15 januari 2012

det gäller att bita ihop.


I ärlighetens namn har jag tagit mig för med något nästintill oöverstigligt denna helg. Och bara för jag inte ska kunna smita undan om sådär en vecka eller två så skriver jag det här.

Jag har dammat av mina gamla träningsdojjor. Och inte bara dammat utan också travat iväg till träningsstället. Och tränat. I denna värld så är ju det inte någon bedrift. Över huvudtaget faktiskt. Men till saken hör att det var ungefär tio år sedan förra gången. Alltså. Då förstår ni läget. 

Och till saken hör att tidigare var jag träningsgalen. Jag sportade som en dåre. Jag kunde lätt gå upp vid fem-snåret på morgonen. Ta en löprunda ut på Djurgården eller genom stan och sen studsa hem för att sen ta cykeln stationen för att ta tåget till jobbet i Katrineholm (på den tiden pendlade jag liksom åt motsatt håll än alla andra). Tåget gick halv sju. Ni fattar va. Och hade jag inget särskilt för mig när jag kom hem med det där kvällståget vid åtta-tiden då kunde man ju alltid ägna en stund av kvällen till något käckt pass på Sats eller yoga någonstans. Dårskap var det. Absolut. Inte konstigt att man la av med besked. 

En vacker dag kunde jag inte se en träningslokal. Jag fortsatte jogga men sen slutade jag med det med. Fast jag älskar att springa, det gör jag fortfarande. Om jag inte vore så satans otränad. Och fast jag faktiskt knappt kan se en träningslokal än idag så är det enda sättet att ta någon slags kontroll igen. Över orken liksom.

Och herregud. Vad ska jag säga. När grabben i cykelbyxor och gummiskor med tår på, började göra plankan samtidigt som han sträckte ut en arm och ett ben och sa att det var enkla nivån, då höll jag på att smälla av. Och när han visade utmaningsnivån, och snurrade och böjde och hoppade till där i plankställningen samtidigt som han hejade på och sa att det här är mördarbra. Och när de där duktiga applåderade åt sina egna bravader och låtarna var jättedåliga, då kände jag kanske ett sting av uppgivenhet. Men det var bara ett sting. Ett litet ett. Innerst inne så känner jag ändå lite heja mig sådär. Och applåd i smyg. För nu kan jag inte gå och inte resa mig och absolut inte skratta. Det kallas träningsvärk.

21 kommentarer:

  1. Haha underbart! Nu är vi igång och vi kan ju inte bli sämre iallfall. Bra jobbat!
    Linn

    SvaraRadera
  2. hurra!
    flinke deg:)
    jeg tenker til Mandag,
    DA skal jeg trene.
    svårt!

    SvaraRadera
  3. Heia heia!

    Jeg er i akkurat samme situasjon.
    Har utsatt det lenge nok,
    og tenkte NÅ er det alvor!
    Foreløpig går det fint,
    men som du sier så gjelder
    det å bite tenna sammen
    og gjennomføre! Få det til å vare.
    Tror absolutt at det kan hjelpe å
    fortelle om det til andre,
    da får man liksom det lille ekstra
    sparket bak. Ikke like lett å
    finne på unnskyldninger
    eller lure seg unna.

    Heier på deg,
    keep up the good work : )
    ....jeg skal også prøve!

    Klem.

    SvaraRadera
  4. Sofia.
    Jag läser ditt inlägg och tänker:
    "men herre guuud, det där är ju jag!"
    Det skulle likaväl ha varit mina egna ord. för precis sådär var/är jag också.
    Jag sprang liksom långdistans när jag var ung /vi snackar mil på mil. Sedan har jag kört fanatiskt på gym - allt man kan tänka sig 4-6 ggr/vecka. Älskat det.
    Men så flyttade vi hem från London och så kom barnen och jag kände liksom shit vad najst att "slippa träna". Jag hade tröttnat liksom.

    Nu i höst fick jag av min läkare domen att min kropp är skapt för träning/well i alla fall van vid det och behöver stimulansen träning skapar. Och nu när jag inte gör det längre protesterar min kropp genom att signalera sjukdoms sympton och total energilöshet. Så jag är på samma väg som du är. Börjar med långprommenader för att inte chocka systemet :)

    LYCKA TILL med din träning. Hejja dig!!!!
    Kram, Ulrika

    SvaraRadera
  5. Heja heja dig Sofia!! :-)

    Hoppas vi ses på Formex, kram Anna

    SvaraRadera
  6. Hihi känner igen det där, jag joggade som attan förut och tränade också på annat sätt. Lite tungt att börja om.

    Har börjat lätt med Zumba, för rörelseglädjens skull.

    Kram och heja på .............

    SvaraRadera
  7. Kan inte låta bli att le när jag läser......

    Heja Dig!!!!

    SvaraRadera
  8. Grymt jobbat! Älskar träning och känner väl igen mig i dina ord. Ok, inte löpning vid femsnåret, men väl vid sju :)) !!!

    Lycka till! Blev peppad att ställa klocka imorgon! Nu kanske det blir lite morgonträning imorgon bara för det, tack för inspiration i vanlig ordning.

    Kram SOfie

    SvaraRadera
  9. Så otroligt duktig, inspirerande och personlig du är! Därför var du självklar när jag skulle dela ut awards... http://litetyll.blogspot.com/
    Hälsningar
    Li

    SvaraRadera
  10. Vad härligt att höra! Jag tillhör samma gäng... tränat som en galning - slutat tvärt - fått barn - orkeslös - träningsvärk som attan idag efter att chockstartat igen.
    Men visst är det väl ändå så att träningen är mindre kravfylld nu än då och man kan liksom småle åt de där gummiskorna med tår istället för att skynda iväg och köpa ett par egna :-)
    Lycka till med träningen!

    SvaraRadera
  11. Heja du! Bra gjort! Var på ett familjegympapass med barnen en gång, köpte till och med nya skor för jag tänkte att vi skulle gå varje lördag. Men det var rätt många veckor sen nu och än har vi inte gått tillbaka. Blev dock peppad av ditt inlägg och kanske snörar på mina skor en kväll snart. Ha en fin kväll!
    Kram Lina

    SvaraRadera
  12. duktigt!
    jag har också tagit mig i kragen.
    we go!

    kram.

    SvaraRadera
  13. Hehe... hejjar på dig!!

    SvaraRadera
  14. The brave soul that you are deserves all the cheering on there is. It's wonderful to read these honest words and consider the deep truth in them. Hugs. Gosia

    SvaraRadera
  15. Grattis!
    Älskar också att träna (helst springa på en strand...) men vad det är svårt att få till! Så köpte jag en träningscykel och en träningsdvd. nu kan jag göra det när som helst. Perfekt! Fast bäst är en crosstrainer!
    Lycka till!

    SvaraRadera
  16. Haha, gjorde precis samma greje igår! Tog mig till gymmet för första gången på två år. Valde dock det enkare passet med damer 50+. Jag kände mig som 70 minst, men kände mig sjukt stolt ändå. Heja dig! / Sofia

    SvaraRadera
  17. Gå ett par gånger till så är du fast sen igen ska du se :-) Hoppas träningsvärken går över snart! Kram!

    SvaraRadera
  18. Jösses, jag skrattar på mig nästan! Läste ditt inlägg för någon timme sedan och har inte slutat skratta än. Jag ser dig framför mig i plankanpositionen med alla rörelser. Du är för rolig!

    Madelene
    Dreams of Molly

    SvaraRadera
  19. nice picture;-)

    HerZlicHst
    Svenja

    SvaraRadera
  20. Haha, du skriver så roligt. Heja dej!

    SvaraRadera