fast nu är det snart jul.

Jag jultipsade ju sådär lagom snyggt i början av september. Men nu är det ju faktiskt snart jul. Och samtidigt som jag sitter här fast i en massa gamla bilder slog det mig att det här grejen kan vara kul att göra om man har lust. Nu i lugn och ro och utan julstress (och aldrig julstress). Luskamma loppisar efter sådana här fulljuskronor. För då kan man göra en snyggkrona. Och det är verkligen inget konstigt alls. Lätt som en simpel plätt. Det svåra brukar vara att se dem under allt glitter. Men ju mer plastbarr och paljetter desto bättre.

tisdagsönskning och ett kattgräl.

Photography: Hilary Walker

Det vore något. En tisdag i de här bilderna...

Och för en sekund sedan lät det som det var ett kattslagsmål utanför min dörr. Fast så blev det alldeles knäpptyst. Och nu vet jag inte om jag vågar titta ut.

Fast det gjorde jag. Och inga katter där. Men det låter hemskt läskigt när katter bråkar.

tema för fabriken.

Fabriken drog ju igång för en herrans massa dagar sedan. Och jag glömde ju hela alltet i vanlig ordning. Vilket grämde mig för Fabriken är grym. Och sen har jag nästan gått och trott att jag får lägga hela grejen åt sidan. Men taadaa! En timme till och med, innan tiden är ute. Så här är mitt bidrag till temat Köksfavoriter.Men jag kommer inte rabbla favoritporslin eller mackapärer. Utan varför det här huset egentligen är så himla perfekt. Eller blev så perfekt när vi fick flytta in om jag får säga det själv. Och det hänger faktiskt på köket och ett par rum som liksom hör till.

Vi ville att köket skulle vara som ett rum är mest. Skönt att hänga i. Alla dagar och alla tider på dygnet. Lite omflyttningsmöjligheter liksom. Så bort med väggar och fram med glasverandan och dit med innerfönster och dit med väggar på andra ställen. Så mina köksfavoriter är funktionen med hela grejen av vårt kök. Alla sköna platser att hänga på.

Och här är en av dem. Ett hörn mellan två fönster. Vi har ändrat bord och möbler och lampa tio gånger vid det här laget. Men nu har vårt egenritade bord från -99 hamnat där. Igen. Och en annan pinnsoffa. Förövrigt är pinnsoffa grejen. 

Och kära verandan. Som jag ju nästan har tjatat ihjäl vid det här laget. Men det är nästan värd efter alla år under fasader. Och här hänger vi ju. Den har ju haft lite mer strukturerade former än såhär. Just nu är mys på trasmattor och ulliga fuskskinn. Och mitt absolut bästa fotoställe. Så därför denna röra. På sommaren och våren är det för ljust där men nu är det enda stället där ljuset hänger kvar. Nästa projekt här är sittbänkar utmed väggarna och då kan man faktiskt trycka in sig ungefär 13 personer här har jag räknat ut. Lite trångt kanske men härligt. Och absolut värt det.

Och alldeles nära köket och nästan helt ihopsatt har nu matrummet blivit arbetsrum. Eller arbetsrum vet jag inte. Fast jag jobbar ju här. Fast så gör vi allt annat kul också vid det stora bordet, som egentligen är två. Och här finns tidingar och böcker och det mesta man kan behöva. Och det är helt perfekt faktiskt.  Ska berätta mer om det en annan dag. Men bara grejen att ha ett sånt här rum brevid köket är lyx. Och det förtar ju inte möjligheten att äta långa middagar där som när det var bara ett simpelt matrum. Tvärtom.

Och en annan bra sak är just att köket inte är speciellt kökigt av sig. Vi har struntat i fläkt över spisen. Det är  pärlspont i väggar och tak och vitmålat trägolv. Ett egetbyggt skafferi, där bakom dörren, där fulgrejorna ryms. Och tips vid sidan om. Den stora rundan burken (från Room) rymmer allt från räkningar till udda strumpor. Den är proppad just nu. I all hemlighet.

