24 januari 2011

om man har kul varje dag så är fem års väntan en baggis.


Enligt Liv är Chihuahua den tjusigaste hunden. Tror kanske inte att det är själva hunden som är tjusig utan allt glitter hon vill hänga på den. Nithalsband och diamantprytt koppel. Och kanske en liten tröja kan den ju ha. Ja det kan den ju och så kan man förstås fråga sig hur roligt det är för den stackars lilla hunden. Men för en sjuåring och hennes sexåriga lillebror är just nu drömmen om en chihuahua väldans stor. Jag och min man säger blankt nej. Till en hund överhuvudtaget. Nope kids, någon hund blir det inte. Tills för några dagar sedan.

Kaostimmen mellan sjutton och arton. Evinnerlighetstjat om det ena och det andra. Trött mamma plus trötta barn.
- Men mamma, kan vi inte ens få en chihuahua när jag fyller tretton ?! frågar Liv.

Jag är supersnabb att svara. Det är ju så enkelt att det är fem år tills hon fyller tretton. Drygt. Så jag tänker kortsiktigt och svarar inte särskilt (inte alls) uppriktigt. Jag ser bara till  min chans för ro en stund. - Jorå, det är klart att ni kan! Jag ser hur både Liv och Viggo stannar upp. Tittar på varann. Skiner upp som två solar. Och sen dansar de runt i köket. - Wihoo, mamma har lovat oss en chihuahua!! Småsyskonen hänger på. Chihuahua, chihuahua, wihiii!
Men kära nån. Jag upprepar. - Men höörni. Det är fem år tills dess! Jääättelänge är det, faktiskt väldigt många dagar. Men de skrålar vidare.
 - Vi vet, vi vet! Men när Liv fyller tretton! Vi ska få en chihuahua, chihuahua!

Man ska inte lova sina barn sådant man inte kan hålla. Man ska inte säga dem osanningar. Man ska vara uppriktig och sann. Jag vet och till mitt försvar, jag är det. Alltid. Nåja, en och annan nödlögn har väl hänt men nästan alltid.
Men nu är det "vi ska köpa hund stämning" här hemma. Det ritas teckningar med söta små vovvar och görs scheman i vilket rum hunden ska sova. Liv frågade om jag hade skumfyllning för hon skulle sy en madrass. Hon behövde rätt mycket.  Det skulle bli en madrass till hunden. Och i förhållande till ett penntrolls madrass blir ju även en chihuahuas madrass stor. Jag påminde henne om att det trots allt inte är någon panik. Fast hon tyckte det var lika bra att vara förberedd. Sen undrade hon om det skulle funka att limma en pappershund på madrassen. Viggo oroar sig mest över att hans mamma ska glömma ge chihuahuan mat och jag måste ju försäkra honom om att sånt glömmer man inte. Så jag spelar med lite men innerst inne tänker jag ju (förstås) att de glömmer nog. För de gör de väl? 

Livs inställning till den fasligt långa väntetiden är rätt skön. - Nu måste jag ha jättekul varje dag så att dagarna går snabbt tills jag ska fylla tretton.

12 kommentarer:

  1. Ja vad ska man säga?! Så det kan bli ibland... Själv får jag nypa mig i armen ibland så att jag vet att jag är vaken -vi gjorde tvärtom: Köpte en hund så fort från första tanken att ha hund alls till betalad handpenning att vi nog leder poängligan i det här landet på området ;) Men han är det bästa som finns!

    Vilken fin blogg du har! Underbara bilder, vill kunna fota som du när jag blir stor :)
    /Cecilia

    SvaraRadera
  2. For et utrolig morsomt innlegg!! :) Sitter her og småfniser for meg selv mens jeg leser, samtidig som jeg jo forstår at nå har nok mammaen satt igang noe som er litt større enn hun hadde trodd... Dere får kose dere med forberedelsene...og så får du kanskje gjøre som jeg har gjort noen ganger, for å vri meg ut av sånne vanskelige situasjoner. ;) "Jada, selvsagt kan vi kjøpe svømmebasseng/reise til eurodisney/eller noe annet stort, men da blir det i stedet for hund, altså..!" ;)

    Koser meg alltid med bildene dine!
    Ha en fin kveld!

