nästan som guld.

Jag vet inte om det var den här klänningen som gjorde att jag inte kunde hålla fingrarna borta från loppisens mässingshylla. Eller om det var den rådande mässingsfebern. Och anemoner igen. Det är något magiskt över dem. Jag tror banne mig att de  har passerat ranunklerna och pinoerna som favoritblomma. Och vet ni vad, den svarta kuvertväskan hade min farmor som ung. Det är magiskt om något. Att Svea Åkerström bar runt på den någon gång i slutet av 30-talet. På insidan står hennes namn präglat med snirkliga bokstäver. Vackert är det.

Jag önskar er en fin helg!

Liten uppdatering. Krukan har jag fått av min mamma och den var min mormors mors. Det är faktiskt en  Villeroy & Boch som onekligen känns väldigt gammal. Min mormor fyllde nyss nittioett så jag misstänker att den är det också.