Inga överskåp, bara öppna hyllor.

Och modultänk i allt. Allt är fristående och inte särskilt sammanhängade. Spisen där, kylan där, ön självklart en modul(annars vet jag inte hur det hade sett ut) och diskbänken en egen liten radda av skåp. Gillart.  

Och nu ska jag susa vidare till Fabriken och se efter hur man gör. Det ska minsann vara lite mer som en tävling nuförtiden. Kolla du med!

att göra sin grej.

Viggo har gått på teater hela hösten. Och idag var det dags. Äventyr i Vilda Västern. Premiären liksom. Fast bara en endaste föreställning. Men det var nog så gott. Pirrigt innan men lycka efteråt. Och undertiden. Och det coola är att ungen har travat iväg till teaterskolan varje tisdag. Minst två  år yngre än alla andra och resten av gruppen är bara tjejer. Och vem bryr sig? Inte Viggo i alla fall. Och det tycker jag är coolt. Så in i vassen. Heja dig min lille son! För att du gör det du gillar.

stjärnor.

Och så var vi och tände ljusen hos barnens farmor och farfar. Det var kväll och alldeles mörkt. Det enda som syntes var alla tusentals ljus. Viggo sa "Det är som om hela marken är full av stjärnor. Som stjärnhimmelen fast tvärtom." Just så var det.

Lampskärmen som vi hängde upp en dag i somras när  ungarna lekte restaurang under äppelträdet dinglar där rätt ensam nu. Den lär förmodligen hänga kvar fast snön kommer. Och tills det blir vår igen.

tintin.

För ett tag sedan fick Viggo en ny serie-crush. Tintin. Och snacka om att äpplet inte faller långt. K fullkomligt älskade Tintin som barn och diskussionerna om alla dessa äventyr har varit många och långa på sista tiden. Och jag hänger inte med övertaget, men Tintin har aldrig varit min grej. Det är knappt man vågar knysta det härhemma, vilken planet är du ifrån liksom.

  

Så snacka om att filmen kom som grädde på moset. Lycka. Och för att komma i riktig stämning har Liv och Viggo plöjt igenom Enhörningens hemlighet och Rackham den rödes skatt ett otal gånger. Nu är de i alla fall på plats och jag ser fram emot recensionerna.

Psst! Viggo har äntligen fått en vilding-tröja. Lycka igen.

fin fredag!

Photography: Kalle Gustafsson

för ICON Nr.1

ibland är det svårt att hålla sig till det sparsmakade.

Nu går vi på 5-årskalas med en ask japanska pappersballonger. Hurra för Estrid!

Och ja asken, det gick visst lite överstyr.

fina fina milk.

Alltså. Hur lovely kan ett omslag bli?!

Nog för jag alltid fullkomligt älskar Milks lilla inredningsbok med en massa hemma hos från världens alla hörn. New York, Paris , Tokyo och Sverige minsann. I senaste numret var ju Jenny Brandts (sammy rose och dos family) urfina hem med.  

Förra numret kom för tid och evigheter sedan, så länge sedan att man trodde att det var kört för alltid. Som jag har tjatat och frågat på alla ställen. Till och med i Paris för jag hade läst någonstans att tidningens utgivingsdag var fem dagar efter det att vi åkt hem. Och då kunde det ju blivit fel någonstans. Troligt.

 

Då återstår bara att se när den kommer till Sverige. Jag som hade för mig att den var bokad här för hundra år sedan. Men det ser ju inte så ljust ut. Går tydligen att köpa som nättiding också men jag känner väldigt mycket att jag borde ha den på riktigt. Och i och med detta slutar jag blogga om tidingar och böcker. För en stund. Det är visst det enda jag har gjort senaste veckan insåg jag precis.

kids stuff.

