junk.

Jahapp, nu samlar vi leksakerna som inte används längre. Inför nästa säsong av Junk. - För det blir väl en nästa säsong, mamma?! Säg att det blir det!

SVT prickar onekligen rätt med sina kreativa barnprogram. Mina barn (och ett par vuxna) är klistrade och blir superpepp direkt. Som med Fixa rummet och nu med Junk. Hela grejen är att man ska göra om gamla leksaker till nya prylar med hjälp av finurliga metoder. Varje program gästas av en väldigt kreativ person. Så idag slog himla bra Bea Szenfeld till och klädde in en väst med högar av små plastgubbar. Fattar ni lyckan hos den nye lilla ägaren? Tänkte väl det.

För övrigt har jag så saktligen knappat runt på min nya kamera. Och nu snackar vi noll teknisk koll, that´s me. Och helt okunnig så ni får ursäkta nu, ni som kan. Och säkert är alla jättehemmastadda med vitbalansen redan. Men jag var det inte. Vad är vitbalans liksom. Min förra kamera hade väl bara turligt nog råkat på någon bra inställning. Men nåväl fotot ovan går inte till världshistorien på något sätt men det som jag blev megaförvånad över är ändå resultatet. I ett stort sett mörkt rum omringat av tre gula, små, svaga lampor så drog jag ner vitbalansen (eller jag vet faktiskt inte hur man utrycker sig) till 2500 och upp med ISO till 3200 Och jisses, det blev ju vitt. Ganska så i alla fall. Otroligt. Jag har aldrig använt blixt och har aldrig lampor tända annars, inte ens i dagsljus bara för det blir så gult. Så det här var ju lite magiskt faktiskt.

nittionio kronor och femtio öre.

Nu kan man ju nästan tro att jag och Åhléns har något ihop eftersom jag är inne på samma sak som igår. Men så är det inte. Däremot så råkar det vara värsta rean där just nu. Med påslakan för halva reapriset. Och hur stiligt var inte det här som hamnade i Viggos säng. För fint för att inte tipsas om.

mångubben i mollie makes!

Imorgon kommer senaste numret av Mollie Makes ut i England. Bästa pysslartidningen. Kolla sötaste filmen här så fattar ni hur himla bra det kan vara att vara lite pysslig.  

Och glad är jag att hitta "min" fina Mångubbe där!

Tomorrow on Thusday 19th january this month´s issue of Mollie Makes hit the shops in UK. I´m really happy to see "my" Man in the moon-poster there.


'Mollie Makes is published thirteen times a year. We curate the best craft from around the world into a tactile, collectable and totally irresistible magazine.We love to make – handmade is more than just a hobby for us, it’s in everything we do. We can’t resist hunting down treasures in thrift stores, then customising, re-covering and embellishing our finds with our endless stash of ribbons, buttons, fabrics and felt. We’re forever on the lookout for new inspiration. Whatever we do, we’re living and loving handmade.’

You can subscribe Mollie Make here or download the Ipad version here.  Here is the homepage and blog of Mollie Makes . And of course like on Facebook or join the Twitter. And don´t miss the cutiest little movie here!

istället för tulpaner.

Galgar med vårfeeling. Som ett blandpack tulpaner ungefär. Dessutom billigare och mer bestående. 10 st för 29 pix. På Åhlens.

Den lilla stapelburken med.

Någon gång ska jag skriva om skåpet (syns här också). Ett väldigt bra remake-tips om jag får säga det själv.

skräpdag.

Å fy, lite fint uttryckt sådär. Egentligen vilja gorma och härja och supersucka. Fast egentligen så ordnade det här satans bokföringsracet upp sig till slut. Bara för jag har en man som är så förbaskat klipsk. Inte för han kan något egentligen om bokföring men det spelar liksom ingen roll. Han knappar runt lite, kollar lite under siffrorna, räknar lite hit och lite dit. Och så kom han på det! Det där som jag aldrig i livet skulle kommit på. Tack,tack. Och synd att det inte finns någon semmelaffär öppen, kände jag precis.

om att önska sig någon annanstans.

I den bästa av världar gjorde min bokföring sig av sig själv. Och jag kunde fortsätta med mitt lilla evighetsprojekt i verandan. Hur snyggt kommer det här att bli kan ni ju fundera på ett tag. Medans jag går in i den tristaste av världar. Igen.

loppis-tips.

Det bistra med loppis är ju att när saker och ting blir högattraktiva. Som när loppischefen bara tittar på en och säger - Bahaa, den där kan jag få femton gånger så mycket för...när man försöker pruta lite. Eller som en gång fick jag höra - Har du varit på semester eller?! Då menade han i något prutvänligt land. Och blivit lite inspirerad sådär. Det hade jag ju inte.

