imorgon är en ny dag.

Imorse förstod jag Livs grej med att ha olika skosnören. Det är helt enkelt möjligt att ha det. Det är möjligt att inte välja.

Men däremot kan man inte gå till skolan med fyra olika tröjor. Eller tre par olika leggings, eller fyra olika jackor. Samtidigt, i en och samma outfit. Det är i allra högsta grad omöjligt. Och om man nu måste välja och det verkligen inte går, så finns det bara en utgång. Kris, fullständig Nu brakar hela livet samma kris.

Ja, hej kära måndagsmorgon och ny vecka. Imorgon är en ny dag och absolut nya möjligheter. Till en fridfull start på dagen.

brown is the new black.

Eller trä åtminstone. Vad gör man när man inser att soffan man lämnade in hos lackeraren inte borde vara svart? Inte egentligen, om man nu fick lov att tänka efter lite. När man dessutom har den där tänkaefterstunden precis när man hämtat soffan från lackeraren blir det ju ännu lite mer onödigt. Lite typiskt sådär.

Men då är det ju väldigt turligt att man råkar ha en lillasyster som fyndat en likadan soffa på loppis. Och som väldigt gärna vill ha en svart fast lackeraren väldigt turligt(så här i efterhand) inte hade tid. Och att han inte ens hade tid över när jag ville måla den vit, kan man ju tycka var ännu mer tur. För sen tyckte jag den var perfekt som den var.

Och tillsammans med den guldgula lampan blev det hela minsann ett strå vassare. Och eftersom lampan kom från östermalm (enligt loppischefen) så känns hela köket numera som det har fått en touch av extra flott elegans. Tjusigt värre liksom.

Särskilt eftersom lampan gick loss på hela fyrtio kronor. Ojojoj, så tjusigt. Nästintill lite vräkigt överdåd.

bestyr.

Pärlor, pärlplattor och varsin IpodNano. Allt man behöver en söndagmorgon. Om man frågar Liv och Viggo åtminstone. Och dessutom siktet inställt på ännu ett intressant projekt. En målmedveten mani som man inte kan kalla annat än lite beundransvärd.

- Vi ska göra Ilomilosar till alla klasskompisar och alla vi känner och så ska vi hamna i Guinness Rekordbok också.

När solen blev starkare bytte de ställe. Och Ipodsarna till vanliga stereon. Tyvärr. Och som vanligt dånade en viss Veronica ur högtalarna. Liv kan varenda låt (plus alla från Och vinnaren är). Varje litet ord, varje liten nyans, varenda hummande och varenda mmmm...mm... 

- men, när du strippar och klär av dig är det samma grej...mmmm.mm. 

Sådärja.

variant.

Den fick stanna kvar efter fotograferingen idag. Ljusslingan som blev en ihopsnurrad klump och hör och häpna inte är från Granit. Men frågan är var den är köpt, den är rätt gammal. Kanske var det från Konstsmide, kanske inte. Men det är nog ändå samma sak när allt kommer omkring. Fast vi brukar mer köra cirkusstajlen i trädgården eller på kalas.

ett himla kul jobb.

- Tyckte du inte att det var skönt när det var ordning och städat? frågade K nyss.

Jovisst, det är alldeles förbaskat ljuvligt att vakna i ett nystädat hus och gå runt där och känna sig alldeles lyx-nöjd över att det inte syns en enda klädtrasa eller enda låtsatshund eller ens en endaste liten legobit. Joo och jag slängde visst mig ur mig att tänk om det alltid kunde vara lite på det viset. Men vad sjutton man är ju bara människa och jag jobbar faktiskt.

Affär, affär, affär i huvudet.

happy weekend!

stilfullt och lite formex.

"Så samla minnen. Förvara vackraste sakerna. Presentera tankar. Klottra ner drömmarna och göm små skatter i böcker, lådor, mappar, album och pärmar.Låt dem vara med länge. Kanske först vara en sak och sedan bli en annan.Det håller de för."

