16 maj 2011

en vecka gamla.


Igår hade vi 4-årskalas för Nomi och Charlie.
Och det är ju faktiskt inte klokt vad det är lång tid sedan den där höstdagen då jag travade iväg för att få mitt livs överraskning. Kanske trodde jag att bebisen skulle vara femton veckor istället för åtta som den borde. Mest för att min mage var så stor och för att jag kände mig tusen gånger mer gravid än vad jag någonsin gjort tidigare. Men jag var i vecka åtta. Och jag kunde inte i min vildaste fantasi förstå vad läkaren menade när han efter två sekunders undersökning sa att han brukade låta mammorna se själva när det såg ut på det här viset. Innan han vände skärmen mot mig så hann jag tänka att det var tomt därinne eller att bebisen inte var en bebis, typ. Men det var glasklart, tydligare än något ultraljud tidigare. Två små hjärtan tickade för fullt och jag höll på att svimma. Jag hade aldrig någonsin tänkt tanken, just då var det som om tvillingar inte existerade i min värld. Jag tumlade ut från kliniken, lutade mig mot gallerdörren i hissen och ringde min man. Men kunde inget säga så jag lade på igen. Sen hoppade jag på bussen och ringde min man en gång till. Och viskade det allra tystaste jag kunde, det är två! Sen kändes det som jag skulle svimma igen.

Vi var omtumlade och tyckte att livet kändes uppochnervänt. Jag grinade i två timmar och tänkte på lilla Viggo som inte ens fyllt två år och på Liv som var tre och ett halvt. Och att det till våren skulle komma två små bebisar. Hjälp. Fyrabarnsmamma. Jag som inte ens hade vant mig vid att ha två. K som alltid är lugnast i världen sa att allt skulle ordna sig och funderade mest på vilken bil vi skulle ha. Alla vi känner blev fnittriga när vi berättade och tyckte att det var coolast i världen. Utom en som sa att det var ju det värsta som kunde hända. Jag tror att hon kanske inte riktigt menade så utan tänkte att lugnet var slut för alltid och att vi aldrig skulle få sova mera och oj vad jobbigt. Och visst kom de lite tätt våra barn, visst blev det några år av kaos och en aningen annorlunda. Men nää, det värsta som kunde hända var det absolut inte på något vis. Inte överhuvudtaget. Inte på långa vägar. Det värsta finaste kanske man skulle kunna säga. Att vi har fyra underbara ungar. Jag kan verkligen inte tänka mig något finare än så. I hela världen ♥

52 kommentarer:

  1. Men du! Jag har också tvillingar och tätt mellan våra fyra barn, den äldsta fyllde 4 år det år vi fick tvillingarna och mellanbarnet var 1,9 år när de föddes.

    Jag och min man blev också omtumlade vid UL, men megamalliga och glada.

    Intensiva år har det varit, det kan man inte sticka under stol med, men det positiva överväger och jag är fortfarande världens malligaste fyrbarnsmamma, fast jag inte heller kan fatta att jag är just fyrbarnsmorsa! Hehe..

    Kram Elvira

    SvaraRadera
  2. Såå söta på bilden, skulle jag ju också skriva,var lite snabb på knapparna!

    SvaraRadera
  3. Åh så fint Sofia. Blir lite rörd när jag sitter här. Ja för visst är det otroligt, när man tänker tillbaka på det, vad små de stora var, vad många ni blev, vad bra allt gick och vilket jobb du och K gjort. Och så fina de är! Kram till dig!

    SvaraRadera
  4. Tack för grattis hälsningen du lämnade hos mig! Golv tips tar jag gärna emot, ni har ju de snyggaste golven ever! Jag mailar dig :)
    Men vilken underbar bild och fin text! Blir alldeles tårögd.. Stolt som en tupp ska du vara! Vi drömmer om att få många barn, minst 3 max 5 så vi får väl se hur det blir :)
    Massa kramar

    SvaraRadera
  5. Vilken mysig och underbar historia!! <3 kram på dig

    SvaraRadera
  6. Helt underbar histora. Och vilka gudomligt söta bebisar!

    PusS!

    SvaraRadera
  7. Så fina ord!
    Så söta små!

    SvaraRadera
  8. Underbart! Helt enkelt bara fantastiskt underbart! :-) Kram på dig!

    SvaraRadera
  9. Så fint skrivet - och trots att jag kan förstå att det måste ha varit bra intensivt i något år så släpper det ju liksom i den här åldern de är i nu. :-) Vilken glädje de har av varandra, alla fyra! :-)

    SvaraRadera
  10. Jättefint skrivet. Och så söta små liv. Tänk att det ryms hur mycket kärlek som helst i ett mammahjärta. Är inte det också fantastiskt så säg? De är det härligaste och vackraste man har och det finns inget annat som kan göra en så sprängfylld med lycka. Men det är så himla paradoxalt att det indirekt är barnen som ger en de störta sorgerna. Jag tänker på när de små inte får det så bra som man ju så hårt och innerligt önskar. Aldrig vill väl en mammas hjärta gå i så många knivvassa skärvor som då.