Det då man får försöka se det fina i allt det andra. Som i saker a`la gillestuga. Och siktar du in dig där behöver du inte pruta, det är nästan så de slänger på dig grejorna. Ta´re liksom. Så de bli av med det. Som den här taklampan, den var inte särskilt het kan jag säga.

Och jag lovar att den här lampfoten för en tjuga kan bli hur fin som helst med lite vit färg eller svart eller pastell. Men jag ska bara hälla på lite brun bets. Och de där vaserna kanske är lite tveksamma vid första anblicken. Men jag gillar dem. Inte bara för den dyraste kostade tio kronor.

inte så kul måndag.

Lite glada saker kanske kompenserar upp grådiset utanför fönstret. Och det febermaraton som råder härhemma. Viggo har rekordet på 40,7 grader men Charlie är hack i häl. Och jag har träningsvärk. Så vi ojjar oss ikapp. Jag är värst hittils. Aj.

det gäller att bita ihop.

I ärlighetens namn har jag tagit mig för med något nästintill oöverstigligt denna helg. Och bara för jag inte ska kunna smita undan om sådär en vecka eller två så skriver jag det här.

Jag har dammat av mina gamla träningsdojjor. Och inte bara dammat utan också travat iväg till träningsstället. Och tränat. I denna värld så är ju det inte någon bedrift. Över huvudtaget faktiskt. Men till saken hör att det var ungefär tio år sedan förra gången. Alltså. Då förstår ni läget. 

Och till saken hör att tidigare var jag träningsgalen. Jag sportade som en dåre. Jag kunde lätt gå upp vid fem-snåret på morgonen. Ta en löprunda ut på Djurgården eller genom stan och sen studsa hem för att sen ta cykeln stationen för att ta tåget till jobbet i Katrineholm (på den tiden pendlade jag liksom åt motsatt håll än alla andra). Tåget gick halv sju. Ni fattar va. Och hade jag inget särskilt för mig när jag kom hem med det där kvällståget vid åtta-tiden då kunde man ju alltid ägna en stund av kvällen till något käckt pass på Sats eller yoga någonstans. Dårskap var det. Absolut. Inte konstigt att man la av med besked. 

En vacker dag kunde jag inte se en träningslokal. Jag fortsatte jogga men sen slutade jag med det med. Fast jag älskar att springa, det gör jag fortfarande. Om jag inte vore så satans otränad. Och fast jag faktiskt knappt kan se en träningslokal än idag så är det enda sättet att ta någon slags kontroll igen. Över orken liksom.

Och herregud. Vad ska jag säga. När grabben i cykelbyxor och gummiskor med tår på, började göra plankan samtidigt som han sträckte ut en arm och ett ben och sa att det var enkla nivån, då höll jag på att smälla av. Och när han visade utmaningsnivån, och snurrade och böjde och hoppade till där i plankställningen samtidigt som han hejade på och sa att det här är mördarbra. Och när de där duktiga applåderade åt sina egna bravader och låtarna var jättedåliga, då kände jag kanske ett sting av uppgivenhet. Men det var bara ett sting. Ett litet ett. Innerst inne så känner jag ändå lite heja mig sådär. Och applåd i smyg. För nu kan jag inte gå och inte resa mig och absolut inte skratta. Det kallas träningsvärk.

mera mini empire.

Den allra bästa behållningen av Formex brukar vara platsen Young Designers. Det är där det händer. Alltid är det så. Absolut där man ska hänga om man vill ha inpspiration och nytänk. Drick en kaffe i snyggfiket och känn att det är lite som en annan värld. En väldigt bra sådan.

I år kommer Jenny von Döbelns allra finaste Mini Empire vara där. Och här kommer världens härligase tjuvtitt! Nya fina mönster på brickor, tapeter och textilier. Och hennes poster är ju som sagt helt fantastiska. Africa (ovan) kommer att ha en finfin plats på Formex temautställning. Spantips inför kommande helg!

Pictures: Åsa Liffner

I början av nästa vecka dimper poster, mini-tavlor och vykort från Mini Empire ner i affären. Jag hoppas kunna lägga upp dem under söndagkvällen för förbokning.

lördagssyssla.

Jag vågade mig på den där nya prylen. Och wow, svart är svart. Det hände aldrig med min förra kamera. Vilken grej.

kjol och en väldigt god middag.

Igår tog jag en sväng förbi COS. Hade till och med ett finfint presentkort där. Och smakråd i följe. Och tusen plagg i provhytten. Men som vanligt. Det slutade med en kjol. Till Nomi. Alltid samma visa.

Men finaste kjolen. På rea dessutom. Och Christmas skirt kan den väl få heta men äsch för lite winter wonderland, jag får ingen julaftonsfeeling alls.

