susanna vento + kristiina kurronen.

Styling: Susanna Vento

Photography: Kristiina Kurronen

fair play?

Har ni någonsin hört en sjuåring lära en femåring att spela schack? Under tjugo minuter hörde jag ungefär ett schack-matt i minuten. Sen frågade Nomi om de kunde byta ut reglerna.

________________________________________________________________________________

Have you ever heard a seven year teaching a five year old to play chess? For twenty minutes, I heard about a checkmate in every minute. Then Nomi asked if they could change the rules.

tänk vad är en morgon. en alldeles vanlig, lugn morgon...

Man snor inte varandras lek. Man klampar inte in på någon annans fantasi. Speciellt inte kvart över sju på morgonen. För då är brakar syskongrälet igång med besked.

Om nu trappan är ett akvarium.

Med rymdfiskar som Viggo och Charlie har letat efter i ett helt år. Som man kan fånga med stor försiktighet och sälja vidare. För tre miljoner styck. Nio miljoner för alla tre.

Då är trappan ett akvarium. Punkt.

Då är den inte ett apberg som man klättra jättehögt på. Så att man ser havet. Och som kryllar med små, söta apbebisar.

Nej, det är den verkligen inte. För allt i världen inte. Och kan det vara så in i vassen svårt att förstå för Liv och Nomi? Som inte ens var där först.

Ja, då fattar ni hur jag har det på morgonkvisten. När inte ens en trapp är en trapp, då är det verkligen inte lätt.

Egentligen var det bara att jag gillar Audrey Jeanne . Postern och annat tjusigt har dimpit ner härhemma. Och bara jag får bukt med tidsbristen så ska de så klart upp i affären.

äntligen.

Äntligen. Där satt den. Eller inte. Där lossnade den till sist, den allra första tanden. Som vi har väntat. Och frusterats. Hela sexårs gjorde Viggo allt för att hamna på den där åtråvärda tandtapparlistan. Uppsatt på bästa väggplats i förskolerummet. Men vad kan man göra mer än att vicka liksom. Vareviga dag. Och går det inte, så går det inte. Helkört är det sannerligen.

Så det var bara att se sig besegrad av hela bunten av klasskamrater. Som tappade en tand och två tänder och tänder på löpande band tills sommarlovet äntligen kom. Och listan hamnade där den borde ha hamnat för länge sedan. I sopen.

För vad är det egentligen för typ av tävling kan man undra. Tandtappartävlingar är åtminstone inte Viggos grej.  Men så äntligen, tävling eller ej. Första tanden är väck, den andra är lös och tandfen har hälsat på. Lycka.

________________________________________________________________________________

Finally. It came off at last, the very first tooth. As we have expected. Last year Viggo did everything possible to end up on that coveted tooth loss list. Mounted on the best wall space in the preschool room. But what can you do more than wiggle it so to speak. Every day. And if if the teeth do not want to come off there is no way to get them off.

So it was just to see yourself be defeated by the whole bunch of classmates. The ones who lost a tooth and two teeth and a great many before summer vacation finally came. And the list ended up where it should have ended long ago. The dustbin.

For what kind of competition is it really, one might wonder. A loose teeth competition are the least of Viggos things. But finally, competition or not. The first tooth is gone, the other is loose and the tooth fairy has visited us. The Joy.

ge mig vår nu. eller åtminstone några plusgrader.

Ha en fin vecka!

fabriken och glas i inredningen.

Som alltid är jag ute i sista minuten med Fabrikens tema. Denna gång kändes det lite typiskt då temat är lite av favorit, Glas i inredningen. Men det får bli en snabb variant med tusen länkar. För jag hann verkligen bara plåta på platsen där det sista ljuset hängde kvar innan det försvann alldeles.

Jag är förälskad i glas som material. Det är det vackraste. Som att dricka ur, som att hänga, som väggar fast ändå inte, som lampor, som tjusigheter och som ännu mer tjusigheter...