Det räcker med de orden hos nya Papp Limited för att jag ska falla pladask. Fint fomulerat av Emma Berg för något så älskvärt som vackra pappersprodukter. Företaget, som Camilla Sokoleski och Fia Palmgren står bakom, är alldeles nytt och visas just nu på Formex. Sortimentet består av böcker, lådor, pärmar och fotoalbum. Och det är så fint att man vill liksom bara stryka med handen för att känna att det är liksom på riktigt. Ingen massproducerat som saknar själ och känsla. Mönsterna är formgivna av Sissi Edholm och Lisa Ullenius. Tidlöst i mjuka färger och skönt att se på.

Och det är nog också här jag fastnar i årets Formex. Vid småskaligheten och det som känns på riktigt. Långt bort från alla jättemontrar med högar av saker som bara skriker konsumera mera och mera och mera. Och alla tusentals människor som lägger order efter order utan någon som helst eftertanke eller reflektion. Det är åtminstone så det känns. Jag förundras och förfasas lite över denna hysteri. Möjligen lite paradoxalt för att själv äga en affär.

Men där finns även de andra, trots att de inte är så många. De som står för småskalighet och kvalitet. De som har ett rakt igenom genuint förhållningssätt till produkten de skapar. Där tanken och engagemanget finns för att sakerna ska hålla, kunna åldras och kunna stanna. Där man har insikten och närheten till själva produktionen och tillverkningsprocessen.  Viljan finns att skapa med en dos av förnuft och känsla för att det faktiskt finns en värld att ta hand om. Och som Papp Limited skriver på sin hemsida "En kärlek till papper. Och en kärlek till det traditionella hantverket bokbinderi." Det är nog just det som saknas hos många andra företag idag. Lite enkel kärlek till vad man sysslar med.

Så vad mer tycker jag då är värt att spana in på årets Formex. Temautställningen som heter Rum Ram Rim och Reson tycker jag är sevärd för den sköna känslan.  Där fastnar jag främst vi underbara vintagemöbler från Dusty Deco och urvackra keramiken från Kajsa Cramer.

Iris Hantverks monter känns helt rätt i tiden. Cia Wedin har gjort  en stilren och ursnygg monter. Tillsammans med det gedigna hantverket ger den mig en direkt en känsla av nutid. Det är såhär det ska vara liksom. Produkter som är tillverkade med kvalitè och tradition som passar väl och självklart ihop med vår tids moderna hem och miljö.

Rie Elise Larsen för en färgglad monter med söta pappersprodukter. Tillsammans med indiska kvinnor har man låtit tillverka handgjorda signerade boxar. En del av vinsten går direkt tillbaka till kvinnorna som tillverkat boxen.

AfroArt alltid fint. Fastnade speciellt för dessa fantastiska halsband och armband tillverkade av en nöt fast kändes som ädelstenar.

Och en liten ekologisk radio i trä. Så fint och så bra.

drömmen om ett eget garage.

 

 

I senaste numret av Elle Interiör finns ett superfint reportage från ett hem som jag spanat in tidigare.  Ett gammalt garage i Paris som är omgjort till bostad och helt enkelt är fantastiskt. Och ett är säkert, sitter man ändå på ett garage kan det lika gärna se ut på det här viset. Eller lika gärna kanske är att hoppas för mycket.Väldigt gärna menar jag.

Bilderna i Elle är tagna av samma fotgraf fast med andra schyssta vinklar. Spantips!

Photography: Morten Holtum via French By Design

Hemmet tillhör en av mina favoritillustratörer och formgivare Zoé de Las Cases. Hon gör så bedårande små saker, ni måste bara kika på hennes sida. Man ser hennes bilder då och då i min favorittidning och är dessutom en av formgivarna bakom mitt glassigaste pysselmärke. Lite lycka sådär.

fler frågor och svar.

 

Godmorgon! Här kommer lite mer personligt...

MELLAN STICKAN OCH LINNÈ frågade Hur gammal är du?

