tack.

Det är sannerligen inte klokt vad ni är snälla. Jag blir alldeles rörd när jag läser era hälsningar och små mail. Det känns hur fint som helst, så TACK. Så hemskt mycket.

Och det var ju precis som många av er visste. Det kommer lite efteråt sådär. Att man känner sig ganska så liten och darrig. Och att tanken mest stannar vid gulp, vad skört livet kan vara. Lite som att ha hjärtat i halsgropen fast flera dagar i sträck. Men idag har jag kört bil igen. En hyrbil utan automatväxel. Det var väldigt länge sen sist och var minst sagt en intressant upplevelse. Ungarna tyckte det var en konstig bil och jag höll med.

Jag köpte en hund häromdagen. En liten knallturkos med hallonrosa blomma, gul svans och en pärla som nos. Kanske inte alldeles nödvändigt men det var något med färgerna som gjorde köpet absolut viktigt. Just då.

Han som jobbade på loppisen sa, liksom lite som att försäkra sig om att hunden kom i rätta händer, - Hörru du... du vet väl att sådana här är jättepopulära, verkligen populära.. att ha i bakrutan på bilen. Det visste jag såklart inte men han lät mig köpa den ändå. Liv höll på att svimma när hon såg prislappen. - Tio kronor!!! Kostade den bara tio kronor?! Tänk att något så sött kan vara så billigt.

änglavakt.

Igår var det jag, bilen, snöyra och en väldans tur. Helt plötsligt släppte bilen på halkiga E4:an. Jag snurrade tre varv och dunsade två gånger i betongen som skiljer norr och södergående vägbanor. Sen stannade bilen. I vänster körfält med betongmuren på ena sidan och massor med bullrande långtradare på andra sidan. Med nosen i fel rikting. Där stod jag och kom ingenstans och hoppades innerligt att det inte skulle dyka upp någon bakom kurvan i mitt körfält. Jag var rent ut sagt livrädd. Till slut lyckades jag svänga över bilen, som lät som ett vrak, till rätt sida och lite vid sidan om all susande trafik. Då började den ryka alldeles förfärligt mycket, då ringde jag 112. Så där kom räddningstjänst, poliser och bärgningsbil.

Så idag känner jag mig lite matt, ganska mörbultad och väldigt tacksam. För att jag hade sådan fruktansvärd tur när livet visar sig från sin sköra sida.

Ta hand om er , jag softar lite extra idag.

och en liten pausfågel.

Snart, snart ser knoppar ut precis såhär. Fast idag virvlar snön och jag ska såklart ut på vägarna. Ses senare!

pausmusik.

Solen strålar genom vintersmutsiga fönster på  Mokkasin. Men det gör ingenting alls, låt den stråla. Jag håller som bäst på att hänga hela fönstret fullt med massor av japanska pappersballonger. Och lyssnar på Suede och Pulp och Belle & Sebastian. Någon berättar att Pulp kommer till Way Out West. Jag minns när jag och K såg dem i mitten av 90-talet och tänker att det känns som igår. Av någon underlig anledning känns 90-talet aldrig så fasligt långt borta. Undrar varför när 80-talet känns som evigheter sedan. Hur det än må vara med den saken är det i alla fall vårigt värre idag. Så jag tar och plockar fram den där vårfeelingen igen, bakslag eller inte.

Godaste teet i finaste burken från Stil, Inredning & Design.

tisdagstema om hand made by me.

Jag räknar mig själv som en sann DIY-vän. Tänker nästan alltid så om det mesta, det där kan man ju göra själv. När det kommer till större saker som byggprojekt och sådant säger jag det istället som en uppmaning till min man. "Det där kan du väl göra själv. Easy-peasy, eller hur?" Och sen har jag mycket bestämda åsikter om hur han bör gå tillväga, på gott och ont. Mest på ont faktiskt.