Vikta tranor hängades i långa trådar från taket är fint. Fast de kommer inte dit av sig själv märkligt nog. Dörren till Livs rum är för tillfället en trevlig dörr. Det kan vara värre. Skyltar med förbjudet tillträde, småglin undanbedes och regler krävs. Lilly är hennes smeknamn och Sofia andranamnet.

Studio Violets lilla fina vykort som inte finns längre. Sorgligt nog. Tur att postern finns. Love it. Och de vikta pappersdjuren byter rum vareviga dag.

Barnens anslagstavlor är de vackraste. Och så Viggos favoritvykort inköpta i Paris. Inte så värst vackra men han är så imponerad över att både frihetsgudinnan och Eiffeltornet är på samma bild. "Det är ju heeelt otroligt, visst??!"

det kan aldrig bli för många.

Liv kan lätt snöa in på saker. Det har hon efter mig. Och ja, det kan bli lite mycket av viss typ av sak. Fast det gör inget. Ingenting alls.

Som det här med att rita kläder och mössor och halsband och skor och allt det där andra.

Och eftersom jag vet hur det är med det där att snöa in så hejdar jag inte det hela i första taget. Så i helgen hittade jag en finfin present. På Papercut. Och så fick hon en massa frimärken.

För det är ett litet problem hennes mamma har. Hon postar aldrig (eller åtminstone aldrig i tid) alla brev och vykort som hennes dotter skriver. För hon glömmer dem alltid under någon hög någonstans. Hemskt dåligt, jag vet. Men nuså, aldrig mer får vi skicka brev tre månader i efterskott.

Presenten var i alla fall en bok full med vykort att göra klart själv. Och i samma serie finns inspirationsböcker. Så två julklappar till är fixade. Den här och den här. Så himla fina.

Så var det ju det här med att snöa in. Den här är ingen lek. Real stuff liksom.

Den här är precis tvärtom men himla söt. Klistermärken i mängder.

Och den här har jag ju haft i affären slog det mig precis. Fast inte nu men kanske snart.

Det finns helt klart en värld bortom Top model. Same, same but different. Väldigt mycket different.

249+125+199+135+ ... och sen fortsatte det bara.

En skön timme på Papercut kan bli en dyr timme. Speciellt när man lider av lite inspirationstorka. Det kanske är det som är terapishopping på hög nivå. Väldigt hög. Och snygghintarna till K haglade tätt.

Du behöver aldrig köpa mig blommor, det räcker med en sådan här. Barnen kan ge mig en sådan här i julklapp. Och du den här. Och på bröllopsdagen blir det bra med den här... Och kolla här! Jag plåtar lite med mobilen så man inte glömmer. Det är ju bara att du frågar utifall. Utifall du glömmer alltså..

Du behöver aldrig köpa mig diamanter och ädelstenar, det blir fint med en sådan här.

Det blir perfekt faktiskt.

Det handlar om böcker och tidningar. Jag blir alltid lite väl förälskad. Ni skulle ha hört mitt försvarstal efter den shoppingen (inte för att det var någon som frågade efter något, det fann sig där alldeles av sig självt). Det var bra i alla fall, riktigt bra till och med.

Tips.

Camilla Engman book

Dottie angel

Anthology

Spaces by Frankie magazine
Clockwork 2012 agenda (julklapp till Liv)

och den här

Samtliga finns på Papercut (jag kan bara inte förstå hur man direktlänkar...)

25 % rabatt på mini rodini.

Det är 25 % rabatt på alla grymma jackor och overaller i affären. Ange koden minus i kassan. Men gäller bara tills imorgon vid midnatt.

snyggata.

Gud så flott stjärna kan man tycka. Och det var värst vad det har hänt grejor på Kocksgatan märkte jag häromdagen. Nog för det var ett tag sedan jag var just där. Men tjusigt var det allt på Herrekipering och The P Concept Shop. Och fint på det här stället. Och sen kan man ju diskutera om huruvida man gillar att äta sisådär 12 dumplings på raken. Fast jag gillade. Och själva stället var absolut snyggt. Och det tål att fundera på när lokalen var leksaksaffär för en massa år sedan. Megaskillnad liksom.

eller hur.