Och som skåp. Våra kära skåp med glasdörrar - ni gör mitt liv lite vackrare. Hur fullproppade de än må vara så blir det mesta vackert där bakom glasdörrarna.

Vi har lyckats samla på hos några stycken. Alla lite olika beroende på var de har hamnat. Ett hemmabyggt,  Snö i vardagsrummet, Ikea i matrummet som blev arbetsrum, Liv har ett eget som bara skymtar här  och  ett till och ett i sovrummet.

Och så det här då, som hamnade i gästrummet. Just nu har det ingen funktion mer än att stå där och se lite snyggt ut. Fast det är inte så svårt. Allt blir vackert genom glas. Lite magiskt skimmer över det hela.  Lite blänk som gör att den dammigaste tråkigaste fulpryl återfår sin svunna glans.

Och så var det ju det där med allt som speglas åter i de där glasdörrarna. Stiligt.

Susa nu in till Fabriken och spana glas.

________________________________________________________________________________

This week's theme in Fabriken is Glass in the interior. I'm in love with glass. Most of the glass things, is so beautiful.

We have some glass cabinets at home. I love them for almost everything looks so beautiful behind doors of glass. A little boring, dusty thing looks so fine there behind the glass doors. A small flare makes things regain its bygone beauty. And all that is reflected back into the glass, it´s a little bit of a magic sight.

perfect match.

Tänk att man kan hitta en alldeles perfekt bakgrund där man minst anar. Luckan till vår vind känns helt rätt i tiden inför nyhetsplåtning. Färgen och prickarna är precis vad jag behövde.

________________________________________________________________________________
Imagine being able to find an absolutely perfect view where you least expect. The hatch to our attic feels just right in time before the novelty shoot. The color and the dots were just what I needed.

show time.

Det finns något i staden vi bor i som imponerar mig så till den milda grad. Det finns en Kulturskola och ett DUD. Och där en hel bunt begåvade och engagerade människor som inte räds något. Inte för sätta storslagna planer i verket. Inte för att det kan bli lite mycket att stå i och dagar av förberedelser för att få det hela att klaffa. Och framför allt räds de inte för att lära och peppa kidsen i den här stan. Att göra dem modiga med en stor dos självkänsla. Så de vågar att gå upp där på scenen inför en publik på 600 personer. Och bara tänka att - det här blir grymt kul.

Nu susar vi iväg och kollar premiären av föreställningen Gast. En två timmar lång föreställning med 350 barn och ungdomar och Katrineholms symfoniorkester. Och det var en peppad Liv som drog iväg till genrepet imorse. För hennes del väntar sång i dagarna tre.

                                                                  

In our little town we have Kulturskolan and DUD. That are places there the kids could learn music, singing, dancing and theater. And all the people who work there are such amazing enthusiasts with no fear for hard work and challenges. And above all they give all the kids in this town a opportunity to learn all this things and feel full of self esteem. Today it´s premier of the show Gast. A performance with 350 kids and teenagers and Katrineholms Symphony Orchestra. It was a really enthusiastic Liv which went to the rehearsal this morning. Three days of singing awaits her now.

chokladkräm.

Lördagen till ära ska jag nu receptblogga. Fast det är bara för att små kaffekoppar och polkagrisar är lite fina. Men ändå. En superenkel efterrätt som man egentligen ska ha bär till. Istället för polkagrisar. Men så var det ju det där med att polka är fint. Och ungarna har snöat in på det. Och vad gör man inte.

150 g vit choklad

1 ägg

1 äggula

1/2 dl florsocker

3 dl creme fraiche, naturell eller lätt

bär och florsocker

eller polkagris då

Smält chokladen i micro eller vattenbad. Ägget och äggulan vispas ihop med chokladen. I med florsocker och creme fraiche och rör till en slät kräm.

Häll upp i små glas eller vad man nu har. Det är receptet är egentligen 4 portioner men jag brukar alltid använda små moccakoppar och då räcker det exakt till sju stycken. Och faktiskt är den mängden alldeles lagom. Sen ställer man det hela i kylskåpet i minst en timme. Och precis innan det ska ätas upp proppar man översidan med hallon och sånt. Och strör över lite florsocker. Eller krossad polka, kort och gott.