Dagens tema på Fabriken gjorde mig först lite smått galen. I dessa dagar  av tidsbrist tänkte jag att temat skulle få handla om något gammalt projekt. Men helt plötsligt hittade jag inget värdig att visa upp. Jag gick från rum till rum och kräset dissade jag det ena efter det andra. Och började fundera på vad jag skulle kunna få till på en kvart. Då hörde jag att det slipades nerifrån källaren. Svårare än så var det alltså inte. Bäste K var i full gång med diverse projekt.

Vi håller ju som bäst på och ordnar i Livs rum. Ett stort skrivbord med massor av pysselplats är ett av önskemålen. Och eftersom vi inte lyckades skaka fram något gammalt tapetbord så får det bli något i närheten. K har limmat tjocka plank som ska stå pall för diverse projekt. Och slipat och slipat och slipat. Det måste ju liksom vara lite slätt om man ska kunna rita på det. Sen blir  detta bord en direkt härmis från Anna-Malin, en DIY-are av rang. Drivvedsbets ska på och dessa ben har väntat i källaren länge nu.

Och när slipdammet lagt sig ville det sig inte bättre än att min kära far kom förbi och målade lite på skåpet som K slängt ihop under helgen. En gammal anslagstavla från ett stationshus som vi räddade från att köras till tippen ska nu bli ett sådant här väggskåp fast dubbelt så stort. Kommer att bli tjusigt att fylla med fina saker.

Japp, jag kunde inte hålla mig från att fota lite fina detaljer från vår källare. Som inte hade väldans mycket att göra med dagens tema. Men det var liksom första gången jag lade märke till dem. Och egentligen var det kanske lite fuskigt att luta sig mot K:s DIY-projekt. Fast det var i alla fall mina idéer och det måste väl också räknas.

söndagsbilden och ♥ er!

Japp, så är det. Ni gör mig verkligen glad. Så in i vassen glad. Att ni är så många som läser här. Och att ni tar er tiden att lämna snälla hälsningar. Det är en energikick och jättepepp utan dess like. Så ♥ er!

Nytt i bokstavssvängen på Mokkasin, är dessa i papp. Rackarns fina tycker jag och kan inte hejda mig att skriva både det ena och det andra. Åttiotre bokstäver och symboler plus en massa små nitar att fästa ihop dem till en banner. Det finns lådor med bara svarta bokstäver eller bara turkosa eller multifäger.

EN LITEN UPPDATERING.

Kul att ni också gillar bokstäverna. En förpackning bokstäver kostar 125 kronor och så tillkommer "den lilla" frakten på 39 kronor. Jag vet att det är krångel att Mokkasin inte har någon nätbutik ännu. Men snart, snart! Och så länge så mailar ni mig bara på order@mokkasin.com så fixar jag på momangen!

Söndagsbild Fabriken. 

in my cabinet.

Lite detaljer från vårt Snö vitrin. Tänkte dessutom passa på att berätta att Mokkasin från och med i vår kommer vara återförsäljare för Asplunds egna kollektion. Det känns lite extra flott eftersom jag är väldigt förtjust i deras möbler och andra finheter. Tanken är att erbjuda möbler som passar lika bra i ett barnrum som någon annanstans i hemmet. Jag gillar tanken att möbler (och även annan inredning) växer med barnet, kan följa dem  i vuxen ålder och även finnas kvar i generationer.     

Måste bara säga att jag numera äger massor av glasunderlägg. För första gången i mitt liv. Vet inte om någonsin kommer att använda dem.  Men jag kunde bara inte motstå dessa i klarglas med kanter av små bubblor. Jag har någon förkärlek för sånt som påminner mig om detta. Och inte för det är samma sak som några simpla glasunderlägg men dessa som Weronica tipsade om i sitt förra fina fredagssvep (och psst, fredag = nytt eminent svep)  ligger också högt på önskelistan med glasbubbeltema.

true love.