När Liv var liten hade kunde jag inte gå förbi en tjusig kjol. Min och hennes favorit var den som sitter på Nomi här. På sistone har det dock varit skralt på kjol-kontot men nu blev jag superpeppad att leta stiliga kjolar igen.

För övrigt har jag en plan inför helgen. Att närma mig den här nya grejen. Det är superläskigt tycker jag. K tycker precis tvärtom, han har tryckt på alla knappar som går. Men jag vet inte var jag ska börja och så hämtar jag den gamla igen. Helknäppt, jag vet. Det måste ha blivit någon spärr. Väldigt märkligt.

Fin helg!

Och just det. Hur god middag åt vi inte här? Å så gott.

fintorsdag blir det snart.

Det är ju inte varje dag jag handlar här. Men innan jul så skulle jag shoppa billiga lakan att ha som dukar på vårat megabord. Och då sprang jag på bästa hallmattan till värsta priset. Det var väl i och för sig inte tänkt att vara just en hallmatta men funkar utmärkt. Och här har jag stenkoll måste jag faktiskt säga själv. Med vårt vitoljade golv och ständig rusch med tusen leriga, regniga och sandiga barnvinterfötter så funkar bara det braiga.

Nähä ni, vad gör man en regnig, blåsig och alldeles urtrist dag som denna? Tar tåget till stan för långfika och middag med fina vänner. Såklart att man gör det. Hejsvejs!

happy pinning.

Picture: From here via Pinterest

Med ett polkaparaply vid en öde strand skulle till och med jag stå ut med ösregn. Men en januaridag i Katrineholm och utan polkaparaply känns det sådär. Fast igår hände en glad sak. Jag kommer åt mitt Pinterest-konto igen. Man ska vara glad för det lilla! Till saken hör att min d
ator mår lite risigt så jag har inte kommit åt vare sig det ena eller det andra på ett bra tag. Men nu så - så följ mig vetja! Och en annan dag ska jag berätta om min allra roligaste moodboard där just nu. Det händer till sommaren och det är inte den fula pool-boarden som förövrigt ryker vilken sekund som helst. Det var bara ett sådant bra ställe att samla bilder inför poolbygget... Pinterest är himla bra så är du inte där redan se till att bli det.

tur.

Just nu känns har ju sådan brist på inspiration så till och med lite surfing på nätet känns oöverstigligt. Det känns så stort och så mycket så jag vet inte var jag ska börja. Samma sak med höstens alla olästa tidningar. Jag kommer mig inte ens för att ta första bläddertaget. Kanske är jag rädd för att fastna och aldrig mer få någon viktighet uträttat. Vore strålande såhär i bokföringstider...

Nä, det gäller att ta det i små doser. Tänker man och så tar man en tur i Livs rum. Och tittar lite nogsamt. Och inser att här råder ingen inspirationstorka på långa vägar. Tur för henne. Och för mig. Som numera kommer att byta arbetsrum lite sådär i smyg. När hon är i skolan. Smart.

färgad geometri.

Ännu mer posterslycka för affären! Sofie Børsting är en dansk illustratör och hennes bilder är helt fantastiska. Och i denna geometriska tid sitter de som en smäck. Så här är alla de sköna formerna men med en finfin detalj som ofta faller bort i den ena geometriska tolkningen efter den andra. Färg!

Alla nya posters läggs ut i affären för förbokning under veckan som kommer. Först ut är Sarah & Bendrix som läggs ut under förmiddagen.

inte i fas.

Vi hade jädrigt svårt att få dit julen härhemma. Och i år blir det tydligen lika svårt att få bort den. Kalla det tidsbrist eller snedfördelning av tid eller vad vet jag. Men i varenda litet hörn hänger julen kvar och nyår med tydligen. Och såhär länge har aldrig granen fått stått kvar. Inte grön och absolut inte grann. Inte ens från starten. Vänliga men bestämda kommentarer som "Var det slut på granar i år?" har fällts och den absoluta fulheten har inte undgått någon. Men ikväll finns betydligt surare saker.

Som att vi nyss kom hem ifrån Stockholm, trots att tåget skulle ha gått 18.10. Vilket innebär att vi skulle varit hemma 19.00. Egentligen. Heja Sj, det är fantastiskt med tåg. Och speciellt eftersom ni dessutom överraskade att numera åker inte barnen gratis längre. Så helt plötsligt blev det numera budgetresa med bil, i jämförelse. Storartat drag.

Och nu är fyra barn så övertrötta så de kommer inte somna förren midnatt. Tjohoo för skolstarten imorgon. 

Nu hojtar jag till lite sent. Men skåpet som ni frågar efter. Jag har skrivit om det här.