Och så var det ju det här med små moccakoppar. Jag har mängder. Mormors gamla 

(= mina absoluta favoriter)och loppis. Och oh så bra de är till efterrätter. Finns faktiskt inget bättre. Lagom stora och vackrast i världen. Supertjusiga faktiskt.

                                                                  
This saturdays post is just because a love of small vintage cups. And the colour of a swedish candy called polkagris. So here is a receipt about white chocolate cream with raspberry or polkagris. Depends what you like. The small cups are the perfect thing to put dessert in. They are just right in the size. And a true beauty.

If you follow the link you could see my favorite cups. All the time. They have belonged to my grandmother.

high heels.

Jag skulle egentligen plåta nyheter. Men en Nomi kom i vägen.

Så fin fredag. Och klackarna i taket!

With start today I will try to write a little summary in english after each blog post.  Because I believe it´s anyway better than the translation thing. But I´m not really good at it so please have patience with me.

So... I meant to shoot some news. But a little Nomi came in the way.
I wish you a so happy friday. Or as we say in Sweden "Heels in the roof". That´s something like "a very happy friday"!

å lisa, å!

Picture and lithograph: Lisa Rinnevuo

Som sagt, bästa Lisa Rinnevuo. Nu har hon gjort nya bedårande verk och jag faller pladask. Som alltid. Den ovan vill jag ge till Liv så hon kan sätta den bredvid sin egen Lisa (finns här)som hon valde själv för fem år sedan. Eller annars önskar jag en violin-donna.

Lisas finheter finns på Konst och Folk. Som även skickar mot postförskott. Ni måste följa Lisas fina blogg. Super-kreativt.

Och en helt annan grej. Fast pyttelite samma. Mina äldsta barns nya tidsfördriv är att teckna manga-figurer. Viggo fick den här boken i julklapp. Och nu har de drabbats av någon slags mani. De tecknar det första de gör efter att ha slagit upp ögonen på morgonen, de tecknar vid frukost och de tecknar i sängen innan de ska somna. Och det råder långa diskussioner om ansiktsuttryck, rörelselinjer, kläder och spetsiga hår. Och hur stora ögon kan de egentligen ha. 

Sådana här böcker kan ju lätt bli krångliga och allmänt förvirrande. Men den här är bra. Enkla steg-för-steg bilder och intressant text. Tips! 

disträ.

Alltså. Lika fokuserad som jag är när det gäller (joo, men jag är det faktiskt). Lika disträ är jag när det inte gäller.

Som klockan tre denna torsdageftermiddag när jag skulle göra slag i kaffebryggning. En typisk sak som inte gäller.  Bara en sak som inte blivit av på hela långa dagen.

Så klockan tre. Och där står jag med ryggen mot vårt skafferi där kaffebryggaren håller på som bäst. Jag brer en macka. Och lyssnar på hur det skvalar och droppar och låter synnerligen märkligt där bortifrån kaffebryggaren. Men jag brer min macka och äter min macka och tänker att det var då synnerligen märkligt vad det skvalar därinne i skafferiet. Men jag brer en macka till.

Och sen när de där ljuden tystnar tar jag en kopp och tänker att nuså, sådär nio timmar försent.

Det var bara en sak. Självaste kaffekannan. Saknad, borta, alldeles putsväck. Eller inte helt försvunnen, bara kvar på diskbänken. Bistert. Och ett satans blött skafferi.

för ett år sedan.

Hittade några gamla bilder på Viggos rum. Och eftersom han också har "bytt sida" som Liv så är det hög tid att visa dem innan ni får se hur det ser ut nuförtiden...

behind the scenes.

Minns ni de fluffiga pomsen för ett tag sedan? Som liksom var tvungna att hamna på högre höjd inför bild nummer två. Och som ramlade ner gång på gång. Då är det allt tur att man har två tvillingar som hjälp. 

han sätter gladhet till vår morgon.