    Men nu är det nu. Äppelträden blommar och snart är det sommarlov. Grattis till dina små hjärtan.

    Kramar! //Helena

    SvaraRadera
  11. Men oj oj såå söta dom va,
    ja dom e säkert lika söta än ida,
    men ändå
    jag blir bebissjuk trots att jag har en som knappt är 2 mån ;)

    Så fint skrivet,
    det är en gåva att få va mamma!
    Grattis till din två!

    caisa

    SvaraRadera
  12. Dom är ju helt bedårande söta! Så fint du skrivit om dina fina barn, håller med caisa om att det verkligen är en gåva att få bli mamma... Ha de så bra, kram jessica =)

    SvaraRadera
  13. Vilken fin liten berättelse.
    Å vilka fina barn, så söt bild

    Linda

    SvaraRadera
  14. Så fint! Och så otroligt söta!

    Kram Elina

    SvaraRadera
  15. Fint!

    Och. Gud. Så. Himla. Underbara. Små. Varelser där på bilden.

    SvaraRadera
  16. So sweet little babies!
    All the best for the whole family!

    Salut!
    Franka

    SvaraRadera
  17. så söta. och så fint skrivet.

    kram

    SvaraRadera
  18. Jag sitter här med tårar i ögonen :) Vad fint!

    Min lillasyster väntar två i sommar, det är hennes första två, fantastiskt spännande!

    Jag ska skicka en länk till henne, jag tror hon uppskattar ditt inlägg :)

    Och grattis på fyraårsdagen till dina två änglar!

    SvaraRadera
  19. Vilken fantastisk liten historia om något väldigt stort! Grattis till fyra fina,
    Malin

    SvaraRadera
  20. Så underbar läsning! Jag är också fyrabarnsmamma och har tvillingar. Men våra tvillingar kom först, så vi hade liksom inga andra syskon att ta hänsyn till, när de föddes. Att få tvillingar var för mig helt fantastiskt. Har alltid drömt om det. Sen fick vi barn nummer tre två år efter och barn nummer fyra ytterligare 3½ år efter, så vi har också haft en del intensiva småbarnsår. Men tiden går fort och nu är tvillingarna 18 år... Lycka till i fortsättningen med alla barnen. :)

    SvaraRadera
  21. vilka bedårande bebisar!

    SvaraRadera
  22. Underbara barn och underbar läsning Sofia! Det måste vara härligt att vara en storfamilj. Så mycket glädje!

    Ha en underbar kväll!

    SvaraRadera
  23. Så himla mycket glädje!
    Underbara små ...

    SvaraRadera
  24. Åhh kommer jag bara på att säga. Så fint, så fina!

    SvaraRadera
  25. Åh sån fin historia! Heja och grattis!

    SvaraRadera
  26. Men du, vilka sötisar!!!!
    Underbar bild!
    Det är underbart att vara en stor familj kan jag förstå!

    Kram CC

    SvaraRadera
  27. Grattis! :)

    Det är jag som är lillasystern (Knaada´s, som tidigare kommenterat) och väntar tvillingar inom några veckor! Helt fantastiskt!
    Minns oxå beskedet om att det var två där inne, på första ultraljudet - vi höll på att svimma. Jag skrattade och grät samtidigt. Coolt, att man ska bli tvåbarnsmorsa bara sådär på en gång :)

    SvaraRadera
  28. Vad fint! Precis vad ag behövde läsa som kämpar på med mina små här hemma. Inga tvillingar, men täta i ålder: 4 år, 2 år, 6 månader.

    Ursöta dina småttisar!

    Kram

    SvaraRadera
  29. Wow, så fint! Och härligt att läsa...

    SvaraRadera
  30. Får man lipa på bussen? Om inte är det ditt fel. Jag är lika känslig som en bebisstjärt just nu och lipar för vackra texter, små bebisfingrar, superstarka morsor, folk som visar känslor och ja, ditt inlägg hade allt. <3 Vackert!

    SvaraRadera
  31. Vilken helt underbar bild du visar av dina barn.. I min bekantskapskrets finns tvillingar... Jag kommer ihåg då min kusin meddelade att hon väntade tvillingar.. Hon var chockad men jag var glad.. Och helt ljuvliga flickor blev det !
    Ha det bra !
    Kraam
    Sanne

    SvaraRadera
  32. Så vackert skrivet! Jag har tre barn och inga är tvillingar. Men ganska tätt fick vi dom, -03, -05 och -06. Några intensiva småbarnsår men vilken glädje de har av varandra! Och vi av dom!
    /Kram Victoria

    SvaraRadera
  33. Wow vad kul! (Och roligt skrivet som vanligt;)) Så ljuvligt vackra barn!

    Grattis till hela familjen!

    Kram

    SvaraRadera
  34. Ja barnen är väl det bästa man har, så söta dem är..

    Kram Helena.

