in a little lady´s purse.

Eller i min 7-åriga dotters lilla necessär. Två japanska lyckofigurer. En gammal brosch. En nyckelring från bästisen. Öronclips. Hårspänne med blå och vita stenar. En guldfisk som visar att man kan simma 25 meter. Ett munspel. En Kitty-kamera som går att filma med. Ett oglammigt läppglans och ett tjusigare. Tre armband. Precis allt man kan tänkas behöva.

Ha en fin lördag!

Psst! Necessären är gjord av Cecilia Stenmark som gör ett helt gäng av urfina saker.

fintfintfint.

Kär blev jag nyss i Anna Malmbergs fotografier. Och hennes blogg på Elle.

Foto: Anna Malmberg

anthropologie.

JanuaryHighlights eller vårkänningar från kära Anthropologie. Nu är det här ju ingen modeblogg men jag kunde inte låta bli. De här bilderna får mig att längta ännu mer efter vägar utan snö och små ärmlösa klänningar. Lite märkligt är det allt. Först går det år utan den minsta lilla riktiga vinter och det enda man säger är att tänk så det var förr. Så kommer det två vargavintrar. På rad. Det snöar och snöar. Och det känns just idag väldigt långt tills man får dra på sig vårstassen och blåsa iväg på snyggvespan.

Bilder Anthropologie.

fixa rummet.

Igår vägrades middagen. Blev åtminstone framflyttad. Maten stod på bordet men ÅHHH nu börjar ju vårt nya favoritprogram vrålade Liv och Viggo. Och jag var inte sen att hänga på. Så vi bänkades oss alla sex framför första avsnittet av Fixa rummet. Coolt, tyckte vi allihopa, massor av gånger. Jag och ungarna var helt med på fler snickarbänkar i barnrummen. Och kryddhyllan med spik och skruv i källaren kan gärna flytta några trappor upp i huset.

Superduktiga Isabelle Halling McAllister har gjort serien Fixa Rummet för Svt. På onsdagar 18.45 ska åtta ungar få hjälp att fixa sina drömrum med Isabelles hjälp. Kreativt, kul och himla skön ton i programmet. Och det bästa, kidsen är själva med och bygger. Gillas!

Isabelles hem var med i senaste Family Living. Skönaste stilen. Här är bilder från urfina barnrummet. Kolla in den annars så trista Brio-spisen och tapeten sen. Och den där grymma lampskärmen...

Isabell och Jenny från Sammy Rose driver bloggen Dos Family som jag är mega-förtjust i. Alla hemma-hos-repotage är ett måste.

tisdagstema om recycling.

Hade såklart alldeles glömt bort att Fabrikens jullov var till ända. Tur att jag blev påmind. Tisdagens tema är recycling i inredningen. Det gillar jag ju, vilket förmodligen redan har framgått här på bloggen. Jag återanvänder så gärna vad det nu må vara. Loppishäng är en av mina favoritsysselsättningar och jag har väl gallrat de flesta vindar som kommit i min närhet. Jag har ju lite cravings på sådant som det går att lägga saker i. Burkar, askar, lådor, tygpåsar... Och det kan man ju verkligen hitta lite varstans. Det räcker med att det är lite lagom tjusigt så kan jag absolut få användning för det.

Hattaskar är väldigt fint till dockkläder och barbisar. Min farmor samlade knappar i cigarettlådor som är så perfekt platta, finns liksom alltid plats för dem. Och fina teburkar är det väl ingen som inte återvinner på något vis? Förresten, dockkläderna på bilden är återvinning på hög nivå. De hade min mamma och lekte med på 40-talet!

I den blå tvålasken hade jag mina allra finaste klippdockor när jag var liten. Nu har den fyllts på med nya. Och prickiga boxar på loppis kan jag bara inte gå förbi.

Kaffeförpackningar var definitivt bättre förr.

Den röda lådan med blommorna är vass och bucklig men Liv kunde verkligen inte slita sig från den.

Liv har inte träffat sin farmor. Men hennes syask är nu Livs finaste.

Den svarta lilla plåtasken valde Viggo för sin samling av Stjärnornas Krig-filmisar. Och min gamla pigtittare håller fortfarande ihop. 



Kika in på Fabriken och spana in fler återvinningstips!

nu är glada julen slut.

Så snabba vi var i söndags. Ner med hela julen i ett nafs. Vi smällde smällkarameller och läste små  meddelanden som fanns däri. Dansade lite långdans och gjorde raketen i värsta julgransplundrings-andan. Vi tuggade på polkagriskäppar och länsade skafferiet på de sista pepparkakorna. Pepparkakshuset var uppätet sedan länge. Och ännu en gång misslyckades jag med att packa ner julen snyggt. Min ambition är alltid densamma, i år ska jag packa de där kartongerna med struktur och finess. Men i vanlig ordning står jag där och svär. Över att de inte går att stänga och att allt hamnar huller om buller. Så trycker jag till de där kartongerna alldeles för hårt och tejpar som en galning. För att allt inte ska ramla ut när vi kånkar dem uppför vindstrappan. Sen är det bara att hoppas, att allt är någotsådär helt nästa år.

nesting.