Vilken morgon på jorden får inte ett sting av gladhet med en gul Good Morning Carl? Eller en hel drös av gladhet. Snart så är de äntligen på plats, alla fina Carl.

 

Och som synes är det många granna nyheter på plats härhemma. Men dessvärre har den mest galna veckan sedan julveckan inträffat. Så nyheterna läggs i snygghögar på väntan. Och jag får snällt hoppa över det ena och det andra och roligheter som händer i den där andra staden. Vilket grämer mig så till den milda grad. 

lampskelett.

Hur uppstressad får man lov att bli av inget kontakt med Internet? Ett dygn utan och man är färdig för nervsammanbrott. Då är det dags för semester känns det som. Men ordningen är nu återställd och jag bloggar, läser mail och har full koll på min affär igen. Full koll och en lättnads suck.

Och så till dagens grej. Har ni någongång spanat in lampskelett? Alltså vad som finns under själva skärmen, på gamla lampor mest. Den delen som sitter närmast glödlampan är det ofta lite finess på. Perfekt del att göra lite re-make av. Och det fina i kråksången är att gamla lampskärmar är inte det mest attraktiva du kan lägga beslag på. Har du tur får du några på halsen om du frågar loppischefen riktigt snällt.

a little piece of monday feeling.

Jooo, men är det inte måndagskänslan själv, där på väggen? Lite så, just idag.

Fast egentligen är det bara Masarin som är lite ängslig för tigrarna.

mönstersäng.

Äntligen slog det mig att jag kunde visa ett litet sängprojekt som hände sig för sisådär ett år sedan. När Liv skulle byta sida på sin skrivbordshörna. Det lilla pluttiga skrivbordet skulle ut och in skulle ett betydligt större. Liv har ett stort rum men i stort sett utan väggyta. Väggarna går itu av fönster, dörrar och sneda tak. Så skrivbordet hamnade mot enda hela väggen och sängen åkte upp på vinden. Istället snickrade K ihop en sängram. Som vi proppade full med mönster och färger precis som den lilla donnan önskade. Hon är inte särskilt minimalistisk i tänket, så att säga.

Så i botten ligger en tjock resårmadrass som vi klätt in med tyg och häftat fast i botten. Sen kommer en del bäddmadrasser med tygbyte lite då och då.

Underst är Sissi Edholms & Lisa Ullenius "Gunilla" för Ikea. Sen en gammal quilt från Greengate. Och mera Gunilla. Självklart måste underlakanet ha lite finess. Omönstrat, ordinärt och alldeles vanlig går bort. Så en gammal duk blir finfin. Och som en fluffig bolster är filten från House Doctor allra överst.

Vi är lite kära i hela den här madrassgrejen. Väldigt lätt att ändra karaktär på hela hörnan när man känner för det.

handmade by Liv.

Den här veckan har vi försovit oss vareviga dag. Det är mörkt och huset är iskallt och det enda man vill är att ligga kvar under täcket. Egentligen hade det inte varit någon större panik om det inte varit för en sak. Karamell. Denna tvåögda varelse som kom till förra söndagen. Och som nu allt kretsar kring. Huset skall pyntas, fler möbler ska tillverkas, familjen ska utökas och framför allt ska den skötas och tas om hand. Med kärlek. Speciellt klockan halv sju på vardagmornar.

Å så kallt den lille stackarn har! Nämen Karamell, har du kräkts? Men nu måste vi byta vatten (= indianpärlor). Oj, har du ramlat ner från loftet! Kan någon hämta frukost (indianpärlor igen). Men hur kunde du hoppa upp på kroken?!! Mammaaa, Karamell lever! Hon har eget liv!

Det där med kroken hände en natt när K fick den stora äran att sova bredvid Karamell och lyckades förflytta den lille, för att hon fastnade i några hörlurar. Men absolut eget liv. Jaadå.

Men hursom helst så hann vi i tid varje dag ändå. För mitt i alltihop hittade de fyra ungarna på en väldigt speciell lek.