    SvaraRadera
  35. Jag får en lyckotår i ögonvrån när jag läser din fina berättelse... vad fantastiskt livet är!! Grattis till alla dina fyra barn!!!!!! Förstår att det är lycka!!

    KRAM

    SvaraRadera
  36. Vilken fantastisk bild och likaså historia! Tänk att få berikas med fyra barn. Ibland kan det kännas vemodigt att våra två börjar bli lite stora nu och att det inte blir några fler. Tack för att du delade med dig av dina historia!

    Kram!

    SvaraRadera
  37. Åå så söta de är på bilden som håller varann i handen... Så häftigt med tvillingar och att ni fördubblade er barnaskara!
    Jag är också nostalgisk idag, 10 år sen vår äldsta föddes.

    /Anna-Karin

    SvaraRadera
  38. Fint var det ja! Supersuperfint! ♥

    SvaraRadera
  39. Åh, vilket underbart inlägg!! Och bilden...oj så härliga. Själv har jag bara ett barn men jag kan tänka mig den kärleken gånger fyra; nice!
    Ha en skön dag, kram Camilla

    SvaraRadera
  40. Vilken lycka. Så vackert fångat i bild, och text :)!

    SvaraRadera
  41. Å så fina och så söta. Och med händerna ihop och samma gester. En underbar bild!! Vet du - mamma till fyra - det äger! Supercoolt ju. Dessutom till fyra mycket fina barn vad jag har förstått. Det äger ännu mer.;)

    Kramar till dig och hälsningar till er alla.

    Lina.

    PS. Ett mail och ett paket är äntligen på väg. :) DS.

    SvaraRadera
  42. Jag kan inte låta bli att fascineras av tvillingar, så häftigt! Grattis till kidsen på 4 års dagen!

    SvaraRadera
  43. Härligt! Söta små och jätte fint skrivet!

    //Johanna

    SvaraRadera
  44. Oj, vad jag känner igen mig i din fina beskrivning av hur det kändes att få reda på att det var två i magen. Omtumlande! Hemma hade jag en 8-månaders liten flicka och i magen två små liv. Nu är vi mitt uppe i småbarnsår med allt vad det innebär, vår fina tjej är 3 år och våra underbara pojkar är 2 år. Kaos ibland, himmelriket ibland... Och för varje dag som går faller en liten bit på plats och vardagen blir lättare. Och det är precis som du skriver, det finns verkligen inget finare i världen, värsta finaste någonsin! :) // Therese

    SvaraRadera
  45. Ärligt och underbart!
    KRAMAR

    SvaraRadera
  46. Åå gudars så fint!!! Fick liten tår i ögonvrån och fnissade fånigt och rört när jag läste..vad underbart, och så fint din beskrivning av hur det kändes...! Har tre fina själv, skulle vart 4, men hon vände om i v 32.., men en liten ängelsyster har vi ju då istället :)
    Kram Lycke

    SvaraRadera
  47. Helt fantastiskt är vad det är! Jag har två barn tätt...det är en prövning men barnen alltså, de är ju coolast och bäst! Fint skrivet!

    SvaraRadera
  48. Oj...här sitter jag och grinar...i soffan! Tänk vilka små liv, vilken gåva, vilken kärlek......totalt vilkorslös! Vad underbart du skriver, blir helt lycklig och vill ha fler bebisar, men tre är helt ok det också! :)

    Grattis på 4-årsdagen.

    SvaraRadera
  49. hjärtetårarna rullar ikapp. så fint ♥
    // gwendoline

    SvaraRadera
  50. Hejsan!
    Alltså, hur länge sedan är det du skrev det här inlägget...och jag skriver en kommentar nu?!

    Eftersom jag flitigt läser din blogg och inspireras av dina fina bilder och ideer har jag länge tänkt att jag skulle skriva en kommentar, på det där inlägget, som berörde mig så Otroligt mycket! Har inte läst det på länge nu, men nu när jag gjorde det, började jag nästan gråta igen;) Vi fick också tvillingar förra sommaren och har en tjej sedan tidigare. Jag känner SÅ igen mig i din beskrivelse. Den dagen jag fick beskedet var som världens lyckligaste dag samtidigt så darrade jag ju i hela kroppen och började gråta då läkaren berättade. Vår dotter som vi redan hade var ju bara 1 år och 7 månader och drömhuset (ett 20-tals hus som lyckligtvis var hyffsat renoverat) blev ju plötsligt ganska litet! Och mamma och pappa som bor långt bort...
    Idag är våra tjejer (triss i tjejer!) 3 år och 8 månader samt 1 år och 4 månader. Jag antar att vi är inne i det som du beskriver kaoset. Som sagt, vardagen är ganska hektisk men samtidigt kan jag ofta nypa mig i armen och tänka hur fantastiskt det faktiskt är. Jag tycker att vi är riktigt lyckligt lottade!

    Tack för din väldigt fina blogg!!
    /Jenny

    SvaraRadera
  51. så himla himla fint inlägg! man kan få hur många barn som helst, varenda liten knodd betyder världen för en!

    SvaraRadera