13 maj 2013

igår.

 
 
Liv och hennes övernattande kusin gjorde frukost.
 
 
Plötsligt drogs halva familjen in och frukost blev till lunchtid och brunch.
 

Nomi fick in snitsen på frallor.
 


Viggo är som fastlimmad vid vårt piano sedan han började ta lektioner för några veckor sedan. Och det är som han inte gjort annat och jag är löjligt mamma-stolt.


 
Min skåpflyttarplan tog form på riktigt. Och jag erkänner att jag inte lyfte så mycket som ett finger själv. Jag var bara tvungen att lova att det inte skulle bäras upp på övervåningen igen. På hedersord. Allt för en gammal kylskåpshistoria. Där jag inte bar själv, inte den gången heller.

 
Flyget till sommarens semester bokades.
Om nästan exakt en månad far vi, gissa var?
 

 
Det är ju lätt att komma över dubbla barnaskaran på mellis när man har fyra själv.
 
 
Två och en halv kladdkaka smällde de i sig.
 
 
Om man var vuxen eller liten bebis fick man däremot sitta vid det här bordet. 
Det är allt bra fint med kompisbesök som tar med sig tårta, en vanlig söndag liksom.
 
 
Min arbetsplats intogs av min man och en Sarah. Egentligen förstår jag mig inte på han i mössan där, det verkar inte finnas något i hela vida världen som känns oöverstigligt. Här är det logga in the making.
 
 
Viggo har kämpat hela hösten och långa vintern med sin simskola. Och vintern blev till vår och i varje veckobrev har klasskompis efter klasskompis gratulerats till att simskolan är avklarad. Men tycker man djupt vatten är superläskigt så tycker man. Jag vet, för jag var likadan själv. Sen lärde jag mig och några år senare simmade jag Ungdoms-SM, men det är en annan historia. Men heja, heja Viggo! Igår tog han längden alldeles själv och jag vet att nu är det nära.
 
 
Så nära var den där poolen men ändå så satans långt borta. Nomi var sur för hon fick inte bada hur mycket hon än tjatade.  I lördagskväll gjorde hon en surfglidning på trädäcket och in i foten åkte en 3,5 cm och ganska bred flisa. In på ena sidan och ut på andra. På akuten sa hon - Jag är fem år, fyller sex om fyra dagar, jag är tvilling och har fått en sticka i foten. Och det där kallar du sticka,  sa läkaren förvånat och sköterskan rynkade på näsan. Sen bedövade de foten och drog ut den med en tång.  
 
 
 
Charlie stajlar för alla han kommer åt.
 
 
Den är tjejen är tio och testar alla gränser dag efter dag, timme ut och timme in. Men ibland så kommer hon av sig själv i allt det tuffa.
 
 
Och hur lyxigt med framdukad måndagsfrukost på söndagkväll.
 
Det var vår söndag.
 

20 kommentarer:

  1. Underbart! Tack för att du delar med dig av ljuvliga bilder på din fina familj och allt du hittar på!

    SvaraRadera
  2. carina moqvist13 maj 2013 20:55

    Mycket kärlek och värme i er familj, blir glad bara man ser alla bilder på allt mys ni gör. kram

    SvaraRadera
  3. Många fina bilder, ord och upplevelser! Mår bra av att kika in hos dig! Klem!

    SvaraRadera
  4. Vilka fina bilder, du tar så snygga foton, i farten också. Gillar bäst den med degbullen, fantastisk! Vilken kamera använder du?

    Ha en fin kväll!
    Camilla/Stilitiden

    SvaraRadera
  5. You really are such a fantastic photographer, I loved looking through these diary images, everything is captured so beautifully. :)

    SvaraRadera
  6. Underbart skrivet!! Vilken skildring av Er vardag!!

    Jag gissar att ni ska till Paris igen eller kanske New York... Kram

    SvaraRadera
  7. Men Å. Vilka underbara bilder, fin text och härligt inlägg! Så kreativt och livfullt. Heja dig! Kram Elina (Ska ni till paris igen...? Lyllos er i så fall.)

    SvaraRadera
  8. Tack för att du delar med dig av dina fantastiska bilder och vardagslyxiga händelser. Det är alltid en fröjd att titta in hos dig!

    SvaraRadera
  9. Hur orkar ni göra allt så perfekt hela tiden? Får ångest :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nämen gud! Här är allt verkligen inte perfekt i alla dar, så skippa din ångest. Just den här dagen var en bra dag, andra dagar är total kaos och uppochnervända världen! Men det gäller att ta vara på de fina stunderna och spara känslan i hjärtat när de mindre bra dagarna kommer...

      Radera
  10. Your pics : life, life, life,
    love, love, love...

    SvaraRadera
  11. Du ger mig så mycket inspiration, tack! Jag har själv barn som spelar piano, blir sååååå lycklig av att höra dem ta ut melodier helt själva.

    SvaraRadera
  12. Trevlig artikel, tack för den informationen.

    SvaraRadera
  13. Fantastisk känsla i bilderna.

    Kram Nina

    SvaraRadera
  14. Nomi gör sig alltid så fantastisk på bild! Älskar hennes kroppsspråk.

    SvaraRadera
  15. men åh. så vackert. allt. foton. ord. barn och vuxna. allt.
    tack för det vackra och ha en fin vecka.

    Kra,

    SvaraRadera
  16. Åh, så avundsjuk på ert piano, som är så fint. Passar bra i stora, ljusa, vita rum som era! Också något avundsjuk på den där 1,5 kladdkakan, men det kan bero på att lunchen inte intagits ännu =) /Hanna

    SvaraRadera