Såg just precis det här helt bedårande porslinet inne på Daniellas fina blogg. Det är Lovisa Burfitts första porslinskollektion. För Rörstrand. Hör själva, "Kollektionen är en berättelse om den excentriska Mademoiselle Oiseau i fem delar – mugg, espressokopp, assiett, gömma med lock och fat på fot, nedtecknad av Lovisa Burfitts rastlösa penna på tunnaste benporslin." Alltså. Kan man bli annat än lite kär?

Och det fina i kråksången är att man nu kan vinna hela kalaset på den nya designbloggen Design Day by Day. Bloggen är alldeles ny och det är en utmärkt kombo som ligger bakom bloggen. Duktiga Jannice från Simplicity  och företaget Fiskars Sweden som äger Iittala, Rörstrand, Hackman, Höganäs Keramik, Fiskars, Boda Nova och Arabia.  Kan alldeles säkerligen bli intressant att följa.

Och hur fin är inte bilden?

Foto: Idha Lindhag Stylist: Stella Nicholaisen

suzy ultman.

I New York så hittade jag en massa väldigt fina papperssaker. Gjorda av Suzy Ultman med finaste hemsidan. 

Så idag plockar vi fram dem för att bli lite piggare och lite gladare. Annars gör vi en repris av detta. Och då syftar jag inte på bokföringen. Utan på den evinnerliga lilla åkomman, 2-veckors intervaller känns ju lite väl ofta. 

tisdagstema om favoritfärger.

Favoritfärger i inredningen är tisdagens tema på Fabriken. Och som vanligt har jag ju så svårt med det där med favoriter. Jag läste en gång om någon som bara bestämde sig att vara konsekvent. I sin stil. I det fallet handlade det om kläder. Att bara bestämma sig. Det här gillar jag. Punkt. Och sedan se förbi allt annat som också är fint, det finns ju så himla mycket. Liksom bara konstatera att det här var ju alldeles otroligt och makalöst fint men jag har ju min stil. Så Bye Bye du finfina grej, möbel eller plagg. Eller för all del, färg. 

Jag har inte kommit dit än, vilket förmodligen redan har märkts här på bloggen. Det är lite hipp som happ med den där konsekvensen. Fördelen med ett stort hus är ju att det gör inte så fasligt mycket. Det kan gärna få vara lite olika i alla rummen. Lyx för en sådan som jag. Är huset dessutom till grunden vitmålat så blir det ju ändå lättare.

Så i gästrummet är det just nu lite turkost och lite blått och lite guldigt. Plus vitt förstås. Jag gillart för stunden.

det står här att de funderar på att flytta...

Stephanie Rammeloos hem i Amsterdam har synts lite här och var det senaste året. Speciellt bilden med innegungan. Inte så konstigt med tanke på hur det ser ut. Vad sägs om en gammal utblåst skola med 4,60 i takhöjd där Stephanie själv fick gå loss på sitt eget examensprojekt. Coolt och megasnyggt. Läs mer i senaste numret av RUM.

Psst! Det där tyget på sittpuffen skulle passa perfekt till en sak... Någon som vet varifrån?

Foto: Paul Barbera

Superduktig fotograf. Spana här.

i brist på en annan soffa.

Jag önskar mig ju egentligen en sådan här. Men det kommer aldrig att ske. De har för vana att alltid försvinna framför näsan på mig. Jag drömmer fortfarande om hörnpinnsoffan som jag missade på Blocket. Hur tjusig som helst. En välvd soffa med täta spjälor. Men för några ynka tior fick det bli en sjuttisvariant istället. Så lite sprutlackering på den gröna betsen. Och med fårskinn över den illgröna, knalloranga och noppiga dynan så kan man låtsats lite. Att det egentligen är en snyggo från 60-talet.

Korgen fick också en dos svart färg när de ändå höll på. Påtal om sprutlackering. Jag vet att det är lite latmaskfasoner. Men det är så in i vassen lyxigt. Klart på studs liksom.

söndagsbild eller hej februari.