Någon dag innan jul tipsade Lotta Agaton om boken Nesting. Fotografen Pia Ulin och stylisten Cilla Ramnek har gjort en bok. En väldigt fin sådan. Sju år tog den att göra. Om inredning från tjugosex olika hem. Inget förlag ville trycka den. Marknaden var mättad tyckte man. Hur dessa förlag tänker där undrar jag verkligen men tackar dessa tjejer att de tog saken i egna händer och tryckte den själva.

Jag hämtade mitt exemplar på Papercut i fredags och kan inte slita mig. Bilderna är fantastiska och hemmen likaså. Det är något skönt över dem. Befriande. Inte tillrättalagt och stelt, definitivt inte likriktat. Personligt så det förslår. Och kul. Och mycket inspirerande. Jag håller med Lotta, lite som en svensk The Selby. Och jag bläddrar och bläddrar, bilderna tar aldrig slut. Inte intrycken heller. Varje gång ser jag något nytt. Boken är supertjock och den är bara min. Den här boken ska ingen rita i, klippa ur, spilla saft i eller ens vika en sida till flygplan. Nix ungar, den här låter ni bli.

rådmansgatan.

rådmansgatan.

heleneborgsgatan.

furåsa.

gotlandsgatan.

Foto: Pia Uhlin.

inside my moleskine.

God fortsättning på 2011 och tusen tack för alla Gott Nytt År -hälsningar! Efter nyårsfirande i gamla hemtrakter på Söder är vi tillbaka hemma. Såhär års är det lätt att tänka tillbaka på tiden som gått. Känna efter lite extra om hur året har varit. De senaste åren har mest tacksamhet infunnit sig. Om att livet i stort är ganska så bra ändå. 

Även så summeras detta år. Det har varit ett bra år. Det har funnits några tillfällen som då det hände kändes rätt så botten. Men tänker jag efter så har de händelserna inte rotat sig över huvudtaget. Det är klart att det finns där och jag kan med en axelryckning konstatera vad som hände. Men sen är det bra, inget ältande eller ens en gnutta av fundering längre. Skönt så och glad är jag över att äntligen ha insett att vissa saker inte ens är värt att lägga extra energi på. På något vis har jag förstått (lite sent men ändå) att trots man inte väljer vad som händer i livet har man alltid ett eget val hur man vill hantera det och känna inför det.

 

Och vad 2011 har i bagaget ska bli spännande att se. Jag har åtminstone varit handlingskraftig och inhandlat en almanacka i god tid för en gångs skull. På självaste nyårsafton. Annars hör jag till dem som brukar få fatt på de sista exemplaren vid halva rea-priset. Billigt men tidpunkten är oftast i mitten av mars. Fast förra året var jag ute i lika god tid för jag har numera en favorit i almanacks-djungeln. Moleskine Weekly Notebook Diary. Strukturerade anteckningar har aldrig varit min starka sida. Det ser ut som det gör. En salig blandning av det mesta av det som är viktigt för stunden. Och det som inte är så viktigt. Och det kan vara så att det där viktiga hamnar lite i skymundan. Men så hittade jag THE almanacka. Med datum på vänstra sidan och tomt på andra sidan. Så bra.

bye bye 2010.

Jag tänkte göra en liten fin avslutning från bloggen 2010. Ni vet, de bilderna man gillar bäst och så. Men det gick åt skogen och nu är klockan alldeles för mycket för att börja om. Och dessutom alldeles för mycket för att skriva sådär klokt som sig bör en dag som denna. Några timmars sömn behövs inför årets sista dag tillsammans med fina vänner.

Hoppas ni alla får en alldeles förtjusande morgondag.

Och TACK för ni kikar in här

det gör mig verkligen glad!

 Jag önskar er

Ett Riktigt Finfint Nytt År!

Kram!

Här kan ni se var alla bilderna kommer ifrån. Det är mitt absolut första försök att använda Pinterest. Jag har inte riktigt fattat hur man gör men jag lovar att berätta när jag vet. Nästa år kanske... Fast himla bra var det allt att jag testade just idag när det blev sådan här kris på bilder.

mera blommor.

Det gick över fortare än jag anade. Julens sega status är ett minne blott och jag känner mig peppad för nya projekt. Nomi och Charlie delar rum. Ett megastort rum som liksom har legat lite på efterkälken på piff. Rummet är lite knepigt. Vinklar och nästan inga hela väggar. En väldigt stor dubbel skjutdörr och en inte riktigt lika stor pardörr plus två stora trippelfönster omringar rummet. Just därför så fegade vi ur med Krysantemerna och tapetserade bara den enda hela väggen plus lite till. Men nu har jag ändrat mig så fler tapeterrullar är beställda.  Och sen ska fina tryck från Fine Little Day och Sandra Juto upp ovanför byråerna. Den tjusiga loppis-lampan med sammetsskärm ska bara (har visat sig inte vara så bara..) få ny sladd.

