surt.

Hur mycket kan gå fel på en vecka egentligen?

Stopp i toan. Fullständigt totalstopp. Fast jag är inte den som är den. Allt löser sig med lite vilja. Och alla lamporna i köket har lagt av utom en. Nu är det inte så att felet är glödlampsbyte eller proppbyte, så oteknisk är jag inte (jaja nästan då). Men när det kommer till elmeck känner jag mig lite osäker. Och så var det dammsugaren som gick sönder. Den enda glädjen var att den inte började brinna som de två andra gjorde (som halvtimmen innan vi skulle ha lägenhetsvisning...snacka om panik). Till råga på allt går det inte att uppbringa skrivarebläck i den här stan. Beställningsvara... Väldans surt.

Japp, det var dagens sura ifrån mig som egentligen inte har något att sura över. Tack för väldigt fin pepp nedan ♥

håhåjaja...

Jag tror jag är inne i en bloggsvacka. En redig en. Så måste det vara när orden är som borta med alla höstvindarna. Helt åt helskotta känns det som de har farit. För att inte tala om en fotosvacka. Jag kanske har fått en överdos. Ja, så måste det vara. Såklart. Sen gnisslar min kamera, helt jobbigt rossligt gnissel. Som om den vore lite överansträngd. Så den här gången är det nog kört. Alldeles kört.

Egentligen skulle jag skriva något fyndigt om hur det känns när hemmet fullkomligt svämmar över av affären-prylar. Som i köket. Man vill att det ska vara lite lugnt och brunt och dovt. Så plötsligt så hoppar där upp några tygballonger på hyllorna. Sådär bara. Precis som det hände av sig själv.

Men det fina kattkortet av Katrine Kalleklev ska ju vara där. Såklart. Finns att köpa på finfina Aschebergsgatan 24.

och så slutade jag frysa, åtta timmar senare.

Jag har bästa arbetsrummet just nu. Har liksom förflyttat mig till verandan. Där är så varmt och så skönt och så härligt att man nästan tänker att det minsann borde finnas en lag på att alla gamla hus borde just ha en glasveranda. Det är där man tinar upp när resten av huset är rysligt kyligt (och då är det ju inte ens minusgrader). Med solstrålarna i ansiktet går till och med bokföringen som en dans. Eller nu tog jag väl i men lite åt det hållet. Förresten jag har glömt att magasintipsa. Om Stella som synts på bloggen lite här och där. Helt fin. Med tjusig blogg också.

Och påtal om tips. Idag skriver jag om Mackapär. Och glöm för tusan inte att spana in snyggaste lamporna för tid och evighet.

♥ MACKAPÄR

det verkar bli en vecka med min favoritkombo.

Som i ett slag blev hela bunten med ungar snoriga och fulla med halsont. Och den ena har ont i pannan och den andra i nacken. Den tredje hostar jättejättehögt så att de andra vrålar hest "Varföööör hostar du så högt!!!!" Och den fjärde är nog egentligen ganska kry men han känner efter den ena och andra krämpan. Och jag vet sen förut vad den här unisona krassligheten beror på. Jag har skrivit om det tusen gånger förut. Så fort pappan härhemma nämner ordet flygplan är det alltid någon som passar på. Och då passar jag alltid på att kombinera det med hetsbokföringen. Det är lika bra liksom.

Nåväl, som tur är finns det minsann annat att fokusera på. Som att väldigt rara Lina som har fina bloggen Kitchenbloom är bra på en himla massa saker. Förutom att hon är en snyggbloggare är hon en urduktig fotograf och formgivare. Och jag gillar min fina fågelbur och allt det andra. Och ni måste lova att kolla hennes formshop titt som tätt för när man minst anar är där nya finheter på gång.

Under veckan som kommer har jag lite tackrunda plus bloglove på affärens blogg. Under varje inlägg här på bloggen kommer det synas ett litet hjärta och direktlänk till favvobloggarna. Såhär:

♥ LA MAISON D´ANNA G

Och då kommer man direkt till själva inlägget och kan snabbt som bixten själv klicka sig vidare till fina bloggen.

Och just det! Inom väldigt snar framtid ska här tävlas. Eller inte exakt här utan mer åt det här hållet. Jag lovar att det inte blir en knivig sådan utan mer som den här. Det enda som kommer behövas är ett klick eller två. Återkommer, ska bara smida lite mer planer. Och putsa på vinsterna lite till.

här adderas det med tjusigheter mest hela dagarna.

Så var det ju det här med att addera eller plocka bort i ett hem. För att skapa stilen liksom. Hemma hos oss är det ingen tvekan om av vad som gäller. Addera mera och gör det med finess när du ändå håller på. Tycker våra ungar. 

Och den här lilla nallen gör sig minsann fint precis var den än hamnar. Verkligen min typ av nalle, verkligen...

allt annat känns härligare än första natten med frost.