Ända sedan Liv föddes för snart åtta år sedan brukar jag tänka. Våren kommer sådär runt 12:de mars. För 2003 var det den allra första riktiga vårdagen och solen gassade. Och när vi vågade oss ut med vagnen (vilket i och för sig var ett par veckor senare) så droppade det från taken. Och för varje dag som gick så försvann vintern mer och mer.

Fast i år har jag gått och inbillat mig att våren redan varit här, flera gånger faktiskt. Nästan direkt efter nyår. Jag har surat över bakslag som minusgrader och ännu mer snö. Jag har städat undan vinterkläder för att morgonen efter få ta fram dem igen. Jag har till och med övervägt att ta bort innerfönsterna på verandan. För att inte tala om allt mitt bloggsnack om tulpaner, blommiga kjolar, nya sneakers och gröna bollfranssjalar. Så slog det mig idag när jag städade fram min gamla kalender från KlevelandOrd att februari är ingen vårmånad. Egentligen. Det är fortfarande vantar och halsduk. Det är absolut skridskoåkning. Det är definitivt utflykt med varm choklad och korvgrillning. Så det är väl bara att gilla läget. Jag lägger ner vårfeelingen ett tag tills det är mer på riktigt. Och att tiden rusar fram det vet vi ju alla. Så passa på. Man vet aldrig när det blir vinter nästa gång.

Söndagsbilder på Fabriken.

tid, tid, ge mig massor av tid.

Jag vill hinna svara på alla fina hälsningar. Kika in hos alla nya som har hittat hit. Läsa ikapp på mina favoritbloggar. Och inte minst fixa med nya bilder som ska hamna här på bloggen. Men tusan. Just nu hinner jag ingenting av detta. Dags att rusa. Ha en fin torsdag alla!

-14.

Det är minus fjorton ute. Men jag har i alla fall nya sneakers och en blommig kjol. Vårigt värre.

kära onsdag.

Idag önskar jag att jag var hon. Kanske inte mest för den långa  flätan med rosett. Utan för att det ser ut att vara lite tyst där hon står. Lite lugn och ro liksom. Det skulle kännas fint. Huga, vilken morgon.

Fantastiska bilder här hos Elizabeth Gadd.

tisdagstema om badrum.

Jag visste ju att endera dagen dyker det upp. Ett tisdagstema om badrum. Och då kan det inte bli några tjusiga bilder från ett flott badrum hemma hos oss. För våra badrum hör inte till den kategorin. De har liksom kringgått renoveringshetsen. Fråga mig inte hur för jisses vad det skulle behövas. De är fula. Rent ut sagt bedrövliga. Och som om det inte skulle räcka så är de försedda med toaletter med cisterner som hänger långt upp i taket. För att spola måste man dra i en kedja. Det kan ni ju räkna ut hur enkelt det är för fyra små barn och deras kompisgäng. Förenat med livsfara om de nu försöker sig på momentet själva.

Dessutom är cisternerna piffade med några cherubliknande (eller vad ska det egentligen föreställa?) porslinskonsoller. Det roliga är att figuren lade jag märke till för bara några veckor sedan. Vi har bott här i 3, 5 år! Jag stod och borstade tänderna när jag plötsligt fick span på den. Men herregud vad är det, minns jag att jag tänkte. Hade mest gått runt och retat mig på den där konsollen tidigare. Och nu blev det ännu värre. Inte min typ av konsoll om man säger så. Fast utsikten är fin i alla fall.

Men någon gång när vi orkar ryker den ljusblå våtrumstapeten. Och den aprikosa. Så gör vi ett par sådana här finfina badrum.

Badrumsinspiration på Fabriken idag.

Bilderna längst ner är från Elle Interiör för länge sedan.

om man har kul varje dag så är fem års väntan en baggis.

Enligt Liv är Chihuahua den tjusigaste hunden. Tror kanske inte att det är själva hunden som är tjusig utan allt glitter hon vill hänga på den. Nithalsband och diamantprytt koppel. Och kanske en liten tröja kan den ju ha. Ja det kan den ju och så kan man förstås fråga sig hur roligt det är för den stackars lilla hunden. Men för en sjuåring och hennes sexåriga lillebror är just nu drömmen om en chihuahua väldans stor. Jag och min man säger blankt nej. Till en hund överhuvudtaget. Nope kids, någon hund blir det inte. Tills för några dagar sedan.

