndag och hur vackert du skriver.
SvaraRaderajag blir varm o glad o lycklig och lite gråtig och sen plötsligt så förstår jag att det är din Sarah på kortet som är min Sarah och att de jobbar med den dära loggan till shortcut kanske och undrar om du tänker komma på invigningen för det tänker nog jag.
kram o hej
Nämen nej, jag kom ju aldrig till Sarah. Så himla typiskt! Hoppas du hade en fin kväll, kram!
RaderaOch såklart att det är vår Sarah där :)