Det är söndagmorgon och jag längtar till Paris.  Till råga på allt är K i New York. Vilket man ju också kan längta tillbaka till.

affärens egen blogg och på facebook.

Nu är ju inte butiksblogg  min stora grej här i världen. Det var ju så allt började när jag väl hamnade i här. Och som jag slutade med för det var ju så mycket roligare att blogga om allt det andra. Men trots det så tänkte jag att affären skulle få en egen liten blogg. Så slipper det bli så mycket affärstjat härinne. Och den bloggen får lov att handla just om själva affären och sakerna där och ingenting annat. Och på det viset får det vara kvar som vanligt här. Skönt så.

Och jag vet nog inte exakt hur den dära bloggen kommer att bete sig. Men det kan nog komma att raljeras om en och annan favoritsak och om ganska så många nyheter och kommer nog ösas på med bilder och länkas lite hit och dit. Och tok-tipsas. Så om man gillar kan man kolla här lite titt som tätt.

Och där kommer inte bloggas så det står härliga till. Mest när jag känner för det. Och nej, det är inte klart. Inte där heller. Men tids nog blir det nog ordning där med.

Och så var det ju det här med facebook. Det är väl minsann dags. Åtminstone att affären får en egen sida. Får se om bloggen följer efter...

Och eftersom jag är urusel på facebook så har jag klickat mig runt hit och dit och inte blir det bättre för det. Men ändå, ni kan väl göra slag i saken och gilla mig ändå! För lovar här och nu att såfort jag får lite ordning på allt så blir det himla snälla saker där. En massa glassiga tävlingar och annat smått och gott. Gilla HÄR eller HÄR eller här bredvid till höger.


Join the LITTLE CUTE MOKKASIN AT FACEBOOK ! It will be fun! Competitions, offers, news and a lot of lovely things!!

och varför är man inte tjugofem längre?

Photography: Lisa Rinnevuo

Bästa Lisa Rinnevuo håller workshops för 13-25 åringar inom snar framtid. Hur grymt? Det enda som inte är så himla grymt är att jag inte är i närheten för en plats på den kursen.

Och förresten. Jag har fått en del frågor på mina Lisa-tavlor som syntes i Plaza-reportaget. Och eftersom jag inte är så snabb på mail för tillfället (förlåt) så kan jag svara att det är litografier. Och att de är köpta på Konst & Folk.

made by viggo.

Det var vissa som inte hade några problem alls att bestämma sig över finheterna på La Droguerie. Tärningsberlocken var hetast. Och de försvann inte på vägen som vissa andra. Turligt.

Viggos halsband har suttit på sedan i söndags. Det blev väldigt omtalat bland kompisarna på skolan. Och han är helnöjd över sin högst strukturerade skapelse. Maxad minimalism typ.

la droguerie.

Ser du inte skogen bland alla träd, frågade K när jag stod härinne och verkligen inte kunde shoppa loss över huvudtaget. Nä, det var just det som var problemet i denna butik där till och med Panduros utbud kändes urfuttigt. Bland tusentals burkar med pärlor, megakartor med knappar och miljoner berlocker, stuvbitar i högar, hela väggar fulla med band och så vidare och så vidare igen, kom jag ut med två körsbärsberlocker (som dessutom försvann)för tre kronor styck. Och en liten nyckelberlock som också är putsväck.

Det enda problemet var väl att det var väldigt strängt därinne. Men fick verkligen inte göra si eller så. Ta bilder var absolut förbjudet och när jag fick skäll för tredje gången tyckte Liv att det hela blev sådär nu-sjunker-jag-under-jorden-pinsamt. Så jag gav mig. Jag grämer mig fortfarande över vilka tjusiga bilder det kunde blivit.

Och nej, de sålde inte maränger.

man tager vad man haver.

Och ibland kan det bli rätt så bra. Förresten finns det himla bra grejor på Material. Träkulor och en hel massa viktigt.

och gatorna tog aldrig slut.

Jag har aldrig sett Liv och Viggo trava så mycket. Utan ett endaste litet pip till gnäll. Det är ju såklart så mycket lättare när Paris ligger under ens fötter. Men att ha tävling uppför trapporna vid Sacre Coer. Och att fortsätta tävlingen på 669 trappsteg upptill Eiffeltornets andra våning. Då tappade de till och med mig någonstans på vägen.