Kaostimmen mellan sjutton och arton. Evinnerlighetstjat om det ena och det andra. Trött mamma plus trötta barn.

- Men mamma, kan vi inte ens få en chihuahua när jag fyller tretton ?! frågar Liv.

Jag är supersnabb att svara. Det är ju så enkelt att det är fem år tills hon fyller tretton. Drygt. Så jag tänker kortsiktigt och svarar inte särskilt (inte alls) uppriktigt. Jag ser bara till  min chans för ro en stund. - Jorå, det är klart att ni kan! Jag ser hur både Liv och Viggo stannar upp. Tittar på varann. Skiner upp som två solar. Och sen dansar de runt i köket. - Wihoo, mamma har lovat oss en chihuahua!! Småsyskonen hänger på. Chihuahua, chihuahua, wihiii!

Men kära nån. Jag upprepar. - Men höörni. Det är fem år tills dess! Jääättelänge är det, faktiskt väldigt många dagar. Men de skrålar vidare.

 - Vi vet, vi vet! Men när Liv fyller tretton! Vi ska få en chihuahua, chihuahua!

Man ska inte lova sina barn sådant man inte kan hålla. Man ska inte säga dem osanningar. Man ska vara uppriktig och sann. Jag vet och till mitt försvar, jag är det. Alltid. Nåja, en och annan nödlögn har väl hänt men nästan alltid.

Men nu är det "vi ska köpa hund stämning" här hemma. Det ritas teckningar med söta små vovvar och görs scheman i vilket rum hunden ska sova. Liv frågade om jag hade skumfyllning för hon skulle sy en madrass. Hon behövde rätt mycket.  Det skulle bli en madrass till hunden. Och i förhållande till ett penntrolls madrass blir ju även en chihuahuas madrass stor. Jag påminde henne om att det trots allt inte är någon panik. Fast hon tyckte det var lika bra att vara förberedd. Sen undrade hon om det skulle funka att limma en pappershund på madrassen. Viggo oroar sig mest över att hans mamma ska glömma ge chihuahuan mat och jag måste ju försäkra honom om att sånt glömmer man inte. Så jag spelar med lite men innerst inne tänker jag ju (förstås) att de glömmer nog. För de gör de väl? 

Livs inställning till den fasligt långa väntetiden är rätt skön. - Nu måste jag ha jättekul varje dag så att dagarna går snabbt tills jag ska fylla tretton.

söndagsbilden.

Så försvann den igen. Våren alltså. Den förbaskade vintern kom tillbaka. Inte så märkligt med tanke på att det bara är den tjugotredje januari. Men det var ju så himla skönt att helt plötsligt bli alldeles överraskad av att det trots allt finns en vår. Inom räckhåll. Överraskningar som att vinden plötsligt är varm  känns fint. Och att två plusgrader känns alldeles ljummet. Och att man gillar asfalten (som helt plötsligt syns) jättemycket och vill ha nya sneakers. Just då ville jag inte alls ha nya näbbstövlar för dom gamla låg redan i sin kartong långt ner i källaren.

Men så kom ju vintern tillbaka. Så läser jag på Green Is The New Black att det finns jättefina nya näbbstövlar från samma fabrik som gjorde mina, eller egentligen min mammas gamla, från 70-talet. Och att de är svarta, blanka och ekologiska. Och säkert har jättevarmt foder, inte sådär slitet som det kan bli efter trettio års användning. Och då känner man att det vore nog det enda rätta. Ett par nya näbbstövlar.

 

Hur fint är det inte med vänner som vet exakt vad man önskar sig fast man inte ens vet om det själv. Jag fick en underbar och jättestor plåtask igår.

Kolla söndagsbilder på Fabriken idag.