Citat Louise Bourgeois på väggen vid Beijing8 Beta.

Är det något jag är superbra på så är det att känna lite som ovan. Sådär då och då. Tack för det. Den enda lilla haken (eller ibland helt oöverstigliga grejen) brukar vara att bara ta sig ifrån datorn, kaoshögarna och megalistorna. Att liksom ta sig ut ur ytterdörren (det är liksom enklare på milsvid avstånd). Men när jag väl kommer så långt är det som de inte fanns längre. Att kunna känna "Jag är som bortkopplad från hela alltet" är nog min starkaste sida. Och kanske mest oväntade. Om än bara för en timme, en dag eller så. Men som sagt det är lång väg dit.

det blir en fin helg.

Nu tar jag helg. En fin sådan tydligen. Eller som tur var. Egentligen skulle det här vara en helg med överraskning som pågrund av en mycket stressad bloggerska inte blev en sådan. Ni vet då själva överraskningspersonen (som alltså inte har en aning om det fina) kallt har räknat med att en helg har väldigt många timmar i jobbtid. Nästintill iskallt räknat med. Och strikt spikat ihop ett jobbschema inför fredagkväll plus lördag plus söndag, som heter duga.

Då kan det lätt bli så att de som så gärna ville överraska blir alldeles kallsvettiga och tänker att det här var kanske inte världens bästa idé. Så själva överraskningspersonen får veta allt ett par dagar i förväg fast det inte var så det var tänkt. Och när dessvärre hon också blir helt kallsvettig. Och vet varken ut eller in eller något om hur hon ska få ihop det hela då avblåstes allt i sista sekunden.

Men så kan man kan ju också hitta det där förnuftet igen och få tillbaka hela alltet. Såsom det var tänkt. Så överraskning eller ej. Imorgon äter jag middag här och sover där. Och det blir fint så.

Idag jobbade både jag och K hemifrån. Eller det gör ju jag vareviga dag men inte han. Då kan man sitta i glasverandan och dricka morgonkaffe tillsammans. Och hela trädgården runtomkring var gul och alldeles dimmig. Det var  svårt att fånga på bild men kanske förstår ni hur fint det var.

finhögar.

Överallt ligger högar med olästa tidningar. Då är det lite illa ställt. Fast jag kan ju drömma om vad många fina timmar jag har framför mig. Det är ju nästan så man önskade att man vrickade foten eller något så man blev nedbäddad i en vecka ungefär. Och det enda man kunde göra var att läsa och läsa och dricka te.  Hur det än blir med den saken så fullkomligt älskar jag Papier Mache. Det säger jag ju jämt men jag tror inte att det finns någon bättre tidning just nu. Bara en minuts smygkoll ger mig tusen i tankar. Och är det någon som ser vad som ligger mer där på bordet. Ouppackad till råga på allt. Men hur fint? Förmodligen superfint.

 

Fin fredag!

 From Papier Mache.

vildingarnas värld.

Kanske är det för att mina barn aldrig någonsin har haft mössor med öron. Eller aldrig haft bebisoveraller som ser ut som små ulliga bjönar. Kanske var det helt enkelt den lilla grejen som saknades dem, för maken till het tröja får man leta efter. Nu går tröjan under bestämda varannandagsregler. Och Viggo surar över att han inte äger någon.

De tycker de ser ut som en vilding. Som i Vildingarnas land. Eller de tycker att de är en vilding. Hela den stora makalösa vildingvärlden sitter i tröjan. Och det är först när man sätter sig in i den biten som man förstår vidden av det hela.

det finns sex vinnare...

Skulle bara upplysa om att vinnarna i tävlingen finns på listan här. Så hurra hurra och grattis till dem!

För övrigt blir alla frukostar mycket roligare med en Ingela P Arrhenius figur (kolla in alla de sköna personligheterna) på brickan. Lovar.