Men tusan vad vi promenarade runtomkring i den där staden. Fint som snus. I timmar och utan mål och som sagt lite vilse bland virrvarret av gator. Och hoppade in på mysiga fik bland croissanter och blåbärstarteletter. Och ramlade på butiker som var de finaste vi hade sett. Med rosa golv och turkosa väggar och klänningar i alla färger därimellan. Och med de coolaste elgittarerna i hela världen. Och hål i väggen där precis var allt var bubbelgumsrosa och det fanns högar av cupcakes. Och flottaste minimataffärerna med ostar och vin och ankor och fiskar och en massa blåbär. Och restauranger med servitörer som proppade barnens händer fulla med karameller. Och ungarna sa merci och bonjour och can we have the bill, please? Och tyckte de var världsvanast i världen när det faktiskt funkade.

Och nej vi drack inte champagne i plastmuggar på Eiffeltornets topp. Utifall någon undrade.

gladpost.

För ett tag sen fick jag en himla fin överraskning i brevlådan. Man svimmar ju nästan när där ligger ett paket av det här slaget. Gladare kan det ju knappast bli.

Och när finheterna bara fortsätter och fortsätter när man väl öppnat då blir man lite extra lycklig.

Och boken Bilderboksretro är verkligen så fin som man just misstänkte. Rakt igenom. Lite sagoteasers för kidsen, nostalgi för mormor och upplyst fakta för en sjuttis som mig. Allt började visst inte på 70-talet minsann. Som Barna Hedenhös och hunden Urax.. 40-tal, hur är det möjligt? Först Plupp och nu det här.

Och  Lotta Kühlhorns formgivning sitter som en smäck. Kan knappt bärga mig förren jag får se 60,70 och lovely 80-tal med Lotta-feeling.

stadscrush.

Så är det faktiskt. Föll pladask. Det är inte så att jag aldrig har varit i Paris. Det har jag. Ganska många gånger. Första gången var jag nitton och tågluffade. Jag och Kristo (jaaa, vi har varit kära sådär från och till, i evigheters evighet) tog nattåget från Köpenhamn och vaknade upp på Gare du Nord. Senaste gången hade vi precis gift oss. Dagen efter  åkte vi ut till Arlanda på vinst och förlust. Trodde det skulle vara enklast i världen att hitta biljetter sådär på momangen till vilken plats som helst på jordklotet. Det var det inte. Fick i alla fall tag på varsin biljett till Barcelona. På vägen hem bokade vi om och stannade i Paris. 1999. Jisses, årtalet ser ut att hamna på museum.

Och de tio åren därimellan flera gånger till Paris. Fast jag blev aldrig kär. Tyckte alltid att jag aldrig fick något riktigt grepp om stan. Gillade alla andra städer bättre. Fast så slog den då till. Den stora förälskelsen. Älskart.

Inget grepp om stan nu heller. Världens mest oförberedda resa där vi inte hade hunnit kolla upp någon endaste lilla grej. Slängde ner en liten minipackning småtimmarna innan vi flög och glömde hälften. Var alldeles vilse bland alla sneda gator kors och tvärs och en tunnelbana som känns som en myrstack. För att inte tala om vilse i franska fraser. Men ändå så förbaskat underbart. Så himla fint så jag känner mig alldeles knäsvag så här efteråt. Vill dit igen. På direkten.

isabellestipendiet.

En himla bra grej är på gång. Isabelle Halling McAllister har tillsammans med Rättviseförmedlingen stiftat Isabellestipendiet. En sådant perfekt, superbra stipendium för kvinnor som är eller vill bli hantverkare. För att inspirera och heja på alla kvinnor som vill verka och utvecklas inom denna mansdominerande bransch. För att visa att det spelar verkligen ingen roll vem man är för hur bra man är och vad man vill och kan göra här i livet. Kan tyckas alldeles självklart men verkligheten säger något annat. Och det är just därför detta är så grymt viktigt.

Stipendiet är på 20000 kronor och verktyg och en hel massa förbaskat fin ära. Det ska gå till en kvinna som älskar sitt hantverk och/eller vill utvecklas inom det. Kanske är det genom en utbildning eller ett projekt av vilket hantverksslag som helst. Det kan vara någon som redan arbetar som hantverkare eller någon som inget hellre vill. Målare, snickare, rörmokare, plattsättare, elektriker, svetsare, byggare... Ja, vilket hantverk det än må vara. Och du, är det du som stämmer in på allt ovan. Nominera dig själv för tusan.

Så sätt igång att nominera! För fulla muggar! Det här är superbra och viktigt. Och gör det nu för sista anmälningsdagen är 5:de oktober. Nominerar gör du på Rättviseförmedlingens facebooksida eller mailar till isabellestipendiet@gmail.com Stipendiet delas ut den 13:de oktober på Hem & Villa mässan i Stockholm.

Isabelle har även startat facebookgruppen Kvinnliga hantverkare. En samlingsplats för kvinnliga hantverkare. Perfekt ställe att byta erfarenheter och för uppdragsgivare att hitta bra kontakter. Heja så bra!

fett najs.

Jag håller med Viggo. Alla gånger om. Bästa staden. Sannerligen.