Fyrtio om en månad. Exakt på dagen idag faktiskt.

Vad har du för utbildning?

Jag har alltså frisörutbildning från gymnasiet plus en massa andra utbildningar som hör ihop med frisörtiden. När jag tröttnade på att klippa hår hade jag tusen saker jag ville utbilda mig till. Så jag läste till en massa ämnen på Komvux. När jag gick frisörskolan så hade man bara engelska och svenska, det har ändrats nu, så jag satte igång med allt som jag tyckte jag hade missat. Matte, historia, naturvetenskap, samhällskunskap och en massa annat. Det var en rätt så märklig företeelse att plugga på Komvux men väldigt kul. Sen kom det ju liksom en drös av barn och jag kom av mig i pluggplanerna. Så det är allt. So far.
 

Hur startade mokkasin?

Vi flyttade till Katrineholm väldigt hastigt och lustigt. Jag saknade en sådan typ av affär i den här staden så tänkte att jag kunde väl öppna en själv. Tänkte väl som vanligt inte efter sådär jättemycket utan det kändes bra och kul och det räckte för stunden.

Var hämtar du din inspiration främst?

Det är nog helt enkelt från det allra mesta. Jag kan hitta inspiration i allt från en sunkig loppis bland halvtrasiga prylar till ett superstylat Anthropologie i NY. Jag har nog ögonen ganska så vidöppna alltjämt, fastnar i sådant som andra oftast tycker är alldeles ointressant. 

Sen så älskar jag städer. Paradoxalt nog för att ha flyttat till landet.  Men att bara promenera planlöst och bara glo högt och lågt är en av mina favoritsysslor. Jag tänker superbra just då.

Och människor såklart. Alla som vågar vara sig själva och gå sin egen väg. Och som är snälla. Min familj och mina vänner och en massa andra fina, öväntade bekantskaper som bara kommer i min väg. De inspirerar mig alla på sitt eget speciella vis.

STIL INREDNING & DESIGN frågade Jag tycker det är så kul att höra om drömmar och om hur företag kom till. Så min fråga är hur kom Mokkasin till från början?

Det var nog mest lite av en slump. Helt oromantiskt och ospännande. Jag är nog så i det mesta, det bara blir. Saknade helt enkelt något i staden vi hade flyttat till. Så funderade lite raskt, frågade en bekant om hon ville haka på. Det ville hon fast bara i två månader så det var ju en intressant vänding. Fast det är en helt annan story.

HELENA - HELLYS JUL frågade Jag som är ny bloggare undrar hur du hinner

1. hitta inspiration

2. hinna skriva

3. sköta arbete

4. sköta/umgås med familj

5. Sprida blogg

... på dygnets 24 timmar?


Ja, det är helgalet. Jag vet inte riktigt om jag hinner. Egentligen. Men jag städar inte så ihärdigt ;) Och sen sover jag inte så värst mycket. Och så jobbar jag ganska så mycket på kvällar och nätter när resten av familjen sover. Bra eller dåligt upplägg kan ju diskuteras fast det funkar oftast ganska bra. Fast ibland funkar det överhuvudtaget inte alls och då är livet en enda stor megaröra. Det är just då man måste stanna upp och tänka att det kommer bättre dagar för det gör det ju. Alltid.

Japp, det var dagens svar...
Nu susar jag upp till Formex en sväng. Säg hej om du ser mig!

finstämt.

Styling: Cia Wedin Photography: Anna Kern

Så fint för små kids i senaste Family Living. Absolut min typ av bebisvrå. En del av sakerna finns också i mitt eget sortiment. Blev lite småkär i spegeln av Stina Sandwall och stubbarna från Asplund av Paola Novene. De fina väggarna är målade av Sissi Edholm och Lisa Ullenius.

frågor och svar.

Tack igen, alla ni fina som läser och peppar och lämnar så fantastiskt snälla ord här.  Nu är det hög tid för frågor och svar. Jag hinner inte alla idag men jag fortsätter veckan ut.