    SvaraRadera
  3. Haha, det är ju en fantastisk inställning! Kanske behöver vi alla en morot i chihuahuaform för att komma ihåg att ha kul varje dag... :)

    SvaraRadera
  4. :) Jag känner igen det där. Anna levde länge på att hon skulle få ha med sig en tamagotchi i väskan när hon gick på gymnasiet ;) Och vi hoppas på många roliga dagar framöver :)

    SvaraRadera
  5. Vilka fina Chihuahuateckningar! Då hade de rara barnen säkert gillat en av Nancys grannar :

    http://nancyandi.blogg.se/2011/january/fina-lina.html

    Hela tre av de tio grannhundarna i vårt hus är Chihuhaor.

    SvaraRadera
  6. godkväll!

    Ha ha vad har du gett dig in i..
    Glömma, det kommer de aldrig att göra:)
    När jag var liten ville jag ha en kanin . Jag skrev post it lappar överallt, mina föräldrar var helt galna, men de gav aldrig med sig. Men jag lovar att om de sagt om fem år då så hade jag kommit ihåg:)

    Men de e ju så söta chihuahuas. Men jag kan glädja dig med att det e långa kölistor på dem så
    då sparar du kanske ett till år.

    det trodde min sambo med när vi skulle ha hund, vi började titta runt och besöka kennlar och tänkte ja men det blir bra om ett två år.
    En vecka senare bodde vår älskade åke hos oss!

    Oj det blev en LÅNG kommentar.

    God natt, hoppas de ej tjatar ihjäl dig om hunden:)

    KRAM MADDE

    SvaraRadera
  7. Vad roligt inlägg! Skrattade gott och Igenkännande. Kan ha lovat två hamstrar till Esther när hon är 8 och Calle 4!! Gulp, vill inte ha några hamstrar, ever! Får hoppas på att det är glömt. Kram!

    SvaraRadera
  8. Ha ha. Men sötingar. I vanlig fall brukar väl barn tycka att fem dagar är lång tid?! Ja nu har du att göra med att lyssna på prat om hund då. Å andra sidan verkar de hålla sig väl underhållna tills dess. Jag ska ta med mig och komma ihåg det här om att lova saker. Och det blir spännande att se hur många ni är i familjen om fem år? ;)
    Kram / K

    SvaraRadera
  9. En dag för många år sen kläckte jag ur mig (med förhoppningen att få slut på tjatet...) att "den dag vi har en trädgård, då kanske jag eventuellt kan överväga att ha en katt...". Det glömde de kära små INTE. Så den dag vi blev med trädgård blev jag naturligtvis påmind. Lyckades fördröja det hela med att förklara betydelsen av orden "kanske, eventuellt, överväga", ända tills den dag de fick en katt hos pappa! Att inte bo med deras pappa visade sig plötsligt ha en alldeles oväntad fördel... Fast naturligtvis inget jag rekommenderar som lösning ;-)

    SvaraRadera
  10. Oooops! Det var en sådan förflugen kommentar som gjorde att mina föräldrar blev tvungna att skaffa katt! När min storasyster var fem år hade hon tjatat om att få en katt så länge att pappa tröttnade och sa "när du fyller tio, då ska du få en katt". Hon sa sedan inte ett ord om en katt på fem år. Men när hon vaknade på nyårsdagen det år hon skulle fylla tio år sa hon "i år ska jag få en katt!" Så det var bara för mamma och pappa att hålla sitt löfte... Vi har haft katt sedan dess. :) Nu har min syster två och jag två. Men mamma och pappa är äntligen kattfria nu eftersom både jag och syrran har flyttat hemifrån sen länge. Fast kattvakt - det får de fortfarande vara ibland! ;)

    Tack för att du tittade in på min blogg häromsistens! Vad kul att du också har bott i Högalid! Det är ett bra ställe att bo på. :)

    SvaraRadera