05 augusti 2011

livisen, det är allt dags att komma hem nu.


Tänka sig. Att det här är min lilla miniunge. Och vips så var hon åtta år och ska börja tvåan till hösten. Och tuff, stentuff stundtals. Surar och stänger dörrar jättehårt och härjar och tycker att hela världen är dum. Superdum till och med. Tusen lappar åker upp och ner på dörrarna till egna rummet om att inga småbarn har tillträde. Inga föräldrar heller för den delen. Och Veronica Maggio spelas på repeat så det dånar i öronen på oss. Och kläderna är fel och frisyren är fel och allt är absolut fel. Och jag suckar och våndas över min älskade Liv och tänker på hur ska det bli när hon blir tonåring. Hujedamej vilken pärs.

Men så drar hon iväg med bästisen till Stockholm. Hon följer med henne hem efter de har varit besök hos oss några dagar. Och hon och Ellen shoppar loss på Monki (likadana kläder såklart), går på filmpremiärer, badar vid Långholmen och hänger som bästisar gör. Och hon vill inte åka hem och försöker till och med förhandla sig till extratimmar innan det är dags för hemresa imorgon vid lunch.  - Men tolv!! Mamma! Kan jag inte ens få stanna till klockan ett?

Och här hemma är det tomt. Så in i vassen tomt. Och tyst. Åh vad vi saknar. Allihopa går vi runt här och saknar. Tre nätter och fyra dagar är ju jättelång tid.

Samtidigt, under förhandlingen tidigare ikväll om extra timmar, så blir jag alldeles varm i hjärtat. För hur fint är det inte med riktiga bästisar. Sådär när det är alldeles på riktigt. När de kan vara precis sig själva och älskar att bara vara. Men så blir jag lite sorgsen också för de här små tjejerna kan sakna varandra så in i norden. Och då känns det jättelångt mellan Katrineholm och Stockholm.

14 kommentarer:

  1. Ja, bästisar är ju något speciellt! Att ha någon som känner en riktigt, riktigt väl! Och jag har en åttaåringen också, minsann! Förstår precis vad du skriver om! Lägg till en 6-åring och en 5-åring så smäller det i många dörrar...

    SvaraRadera
  2. Sicken fin tösabit! Åh, vad härligt att fler har barn i samma ålder och upplever någon slags förpubertet. Vi våndas också för hur det ska bli i tonåren då vi känner oss handfallna redan nu. Vår Melker fyller nio om drygt en vecka. Vi ber tysta böner om att det kommer bli ett lugnare år hemma på Kaptensgatan. Fortsatt fin sommar (för vi väntar väl lite med hösten?)!

    SvaraRadera
  3. så nydelig skrevet. det rørte meg. bestiser. det viktigste i verden!
    og for en vanskelig balanse det er, å gjøre krav på tid med barnet sitt, og samtidig gi barnet frihet til å gjøre det hjertet vil! LEVE. FRIGJØRE SEG!

    *klem!
    (...fra mamma til ei på snart 7 og ei på snart 1 1/2)

    SvaraRadera
  4. Fint skrivet! Visst är det speciellt när de blir större....man får liksom finna sig i den där frigörelsen, liten blir stor....men är ändå ganska liten fortfarande. Inte lätt. Varken för mamman eller tjejen....känner igen det. Har en 11-åring här hemma som befinner sig i det där mellantinget mellan liten och stor. Kram!

    SvaraRadera
  5. Åh. Jag kastades bakåt i tiden. Sisådär 20 år eller nåt :) Fint skriven om ett väldigt fin tjej.
    kram / kristina

    SvaraRadera
  6. Jag tycker att jag skulle vilja vara lite mer som din Liv. Det där med att stänga dörrar och sätta upp lappar. Det vore nåt. Nu är det Lördag och Maggio är på repeat.
    Kram.

    SvaraRadera
  7. Men å... tänk när det var så? Det är nog bra att man har det i minnet att det faktiskt inte är något personligt mot någon när man smäller i dörrar.. det är ju hormoner som rusar runt i kroppen. Och jag tror att vad man än försöker med så måste den där ilskan ut på något sätt.

    Kram Terese

    SvaraRadera
  8. Åhhhh, på pricken beskrivet hur det är att ha en dotter, jag blir alldeles varm i hjärtat. Och vilken fin tjej ni har. Jag har en dotter som också har varit på vift och visst saknar man de så det gör ont i en, men det är nyttigt att få längta lite ibland också.

    Kram Elvira

    SvaraRadera
  9. Vad fint du skriver om din dotter! Så kärleksfullt och ärligt.

    Kram Daniela

    SvaraRadera
  10. Så fin hon är, din Liv. Och fint med såna bästisar. Kommer ihåg och minns.

    Kram Elina

    SvaraRadera
  11. Fina ord om en fin tjej! Visst går åren fort, det gäller att pussa/spela spel/leka så mycket som möjligt innan dom fladdrar iväg helt (nåja nästan helt)
    Malin

    SvaraRadera
  12. Vad härligt!! Bästisar är bra att ha!

    //Johanna

    SvaraRadera