Tvillingarnas rum är helt klart det med mest färg i hela huset. Inte så häpnandsväckande kanske, med den tapeten. Och det rummet med flest mörka möbler. Pappas gamla utdragssäng från fyrtiotalet har fått styra en hel del. Jag är helt förälskad i den där sängen. Kommer bli väldigt svårt att inse att den en dag kommer vara för liten för Nomi.

long time no see och en alldeles ofärdig tavelvägg.

Hej igen. Trodde nästan att jag aldrig skulle blogga igen. Eller hinna läsa mina favvo-bloggar någonsin mer. Eller svara på rara mejl. Sorry alla som jag inte hört av mig till, det var inte alls meningen men snart, snart... 

Tusan vad dagarna har försvunnit i en massa annat. Typ jul. Och allmänt softande. Det märkliga är att när man väl börjar ta det lugnt är det så jäkla svårt att sluta. Jag jobbade i och för sig idag men gudars vilken tid allt tog. Precis som om man vore försatt i någon mycket seg softar-status, omöjlig att ta sig ur. Ett paket tog typ en kvart att göra färdigt. Var är tejpen, var är pappret, var är snöret och där försvann själva presenten... Annat var det den 23:de. Fyra paket på sisådär 5 minuter.

Men nu så. Nu bloggar jag igen och inga mer lov i sikte. Måste ju visa min andra stjärna. Den i guld. Som hamnade i vår ena lilla hall. Som är och förblir ett halvfärdigt projekt. Tanken var att hela den lilla hallen skulle fyllas med ramar och foton. Från golv till tak. Och det är fortfarande planen men jag har tagit en tvåårs-paus verkar det som. Kom av mig alldeles i valet av foton och sen vände loppis-turen med billiga ramar.

Och det här är ju inte klokt men jag är med på bild för första gången på den här bloggen. Som bebis med blomma, i liften på väg från mitt eget dop och bredvid en liten Liv. Inte helt färska alltså men ändå.

god jul!

Det här var den allra bästa julaftonen, sa Liv & Viggo nyss.

Hoppas ni alla haft en strålande dag

och att resten av helgen blir fin.

tisdagstema om julglimtar.

Idag är det julrusch. Därför blir det inte många julglimtar från vårt hem. Hinner inte springa runt med kameran. Men jag måste visa stjärnan som  äntligen kom hem ifrån loppisen igår. Hittade den och en likadan i guld fast med stjärnmönster, för flera långa veckor sedan. Men loppischefen ville bestämt ha dem kvar i skylten. Så jag betalade en spottstyver och hoppades jag skulle få loss dem innan självaste julafton. Eftersom jag är så svag för den här formen på stjärnor som var det värt att hoppas. Upp i taket ska de och urfina skuggor blir det med tända ljus i.

Få jul-feeling på Fabriken.

tänk vad lite glitter kan göra.

Jag är så himla glad att det är snö hos oss. Det är nästan så att jag börjar tro att vintermornar är mina absoluta favoritstunder på året. Jag vet, det är mörkt, trött är man, fryser som sjutton gör man och tusen kläder ska på. Men attans vad vackert det är. Som en saga i glitterskrud. Som värsta, sköna Disney-winter- wonderland. Imorse konstaterade Viggo att det såg ut som lamporna grät diamanter. Ni hör ju själva. Det är magiskt som bara den.

söndagsbilden.

Lördagnatt 23:27. Man kanske skulle... Gå ner i källaren och spraymåla lite. Med tanke på förra lördags-natt-projektet kan det ju gå lite sådär.

Men vad tusan. Korgen till Liv var ju bara tvungen att grundmålas om den ska hinna bli turkos till julafton.

Och med den här ljusstaken i huvudet. Och det var väl ingen som missade de sköna ljusstakarna i pastell i gårdagens avsnitt av julkalendern?

Nedersta bilden från Sköna hem. Och kika in på Fabriken för fler söndagsbilder!

röd-vit-grå.

Bilder Taverne Agency.

easy.

Pyssel med barnen ska vara enkelt. Annars blir vi alldeles galna. Hela bunten. Det finns ett julpyssel som är rena rama barnleken. Julgranskulor. Och förra året fanns det inga gränser. Den ena efter andra julklappen tillverkades. Sista varianterna var hundar.

Så fram med flörtkulor. Måla dem. Fram med nålar, både sådana vanliga och knappnålar i sköna färger. Paljetter och pärlor. Whatever, bara det glittrar. Och tråd om man vill ha lite dinglande pärlor. Sen är det bara att fästa glittret med nålarna. I mönster eller helt vilt. Man kan ju alltid göra dem lite mer stilrena men ni vet ju hur det är härhemma. Min mamma hänger alltid upp några sådana här kulor varje jul. Det var en väninna till min snart 91-åriga mormor som gjorde dem en gång. När jag var liten tyckte jag de var urtjusiga. Jag minns att jag beundrade den väninnan för att hon verkligen hade gjort dem. Alldeles själv. Tyckte det såg supersvårt ut. Men alltså nix, det är lätt.

Ha en härlig helg och julstöka i lugnan ro. Här räcker det med att titta ut så får man värsta jul-feelingen. Stora snöflingor som singlar ner. Perfekt.