ELINA frågade Vad jobbade du med innan du startade Mokkasin?

Precis innan jag startade Mokkasin så jobbade jag inte så värst mycket. Då var jag allra mest hemma med våra små barn, de kom ju rätt så tätt. Fast mellan varven under de där vilda kaosåren som det trots allt var att få fyra barn på fyra år så hade jag och en kompis ett barnklädesmärke med allt vad innebar. Och tillsammans med en annan kompis ritade vi och lät tillverka prototyper av barnmöbler, men mer om det en annan dag.


Fast några år innan jobbade jag det desto mer. Som frisör. Japp, jag är utbildad frisör. Gymnasielinjen i Norrköping. Klar som nittonåring. I tolv år klippte och färgade jag hår. Dag ut och dag in. Och älskade det. Kunde jobba jämt för det kändes aldrig som ett jobb. Det var aldrig någonsin trist. Det var min vardag och det var min fritid. Men det spelade aldrig någon roll. Det var det absolut roligaste jag visste.


Så en dag. Alldeles plötsligt. Det var inte ens en smygande känsla. Då kände jag att det inte var roligt längre. Jag förstod ingenting. Försökte förstå men det var liksom ingen idé. Som frisör ska man ha kul annars är det lika bra att låta bli. Så jag slutade.

KANEL & CAYENNE frågade Vad är det bästa respektive sämsta med att driva Mokkasin?
 

Det bästa med att ha en egen affär är den kreativa biten. Jag älskade att fixa och dona. Att skylta om, att göra fina paket, att skriva små skyltar, att arrangera om i butiken. Ljuvligaste sysslorna i världen. Själva säljet är däremot den absolut sämsta.Tyvärr kanske man ska tillägga för det är ju liksom ett litet måste, poängen med affär liksom. Och nu blir väl det inte så farligt i en liten egen butik där man ändå får göra allt det andra roliga. Men jag har nog egentligen inget säljmanér i mig överhuvudtaget. Enbart säljare någonstans, aldrig i livet!

Sen är det ju såklart öppettiderna som är urtrista. För att inte tala om bokföringen. Det är ju min värsta tråksyssla alla kategorier, dock ofrånkomligt om man har eget företag.

A PIECE OF HAPPINESS frågade När öppnar webbutiken?

Nu kanske jag får bita i det sura äpplet framöver. Men här och nu spikar jag en deadline. Vad sägs om 20 september? Det blir bra!

Vad vill du lära dig härnäst?

Egentligen har jag ett gäng saker jag vill lära mig, allt från att sy lampskärmar till att bli bra på ashtangayoga, att sticka stora plädar och att baka surdegsbröd.

Fast så fort jag bara får lite tid så är det ändå inom fotografi jag skulle vilja lära mig massor mera. Jag vill lära mig att plåta bättre med min digitala kamera och absolut kunna plåta i raw. Jag vill lära mig allt om redigering och Photoshop eller Elements. Och så vill jag väldigt gärna damma av min analoga kamera och försöka minnas hur man gör när man framkallar själv. Så mörkrum i källaren, jatack så väldigt mycket.

AN-MAGRITT frågade Er det slik at du også har 4...?

Fyra barn, japp. Det var kaos i början som jag skrev lite om här. Men nu är Liv 8 år, Viggo snart 7 och Nomi och Charlie 4. Och jo om man jämför med den första tiden när alla var jättesmå så känns livet tusen miljoner gånger enklare nu.

Det kommer mera...

a mess.

Vad hände här kan man gott undra. Först frågestund fullt med sköna frågor och sen tyst som tusan i hela fem dagar. Oartigt av mig. Men det är hektiskt här, är allt jag har att säga.

Livet känns ungefär lika rörigt som min arbetshörna som just nu ligger i en hög på golvet. Anledningen att den ligger just där är att jag idag har haft besök av ett rart gäng från den här redaktionen. Mer om det en annan dag. Men ni kan ju alltid lägga ihop det med det här besöket.

