21 maj 2012

trädgårdsplan.




Jag och trädgård är ett hopplöst kapitel. Jag litar blint på att den ska sköta sig själv och på vad trädgårdmästaren säger. Och vår plan är som alltid att bädda in huset och trädgården med vildvuxen grön fluff. Det spelar egentligen mindre roll vad det är. Så man kan väl säga såhär, vi har flyttat allt som går till tomtgränsen. För att göra en mindre skog, en i löv. Men så finns det då luckor i den där skogen och framförallt på planken och där ska de helst klängas växter. Och i vanlig ordning har jag tjatat runt på handelsträdgårdarna i trakten. Och som vanligt har jag bara ett krav, snabbväxande. Och så tjatar jag på om centimeter hit och dit, helst jättemånga på en säsong. Och om de säger men du bör nog akta dig för den sprider sig snabbt. Då tänker jag bara jatack och hoppas att det också betyder att den också rotar sig lätt, vattnar sig av sig själv och växer som sjutton trots att jag är är den som planterar.


Så årets tips, som jag nu hyser stora nästintill övermäktiga förväntningar på. Bokharabinda. Arkitektens tröst, sa de på handelsträdgården. Och jag sökte efter bilder och hittade det fluffigaste jag någonsin sett, med vita små blommor. Så därborta vid boden står de stackars små plantorna och väntar på att komma i jorden. Och hoppas att trädgårdsmästaren hade lite fel när han sa att på en säsong kanske du inte kan förvänta dig allt för mycket. Jag har nämligen stirrat mig blind på växtens infolapp. 5-10 meter står det. Tänk er det i klängväg. Wow säger jag. Och ett försiktigt heja.

Och en fråga - de här rosa blommorna vad heter de? Jag minns bara, de sprider sig över hela trädgården...

Och om ni tycker att gräset ser lite torrt ut. Förra sommaren var en äng (läs högt gräs, för vi inte orkade klippa) där och nu är den slagen. Men den tar sig säkert.

7 kommentarer:

  1. Wow. ja 5-10 meter låter mäktigt!
    Ja, man får ofta ha tålamod vad gäller växter. Jag har hållt på i tre år med en rabatt här på min innegård och nu börjar jag tycka att det tar sig lite...Jag vill nämligen ha perenner, marktäckande och självgående. Har faktiskt lyckats...MED lite tålamod...Man får se till att växterna får ett par år sig att etablera sig, sedan får man modifiera lite efterhand...Så honey- det stora ordet är alltså "tålamod"- jag är inte så duktig på det heller...;)
    //Kristiina

    SvaraRadera
  2. Ja, bokharabindan är verkligen arkitektens tröst, för den växer, den ska bara etablera sig först (och glöm inte att vattna, första säsongen)och tar över. Den rosa blomman vad jag kan se är höstanemon, en tacksam växt som också sprider sig men det får den gärna göra tycker jag. Den är så vacker, framför allt på undersidan. Ha det gott med trädgårdsjobbet./Merja

    SvaraRadera
  3. Vi har haft bokharbinda som fullkomligt täckt vår vedbod, både ut och invändigt...
    Den växte snabbt och utan någon som helst hjälp. Tyvärr tog den över allt för mycket och efter tre år gick det knappt att få upp dörrarna, vi fick gräva bort den, men för er blir den nog perfekt att täcka plank med :)

    Lycka till, Monica

    SvaraRadera
  4. Er trädgård ser ju supermysig ut! Och jag resonerar precis som du. Inte en massa duttdutt utan stort fluffigt och mycket är bra. Jag ska också prova bokhaparabinda på vårt plank. Och höstanemoner har jag redan planterat i mängder. En klar favorit!

    SvaraRadera
  5. Visst önskar man sig en "sköt dig själv och var SNYGG" trädgård. Tyvärr är det väl så att bakom varje (även) vildvuxen trädgårdsdröm finns en entusiastisk trädgårdsälskare... Suck!

    Lycka till! Hoppas du får flitig användning av hängmattan!

    SvaraRadera
  6. Hihi.. hade en bokharabinda som jag också hade höga förhoppningar om. Dock så var den vääääldigt glad för att ta sig in på grannens tomt så den fick rivas till slut.

    SvaraRadera