- Det brinner, vi måste ut! skrek Viggo. - Ihhhh, skrek de andra. Och kläderna åkte på i en rasande fart. På några minuter var de ute i iskalla morgonen. - Puh, tur att vi hann ut, konstaterade de. - Visst var det läskigt?!

Jajamen, superläskigt var det. Och lika läskigt skulle det bli i fyra dagar till. Och vad säger man. Livlig fantasi kanske. Och att alla sätt är bra utom de dåliga.

snabba fredagen.

Varför är fredagar aldrig som i reklamen? Ni vet, det berömda fredagsmyset. Om en dag går fullkomligt åt pipsvängen så är det troligast en fredag i vår familj.  Och till på köpet känns det som den här dagen går extra snabbt. Vi närmar oss med andra ord det förväntade myset med stormsteg. Och jag har fortfarande inte hoppat ur pyjamasen. Eller jag har bara hoppat ur halva. Och det är ju inte det att jag ligger i sängen med täcket över huvudet. Nix, man kan kvista iväg till dagis och skola i pyjamas, man kan ta emot leveranser och lämna ut beställningar, man kan åka till Ica och man kan absolut jobba järnet i pyjamas. Nu har jag ju inte en rutig flanellpyjamas. Fast ändå en pyjamas. Men när allt kommer omkring behöver man ju inte hoppa ur den för att fredagsmysa. Det går ju faktiskt utmärkt såhär. Så jag pyjamasjobbar en stund till. Sen så.

Fin fredag till er, hoppas ni får mysa som bara den.

Och förövrigt funderar jag på en lite mer bohemisk, mönstrad girlang.I italienska Carta Varese papper från Papper för konstnärer. Jag sa ju att den här cirkelskäraren gör mig manisk.

vackert näver.

Pictures: Ruffled Blog

Gillar verkligen idén. Om man nu hade lite näver till övers.

Ett skogsbröllop i Michigan hade hämtat idén från Finland och tillverkat egna lyktor. Gillart, som sagt.

rym.

Har ni sett Elisabeth Dunkers och Anna Backlunds porslin för nya varumärket RYM? Är det inte fantastiskt? Det är så makalöst vackert att jag nästan tappar andan. Jisses, vad bra ni är!

Pictures: Fine Little Day

och tavelväggen bara växer.

Jag måste stolt presentera ännu en ny formgivare i affären, Johanna Gartmyr. Ni vet, donnan bakom fina bloggen AprillAprill. Hennes illustrationer är tryckta i begränsad upplaga och signerade och numrerade. Och nu är det inte många kvar av dessa grymma. Men turligt nog fick jag den stora äran att lägga beslag på dem. 

Hela huset är fullt av nyheter och jag behöver ju inte tjata mer om att allt ligger på efterkälken. Men jag hoppas att allt som i ett trollslag hamnar där det ska. I affären.

lovely.

Jag vet att jag snöar in på saker. Man kan man ens låta bli. Skärbrädor, finpost och snyggprints. Just nu känns det som hela vida världen svämmar över av begåvade människor och deras finheter. Pernilla Anderssons formgivning är så mycket av det fina att det känns som en endaste liten skärbräda skulle lyfta ett helt kök. Och nog för den skulle vara fint med en kudde men å för en hel soffa proppad med sådana här. Supernice.

Pictures: Pernilla Andersson

Tipstack till Elisabeth.

brrrr...

Det är såklart att det ska vara smällkall vinter i ferbruari men det känns ändå lite snopet. Det som var så vårigt.

Nu bloggar jag uppenbarligen trots min usla dator. Men gissa hur många gånger jag startade om min dator imorse, innan jag for iväg långt bort ifrån den... Nitton gånger! För att kunna kolla mailen.

Jag har strikta order på att rensa bilder. Det har jag alltid i och för sig. 3500 bilder på 5 minuter var rätt bra jobbat. Och det var ungefär en promille av alla bilder. Inte konstigt att den beter sig skumt.