Och frågorna. Imorgon slår jag till och svarar på så många jag hinner. Ses!

pappas tuschteckning.

Att blogga är ju en pepp utan dess like. Jag har aldrig varit men om maken till rara männniskor. Så när allt kom omkring så blev det ju inte så läskigt som jag befarade. Er förtjänst, tack! Och frågorna. Snälla de med och kul som bara den. Hinner inte svara nu men jag tar några vartefter.

Förövrigt funderar jag över hur jag ska sno tillbaka tavlan på bilden... Den har fått susa tillbaka till mitt föräldrarhem. Typiskt nog för jag gillar den. Fast jag hade den bara på ett litet förnämligt lån. Min pappa målade den på sextiotalet när han var sisådär tjugo. Han säger att tavlan är väldigt djup. Så jag känner nog att vi får gå till botten med vad alla dessa krumelurer betyder.

Ha en fin helg! 



på allmän begäran.

Jaha. Då var det dags. Jag publicerar detta och sen går jag nog och drar något gammalt över mig. Typ. Tycker nämligen det här känns lite märkligt. Paradoxalt nog. Här kan man blogga mest hela dagarna om ditten och datten. Men huga vad läskigt det här är.

Men hej… Det här är alltså jag. Bloggerskan herself. Sofia. Som jag såg ut igår morse klockan sju. Precis efter kaosfrukost och innan tandborstarracet.

Och när jag ändå har kommit såhär långt kan vi väl köra hela vägen liksom. Frågestund verkar ju vara i ropet just nu. Och eftersom jag vet med mig att jag kanske har den här världens snällaste bloggläsare så ska det väl inte vara så förfärligt. So here we go! Varsegod att fråga precis vad ni vill. Jag svarar på allt. Nästan.

Liten uppdatering: Jag kom på en sak. Och om vi nu ändå håller på så kan ju jag fråga er lite. Vad gillar ni mest härinne och vad vill ni se mer av? Det kan ju verkligen vara bra att veta. Tack!


And in english.
This is me. Go ahead and feel free to ask any question. I´ll do my best to answer them. And please tell me what you like about Mokkasin and what you want to see more of. Thanks!

just do it.

GIVING CREDIT / STORM CLOUD poster

from Link With Love

Design Erin Loechner Pia Bijkerk and Yvette´s handmade fonts.

Buy it here!

Found by Weekdaycarnival. Thanks!

Psst! Click on the picture for bigger size.

japp, magiskt är rätta ordet.

Det finns ju kombinationer som bara blir helt perfekta. Hanna Konola har gjort finaste postern Magic för Fine Little Day. Som i sin tur har fullproppat sin shop med nyheter som är makalösa finheter.

Nya printet Gran  finns som oemotståndliga kuddar.

Samma GRAN fast på tapet. Kommer att finnas hos Photowall. Precis som Ohoy. Jisses vad vi gillar den tapeten. Grantapeten finns i flera olika färgställningar.

Och vykorten. Åh vykorten. De är som små sagor, vart och ett i sig. Ett endaste litet vykort blir som den finaste lilla presenten. Och nu är det alltså ett gäng nya som jag får precis samma känsla av. Fantasi helt enkelt.

 

 

Och skärbrädorna. Samma sak där. Älskart. Så himla fint. Det är en fröjd att ha sådana här vackra skärbrädor. Jag tänker faktiskt på det varje gång jag tar fram dessa. Det känns så lyxigt och så vackert att tillochmed tråkhushållsosten blir urtjusig. Så enkelt kan det minsann vara att vardagslyxa sig lite.

viggos school love.

Första dagen i ettan. Då är det banne mig ren och skär kärlek. Till skolan, till fröknarna, till kompisarna, till läxorna, till tidiga mornarna, till rasterna. Till allt som hänger ihop med att nu är man faktiskt stor. Ettagluttare, sug på den.